Category Archives: Swedish

Välkommen till 2000-talet Katarina Mazetti...

Skall man sammanfatta Katarina Mazettis artikel "Piskor, Tjernobyl och hur du genomskådar den offentliga lögnen" på några få ord så är "Oavsiktlig ironi" ett rätt passande omdöme... för just "offentlig lögn" är väl just det man kan kalla hennes typ av raljant orerande.

Hon pratar om "Vinklad information som inte går att bevisa" och jämför det med Orwells Newspeak... vilket är ironiskt för hela hennes artikel är just detta. Tja om man nu kan kalla det för "information" för det finns inte ett enda stycke fakta i artikeln som hon hänvisar till. Enda undantaget är att hon hävdar att en av linjerna i folkomröstningen om kärnkraft 1980 var ett "ja" när i själva verket folket bara fick rösta på avveckling, avveckling och snabb avveckling.

Detta för oss tillbaks till rubriken... "hur man avslöjar en offenlig lögn". Svaret på frågan på den frågan - ett svar som inte hon inte ens ger i artikeln utan det bara antyds att den långa svadan i överlägsen ton på något sätt är ett sådant avslöjande - heter: Internet. Välkommen till 2000-talet Katarina. Där duger det inte med att du får in en artikel i en tidning och sedan är den "sanning" så länge som dig slänger dig med retoriska "frågor", vinklade antydningar och felaktig information; därför att jag som läsare kan inom en minut kolla upp dina påståenden.Och som Svenska Wikipedia upplyser oss - med fullständiga citat av valsedlarna - fick den del av Svenska folket som faktiskt ville ha kärnkraft inget "Ja" alternativ att rösta på.

Ironiskt också att Katarina Mazetti utkräver ansvar av "kärnkraftskramarna" när det är hon och andra kärnkraftshatare som står med skägget i brevlådan. De fick allt det de ville ha: en riggad omröstning som bara kunde få "avveckling" som resultat, ett beslut i Riksdag om avveckling med slut-datum, en tankeförbudslag som gjorde det straffbart med böter eller fängelse att ens skriva på papper vad en ny kraftreaktor skulle kosta i Sverige, en avvecklingslag som gav Regeringen rätt att - utan att tillfråga Riksdagen - stänga reaktorer. Ni fick allt ni villa he... alla förutsättningar att infria era löften om "Sol vind och vatten, gröna berg och djupa ha-aa-av!".

35 år senare... hur långt har de kommit? Inte ett dugg på vägen. Koldioxidhalterna nu över 400ppm och två-gradersmålet börja ligga rejält risigt till. Under tiden har kärnkraftsbolagen nu lämnat in ansökan om att få bygga ett fungerande, säkert slutförvar. De tog sitt ansvar, men det gjorde inte avvecklingivrarna utan de fortsätter charaden och hävdar att "snart" är kärnkraften utbytt... vänta bara lite till. Men hur länge kan vi vänta innan klimatet är förstört på rikigt?

Och för övrigt finns det gott om kvinnor och/eller feminister som - på ett långt mer övertygande och vältaligt sätt än Katarina Mazetti raljanta artikel - förklarar varför ett fritt och informerat deltagande i BDSM är avsevärt mycket bättre feminism än hennes arrogantna och argumentslösa avfärdande av dessa människors val.

Hur avslöjar man en "offentlig lögn", så som Katarina Mazetti's artikel "Piskor, Tjernobyl och hur du genomskådar den offentliga lögnen"? Det är enkelt: läs lögnen och sök svar på frågan "stämmer det hon säger verkligen?". Med en dator och internetkoppling blir det förbluffande enkelt.

Pandora's Promise visas i Stockholm 25 November

 

Gratisbiljetter kan fås via denna länken. Pandora's Promise är något så unikt som en dokumentär som visar en positiv bild av kärnenergi. Den försöker förklara behovet och potentialen hos kärnenergi sett ur synvinkeln av flera miljövänner som konverterat från kärnkraftsmotståndare till förespråkare. Från vad vi hört ska den även vara imponerande korrekt vetenskapligt/ingenjörsmässigt. Det ska bli väldigt spännande att se vad regissören Robert Stone åstadkommit!

