All posts by nils.rudqvist

Sverige är pro-kärnkraft!

I morse, den 13/2, presenterade flera nyhetsmedier nya undersökningar gällande kärnkraftens popularitet [SVD, DN, SVT]. Resultatet är överväldigande, DN:s undersökning visar att totalt 62% är för en nybyggnad. SVT:s undersökning som presenterades idag, visar också att en stark majoritet av den svenska befolkningen är för en nybyggnad av kärnkraften. SVT presenterar inte exakt hur stor denna majoritet är men i bilden nedan kan du se partiuppdelningen i de båda undersökningarna.

Här kan du se hur många som är för en nybyggnad av kärnkraften uppdelade i partitillhörighet. Den stora skillnaden för MP beror förmodligen på hur frågeställningen har varit.
Här kan du se hur många som är för en nybyggnad av kärnkraften uppdelade i partitillhörighet. Den stora skillnaden för MP beror förmodligen på hur frågeställningen har varit.

Framförallt är resultatet hos S, V och MP intressant där även en majoritet av S-väljarna är för en nybyggnad. Siffran är något lägre hos V där bara en av fyra är pro men (hör och häpna!) enligt DN är hela 42% av miljöpartisterna för en nybyggnad av kärnkraften. Detta resultat skiljer sig visserligen kraftigt från SVT:s undersökning och beror förmodligen på frågeställningen. DN har först frågat de deltagande: "Är du för eller emot att man bygger nya kärnkraftverk i Sverige?". De som svarade nej, eller var osäkra, har sedan fått frågan: "Är du för eller emot att man ersätter gamla kärnkraftverk med nya?".  Staplarna för DN är den sammanlagda summan av de som svarade "ja, x" och "nej/osäkra, ja". Detta tyder kanske på en vilja att även om man inte vill utöka antalet kärnkraftverk, kan man ändå tänka sig att ersätta de reaktorer som glider över ålderstrecket. Om detta är fallet, är det en mycket positiv signal från miljöpartiets väljare. En signal som säger att även MP kan sätta ansvarsfullhet, realism och sunt förnuft framför förlegade dogmer.

Kul att se är också att stödet inom C är starkt, där en majoritet på 65% är för en nybyggnad. I oktober 2008 visade en undersökning från Novus att 56% av centerpartisterna inte ville bygga nya kärnkraftverk, endast 17% kunde tänka sig att vid behov bygga nytt. Undersökningarna visar alltså också hur viktigt det är att en partiledning går ut och säger vad den tycker. Hoppas att även Mona Sahlin vågar göra detsamma, då skulle vi nog se uppgång i undersökningarna även där. Annars är resultatet ganska väntat där moderaternas, kristdemokraternas och folkpartiets väljare är starkt positiva.

De senaste dagarnas energidiskussion [DN] mellan blocken kanske kan ge oss "kärnkraftnördar" hopp om en blocköverskridande överenskommelse där kärnkraften tillåts överleva och en nybyggnad tillåts. Annars riskerar vi att det som alliansen har genomfört gå till spillo om den röd-"gröna" mixen vinner nästa riksdagsval. I annat fall får man hoppas att alliansen arbetar på riktigt ordentligt så att det kostar för mycket att dra tillbaka beslutet om en ny kärnkraft.

Kärnkraftsbranchen har redan under trettio år levt under ett damoklessvärd, det är dags att ta bort det nu.

Michael i Hallå P3

Idag kunde de nyfikna lyssna till ett program som heter Hallå P3 i just P3. Där kunde lyssnare ringa in och debattera och argumentera för eller emot kärnkraftens varande.

I programmets slutskede fick NPYP's Michael Karnerfors säga vad han tyckte om folkomröstningen 1980, vad som hände vid TMI 1979 med mera. Programledaren var inte helt insatt i debatten vilket var lite tråkigt. Kul var det dock att Michael mer eller mindre fick det sista ordet i programmet. Tidigare kunde man höra personer från till exempel Grön Ungdom och allmänheten i övrigt uttala sig om kärnkraften. 

Programmet går att lyssna på i efterhand om man klickar sig in på programmets hemsida och klickar på "lyssna". Inslaget börjar ca 00h 46m 00s och man kan snabbspola dit.

Och grattis Michael, nu är du officiellt "kärnkraftsnörd", som programledaren så fint uttryckte det.

Micke: Heh, tackar Nils! Frågan är om jag vågar lyssna på detta. 😀

Micke, lite senare: Ok, nu har jag lyssnat på det. Alltid lika "kul" att höra sin egen röst inspelad. Huga...

Ett par missar lyckades jag med. Folkomröstningen för vänstertrafik var inte 1967, den var 1955. 1963 togs beslutet att göra omläggningen, så jag hade rätt i att det tog bara 8 år att köra över folket. Och årtalet 1967 var själva Dagen H.

