Thirty years after Harrisburg, time to let go.

Thirty years ago to the day of this article, the so far worst nuclear accident in a power plant the world had ever seen took place. Unit number 2 at the Three Mile Island Nuclear Generating Station near Harrisburg, Pennsylvania, suffered a loss of coolant accident. This led to that most infamous of nuclear failure modes: a core meltdown.

But despite that "everyone knows" a meltdown supposedly is the worst that could ever happen, with millions of dead and entire states rendered uninhabitable forever and ever, the effects of the TMI-2 accident are well documented with no deaths, no injuries, no cancers. The only casualty that came from accident was said by nuclear physicist Edward Teller to be his heart attack, caused by the stress of seeing Jane Fonda using the event to unjustly trashtalk nuclear power. With this in mind, maybe it's time we had a little reality check when it comes to our nuclear fears, wouldn't you say?

Don't get us wrong, a nuclear meltdown still is no laughing matter. Having a vital energy producing unit that is supplying hundreds of thousands of citizens with electricity unexpectedly becoming permanently disabled is of course not good. But there is a huge different between "not good", and "the end of normal life as we know it".

Deriders of nuclear energy try to abuse the event by saying "They said it couldn't happen, and yet it did". This is simply not true. Noone ever said a nuclear accident cannot happen. The proof of this is in the accident itself, or rather its non-existing harmful effects. How can such a serious nuclear meltdown not harm anyone? The answer is simple: because we expected it might happen and prepared for it.

The promise that was made was not that an accident wouldn't happen, but that nuclear power would not harm anyone in the public. This promise has been kept for 55 years all throughout the world in all places except one, Chernobyl, for reasons obvious: the Soviet Union did everything wrong in ways that would have been considered appalling and shocking to the entire world, even before the accident, had we but known about them. Everywhere else, nuclear power has not harmed a single individual in the general public by cause of radioactive release. And in the thirty years that has passed since the accident, we have only become better at enforcing this promise.

It is definitely time to let go of the past and Harrisburg. The lessons have been learned. We are moving on towards creating a sustainable future for ourselves and the next generations where all forms of clean energy has their given place in the energy mix. With each coal plant we exchange for a nuclear fission reactor, we save approximately 15 000 human lives over the course of the reactor's lifetime.  Nuclear power has never been safer and cleaner that it is today. Of course we shall stop being afraid of using it, instead having a healthy amount of respect for it,  especially if the only reason we have for worrying is a thirty year old accident that didn't harm anyone.

Att riva Stockholm med en påsksmällare, och andra dumheter från Lotta Gröning

Om man skall tro Aftonbladets debattchef Lotta Gröning, så kan man riva Stockholm med chockvågen från en påskmällare. Detta är inte de exakta orden hon använder, men när Lotta i en debattartikel påstår att kärnkraft "är så farlig att den kan förgöra en hel värld" så är det uttalandet lika befängt som att påstå att huvudstaden kan raseras av knallen från Kinapuff.

Kärnkraften är vad som får betraktas vara en riskindustri. Konsekvenserna av en kärnkraftsolycka kan bli såpass omfattande att utomstående drabbas av den. Kärnkraftverk sorteras tillsammans med exempevis vattenkraftdammar in under det som på formalia kallas: anläggningar vars förstörelse helt eller delvis kan ge upphov till "farliga krafter". Så långt förnekar ingen att konsekvenserna av ett totalhaveri i ett kärnkraftverk kan bli allvarliga.

Men sedan uppstår total disharmoni mellan verklighet och påståenden när kärnkraftsmotståndare som Lotta spinner loss. Ibland kommer de med uttalanden så verklighetsfrämmande att vi som en smula insatta i frågan fullständigt tappar hakan över att människor har mage att strunta i verkligheten såpass skamlöst som de gör. Men detta är ändock vad händer. Att påståenden i stil med Lottas världsförsörande skräckvision är helt orimliga är utan tvekan, speciellt då man ser till de kärnkraftsolyckor som faktiskt inträffat.

Låt oss ta ett exempel på detta: Tjernobyl.

Reaktorhaveriet i Tjernobyls kärnkraftsstation får anses vara det värsta av det värsta. Till skillnad från exempelvis TMI-2 olyckan vid Harrisburg (som var en beskedlig härdsmälta där inte en enda människa skadades), var Tjernobyl-olyckan ett totalt reaktorhaveri där, på grund av en ångexplosion och en efterföljande vätgasexplosion, samt avsaknad av reaktorinneslutning, hela härden exponerades mot omgivningen. Sedan brann den i 10 dagar. Den kan inte bli värre än så med mindre än att man plancerar atombomber i en reaktor.