Stone har givetvis försökt få så stor publik som möjligt för dokumentären men har mött hårt motstånd från media i Europa, tydligen vill ingen tv-kanal ta i den med motivet att den går emot så många andra dokumentärer som kanalerna tidigare sponsrat och producerat. Lyckligtvis kommer den släppas på iTunes och eventuellt Netflix och förhoppningsvis får filmen den uppmärksamhet den förtjänar. Vän av ordning kanske påpekar att exempelvis Maj Wechselmann inte heller får visa sitt alster i SVT, men det är inte en helt korrekt jämförelse vilket Dara O'Briain så korrekt förklarar i följande youtubeklipp...

Inleds en farlig fas i Fukushima?

821199

 

På nätet har det cirkulerat ett tag nu att en väldigt farlig fas ska inledas i Fukushima, något som kan döda miljarder människor. Det hela handlar om att tömma bränslebassängen i Fukushima 4 på använt kärnbränsle. Det verkar vara en del i en tendens för miljörörelsen att helt enkelt inte kunna släppa att ingen dött i Fukushima på grund av strålning och då måste man hitta på all möjlig skit för att hålla vid liv skräcken. Idag valde dessvärre Cornucopia att spinna vidare på svamlet så det är nog dags för ett kort bemötande. Låt oss kortfattat gå igenom det hela steg för steg.

Kärnbränslet får inte stöta i något annat kärnbränsle, då man kan uppnå kritikalitet

Det kallas använt kärnbränsle av en anledning och det är för att det helt enkelt inte går att få mer kräm ur bränslet. Lite förenklat kan man beräkna en neutronmultiplikationsfaktor för varje bränsleknippe. Är multiplikationsfaktorn större än ett så får man ut mer än en neutron för varje neutron som åker in i knippet, är den mindre än ett så får man ut färre neutroner än man stoppar in och är den lika med ett så får man ut precis lika många som man stoppar in (mer ingående diskussion om multiplikation och kriticitet kan läsas i det här inlägget). När man stoppar in ett helt färskt knippe i en härd har det en multiplikationsfaktor på runt 1.2 och när man plockar ut det efter typiskt fyra år är den nere på 0.8-0.9. I en härd har man allt från färska knippen till fyraåriga knippen och man blandar dom så att härden totalt sett får en multiplikationsfaktor på 1.0.

När ett knippe väl gått ner till 0.8 så duger det inte längre till något så man måste plocka ut det och stoppa det i en bassäng där restvärmen får klinga av i några år. Det innebär att du kan göra en hur stor hög som helst med knippen med en multiplikationsfaktor på 0.8 och dom kommer aldrig gå kritisk under någon som helst omständighet.

Nu kan man förstås ha delutbrända knippen i bassängen också, i Fukushima-4 hade man laddat ut allt bränsle ur härden in i bassängen för att arbeta på reaktortanken. Det innebär att den bassängen innehåller en blandning av bränslen från ettåriga till fleråriga. Vissa knippen kan alltså ha en multiplikationsfaktor över 1. Men vid ett kraftverk gör man en hel rad med analyser för bränslebassängen för att försäkra sig om att kriticitet aldrig kan ske. Det största antagandet man gör är att allt bränsle i bassängen är helt färskt, dvs har så hög multiplikationsfaktor som det bara går, sen leker man hejvilt med alla parametrar. Man för in bubblor i vattnet för att optimera modereringen (en bassäng är starkt övermodererad och sänker man den effektiva vattendensiteten ökar alltså multiplikationsfaktorn), man leker med temperaturerna (doppleråterkoppling odyl som man kan läsa om i detta inlägget). Man låtsas att en jordbävning sker så knippena ligger huller om buller. Man analyserar vad som händer om man tappar ett knippe tvärs över dom andra osv. Alla dessa analyser görs oftast med antagandet att man inte har något bor i vattnet (bor äter neutroner hejfriskt och sänker multiplikationsfaktorn) vilket man i realiteten oftast har. Till på köpet brukar man ha plattor med neutronabsorberande material inbyggt uppställningen i en bränslebassäng.

