Skip to content

Author: Lantzelot

Jordens vänner tar inte sitt Greenwashpris på allvar

Grönmålning eller inte är mer komplicerat än bara svart eller vitt

Idag (tisdag 3 juli) delar Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) ut Svenska Greenwashpriset 2012 i samband med ett seminarium på Almedalsveckan i Visby. Jag gillar verkligen iden med Greenwashpriset. Det sätter press på företag eller organisationer som lägger mer fokus på att prata om miljöförbättringar än att faktiskt genomföra dem, så kallad greenwash eller grönmålning. Samtidigt ger den mediala uppmärksamheten en chans till att sprida ökad kunskap bland allmänheten kring en eller flera miljöfrågor. Men detta kräver att de som anklagar någon för grönmålning inte själva gör sig skyldiga till förenklingar och delar upp världen i svart och vitt, samt tydligt visar vad som är problemet. Tyvärr slarvar MJV med informationen och undergräver därmed trovärdigheten för både priset och sig själva.

Sedan april har man på MJVs websida kunnat rösta på fem kandidater:

  1. Stora Enso för guld och gröna skogar
  2. IKEA för sin falska miljöprofil
  3. Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) för tal om det säkra slutförvaret
  4. Forest Stewardship Council (FSC) för missvisande certifiering
  5. Göteborgs stad för klassisk greenwash

Det jag reagerar på är den knapphändiga informationen om varför dessa fem har gjort sig förtjänta av kandidaturen. Det står ett par meningar med information kring varje kandidat, men texten tycks mer vara ämnad att väcka ilska än vara informativ. Den intresserade miljövännen utan djupare kunskap i frågorna bör alltså rösta på den kandidat som man upprörs mest av, baserat på den kortfattade informationen. Jag betvivlar inte att det finns en massa kunskap om både miljöaspekterna och grönmålning hos MJVs medlemmar, inte minst efter att ha läst deras intressanta rapport på ämnet. Men de påståenden som görs om kandidaterna styrks inte på något vis, man får lita på att MJV vet vad de pratar om, och den som vill veta mer får googla själv. Endast vid två av kandidaterna (IKEA och SKB) finns det en länk till vad man som potentiell röstdeltagare hoppas är mer information, men det visar sig att dessa länkar inte bidrar till att höja trovärdigheten.

Låt oss ta en titt på de fem kandidaterna, vi börjar med tre av dem tillsammans.

Stora Enso, IKEA och FSC

För dessa tre visar det sig att bakgrunden till nomineringarna hänger intimt samman. Både Stora Enso och IKEA använder sig av FSC-certifiering för sina varor, vilket innebär att man följer FSCs riktlinjer för miljövänligt och socialt acceptabelt skogsbruk.

IKEA har under året bland annat uppmärksammats för avverkning av gamla skogar i Ryssland. MJV ger i sin motivering en länk till SVT-programmet Uppdrag Gransknings inslag om detta. Eller så var det tänkt, länken ledde till programmets websida på SVT-Play, och sen fick man själv leta reda på programmet. Sedan några dagar går inte heller det eftersom tidsgränsen för programmet gått ut. Det är alltså Janne Josefssons version av verkligheten vi ska ta till oss i bedömningen om det är IKEA som förtjänar Greenwashpriset 2012? Nog borde MJV kunna bredda frågan mer än så? Här finns SVTs information om inslaget för den som vill veta mer. En titt på vad som diskuterades i chatten efter programmet visar att frågan är långt ifrån svart eller vit.

För Stora Enso nämns diverse hemskheter och alarmerande rapporter, men den som vill veta mer får ingen hjälp att hitta dessa rapporter. Man förväntas kanske per automatik känna till inläggen på MJV-bloggen, eller ideella kampanjer som Störa Enso? Jag har inte hunnit titta närmare på detta, men gissningsvis finns det en del obekväma sanningar blandat med andra aspekter. MJV undviker konsekvent att ge oss ledning eller en balanserad bild.

Forest Stewardship Council (FSC) grundades 1993 på initiativ av företrädare för diverse miljöorganisationer, skogsbrukare, urbefolkningsorganisationer och miljömärkningsorganisationer i 25 olika länder (Wikipedia). Idag är certifieringen spridd i omkring 70 länder, FSCs huvudkontor ligger i Bonn i Tyskland. Certifieringen följer tio principer för ansvarsfull skogshantering, men hur dessa principer efterföljs varierar något för varje enskilt land. Orsaken till variationerna beror bland annat på olika lagstiftning, naturtyper och vilken kombination av organisationer och företag som är involverade. Detta innebär att frågor som prioriteras i ett land kan vara av lägre vikt i ett annat land, men alla tio principerna måste beaktas och avvikelser måste motiveras och rapporteras. Själva certifieringen genomförs av en oberoende tredje part. En viktig aspekt är att FSCs syfte är inte att skapa områden skyddade från avverkning utan att verka för ett succesivt mer hållbart uttag av träråvara från skogarna. Detta leder onekligen till kompromisser mellan de olika deltagande organisationerna, och det tycks vara här som MJV har ledsnat på att de inte får igenom sina krav.

I Sverige är ungefär halva skogsarealen knuten till FSC. Intressant nog är en del av samma mark knuten till andra certifieringar, exempelvis den i Sverige vanligt förekommande PEFC (se även Wikipediasidan) som skapats av skogsindustrin själv utan inflytande från miljöorganisationer. Författaren Jared Diamond beskriver i sin bok “Kollaps” uppkomsten av industribaserade miljöcertifieringar som den ultimata komplimangen för FSCs arbete med att få in miljö- och rättvisefrågor på agendan i skogsindustrin. Flera certifieringar har startats av bolag som inte vill följa FSCs kravnivå. Istället skapade de en egen certifiering som liknar FSC men har lägre ambitioner. Dessa certifieringar har fördelen (för skogsbolagen) att de inte har med miljöorganisationer som ställer jobbiga krav, industrin sätter nivån själv men det ser ut som att man gör något bra för miljön. Här kan man säkert tala om grönmålning, även om man får hoppas att det i alla fall leder till någon förbättring. Tråkigt nog nämner inte MJV något om detta och hur bra eller dåliga dessa alternativa märkningar är i jämförelse med FSC. Allt vi får veta är att FSC slarvar och därför bör brännmärkas som grönmålare. Inte heller får vi veta vad man från MJVs sida anser att konsumenter bör göra, ska de handla FSC-märkta varor eller bör man välja varor med annan (eller ingen) märkning?