Jag råkade också kalla Strålsäkerhets-myndigheten för Strålskydds-myndigheten. Förlåt alla ni på SSM som lyssnade.

Study says German nuclear power causes child cancer... or does it?

A German report (summary) on cancer incidence seems to indicate that there is a higher frequency of cancer cases, mainly leukaemia in children, around nuclear power plants in Germany. The report was written at the Federal Office for Radiation Protection in Germany and based on two articles [1, 2].

The report was quickly embraced by the Swedish movement against nuclear power (SNF, Schlaug) and has also created a few headlines in Swedish newspapers (AB, HN).  These newspaper articles claim that people living in the vicinity of Swedish nuclear power plants are worried by this report. Lars Barregård at the Centre for Medical Enviromental Sciences wants to investigate the incidence of leukaemia around Ringhals nuclear power plant. However, he says to HN:  "...the radiation levels are very low and should not be able cause an increase in cancer frequency, though a study can be good to lessen the worries". (translated from Swedish)

The Swedish Radiation Safety Authority (SSM) however does not consider it important to perform another study in Sweden as such studies have already been conducted with consistent negative results. A study in 1995 found no increase in numbers of cases of leukaemia. Also the number of cases of child leukaemia has been more or less constant at around 60 cases per year over the past 30 years, a period of time which includes the gradual phase-in of nuclear power in Sweden. SSM states that further epidemiological studies trying to blame cancer on nuclear power are not needed. Instead, there is a need of a larger knowledge base and more studies that tries to find the underlying reason for child leukaemia in general [6].

Still this leaves us with the German report. Does it give us due cause to worry? Not really, because in the conclusion of the report, the authors state:

...the present status of radiobiologic and epidemiologic knowledge does not allow the conclusion that the ionising radiation emitted by German [nuclear power plants] during normal operation is the cause.

What this means is that in order for nuclear plants to have caused these cancers, there must be some completely unknown effect in play; some kind of cause that science does not know anything about yet.

They further note that...

This study can not conclusively clarify whether confounders, selection or randomness play a role in the distance trend observed.

...and...

...these estimates are rather inconclusive because they are based on a very small number of cases

This means that they have not been able to rule out that other factors may explain the results, factors such as: carcirogens unrelated to the nuclear plants, errors in the study, or pure chance due to the amount of data being much to small.

Reading further we find that they have not measured the level of radioactivity around the plants or even include any kind of estimate of this:

This study is not able to state which biological risk factors could explain this relationship. Exposure to ionising radiation was neither measured nor modelled

One amusing interpretation of this would be that closeness itself, and not radiation, is a cancer causing agent. That is to say being 100 meters from a non-leaking plant would be more dangerous than being 200 meters from a wrecked one, because distance is what they have looked at, not radiation.

This is perhaps not odd concidering that radiation is not significantly or even measurably higher around these plants. The report concludes (again) that radiation cannot be a factor in this study on account of the additional exposure from nuclear powerplants being staggeringly small.

Annual exposure in Germany to the natural radiation background is approximately 1.4 mSv and the annual average exposure through medical examinations is approximately 1.8 mSv. Compared to these values, the exposure to ionising radiation in the vicinity of German NPPs is lower by a factor of 1,000 to 100,000. In the light of these facts, and based on the present status of scientific knowledge, the result of our study cannot be explained radiobiologically.

A far more serious thing to be remarked is that the second article notes that the study goes against findings of other studies made previously [2]:

....this observation is not consistent with most international studies, unexpected given the observed levels of radiation, and remains unexplained. We cannot exclude the possibility that this effect is the result of uncontrolled confounding or pure chance.

Looking at French studies [4,5], similar to the German one, we see that they indeed could not find any significant relation between cancer incidence and absorbed dose or closeness to a nuclear power plant.

Further reading reveals that they have not been able to process data considering children moving around prior to the cancer notice, nor the importance of lifestyle or whether the time the children spend in their homes is of relevance.

All of this summed up leaves us with a report that in effect states: "We think there might be slightly more cases of child cancer around some nuclear power plants, but we don't really know why. And in order for the nuclear plants to be the actual cause, instead of something else, 60 years of radiobiological science must have completely missed something here".

This notwithstanding the Swedish self-proclaimed enviromental movement beats the big drum and claims that it would be "irresponsable to concider constructing new nuclear power plants before it is clear whether children that live around existing plants suffer from conditions like leukaemia more often than the general public" (translated from [3]).