Trots alla dessa konservativa antaganden så ska bassängen aldrig gå kritisk, det är helt enkelt inte tillåtet att det ska kunna ske. Det innebär att om dom råkar tappa knippen etc vid den kommande manövern så kommer det inte spela någon som helst roll. Man kan inte på något rimligt eller orimligt sätt få kriticitet i en bränslebassäng. Det ska till att den som laddar ur bassängen avsiktligt börjar stapla knippen på något väldigt specifikt sätt vilket blir rent ut sagt löjligt.

Att det funkar såhär är helt enkelt för att en vanlig reaktorhärd är vansinnigt optimerad för att få maximal kräm ur reaktorn, det innebär att vilken annan konfiguration som helst av knippena, tex i en bassäng, kommer vara mindre reaktivt.

Risken för en kriticitet är minst sagt obefintlig.

Vad händer då OM ett man får en litet kriticitet genom att jultomten hittar dom värsta knippena och staplar dom nära varandra samtidigt som han trollar bort boret i vattnet? Ja då kommer bara vattnet i knippena koka bort fort (knippena är som ett plåtrör med bränsle i) och knippena blir underkritiska igen. Det blir ingen explosion, som värst kokar man bort lite vatten, knippet kallnar, vatten rinner tillbaka och det kokar lite på nytt osv (lite som de naturliga reaktorer i Oklo).

Näst påståenden då?

och det får inte heller komma upp i luften, då det kan börja brinna.

Bränslet har nu legat i bassängen i minst 2.5 år och många har legat betydligt längre än så. Förstår man radioaktivitet så förstår man att resteffekten på grund av radioaktivt sönderfall minskar med tiden. Efter några år så är det inte mycket värmeproduktion längre. För att man ska få en kraftig oxidation av kapslingsmaterialet (dvs att skiten börjar brinna) krävs det hög temperatur och vattenånga. Har man bara kapslingsmaterial i luft börjar det inte brinna i första taget, se tex videoklippet (efter 50 sekunder) nedan där man kör en svetslåga på zircalloy (legeringen som kapslingen är gjord av). Jag är för lat för att räkna ut rimlig resteffekt på en 2.5 år gammal bränslestav just nu men att komma upp i tusentals grader är löjligt, speciellt när man här menar att det ska ske momentant. Det är fysikaliskt omöjligt!

http://abclocal.go.com/kgo/story?section=news/local/east_bay&id=8020441

Vad mer påstås?

In the worst-case scenario, the pool could come crashing to the ground, dumping the rods together into a pile that could fission and cause an explosion many times worse than in March 2011.

Som jag redan gått igenom ovan så går knippena INTE kritiska om man dumpar allt i en hög, speciellt inte om det är blandat med allt jäkla bråten som en kollapsad byggnad innebär. Det finns ingenting som kan explodera eftersom man inte kan få en vätgasproduktion i en sådan hög, vätgasproduktion sker när kapslingsmaterialet är i kontakt med vattenånga och yttemperaturen överstiger 1000 grader, sådana temperaturer går inte uppnå med så gammalt bränsle som ligger huller om buller tillsammans med betong och all möjlig skit. Utan vätgas kan det inte bli någon explosion. Det skulle bara bli ett jävla jobb att rensa upp den högen med bråte, men det finns inget tecken på att byggnaden kommer rasa, det är skitsnack.

Nuclear Power Yes Please anno 1980

Dokumentären på SVTs K-special med namnet "Ström åt folket" är en underbar genomgång av svensk elektronisk musik från 1953 fram till idag, allt i 125 bpm. Lustigt nog gör filmskaparna sig skyldiga till en faktoid då man kommer till 1980-talet. Se själva i denna filmsekvens, men var på hugget, för det går undan:

 

Klipp från dokumentären "Ström åt folket". Klicka på bilden för att se filmsekvensen.