Bristen på källhänvisningar känns slarvig med tanke på att det finns gott om information på MJVs egna websidor, exempelvis här om MJVs skogsutskott och här om MJVs engagemang i FSC. Man har alltså en mycket god insikt i FSCs arbete, säkerligen med kunniga medlemmar. Varför talar man inte om det för de som vill rösta? Inte heller berättar man att man nyligen hoppat av samarbetet med FSC och på vilka grunder man anser det vara bättre att stå utanför och anklaga FSC för grönmålning istället för att fortsätta bidra till att påverka processen som deltagande part. Jo, vi har ju de tre meningarna vid utnämningen av FSC som greenwashkandidat:

FSC Sveriges (Forest Stewardship Council) märkning av skogsprodukter framstår som ett hållbarhetsmärke medan organisationen, mot sina egna regler, konsekvent ger dispens för användning av gifter i skogsbruket. Än värre är att destruktivt kallygge tillåts. Att använda certifiering som inte betyder något är ett typiskt greenwash-knep.

Lite rundringning till några bekanta inom skogsindustri och myndigheter visar att frågorna om gifter och kalhyggen är långt ifrån svart eller vit. Men att förklara detta gör det svårare för MJV att anklaga FSC för grönmålning, det är deras version som gäller, och vi okunniga röstar baserat på tre meningar.

Kandidat 3: SKB

Då denna kandidat berör ett ämne som ligger inom vårt ämnesområde så här har vi mycket att säga. Jag ska dock försöka fatta mig kort. Texten som följer med kandidaturen lyder:

SKB AB har sedan 70-talet påstått att de har löst hur kärnkraftsavfall ska tas om hand. Oberoende forskare varnar för att kopparkapslarna kan korrodera sönder samt att kunskapen om bentonitleran är alltför knapphändig. SKB har även all makt över forskningsanslagen från kärnavfallsfonden och att de kan styra forskningen som de vill är också en anledning att tveka inför deras säkra uttalanden.

Vi förväntas alltså hålla med om att SKBs metod för slutförvar, KBS-3, inte är säker. Jordens vänner litar inte på SKB och då blir alltså påståendet om att fungerande slutförvar detsamma som grönmålning. För egen del litar jag inte på Jordens vänner i frågor kring kärnkraft och slutförvar av kärnavfall. Den information man hittar på MJVs sidor ligger under Energi-fliken och innehåller en blandning av rädsla, missförstånd och lite konspirationsteorier. Att de sedan, via samrådsorganisationen MILKAS (som de har i samarbete med Folkkampanjen och ett par andra organisationer för att kunna få bidrag från Kärnavfallsfonden till att delta i samrådsprocessen kring slutförvarsfrågan) aktivt föredrar att sprida skrämselpropaganda och återkommande hänvisar till alarmister som Chris Busby istället för att konstruktivt förklara vad de anser vara problematiskt med KBS-3, det inger inget förtroende.

Det finns diverse saker med KBS-3 som behöver redas ut närmare, inte minst frågan om kopparkorrosion, och SKB har varit rätt fyrkantiga ibland i sin respons på kritik. Men rapporten i den länk vi serveras visar att det är frågan om detaljer som inte kommer ha någon större effekt ens i extrema situationer. Till detta kommer att MJV och övriga kärnkraftskritiska miljöorganisatiner aldrig ens försöker förstå vad effekterna blir om kopparkapslarna skulle korrodera sönder. Man undviker konsekvent att nämna den naturliga reaktorn i Oklo (Gabon) som visar vad som händer med kärnavfallet i berggrunden. Istället får vi skrämskott som detta (från Energi-fliken):

Det planerade bergrummet ligger vid Östersjökusten och om en läcka sker kan Östersjön förorenas vilket skulle ge katastrofala följder för hela ekosystemet och alla de människor som bor längs kustområdena.

Man föredrar mantrat “det finns ingen lösning” eftersom man inte är intresserade av en lösning. En lösning innebär att man förlorar ett argument kring kärnkraftens farlighet. Det är säkert därför man också är emot utveckling av reaktorkoncept i Generation-IV, som skulle kunna reducera avfallsproblemet avsevärt. Intressant nog tolkar man felaktigt forskningsanläggningen European Spallation Source (ESS) som en transmutationsreaktor, och arbetar därför aktivt med att motarbeta detta multidisciplinära grundforskningslaboratorium.

De frågetecken som finns kvar att reda ut kring slutförvarsfrågan har jag svårt att se som grönmålning. Ingen förnekar att det är farligt avfall som måste tas om hand, och tidsaspekten är milt sagt svår att ta till sig. Men om MJV tar till sig lite fakta istället för att hålla fast vid tyckande och alarmism så blir det lättare att ta dem på allvar.

Kandidat 5, Göteborgs stad

Under våren 2012 har en massiv reklamsatsning gjorts för det Västsvenska paketet där bygget av biltunneln under Göta älv vid Marieholm ingår. Till skillnad från vad Göteborgs stad påstår är Marieholmstunneln allt annat än miljövänlig! Den kommer, om den byggs som beslutats trots kraftigt motsånd, att bidra till ökad biltrafik i området i och omkring Göteborg.

Här har vi diverse påståenden som kanske är korrekta, men vi får ingen hjälp att bedöma detta. Jag har ingen koll på vad MJV har för miljöargument mot Marieholmstunneln, men under det år jag bodde i Göteborg upplevde jag att de få gånger jag åkte bil var det alltid trafikstockning kring Tingstadstunneln, så någon alternativ rutt tycks behövas. Trafiksituationen i och kring städer som begränsas av sin geografi är alltid en utmaning. Göta Älv och diverse bergknallar är trevliga detaljer som ger Göteborg sin karaktär, men de försvårar enkla lösningar.

