Den katastrofala vattenkraften

Teton Dam failure

 

Debatten om risker inom energiproduktion är väldigt binär, antingen pratar man (media, politiker etc) om kärnkraftens risker eller så pratar man inte om risker överhuvudtaget. Klimatförändringar har lyft upp en del risker med fossil energi i rampljuset men det handlar ändå om ett en relativt avlägsen och diffus risk. När det handlar om evakueringar, plötsliga dödsfall, förstörelse av egendom och andra olyckor då är det enbart kärnkraften som diskuteras. Om man som utomstående försöker få ett grep på risker ter det nog sig väldigt lätt som att kärnkraft är det enda kraftslaget som överhuvudtaget är belastat med sådana risker.

Hur är det egentligen med andra kraftslag? Det energislag som historiskt sett har drabbats av de mest spektakulära och horribla katastroferna är utan tvekan vattenkraften (lite klumpigt infogar jag alla slags vattendammar under kategorin vattenkraft). Ingen annan industriell olycka har någonsin orsakat förintelse på en sådan skala som Banqiaokatastrofen i Kina, men enorma olyckor har även skett i Indien, Bulgarien, Italien och många fler länder. I Sverige har vi varit förskonade från olyckor med dödlig utgång men även här har dammar brustit och orsakat miljöskador.

Varför detta utlägg om vattenkraft och vattendammar? Motivet är en rapport som myndigheten för samhällsskydd och beredskap nyligen släppt som beskriver en bunt möjliga katastrofer som kan ske i Sverige, bläddrar man till sida 58 kan man läsa detta stycket.

Endast omkring 20 dammar i Sverige bedöms kunna få så stora konsekvenser  som scenariot förutsätter. Med utgångspunkt i internationell statistik blir sannolikheten för ett dammbrott i någon av dessa 20 dammar 0,002 på årsbasis, vilket motsvarar storleksordningen 1 gång 500 år.

För att ge ett perspektiv på den siffran designas nya reaktor med målet att sannolikheten för härdskador ska vara av storleksordningen en på miljonen reaktorår. Härdskador i sin tur innebär inte med automatik utsläpp och evakuation av omgivningen. Man måste förstås alltid ta sådana siffror med en stor nya salt då dom inte representerar en verklig frekvens. Det kan inte vara en verklig frekvens helt enkelt eftersom man inte kan fånga hela verkligheten i en sannolikhetsmodell och när olyckor sker är det oftast på oväntade sätt. Det är dock helt klart att det inte hade varit acceptabelt med en härdsmältefrekvens på 1/500 år i Sverige.

Greenpeace fiskar vilt efter de så kallade PSA (probabilistic safety analysis) analyserna av de svenska kärnkraftverken just för att kunna hävda att risken är si och så stor med kärnkraft och att vi omedelbart borde avveckla den. Greenpeace argumenterar alltid med utgångspunkt att ingen risk, oavsett hur liten, är acceptabel. Från den samlade miljörörelsen hörs dock inte ett knyst om risken med vattenkraft eller något annat kraftslag överhuvudtaget! Siffrorna står där svart på vitt och skriker efter uppmärksamhet men alla rycker på axlarna, det vi ser är helt enkelt en oerhörd kognitiv dissonans. Föreställningen att kärnkraften är det enda energislaget förknippat med risker är så väl etablerat att de flesta helt enkelt vägrar accepterar att exempelvis vattenkraften innebär större risker. Lyfter man frågan dröjer det inte länge innan bortförklaringarna haglar vilt och efter att diskussionen är över har förnekelsen redan trätt i kraft. Många vägrar ens ta i frågan utan byter illa kvickt ämne. Media verkar även vara helt förblindad av kärnkraftens risker och kniper nästan helt igen om alla andra energislag. Om en damm brister eller ett naturgasverk exploderar och några människor stryker med blir det en liten notis på femte sidan, sker ett obetydligt tritiumläckade från ett kärnkraftverk blir det ofantliga rubriker trots att risken från läckaget är obefintlig. På något sätt accepterar vi risker från andra energislag som något helt naturligt och rycker bara på axlarna och går vidare utan att oroa oss över att Suorva kan brista eller att Preemraff kan explodera.

Poängen med blogginlägget är förstås inte att hävda att vattenkraft är för riskabelt eller att vi ska stänga svensk vattenkraft. Vattenkraften är trots allt en ängel jämfört med vad fossila bränslen ställer till med, men det är förbannat märkligt att tystnaden är totalt runt vattenkraftens risker i en vattenkraftnation som Sverige. När riskuppfattningen är så otroligt vriden som den är idag spär vi på de riktiga riskerna. Istället för att lägga en liten summa på att sänka en medelstor risk så öser vi ofantliga resurser på att reglera och minimera redan trivialt små risker. Det är inte optimalt, det är inte vettigt och det gör oss inte säkrare.
Sluseport Harsprånget Stora Lule älv 1972 1