 

Bland alla minnesbilder avhandlas kärnkraftsomröstningen på några sekunder med ett par demonstrationsscener följt av knapparna för Linje 2, Nuclear Power Yes Please, Linje 3 och en smiley, sen hastar man vidare förbi ryska ubåtar och...

Men vänta nu, vad hände med Linje 1? Och vad sjutton gör NPYP-knappen där??? Även smiley-knappens närvaro i sammanhanget kan ifrågasättas men vi tillåter oss lite självupptagenhet och fokuserar på NPYP-knappen. Tror filmmakarna verkligen att Nuclear Power Yes Please och loggan fanns redan år 1980 (soundtracket kom förvisso till 1983...)? Det är väldigt roande, speciellt som hälften av oss inte ens var födda då. Men vi tackar och tar emot, det är ett gott betyg på att vi sedan starten 2008 har gjort ett avtryck i debatten. Så pass att en del tror att vi har funnits i mer än 30 år.

Eller hur var det nu, vi kanske var med ändå...?

Över 10 000 personer samlades för att demonstrera för kärnkraften i Stockholm den 21 mars 1981
Över 10 000 personer samlades för att demonstrera för kärnkraften i Stockholm den 21 mars 1981. Eller kanske inte... (originalet ligger som nummer 6 i bildsviten på den SvD-artikel man når genom att klicka på bilden)

Några ord om säkerhetsanalyser


Meltdown_equals_event_tree

För några veckor sen orsakade våra vänner i Greenpeace lite rabalder när dom gastade över hustaken att SSM och den elaka kärnkraftsindustrin mörkar risken för härdsmältor i Sverige (NyTeknik , SVT (1), SVT (2), SVT (3)SVT (4)). Det kan alltså vara på sin plats att diskutera säkerhetsanalyser. Den sortens säkerhetsanalys det handlar om kallas probabilistisk säkerhetsanalys (probabilistic safety assesment eller probabilistic safety analysis på engelska) förkortat PSA. Jag kan gardera mig lite med att säga att jag aldrig har jobbat med probabilistiska säkerhetsanalyser, utan enbart en smula med deterministiska analyser (analyser där man utför en analys för att se konsekvenserna av en händelse oavsett sannolikheten för händelsen). Dock är grundtanken bakom PSA extremt enkel, så enkel att det finns hopp att till och med Rolf Lindahl (som redan förklarat att analyserna är "teknisk obegriplig rappakalja" för honom, ett väldigt intressant uttalande för en person som vill kalla sig sakkunnig om kärnkraft) möjligtvis kan förstå det.

Innan jag börjar beskriva PSA vill jag poängtera en oerhört viktig sak. En PSA-analys ger INTE en realistisk olycksfrekvens, som exempel ger de flesta PSA-analyser risken för härdsmälta i lättvattenreaktorer av storleksordningen en på miljonen driftsår. Men vi har haft 4 härdsmältor (TMI i Harrisburg och 3 i Fukushima) på ca 15 000 reaktorår, dvs en frekvens av en härdsmälta på ca 4000 driftsår. Det är över 200 ggr mer sannolikt än vad PSA-analyserna indikerar! Förklaringen är helt enkelt den att PSA analyserna aldrig kan ta hänsyn till allt som kan ske, speciellt inte "svarta svanar", både positiva och negativa. PSA-analyser är trots det ändå värdefulla och jag kommer beskriva varför, men siffran man får ut har absolut ingenting med verkligheten att göra. I vissa fall kan kanske siffran ligga relativt nära verkligheten, t.ex. vet man att om ett tusenårsregn sker så fixar inte en viss vattendamm det. Risken för dammhaveri ligger då relativt nära en på tusen givet att inga yttre händelser (exempelvis ett attentat) sker. Med yttre händelse menas händelser som inte tagits med i PSA-analysen, antingen för att händelsen är alltför osannolik för att det ska bli meningsfullt att räkna på, eller för att man inte har relevant information för att kunna sätta in den i analysen. I dokumenten för en PSA-analys bör tydligt deklareras vad som tagits med i analysen.