Jag letar information om det kraftiga motståndet, men det tycks mest handla om att folk inte vill ha trängselskatter. Ah, här hittar jag åtminstone en protest mot Marieholmstunneln, äntligen en bild på en banderoll! Föga förvånande visar det sig att skribenten deltar på ett MJV-seminarium i Almedalen, det är en liten värld… Den massiva reklamkampanjen hittar vi ett spår av här. Enligt artikeln har man utfört denna hjärntvättande propaganda i Älvrummet, en lokal nära Lilla Bommen där Göteborgs stad brukar visa upp sina framtidsvisioner för stadens utveckling. Huruvida detta bör klassas som grönmålning är oklart, de utställningar/propaganda jag sett där tidigare har varit informativa och snygga. Den nya tunneln är en del av infrastrukturprojektet det Västsvenska paketet, som omfattar vägar, järnvägar och kollektivtrafik. Säkert finns det relevanta saker som inte tas upp i Älvrummet, men MJV hjälper oss inte med fakta. Vi får leta själva eller lita blint på deras påståenden. Jag hoppas att de har argument som sträcker sig längre än till att de inte gillar bilar.

Sammanfattning

Miljöförbundet Jordens Vänner har omkring 2000 medlemmar i Sverige. Det är en ideell organisation vars medlemmar ofta visar upp ett djupt engagemang i diverse miljöfrågor. Det kan vara brist på resurser som gör att man inte hunnit ge mer information kring kandidaterna till Greenwashpriset. Eller förväntas alla vara lika pålästa som dem innan man avger sin röst? I det första fallet bör man skärpa sig. Man sticker ut hakan och vill ha stor uppmärksamhet för priset genom att meddela resultatet i Almedalen, då får de lägga manken till och visa att man har koll på fakta samt se till att alla som röstar får en ärlig chans att bilda sig en vettig uppfattning. I det andra fallet, där de röstande redan antas ha all tillgänglig information, får man anta att omröstningen endast berör MJVs medlemmar, de redan frälsta. I så fall blir prisutdelningen en intern affär som de kan hålla på sitt årsmöte, tyckandet på Almedalen blir då rätt ointressant för en bredare allmänhet.

Med nuvarande nivå kommer MJV få en del uppmärksamhet i media, men väldigt få kommer lära sig något om bakgrunden till varför den vinnande kandidaten får priset. Däremot kommer några människor i fortsättningen välja omärkta trävaror istället för det där elaka FSC, några fler personer kommer vara rädda för de där bräckliga kopparkapslarna som tycks hota allt liv kring Östersjön, och ett antal Göteborgare kommer sitta och köa i avgaserna i Tingstadstunneln, stolta över att de bidragit till att stoppa både en alternativ vägförbindelse och förbättrad kollektivtrafik.

Klockan 14 idag får vi veta vem som koras som “vinnare” av Svenska Greenwashpriset 2012, När Lars Igeland för några dagar sedan intervjuades i Miljöaktuellt hävdade han att det är “oerhört jämnt i toppen”. Ja, med den bristfälliga information som de röstande får om kandidaterna så borde det vara jämnt. Min gissning är att Uppdrag Gransknings program om IKEA kommer visa sig avgörande, för övrigt kan man lika gärna kasta tärning.

Mattias Lantz – medlem av nätverket Nuclear Power Yes Please

 

Uppdatering: Stora Enso “vann” omröstningen

Jaha, det var den kandidat jag har lagt minst tid på att kolla upp. Med tanke på tvetydigheten kring övriga kandidater så får man hoppas att de har bättre koll här och lägger tid på att utveckla sin motivering med mer information.

En intressant detalj, omkring 1000 personer deltog i omröstningen och Stora Enso vann med 28% av rösterna, följt av FSC med 22% och IKEA med 21%. Fem kandidater skulle vid tärningskast ha 20% chans vardera. Valresultatet här är inte långt ifrån… MJVs ordförande Ida Nilsson kommenterar omröstningen såhär i Miljötidningen:

Det var oerhört jämnt och det fanns många värdiga vinnare, säger Ida Nilsson som är ordförande på Jordens Vänner.

Många värdiga vinnare minsann. Låt oss hoppas att MJV i fortsättningen behandlar ämnet med den respekt det förtjänar.

 

Flera som skriver om priset:

Supermiljöbloggen: Svenska Greenwashpriset 2012 går till Stora Enso

Supermiljöbloggen: Argument för och emot Greenwashpriset

HållbarhetsbloggenGreenwashpris till skogsindustriföretag

MiljöaktuelltSpanarna: Greenwashpriset har en inbyggd problematik

Land: Stora Enso får skampris

Comments closed

TV-tips: Statistik åt folket

 

Hans Rosling - statistikhjälte

“Med statistik kan man visa vadsomhelst!” är ett avfärdande man får höra ibland när någon hänvisar till resultaten från en vetenskaplig undersökning. Avfärdandet kan tyckas vara lätt att hålla med om men är inte sant. Däremot förekommer det relativt ofta att osäkra resultat övertolkas åt det ena eller andra hållet, och ibland att felaktigheter har gjorts med avseende på metodval eller hantering av insamlade data. Till detta kommer de fall när någon väljer att medvetet fuska med data eller metod (några smaklösa exempel på detta har vi noterat från Sherman & Mangano, Chris Busby, m.fl.).

Oavsett vad som är sant eller falskt så är statistik ett ämne som skrämmer bort de flesta från djupare studier. Det anses vara tråkigt eller svårt, något flera av oss i NPYP håller med om. Men dessvärre är det ett av det viktigaste ämnen som finns, och vi behöver uppmana flera ungdomar att lära sig statistik.

