Då vore det ju märkligt om jag begått samma felslut själv, men det har jag alltså inte! Det är du som läser slarvigt. Om du tittar noga så skrev jag inte: "så kan inte uranbrytningen vara så ren som kärnkraftsförespråkarna vill föreslå", jag skrev "så kan det tyda på att uranbrytningen /.../". KAN tyda på. Tills nån kommer med en bättre förklaring förstås. (Du kanske kan komma på en utmärkt förklaring till varför kycklinguppfödarna behöver andningsskydd i kycklingarnas lokaler, men kycklingarna inte gör det, också? Du kan t ex påpeka att kycklingarna bara lever i 30 dagar, och inte hinner utveckla lika många luftvägssjukdomar som uppfödaren. Men trots denna utmärkta alternativa förklaring så FÅR många kycklingar luftvägssjukdomar. Så du ser, det är faktiskt bara när uppfödarna själva INTE använder andra skyddsåtgärder för sig själva än för kycklingarna som vi kan vara säkra på att de är hederliga i sina påståenden om kycklingarnas rena och fina miljö.)

Dessutom kan vi vara säkra på att överallt där det finns mycket pengar att hämta kommer folk att spela smutsigt och fult för att få tag i de pengarna. Detta är heller inte logiskt men ändå alltid sant. Nästan alltid iaf (har inte kollat världens samtliga fall).

Och hur vi än gör då så kommer vi fram till samma resultat för både uran som alla andra varor och tjänster: antingen så går det, och då agerar vi konsumentetiskt för uran och för andra varor, och då är respektiva konsumtion “okej”. Eller så kan vi inte göra det, och så släpper vi det kravet (till vidare).

Vet du att malaysiska har två ord för vi: ett som innefattar den de talar till och ett som utesluter densamma. I ovan fall skulle du ha behövt det senare.

Du problematiserar i onödan. Det gör alla som inte egentligen bryr sig om hur det går med andra. (I alla fall de som i sin sköna avsaknad av empati ändå förbannats med en logisk hjärna.) Bojkott är ett trubbigt vapen säger du. Men missar att avsaknad av bojkott är precis lika trubbigt det! Varje sedel är en valsedel! Och du kan inte heller köpa alla varor, lika lite som du kan köpa inga. Alltså är du dömd att sponsra ditt och bojkotta datt och frågan är bara vilka ditt och datt du väljer. Oavsett vad som ligger till grund för ditt val (pris, utseende, empati, missuppfattning,...) så kommer ditt att bli kvar och datt att försvinna, om vi andra gör samma val. (Och kom inte och säg: "Ja men det gör ni inte, så därför spelar det ingen roll!"! Men det tror jag inte du hade tänkt säga heller.)

När du nu har insett att du bojkottar precis lika mycket som jag, bara på andra grunder, så kan du inte längre avsvära dig ditt ansvar utan måste hantera det. Du litar inte på naturskyddsföreningen i kärnkraftsfrågan. Fine! Har du något bättre förslag? "Ja": Utmärkt! Använd det! "Nej": Fortsätt då att hålla ögonen öppna tills du hittar ett! För oavsett om du vet det eller inte så påverkar ditt kärnkraftsanvändande världen som det gör, till det bättre eller till det sämre, så det är bättre för världen att du iaf vet. (Jag tog kärnkraften som exempel eftersom vi pratade om den, men det gäller förstås ännu mer i ämnen där du har större makt att påverka, såsom klädindustrin,..)

Dubbelmoralen menar jag kommer ifrån att det det argumenteras emot uran(brytning) genom att hävda dess miljörisker innebär att vi “exporterar” problemet till andra människor, samtidigt som annan metallbrytning – som järn, aluminium och andra metaller – inte skänks en tanke.