Men trots detta, trots att precis allt som kunde gå fel gjorde det, hade man år 2005 inte kunnat knyta mer än 64 dödsfall till olyckan. Detta enligt The Chernobyl Forum, som består av IAEA, WHO, Världsbanken, 4 ytterligare FN-organ, samt länderna som drabbades: Ryssland, Ukraina och Vitryssland. Viss osäkerhet i siffrorna finns givetvis, men Chernobyl Forum konstaterar ändock att utöver de direkta dödsfallen från olyckan har man inte kunna mäta någon ökning i mängden cancerfall utöver ca 4000 fall sköldkörtelcancer vilka hittils, såvitt man kan se, har resulterat i 19 dödsfall.

Nu, knappa 23 år efter olyckan tuffar världen på helt obehindrat och våra största problem idag är knappast att vi håller på att dö ut på grund av Tjernobyl. Iställer diskuterar vi problem som överbefolkning och att människor i allämnhet är så talrika att planeten kanske inte klarar av att försörja oss alla. Faktum är att utanför evakueringszonen på 3 mils radie, är det knappt någon som märker av vad som hände den 26 april 1986. Och inom zonen blomstrar djur- och växtliv då människorna försvann. Strålningsnivåerna i staden Pripyat som ligger i anslutning till anläggningen är på ca 1/100 av vad de var strax efter olyckan. Inte ens de cirka 500 människor som bor kvar i zonen, trots att man försökt få dem att flytta, märker av det hela i någon större omfattning. FN har just nu ett antal program för att sanera zonen och göra den beboelig igen.

Detta kan knappast anses ha någon som helst likhet med det världförstörande scenario som Lotta kommer med. Det värsta av det värsta medförde inte att sju miljarder människor dog. Lotta har fel med en faktor 100 000 000.

Frågan är om det i det här läget är lönt att ens nämna Harrisburg, med sina noll dödade, noll skadade och noll cancerfall. Läsaren har redan nu förstått att Lotta, och alla andra som hävdar att kärnkraftens förstörelseförmåga skulle överstiga den hos en vanlig industriolycka, har fel.

Resten av artikeln är sedan inte mycket bättre...

Lotta hävdar att folkomröstningen om kärnkraft 1980 "gav ett tydligt besked om avveckling", vilket knappast överraskar med tanke på att det var det enda man fick rösta på.

Om anhängare av kärnkraft hävdar Lotta: "I brist på nytänkande och utveckling håller de fast vid gammal teknik". Detta är enbart substanslös retorik-krydda, som står i rak motsats till verkligheten. Kärnkraften är den yngsta kraftkälla vi har, bara knappa 55 år gammal. Dess utvecklingspotential är enorm eftersom kärnkraften är långt ifrån färdigutvecklad, medan de verkligt gamla teknikerna, som biobränslen, vatten, vind och solkraft, snabbt närmar sig det fysiska taket på sin möjliga effektivitet. "Brist på nytänk och utveckling" är rent skrattretande att anklaga kärnkaften för.

Lotta hävdar att restbränslet utgör en risk. Därmed har hon visat att hon är djupt okunnig om förvaringsmetoder som KBS-3, naturliga fenomen som reaktorerna i Oklo, om restbränslets lätthanterlighet samt, för att anknyta till hennes påstående om "brist på nytänkande och utveckling" om Generation IV-reaktorer som minskar förvaringsbehovet av restprodukterna med en faktor 100 000.

Och det som slår mig mest med artikeln är att Lotta är den hon är. Att den enskilde bloggaren har ett avsevärt större mått tyckande än källkritik och faktakoll kan jag ha en knivsudd tolerans för eftersom denne inte har så stort genomslag eller synlighet. Om den enskilde sprider faktamässiga tokerier drabbas få människor.

Men Lotta Gröning är debattchef på en rikstäckande dagstidning! Inte ens i en åsiktskolumn kan hon hävda att det är journalistiskt etiskt försvarbart att komma med så hutlöst falska påståenden, speciellt inte när hon har den ställning hon har.

Det kanske mest ironiska med artikeln är Lotta hävdar att politiker som är kärnkraftsanhängare "framstår som inkompetenta" och " lurar med andra ord sina väljare". Med detta har kittlen Lotta Gröning just kallat den blankpolerade koppargrytan "svart"...

/Micke