Därför är det glädjande att SVT i dagarna visar flera repriser av den brittiska dokumentären Hans Roslings statistik från 2010, något vi varmt rekommenderar alla att se. Som få andra har Rosling revolutionerat allmänhetens inställning till statistik och insikten om hur olika slags data kan användas till bättre förståelse av den värld vi lever i. Med verktyget Gapminder visar han inte bara att statistik är viktigt och informativt, det kan vara roligt också. Den brittiska dokumentären ger många lättförståeliga exempel på vad statistik är och hur det kan användas, samt intressanta historiska anekdoter och berättelser om statistikpionjärer som Florence Nightingale och Sir Richard Doll.

Varför gör vi reklam för detta program, vår websajt handlar ju om kärnkraft och radioaktivitet? Tja, nog utnyttjar vi våra kunskaper i statistik för att genomskåda diverse strålningsalarmisters påståenden. Men desto viktigare är den allmänna inställningen till data och kunskap. I dagens viktiga debatt om miljö- och energifrågor behöver vi fakta och ökade möjligheter att förstå stora datamängder. Tyckande och politiska kompasser ska inte avfärdas, men det finns alltför många debattörer som skyggar för fakta som talar emot deras redan förutbestämda åsikter. Hans Rosling har inte nödvändigtvis rätt i allt han säger, och det förekommer klagomål om att han förenklar och har ett överdrivet positivt budskap om tillståndet i världen. Det kanske är så, men han kommer att gå till historien för att ha gjort stora mängder data kring folkhälsa och miljöfaktorer lättillgängliga för allmänheten, allt detta på ett mycket underhållande sätt.

Fakta är vad vi behöver för att kunna fatta rätt beslut, kunskap är makt. Och vi behöver kunniga människor som vill lära sig att hantera och visualisera stora datamängder på ett korrekt sätt. Så hjälp till med att uppmana ungdomar att lära sig matematik och statistik, vi behöver fler Hans Rosling i världen. Om du inte vill framstå som en gammal stofil så strunta i uppmaningen, men skicka gärna länken så att dina bekanta ser programmet. Och ta chansen att se det själv, det går den 25 och 26 juni på SVT2 och finns sedan kvar omkring en månad på SVT Play. Mycket nöje!

Comments closed

Kåberger alarmerar och gör sig till

Tomas Kåberger (foto: Niklas Holm)

Radioprogrammet Klotet hade den 30 maj ett inslag med titeln Kåberger gör en pudel om Fukushima. I intervjun ber reportern Pelle Zettersten att Tomas Kåberger förklarar sitt märkliga påstående om aborter av missbildade foster i de områden som inte evakuerats kring Fukushima (SvD 25/4, se även länkar i tidigare inlägg).

Det är bra att Zettersten ger Kåberger chansen att reda ut det här, kanske var det så att hans debattreplik kortades och något av vad han avsåg att säga föll bort? Uttalandet har redan citerats av andra och riskerar att bli ännu en del av mytbildningen kring Fukushima. Då påståendet saknar vetenskapliga belägg bör Kåberger ta ansvar för att rätta till det, åtminstone om han vill att man ska ta hans professorstitel på allvar.

Vid en första genomlyssning av intervjun får man intrycket att Kåberger gör avbön för sitt uttalande. Han menade att ta upp den oro som finns bland människor i de områden i Japan som drabbats av nedfall från Fukushima, och att aborterade foster tolkas av allmänheten som om de orsakats av radioaktiviteten. Gott så, om det nu var det han menade.  Men då borde han kunna uttrycka det på ett bättre sätt, och han borde förstå att sättet han skrev det på bidrar till att sprida mer oro istället för att förklara något. Sen kan man undra vad det har med vindkraftsdebatten att göra.

Det blir inte bättre av sättet som han slingrar sig på när han får chansen att förklara sig:

Kåberger: Nej det finns ingenting som visar att man har fått signifikant ökad frekvens av aborter eller fosterskador, det gör det inte.

Zettersten: Men du som är vetenskapsman, professor, och som talar i vetenskapliga termer, varför skrev du så då?

Kåberger: Jag skrev att man har aborter och det har man. Och att de tolkas som orsakade av olyckan.

Zettersten: Men har man fler aborter nu än tidigare?

Kåberger: Jag påstod inte att man har fler aborter. Jag tror inte att man har det. Men det kan hända att man har det. Men det är inte tydligt och färdigt utvärderat ännu.

Zettersten: Men du måste hålla med om att det kan tolkas som det? Jag blev själv förvånad när jag läste det. “Oj, är det verkligen på det viset?”

Kåberger: Det var kompakt. Korrekt men vilseledande, eller missledande. Det var dumt.

 

Han hävdar alltså att han inte sagt att det är fler aborter, trots att det var så som alla tolkar det han skrev i SvD-artikeln. Bra, då är vi klara? Nej, professor Kåberger föredrar att lämna oss i ovisshet:

Jag tror inte att man har det. Men det kan hända att man har det. Men det är inte tydligt och färdigt utvärderat ännu.

Mycket märkligt uttryckt, Kåberger dementerar det uppkomna missförståndet men fortsätter sprida osäkerhet kring det. Det här är en utstuderad metod som vi känner igen från flera välkända alarmister (här är några av våra favoriter), man använder ett suggestivt språk där läsaren/åhöraren uppfattar ett visst budskap. Om alarmisten blir utmanad om påståendena så kan denne alltid förneka det uppfattade budskapet, det som ordagrant sades var ju något annat, samtidigt som man lägger in små frön av fortsatt osäkerhet.

Eller ska vi ursäkta honom med att han kände sig pressad under intervjun, grodor hoppar lätt ur munnen vid sådana tillfällen? Oavsett Kåbergers syfte så går det i alla fall att hålla med honom om att det han skrev i SvD-artikeln var dumt. Låt oss hoppas att vi slipper höra fler slingerbultar från honom på detta ämne och att vi kan föra det till handlingarna. Gult kort i kategorin alarmism har han tills vidare.