Men det är ju inte sant att andra metaller inte ägnas en tanke. Både järn och aluminium har vi återvinningssystem för, och aluminiumburkar får man rentav pant för, och glassig reklam på TV! Och om du läser t ex miljöpartiets (stor kärnkraftsmotståndare) partiprogram så säger de sig vilja minska konsumtionen ÖVER HUVUD TAGET! Detta för att all produktion innebär miljöförstöring, såväl i resursändan (t ex gruvbrytning) som i avfallsändan och för det mesta flera gånger däremellan! Och du ska se att miljöpartister nog är synnerligen noga med att lämna sina krossad-tomat-burkar och eventuella drickaburkar (om det nu finns nån burkdricka de inte bojkottar...) till respektive insamlingsställe!...

Å andra sidan är järn och aluminium mycket svåra att helt avstå från. De har nämligen unika egenskaper som är väldigt användbara, och är svåra att ersätta med andra, bättre material.

Uran däremot används inte för sina unika egenskaper. Det används bara för sin allmäna egenskap att man kan utvinna energi ur det. Det kan man ur många andra saker också! Man kan rentav plocka den direkt ur luften, och behöver inte använda sig av några ändliga resurser alls! Således blir uranbrytning en väldigt onödig miljöpåverkan. Dessutom är vi överens om att uran förekommer i mycket låg halt i uranmalm, jämfört med t ex järn i järnmalm, och det blir därför väldigt stora slammängder fulla med radon och tungmetaller per mängd onödigt brutet uran. Slutligen går uranet, när det väl har använts till kärnkraft, inte att återvinna. Alla dessa omständigheter berättigar väl ett större motstånd mot uran än mot järn eller aluminium.

För att runda av med lite om detta med ansvar och dubbelmoral igen:
Om vi vill orsaka verklig förbättring så måste det vara minst lika effektivt – om inte bättre – att konsumenterna sluter sig samma och säger till producenterna “Ok, vi köper av er, men vi har en kravlista vi vill ni uppfyller först”. Eller du har en annan åsikt i detta?

Jamen det är ju ungefär vad du gör om du t ex köper ett rättvisemärkt kaffe: Du talar om för producenterna att ja, du kommer att fortsätta dricka kaffe, bara det producerats enligt en viss lista med krav!

Och denna mening om bojkott är ju helt knäpp:
Hur vet vi med säkerhet att problemet är löst bara för vi vänt dem ryggen och slutat bry oss om just den producenten?

Men... de kommer ju inte att fortsätta producera om ingen köper produkten!!?? Då får de ju endera ändra sin produktion eller upphöra med den! Och ja, då är problemet löst! (Förutsatt givetvis att vi inte går och köper av en annan producent som producerar på precis samma sätt men varför skulle vi göra det?)

Du säger: På samma sätt får man nog säga att om det inte bryts uran i Sverige, trots att vi använder stora mängder uran, och trots att vi har stora uranfyndigheter att brya, så kan det tyda på att uranbrytningen inte är så ren som kärnkraftsförespråkarna vill föreslå.

Karolina, det där är ett klassiskt logikfel du just framförde. Jämför med detta exempel: "En blomma som inte får vatten dör. Denna blomma är död. Alltså hade den inte fått vatten". Ditt påstående motsvarade: "Om uranbrytning är smutsig får den inte tillstånd och kommer inte till stånd. Ingen uranbrytning har kommit tillstånd i Sverige, alltså är den (nog) smutsig".

Felet är att det kan också finnas andra anledningar till att uranbrytningen itne kommit till stånd, och vad gäller uranbrytning i Sverige så finns det sannerligan sådana. För det första är våra fyndigheter stora, men också utspridda. Canada exempelvis hivar uranmalm ur marken med halter på 20 000 - 200 000 PPM. De svenska fyndigheterna kommer inte ens över 1 000 PPM. Alltså har det inte funnits ekonomiskt incitament att göra det eftersom andra producenter producerat tok-billigt uran.

Detta var också (delvis) skälet till att det inhemska försöket att bryta uran vid Ranstad stoppades. USA slog ur den ekonomiska botten på detta genom att lova sälja oss billigt anrikat uran till ett pris som vi sjävla aldrig skulle kunna uppnå från Ranstad-gruvan. (Aneldningen till att USA gjorde detta var också att det uranet skulel använts till den svenska atombomben samtidigt som vi producerade el ifrån Reaktor 4 (R4) vid Marviken. Men militären tröttnade på detta eftersom Viggen-projektet hotades och Sverige skrev under Icke-Spridningsavtalet).