At Nuclear Power Yes Please we find this kind of alarmism to be just as irresponsible. We do not oppose performing epidemiological studies on nuclear power plants because science, openness of information and continuous review is one of the pillars that support our confidence in nuclear power. If anything we would welcome an exhaustive, well conducted study that settles the matter once and for all so we can either go happily about our lives, or get to work on a solution should one be needed.

But to spread fear of nuclear power among the general public without a solid scientific reason is reprehensible, especially with a report that even by its own words state that the results are vague, inconclusive and goes against most previously made scientific studies.

In light of the movement bringing this up just as there are huge political shifts in the view on Swedish nuclear power, possibly lifting the three decade old ban on building new nuclear power plants, we at Nuclear Power Yes Please are left to wonder what the real cause of the alarmism is. Why is the movement against nuclear power bringing this up now? Is it a genuine worry about public health, or is it a desperate attempt by the movement to try to justify their anti-nuclear stance? If it is the latter, we cannot express enough our outrage at such reckless abuse of science in order to try to make a political point.

1: Peter Kaatsch, Claudia Spix, Renate Schulze-Rath, Sven Schmiedel and Maria Blettner. Leukaemia in young children living in the vicinity of German nuclear power plants.

2: Case–control study on childhood cancer in the vicinity of nuclear power plants in Germany 1980–2003. Claudia Spix, Sven Schmiedel, Peter Kaatsch, Renate Schulze-Rath and Maria Blettner.

3: http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=7104

4: M.L. White-Koning, D. He’mon and D. Laurier et al.. Incidence of childhood leukaemia in the vicinity of nuclear sites in France, 1990–1998.

5: A.-S. Evrard, D. He’mon and A. Morin et al., Childhood leukaemia incidence around French nuclear installations using geographic zoning based on gaseous discharge dose estimates.

6: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Nyheter/SSM-Tysk-studie-ger-inga-nya-ron/


News articles:
Tysk forskarrapport som borde oroa

Blog entries:
Kärnkraft, barncancer och sannolikhetskalkyler
Ett (o)sannolikt ställningstagande av Centern
Barnleukemi, kärnkraft och Maud Olofsson

Forsmark är en utmärkt mötesplats! Svar till Miles Goldstick, MILKAS

Miles Goldsticks kritik den 30:e oktober i Östhammars nyheter mot att SKB valt Forsmark som plats för sitt samrådsmöte var delvis rätt. Det var dumt av SKB att välja en plats dit det inte gick någon busstrafik. Däremot, att utsläpp från kärnkraftverket skulle innebära någon hälsofara är något som en vän skulle utrycka det, ren gallimatias.

De som bor nära ett kärnkraftverk erhåller varje år cirka en hundradels millisievert. Jämför man det med sju millisievert som är den dos som piloter varje år kan erhålla blir det hela löjeväckande. Ett kärnkraftverk är under inga som helst omständigheter en olämplig plats att bo bredvid, eller för den delen att ha ett möte på. Vi tror inte Miles Goldstick har några problem med att hålla möten vid ett vattenkraftverk. Ändå miste drygt 170 000 personer sina liv då dammen i Banqiao brast. Det är oerhört många fler än vad som någonsin har dött av kärnkraften, Tjernobyl inräknat. Kom ihåg att vid olyckan vid TMI, den näst mest allvarliga olyckan vid ett civilt kärnkraftverk, dog inte en enda person och stråldosen som gavs till de som bodde i närheten var densamma som om de hade åkt på semester i Denver i två veckor. Detta på grund utav den lite högre bakgrundstrålningen i Denver.

Goldstick har också rätt i att kompetens inom strålningsfysik och dosimetri är en speciell typ av kunskap som de flesta i samhället inte besitter. Detta är anledningen till att vi ställer oss frågande till varför Miles Goldstick själv anser sig ha "speciella kompetens" som gör att han kan uttala sig om strålningens risker. Goldstick hävdar vidare att dosimetrin och dess komplicerade problem kan lösas med lite sunt förnuft. Hur det nu kommer sig att ett ämne som, enligt honom själv, kräver expertkompetens kan lösas med sunt förnuft är för oss helt obegripligt.

Den 27:e november skriver Goldstick igen om strålningens risker, en liknelse om glödande kol och ekvivalent stråldos gör att hjärnan gör en volt och landar någonstans där den inte bör vara. Han blandar ihop begrepp och skriver igen att dessa flera hundra tusen becquerel per sekund är farliga. Syftet med detta måste vara att skrämma, förvirra och avleda allmänheten från den verkliga frågan: är Forsmark en lämplig mötesplats. Vi svarar detsamma som strålskyddsmyndigheten, absolut!

Michael Karnerfors, Johan Simu, Nils Rudqvist, Mattias Lantz, Johan Kihlberg och Christoffer Willenfort, för Nuclear Power? Yes Please.