Men ett mysterium kvarstår: Med sitt djupa engagemang i förnybara energikällor, och till på köpet före detta generaldirektör för Energimyndigheten, borde Kåberger lätt ha kunnat förklara varför KVA-ledamöterna har fel om vindkraften. Det misslyckades han totalt med. Innebär detta att han fick posten på Energimyndigheten av politiska skäl och inte på grund av sin förmodade kompetens på området? Jag tror inte att det är så. Men det kan hända att det är så. Men det är inte tydligt och färdigt utvärderat ännu.

1 Comment

NPYP i SvD Brännpunkt: Miljöpartiet vilseleder om kärnkraften

Med anledning av Lise Nordins (Energipolitisk talesperson för Miljöpartiet) spammande av ett stort antal lokaltidningar med identiska debattartiklar (se lista här), och ett i vårt tycke vilseledande debattämne, har vi skrivit en debattartikel som sedan fredag kväll (4 maj 2012) finns publicerad i webversionen av SvD Brännpunkt. Texten kommer läggas upp här senare, för ögonblicket finns den tillgänglig på SvD här.

Lise Nordin har redan replikerat (5 maj 2012), artikeln finns här.

Det debatteras intensivt i kommentarsfälten till båda artiklarna.

1 Comment

Tomas Kåberger bekänner färg som alarmist

Att Tomas Kåberger, f.d. generaldirektören för Energimyndigheten, är emot kärnkraft är ingen hemlighet, och det står honom fritt att ha den åsikten. Men att han nu sällar sig till diverse alarmister, genom att i debatt om vindkraft dra upp redan dementerade rykten om ökat antal missbildade barn och aborter i Fukushima, fläckar hans anseende och det blir svårt att ta honom på allvar efter detta.

 

Tomas Kåberger fladdrar i debatten

Kåbergers replik i Svenska Dagbladet (onsdag 25 april) med titeln “Sveriges elsystem är inte isolerat från omvärlden” är en respons på den debattartikel där 13 ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademin sågar en storskalig svensk satsning på vindkraft (söndag 22 april: “Meningslös satsning på vindkraft”). Detta är en vid det här laget gammal dispyt mellan KVA och Kåberger/Energimyndigheten, där de sistnämnda hävdar att 30 TWh vindkraftel bör gå bra att bygga i Sverige. KVA hävdar däremot i sin utredning att man får problem vid en utbyggnad över 10 TWh då man har begränsningar i hur mycket vattenkraft man kan använda som reglerkraft. Några exempel från debatten ges här (Kåberger vs KVA).

Kåberger tycks skriva sin replik i affekt då han bland annat uttrycker:

“Att KVA:s företrädare inte anser sig kunna begripa vindkraftsutbyggnaden beror alltså delvis på att de inte förstått att Sverige och vårt elsystem är delar av EU.”

KVA-ledamöterna är mycket väl medvetna om detta och har i tidigare utredningar tagit med det svenska elnätets relation till grannländerna när de kommer till slutsatsen om 10 TWh istället för 30, så Kåberger tycks vara ute och cykla. Istället för att utveckla varför KVA har fel i sitt resonemang byter han ämne och tar upp kärnkraften i Japan:

“I Japan stängs om några dagar den sista av landets 54 kärnreaktorer. I mars 2011 lärde man sig att en jordbävning, som kärnkraftverken skulle tåla, trots det skadade en reaktor i Fukushima. Den följande tsunamin ledde till att fyra reaktorer förstördes och till härdsmältor med radioaktiva utsläpp. Landets regering fick plötsligt reda på att om vindarna ändrat riktning skulle man behöva utrymma Tokyo trots avståndet på 20 mil från kärnkraftverket. Det hade ingen talat om tidigare.”

Att Kåberger behöver skrämmas med kärnkraften istället för att prata väl om varför en storskalig vindkraftsatsning är på sin plats känns oroväckande, nog borde Energimyndighetens förre generaldirektör ha tillräckligt med argument för förnyelsebara energikällor i sin ficka? Exempelvis hade han kunnat hänvisa till KTH-professorn Lennart Söders uttalanden som han borde känna väl till (se även här). Men det blir värre:

I de nu kontaminerade områden man inte haft råd att utrymma aborteras missbildade foster och man förbereder sig för att hantera sjukdomar i decennier framåt. Skattebetalarna får betala tusentals miljarder kronor för utrymningar och hantering av de havererade reaktorerna.”

Det här är i stil med diverse alarmisters påståenden från förra året om olika hälsoeffekter efter Fukushima. Deras påståenden fick i flera fall ett eget liv och upprepas ännu i diverse forum på nätet som om de vore bekräftade. Att inga rapporter om hälsoproblem står att finna spelar ingen roll för en alarmist, det är bara att spinna vidare och bygga upp ett luftslott av skrämselpropaganda. Om nu Kåberger vill sälla sig till skaran av alarmister samtidigt som han undertecknar artikeln med sina titlar,

professor i Industriell energipolicy vid Chalmers och ordförande i Japan Renewable Energy Foundation

så bör Chalmers Tekniska Högskola fundera på om den här typen av uttalanden bidrar till högskolans annars mycket goda anseende.

Man undrar vad det är för rykten som Kåberger så lättvindigt strör omkring sig? Lite googlande ger en första träff på alarmist-siten Enenews. Därifrån hittar vi originalartikeln (här), som handlar om liknande rykten. Enligt den artikeln har man undersökt saken och kommit fram till att andelen dödfödda eller aborterade foster ligger på samma nivå som före kärnkraftsolyckan. Nöjde sig Kåberger med att läsa Enenews, eller vet han något vi inte vet? Det är upp till honom att förklara sig, har han tillförlitliga källor så bör han vara så god att hänvisa till dem. Inte minst med tanke på att han avslutar sin debattreplik med följande avbasning:

“Kungl. Vetenskapsakademien kanske anser att detta är fel, men det demagogiska språkbruket, och deras självgoda utrop om sin oförmåga att begripa, är ingen vetenskaplig bedrift.”