Vidare vill jag påpeka att även om det inte finns ett TOTALT allmänt förbud mot uranbrytning i Sverige så finns det – utöver kommunernas vetorätt – en lag som säger att uran inte får brytas utan regeringens särskilda tillstånd. Det är betydligt närmare ett förbud än t ex brytningen av andra mineraler.

Sant som det är sagt, men ändå inte ett totalt förbud. Man kan få, förutsatt att man ansöker och får tillstånd. Sedan är det beroende på vilken regering som sitter om man får det tillståndet eller inte. Skall man anklaga någon för dubbelmoral i frågan genom att hävda att de vill ha kärnkraft men inte uranbrytning så måste de första ha uttryckt en åsikt om att vi inte skall ha uranbrytning i Sverige också på andra skäl än de att brytningen i Sverige skulle vara sådan att naturvärden riskerar förstöras.

Och även om exemplet med den svenska och den australiensiska gruvarbetaren var intressant och illustrativt så säger det naturligtvis inte allt om farligheten med respektive gruvdrift.

Nej, det är sant... exempelvis nämns inte att all gruvdrift lämnas efter sig avfall och slagg, som oavsett vilken metall du brutit innehåller radon och tungmetaller.

Detta slam har ca 90% av uranfyndighetens ursprungliga radioaktivitet kvar, och måste alltså för en mycket lång framtid förvaras på ett sätt så att strålningen inte kan orsaka skada. Riktigt så är det inte i en järngruva.

Eftersom radioaktiviteten från en uranfyndighet alltid är tämligen låg eftersom uran är en mycket lågaktiv metall så är detta av mindre betydelse och andra miljöfaror - som de jag nämnde ovan - är minst lika påtagliga. avsett vad du har brutit vill du inte att restprodukterna driver omkring i biosfären. Exempelvis har vi några sjöar uppe i norrland som du inte vill bara i på grund av miljöförstöringen från de svenska gruvorna. Jag hävdar fortfarande att uranbrytning inte är unikt farlig jämfört mot annan gruvbrytning, utan restprodukterna och slaggen är alltid ett problem som måste lösas. Radonproblemet har du alltid, oavsett metall, eftersom radonet skapas i berggrunden och kommer till dagen vid gruvbrytning.

Vad sedan gäller hela avsnittet om dubbelmoral... ok, jag håller med dig att det teoretiskt sett är fullt möjligt att agera helt konsument-etitiskt "gott".

Men hur har du tänkt att lösa det i praktiken? Speciellt som ingenting du har i din närhet förutom kanske frukten, grönsakerna och kryddorna i din trädgård, är det enda du producerar själv?

Och hur vi än gör då så kommer vi fram till samma resultat för både uran som alla andra varor och tjänster: antingen så går det, och då agerar vi konsumentetiskt för uran och för andra varor, och då är respektiva konsumtion "okej".

Eller så kan vi inte göra det, och så släpper vi det kravet (till vidare).

Dubbelmoralen menar jag kommer ifrån att det det argumenteras emot uran(brytning) genom att hävda dess miljörisker innebär att vi "exporterar" problemet till andra människor, samtidigt som annan metallbrytning - som järn, aluminium och andra metaller - inte skänks en tanke. Det jag säger är att antingen behandlar man dessa olika varor likvärdigt, eller så får man stå ut med en anklagelse om dubbelmoral.

Allt du behöver göra är att bry dig lite grann. Läs vad naturskyddsföreningen...
Sidospår: jag litar inte på Naturskyddföreningen i frågor om kärnkraft för de har upprepade gånger visat att de hanterar fakta omkring kärnkraftsfrågan väldigt vårdslöst och att de är mer intresserade av att försvara sin ståndpunkt och sitt hotade anseende i denna fråga än att bry sig om faktiska risker, fördelar och frågor om kärnkraften.

, Human Rights Whatch och Amnesty har att säga. Och om de säger att framställningen av en viss vara leder till naturkatastrofer eller människorättsbrott, köp då inte den varan.