Man kan inte med den godaste vilja i världen påstå att Tomas Kåberger höjer nivån på det vetenskapliga, lika lite som han bidrar till en god debatt. Han har tidigare svajat med sakligheten kring statusen i Fukushima (exempelvis här), men med onsdagens debattartikel når han en ny lägstanivå. Istället för att sakligt förklara vindkraftens förträfflighet och felen i KVAs uttalande så agerar han sagoberättare i syfte att sprida skräck, kärnkraftshatet tycks vara viktigare än att tala väl om de energislag som han föredrar. Kanske det är dags att ta ett nytt steg i karriären genom att lämna tillbaka professorstiteln och ta över ordförandeskapet i Folkkampanjen?

Nu vet vi var vi har honom i alla fall, hur tråkigt det än är.

 

Mattias Lantz – medlem av det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please

 

Uppdatering 27 april

För den som föredrar sakfrågan kring vindkraften framför alarmismen så finns det mer seriösa repliker på KVAs debattartikel:

Uppdatering 5 maj

Och den sedvanliga mytbildningen har börjat. Nu återges Kåbergers uttalande som en etablerad sanning.

 

    3 Comments

    Helen Caldicott is Not the Answer

    Helen Caldicott, M.D
    Helen Caldicott declined to answer questions at a lecture...

    The recently started Nuclear Literacy Project has a welcome entry, a person with knowledge in the field of radioactivity and nuclear engineering reports on a visit to an anti-nuclear seminar with Helen Caldicott. The person, PhD student Kallie Metzger, entered the meeting with some hope of a good discussion where there would be room for incorrect statements to be straightened out.

    What Kallie found, however, was that the renowned anti-nuclear activist was more keen on scaring people into thinking like herself, and questions from the audience were responded to in a hostile and arrogant manner, if at all.

    Kallie Metzger, Ph.D student
    ...attended by Kallie Metzger, Ph.D student in nuclear engineering.

    After watching a few videos with Helen Caldicott, including her infamous TV-debate with George Monbiot from last year, we are, unfortunately, not surprised about her behaviour. The good news is that Kallie went to listen to Caldicott, and reported about it. We need more people like Kallie who attends these kind of meetings and try to raise relevant questions when remarkable claims are being stated. If Caldicott continues her tour in the same arrogant manner her audience should diminish rather quickly down to the die-hard fans of her outrageous claims.

    So the hero of the week is Kallie Metzger. Read her account of the Caldicott seminar here. Then ask yourself: will you be our next hero?

    8 Comments

    NPYP – We were wrong, Busby is right!

    By Kazue Avril – Free Press

    It has been a busy day here at the NPYP center, where the members of Nuclear Power Yes Please held a press conference. They recently discovered a devastating text by Professor Chris Busby, where he shows that their criticism of his research is completely unfounded. The NPYP Scientific Director Mattias Lantz had attacked Professor Busby’s articles about Fallujah (here, here, and here), by making a comparison of the sex-ratio (i.e. the number of boys born vs number of girls born) between the Iraqi city of Fallujah and his own city of birth, Avesta in Sweden. According to Lantz the variations in Avesta were as large, or larger, than the ones in Fallujah, so he reasoned that one could not claim that the variations in Fallujah were due to depleted uranium (DU). Professor Busby turned the data from Avesta around, and showed that Lantz had used the data in a dishonest way, even trying to hide an obvious correlation between increased sex-ratio in Avesta and the 2003 war in Iraq. Professor Busby’s eminent rebuttal can be found on the LLRC web site (here). Below is the figure made by Lantz, with Professor Busby’s hand-written notes that give evidence of the dishonesty of Lantz.

    The plot with sex-ratio for Avesta where Professor Chris Busby could reveal the scientific dishonesty of Lantz and his NPYP cronies.

     

    – ”I never even thought of the correlation,” a humiliated Mattias Lantz said at the press conference, ”but Professor Busby clearly shows that the deviating sex-ratio in Avesta around 2004 is due to the DU-weapons used in Iraq. Furthermore,” Lantz continued, ”this means that all of our past criticism of Professor Busby falls apart, just like a house built from a deck of cards. I now realize what an omnipotent genius he is. He is right about everything, even when he cheats with statistics.”

    – ”And he is a great musician!” Gender Issues Director Nils Rudqvist adds.

    What does this mean for the future of NPYP?

    – ”This changes everything.” says Policy Director and NPYP founder Michael Karnerfors, ”We have been wrong about all these issues; about radiation effects, nuclear power, cell phone radiation, chem-trails, dowsing, crystal healing and the HAARP experiment. Therefore, we will now turn sides in the debate on all these issues, and we will join Professor Busby, Mona Nilsson, Lennart Hardell and all the other serious researchers in their noble quests. From now on, scrutinizing alarmist claims, checking statistics, or asking the simple question ‘Is this relevant?’ has no place in what we consider to be a serious debate. Google was created to find the scary claims, not to scrutinize them. Many people are scared about radiation. From now on we will help them to maintain that status.”

     

    What about your close ties to the nuclear industry?

    – ”We will pay back every penny of the funding we got from those bastards,” says Financial Director Christoffer Willenfort, ”and those of us who are employed by the nuclear industry will submit letters of resignation today, we are all done with it.”

    And the organization?

    – ”The first reaction was of course that we should dismantle NPYP and join other groups, but after some intense brain storming we decided that it is better to continue, although under a different name.”

    – ”Yes, from today we are Nuclear Power No Please,” confirms the Public Relations Director Johan Kreuger, ”and here is the new logotype!”

    An embarrassing silence grew in the press room, until somebody in the audience dared pointing out an obvious error in the spelling.

    The first version of the new Nuclear Power No Please logotype.

     

    – ”C’mon people, give us a break!” Kreuger burst out. ”We have been wrong about so many things for years, so how can you expect us to get every tiny detail right immediately?”

    What is Lantz’ status within the organization, can he continue to be a member?

    – ”Well,” says Karnerfors, ”at first we thought that he had to go. We were all very disappointed with him and felt that we needed to distance ourselves from him and the dishonesty that he brought upon us. But we are all to blame. It was certainly Lantz who would initiate the studies of Professor Busby’s claims, but we all started to act like stupid physicists and make independent double checks of numbers and other details. That was of course foolish of us, we should have trusted Professor Busby from the beginning without asking any questions.”

    So you now believe in Professor Busby’s claims?

    – ”How can you not, after what we have been through?” Reactor Technology Director Johan Simu says. ”Professor Busby has an expertise in so many scientific fields, not only in radiation effects. A few months ago he introduced a new definition of the term ‘spontaneous fission’, and with it he showed that TEPCO is lying about the status of the reactors in Fukushima. With the new definition, the reactors must clearly be active in a critical configuration. My personal reflection at the time was that this is utter nonsense. But now, after Professor Busby’s proof of our dishonesty, I am all for it. The effects will be tremendous; all courses in reactor physics will have to be revised, and the commercial codes used today for criticality calculations have to be changed. But that is not all, recently he also showed that Einstein is wrong.”

    What?

    – ”Yes indeed, Professor Busby’s interpretation of the twin paradox is quite convincing. He has also promised to explain quantum mechanics on Youtube, something that we are all looking forward to. It is about time that somebody settles the issue whether that cat of Schrödinger is alive or not, the world deserves to know. Furthermore, this poor creature has been in this un-collapsed wave function state for so long, it is clearly a violation of animals rights that needs to be brought to an international court. Professor Busby’s expertise also in legal matters will be very helpful in order to bring the perpetrators to justice.”

     

    On the way out from the press room we manage to get hold of Mattias Lantz for a personal comment, he looks tired and stressed out.

    Our reporter Kazue Avril gets a moment with a humiliated Mattias Lantz at the NPYP press conference.

    Will you apologize to Professor Busby and the other people that you have attacked over the years?

    – ”No, of course not!” Lantz responds rather agressively. ”Earlier we would have done such a thing, or corrected our statements if they were found to be in error. Now when we have changed sides in the debate we will follow the established customs of our new friends. Apologies or amends are out of the question. Instead we move on forward, though in the opposite direction as before.”

    How did you react when it became clear that you had been so wrong about Professor Busby?

    – ”I felt awful, of course. Not so much for my unfounded attacks on Professor Busby, but on a personal level it is devastating. In the plot that Professor Busby turned against me there is also a peak with high sex-ratio in Avesta during the 1970’s when I was born. This puts the question about my gender at stake, maybe I was supposed to be a girl? This will take years of psycho-therapy to sort out.”

    Then he excuses himself and pushes through the crowd towards the entrance, stopping every now and then, asking people if they know where he can get hold of a good beret.

     

    We get a private interview with Industry Liaison Director Johan Kihlberg.

    – ”Former Industry Liaison Director, if I may! The title does not exist any more now that we have severed the ties with the nuclear industry.”

    So, what is your title?

    – ”Alarmist Organizations Liaison Director.”

    Ok, ok, so how was the error of Lantz discovered?

    – ”We knew for a while that something was not right. Lantz has of course always been obsessed with Professor Busby. Certainly the money from industry and Socialstyrelsen kept him motivated, but there was also something else, some sort of…envy. And during the last few months he has become more and more deranged. You could find him at late hours in his office, but he would not deliver any new blog posts or forum entries. If you met him in the corridor you could hear him mumbling weird things for himself.”

    Weird things?

    – ”Yes, phrases like ’eminent scientists’, ‘Bramhall is not a pushover’, ‘ICRP doesn’t get it’, or ‘there must be a third event’ were often repeated. Things like that. Then, a few days ago in the coffee room he made no sense at all, trying to convince us that ‘the alarmists get laid more often than we do’ and that we should buy a boat, or two. Last Friday we discovered that he had asked the market analysis division for an evaluation about entering the field of anti-radiation pills, and there were follow up plans for major investments in this field. When this was found out we decided to check his computer. It turned out that for the last month he had used the computer for only one thing, to visit the ‘Dishonesty’ page on the LLRC web site, over and over again.”

    So what did you do?

    – ”It was the first time that any of us saw that web page, and after reading it we realized that it was all over. A crisis meeting was held, thereafter we summoned Lantz in order to have him explain himself. There was an intense discussion, with harsh words being exchanged in all directions, but finally we could agree on a strategy and decided to call for the press conference.”

    These plans that Lantz had initiated for anti-radiation pills, how far had he gone with them?

    – ”Actually, very far,” Kihlberg responds with some excitement.

    So how did you stop it?

    – ”We didn’t. The analysis shows that we can make a huge profit even if we sell the pills at half the price compared to what Busby and his friends had in mind. We have some connections in Japan that will help us with the promotion, there are many ways to scare people into becoming your customers. For instance the Japanese TV-channel NHK has been very helpful by making an alarmist documentary in which the credibility of ICRP is undermined. We are also considering to buy the recently closed candy factory in Gävle. In that way we can have a local production directly in the areas that were most affected by the Tondel study.”

    You mean the areas that were most affected by the Chernobyl fallout?

    – “No, by the Tondel study.”

    Ah, whatever. So you will manufacture and sell pills in order to raise money for the suffering children?

    – ”What do you mean? We have to make up for the losses now that we have stopped the funding from the nuclear industry. We are the good guys now, we need to make a living. Just look at Green Audit, the Cancer and Birth Defects Organization, and so on. They are registered as companies, not as charities, why should we be any different? Why live on secret funding from evil companies when we can make as much money in the open by exploiting the gullible, the naive, and the vulnerable? To have funding from the industry in order to change people’s opinion is a difficult task, it is much easier to get money directly from concerned citizens in order to help them preserve their already established views. Busby is of course a huge inspiration in these matters, but we are also looking at other options.”

    What kind of options?

    – ”For instance, Joseph Mangano and his Radiation and Public Health Project is a good example. They have managed to recruit celebrities like Alec Baldwin and Christie Brinkley for the fundraising. And they are very successful, just look at the suits of Mangano! So we hope to be able to do something similar from a Swedish perspective, if we can get stars like Manne the Clown and Solveig Ternström on our team, then we are all set.”

    So the future is bright…?