Riktigt så enkelt är det inte.

Bojkott är ett trubbigt och minst sagt osäkert sätt att lösa problem. Hur vet vi med säkerhet att problemet är löst bara för vi vänt dem ryggen och slutat bry oss om just den producenten? Har vi verkligen uppnått något eller har vi bara avsagt oss skuld och ansvar?

Om vi vill orsaka verklig förbättring så måste det vara minst lika effektivt - om inte bättre - att konsumenterna sluter sig samma och säger till producenterna "Ok, vi köper av er, men vi har en kravlista vi vill ni uppfyller först". Eller du har en annan åsikt i detta?

Sammanfattningsvis: man argumenterar emot kärnkraft, ofta ur ett dassrulleperspektiv, där man använder sig av argument som appliceras enbart på kärnkraften, och inte på någon annan konsumtion. Innan man visat att det argument man använder emot kärnkraften är unik för just den kraftformen tycker jag sådan argumentation är dubbelmoral.

/Micke

Ett ganska intressant inlägg du skrivit! Bra paralleller och ett relevant exempel det där om den svenska gruvarbetaren på 70-talet som fick mycket mer strålning i sig än den australiensiske uranbrytaren idag. Också en ganska filosofisk argumentering vilket jag gillar!

Men du gör nog ett misstag när du säger att argumentet att uran inte bryts i Sverige är ett "ad hominem argument"! Ett ad hominem argument skulle vara om jag t ex försöker säga att du är otrogen mot din fru med prostituerade på gatan (exempel helt taget ur luften naturligtvis!) för att försöka undergräva din trovärdighet i kärnkraftsfrågan eller vilken fråga som helst. Att däremot t ex påpeka att kycklinguppfödarna säger att kycklingarna har det bra, samtidigt som de själva använder andningsskydd när de vistas i lokalen där kycklingarna lever sina liv utan andningsskydd, det får nog kallas ett sakligt undergrävande av uppfödarens trovärdighet, i just den frågan. Det är ett ytterst relevant argument för att avslöja att personen faktiskt ljuger, eller i alla fall skönmålar. På samma sätt får man nog säga att om det inte bryts uran i Sverige, trots att vi använder stora mängder uran, och trots att vi har stora uranfyndigheter att brya, så kan det tyda på att uranbrytningen inte är så ren som kärnkraftsförespråkarna vill föreslå.

Vidare vill jag påpeka att även om det inte finns ett TOTALT allmänt förbud mot uranbrytning i Sverige så finns det - utöver kommunernas vetorätt - en lag som säger att uran inte får brytas utan regeringens särskilda tillstånd. Det är betydligt närmare ett förbud än t ex brytningen av andra mineraler.

Och även om exemplet med den svenska och den australiensiska gruvarbetaren var intressant och illustrativt så säger det naturligtvis inte allt om farligheten med respektive gruvdrift. Även om det går att skydda arbetaren under själva arbetet så kvarstår problemet med att skydda miljön från t ex allt det avfall som bildas. Under uranbrytning bildas stora mängder slam per mängd utvinnet uran. Detta slam har ca 90% av uranfyndighetens ursprungliga radioaktivitet kvar, och måste alltså för en mycket lång framtid förvaras på ett sätt så att strålningen inte kan orsaka skada. Riktigt så är det inte i en järngruva.

Slutligen tycks det som att du förlorar skärpan lite, när du ger dig in på ämnet dubbelmoral, och trots att det är den överlägset längsta delen av artikeln får du inte till det, utan argumentationen är vacklande och tyvärr ganska hjärtlös. "Har du någon aning om din livsstil och dina konsumtionsvanor orsakat en miljökatastrof någonstans eller inte?" frågar du suggestivt, och sedan bemöter du det hela oerhört sorglöst med orden: "Med detta inser du att du kan inte gå omkring och oroa dig på det viset, inte om du inte är beredd att helt ge upp så gott som allt du har i livet.". Kan du inte? Kan du verkligen inte gå omkring och oroa dig på det viset? Enligt vilken naturlag då?

I ett så globalt samhälle som jorden av idag föds enorma möjligheter. Men med enorma möjligheter följer också enorma möjligheter till dåligheter, och därmed ett enormt ansvar. Du ÄR ansvarig för uranet din elproducent använder, precis som du är för metallen i din dator, bomullen i dina kläder och råvarorna i maten du äter. Du är ansvarig därför att du är orsaken till att det sker. Ingen metall bryts, och ingen produkt produceras bara för sakens skull - Allt görs för att konsumenten ska köpa det. Om ingen människa köper kaffe kommer ingen heller att producera något kaffe. Om ingen köper kaffe som inte är rättvisemärkt kommer bara rättvisemärkt kaffe att produceras.

Och nej, du behöver inte ge upp så gott som allt du har i livet! Med det tekniska kunnande människan har idag vore det fullt möjligt för oss alla att leva goda, bekväma, underhållande och meningsfulla liv utan att orsaka miljökatastrofer varken där vi är eller någon annanstans! (Om och endast om vi slutar att bli fler och fler vill säga. Slutar vi inte med det så går det till slut åt pipsvängen vad vi än gör. Men allt tyder på att befolkningar slutar att tillväxa när de uppnått en viss levnadsstandard, så det hänger ihop med allt annat vi jobbar för!) Inte heller behöver du ta reda på allt sånt där själv! Du behöver inte personligen inspektera varenda gruva, plantage och fabrik som du köper produkter från, för till din stora lycka finns det redan massor av myndigheter och organisationer som gör det åt dig! Och fler myndigheter och organisationer som granskar de andra myndigheterna och organisationerna, ja faktiskt en väldig massa människor som lägger ner fantastiska mängder tid och arbete på att se till så att du får veta om någonting i det du lägger dina pengar på inte går rätt till!!...

Allt du behöver göra är att bry dig lite grann. Läs vad naturskyddsföreningen, Human Rights Whatch och Amnesty har att säga. Och om de säger att framställningen av en viss vara leder till naturkatastrofer eller människorättsbrott, köp då inte den varan. Och om de säger att en viss politik leder till detsamma, rösta inte på partier som förespråkar den politiken. Så försvinner de farliga varorna och politiken, och så undviks naturkatastrofer och människorättsbrott!

Men om du hellre kramar din dubbelmoral och din fiktiva rätt att inte oroa dig, då blir de kvar.

Kort och gott säger fördraget: lika villkor till alla. Klyvbart marterial får inte användas som en spelbricka i politik och/eller affärer.

/Micke

För det första: ingen kan tvinga ett land till gruvbrytning. Påståendet är helt barockt. Om vår lagstiftning eller våra beslut säger att vi vill skydda våra naturvärden och vi anser att gruvbrytning inte kan ske i enlighet med vår miljöbalk, då säger vi stopp och det kan EU aldrig köra över. Vårt territorium är fortfarande vårt eget och ingen kan tvinga sig till rätt att bestämma vad som händer med det.

För det andra... det som det handlar om, enligt vad jag kan läsa, är att EU's byrå för detta skulle få optionsrätt, det vill säga första tjing, på malm och slutprodukt, samt rätt bestämma vem som handlar med vem. Vilket är lite annorlunda mot att någon skulle sno vinsten eller ha rätten att slita upp malm ut vår berggrund mot vår vilja.

Skall kolla upp detta närmare.... ber att få återkomma.

/Micke

Diskutionerna går oxå isär huruvida Sverige skulle bli rikare än Norge vid brytning eller om ev vinster försvinner utomlands....
//Stefan

Om du känner till något EU-direktiv, lagt förslag eller ens fundering på att EU skulle få övergripande bestämmanderätt över ett lands resurser, då får du väldigt gärna posta länk till det... gärna direkt ifrån EU's egna protokoll. Tills dess håller jag slika påståenden för väldigt osannolika, eftersom såvitt jag vet existerar inget sådant direktiv för någon annan nationell resurs.

Direktiv som begränsar rörligheten hos kontrollerade resurser, som uran och liknande, är verklighet. Men det är något helt annat än det du antyder här.

/Micke