    – ”Yes, brighter than ever. This has been a severe crisis situation for us, but thanks to Professor Busby we are finally on the right track. An event like this does not happen every day, but today it did indeed happen.”

     

    22 Comments

    Kärnkraft + Konst = Sant

    Ett av PopAtomic Studios förslag på hur man kan dekorera kyltornen på ett kärnkraftverk. Klicka på bilden för att se det tråkiga grå originalet.


     

    Enligt Folkkampanjens ordförande Solveig Ternström så är kvinnor som har en positiv inställning till kärnkraft inte riktiga kvinnor. Denna åsikt uttryckte hon klart och tydligt i SVT Debatt under den första veckan av Fukushimakatastrofen i mars 2011. Det här är bara en av många demoniserande bilder som vissa kärnkraftsmotståndare försöker klistra på oss som inte delar deras syn på kraftslaget: Vi är män, teknokrater, röstar alltid höger, kallsinnigt beräknande, bryr oss inte om miljön, köpta av kärnkraftsindustrin, onda, osv (vi har under det senaste året även blivit kallade avsevärt värre saker än detta). Eller så är vi bara lite korkade eller vilseledda och förstår inte de stora sammanhangen

    Därför är det alltid välkommet med exempel som bryter mot denna bild. Idag tar vi upp konstnären Suzy Hobbs Baker som grundat projektet PopAtomic Studios (se även deras Facebooksida), vars syfte är att sprida information om energiformen kärnkraft med hjälp av snygga och informativa (och ibland provocerande) postrar, logos, konstverk och dekorationer. Deras bilder är fria att distribuera så länge som man anger var de kommer ifrån, och Suzy och hennes vänner är alltid öppna för förslag till nya alster.

    Så vad är det som driver henne till denna verksamhet? Man kan sammanfatta det som så att hon fick tillfälle att ifrågasätta den farliga bild som uppmålats för henne i skolan, och kom fram till att den inte stämde med verkligheten. Så hon vill försöka bemöta den bilden med hjälp av sitt konstnärskap. Men hon förklarar det hela så mycket bättre på egen hand, nedan är ett TEDx-talk som hon nyligen höll. Och ja Solveig, Suzy är inte bara konstnär, hon är kvinna också.

    Youtubeklippet är taget från denna länk.

    Här är ett par andra weblänkar av och om Suzy Hobbs Baker:

    8 Comments

    3 strikes and you’re out! Sherman & Mangano does it again…

    Join the chanting!

    Once again the would-be world savers Janette Sherman (MD) and Joseph Mangano (something) are pushing for another round of scaremongering dressed in a scientific coat. They have got their nonsense about increased US infant mortality due to Fukushima published in a peer-reviewed journal. This time they have extended their faulty study and extrapolated the effect for the entire US. Lo’ and behold, 14 000 deaths so far, they claim! The article, published in the International Journal on Health Services, can be found here. For a bit more easy reading, the press release here will probably do.

    We will not spend too much time on scrutinizing this study, and others are already on to it, for instance Michael Moyer in Scientific American, and Barbara Feder Ostrov in Reporting on Health. Furthermore, S&M have not made any amends for their first two faulty attempts (our comments here and here), and since the new article follows the same line of reasoning, we can only condemn them for trying to push the same lousy trick a third time. This is political activism from anti-nuclear icons, it is not science.

    Joseph Mangano shows the size of his remaining credibility

    From the media releases about this, we find some interesting statements by Mangano in Medpage Today:

    In a telephone press conference, Mangano said the finding is a “clarion call for more extensive research.”

    But he told MedPage Today that the researchers can’t rule out factors other than the Fukushima radiation that might have accounted for the excess.

    “There are probably a variety of factors that could be linked to this excess of 14,000 deaths,” he said. “But it does raise a red flag.”

    This is indeed a clarion call. It is a call for celebrities like Alex Baldwin and Christie Brinkley to start contemplating what kind of nut-crack that they support financially. And it does raise a red flag, the umpire raises the red flag after three strikes. Sherman & Mangano, you’re OUT!

    Other posts in various media on the same subject

    • 2011-12-16: Eric McErlain on NEI Nuclear Notes, “Note to Reporters: Be Sure to Fact Check Joseph Mangano, Janette Sherman and Robert Alvarez”
    • 2011-12-19: Eric McErlain on NEI Nuclear Notes “Joseph Mangano Contradicts His Own Press Release on Fukushima Research”
    • 2011-12-20: Rod Adams on Atomic Insights, “Mangano and Sherman have released another bogus study seeking to scare people about radiation”
    • 2011-12-20: Barbara Feder Ostrov in Reporting on Health “Fukushima: Alarmist Claim? Obscure Medical Journal? Proceed With Caution”
    • 2011-12-20: Michael Moyer in Scientific American “Researchers Trumpet Another Flawed Fukushima Death Study”
    • 2011-12-20: Will Davis on Atomic Power Review “Radiation deaths in US due to Fukushima Daiichi: Nope.”
    • 2011-12-21: Barbara Feder Ostrov in Reporting on Health“Fukushima Fallout and Infant Deaths: International Journal of Health Services’ Vicente Navarro Responds”
    • 2011-12-21: Linda Carroll on MSNBC Vitals blog “Experts dicount claims of U.S. deaths from Japan radiation”
    • 2011-12-21Nuit Blanche blog “Pre-publication Peer Review and Lazy Science Reporting”
    • 2011-12-23: Eric McErlain on NEI Nuclear Notes, “Dr. Robert Emery Disputes Joe Mangano’s Findings on Radiation and Fukushima”
    • 2011-12-23: Eric McErlain on NEI Nuclear Notes“Dr. Robert Peter Gale’s Statement on the Mangano-Sherman Report on Fukushima Fallout”
    • 2012-01-08: Alfred Körblein in Strahlentelex Nr. 600-601, scrutinizes the study and finds serious flaws, “14.000 Tote in den USA?” (in German)
    • 2012-01-11: Josh Bloom writes in Forbes, “Garbage In, Anti-Nuclear Propaganda Out: The 14,000 Death Fukushima Lie”
    6 Comments