Risken med dammhaveri på grund av sällsynta regn är relativt typiska för PSA-analyser för vattenkraft, men ett kärnkraftverk är mycket mer komplicerat än så. Låt oss titta på ett sanslöst förenklat PSA-exempel:  vi antar att vi har en pump, en ventil, ett rör och en reaktortank med laddad härd. Pumpen och ventilens uppgift är att se till att vattennivån i härden håller sig på en säker nivå. I en PSA-analys lägger man komponenterna i en kedja och ställer sig frågan "vad är sannolikheten att pumpen havererar och om det sker vad är sannolikheten att ventilen havererar och om det sker vad är sannolikheten att tanken töms". Låt oss säga att sannolikheten för att pumpen ska haverera är 10% per driftår, om pumpen havererar är sannolikheten 50% att ventilen havererar och om båda havererat är sannolikheten 70% att tanken töms. Om tanken töms är sannolikheten 100% att härden skadas. Då får vi det enkla uttrycket.

\large Pump_{haveri}*Ventil_{haveri}*Tank_{tommning}=0.1*0.5*0.7= 0.035

Dvs sannolikheten för att härden ska skadas är 3.5% per år. Man kan även tänka sig att om pumpen havererar men ventilen överlever finns det ändå en risk på säg 10% att tanken töms.

\large Pump_{haveri}*Ventil_{fungerar}*Tank_{tommning}=0.1*0.5*0.1= 0.005

Vilket ger 0.5% risk för att tanken töms. Den totala risken för att tanken ska tömmas och härden ska skadas pga att pumpen havererar är då helt enkelt 3.5+0.5% = 4%. De båda stråken ovan representerar grenar på ett sannolikhetsträd. Genom att plocka fram gren efter gren med alla möjliga slags komponenter får man en PSA-analys. Därtill lägger man ett antal starthändelser (initiating events), dvs man antar att något händer och studerar sen sannolikheterna för olika sluthändelser beroende på hur de olika komponenterna i händelsekedjan kan tänkas bete sig.

 

Komplexiteten i en sådan analys ligger inte i själva filosofin, den är som vi ser ovan skitenkel. Komplexiteten ligger i den ofantliga mängd komponenter som finns i ett kärnkraftverk och alla tänkbara inledande händelser. Dessutom måste man inhämta statistik för varenda komponent för att se hur ofta dom går sönder. Det är lätt om man använder standardkomponenter med utbredd spridning inom världens industrier, då går det få statistik av bra kvalitet. Men om man har helt unika komponenter är det ett konststycke (stor inblandning av gissning) att lista ut hur dom beter sig. Eftersom en signifikant andel av alla prylar i ett kärnkraftverk är unika pga krav i regelverken blir resultatet förvånansvärt nog att man vet mindre om deras pålitlighet än om man hade använt "off the shelf" komponenter. Det betyder definitivt inte att komponenterna har lägre pålitlighet, bara att osäkerheten kring deras pålitlighet är större.

Men vad är då nyttan med dessa analyser om dom har så låg pålitlighet och dessutom inte har något som helst med verkligheten att göra? Nyttan ligger i att man kan kan räkna igenom alla grenar och identifiera specifika svaga punkter, man kan se att ventil x eller pump y bidrar med en väldigt stor andel till den slutliga frekvensen. Därmed kan man alltså lägga krut på att använda de mest pålitliga prylarna på de ställen där det verkligen behövs, eller se till att deras funktion kan säkerställas av andra komponenter (redundans och diversifiering). Man kan förstå samverkan mellan komponenter på ett sätt som annars kan vara svårt att överskåda. Det gör PSA-analyser till ett väldigt viktigt verktyg och därför används det i alla industrier idag, man hittar PSA-analyser för händelser i raffinaderier, det används flitigt inom flygindustrin, osv.

Gör man PSA-analyserna på ett konsekvent sätt är dom även ett väldigt bra verktyg för att utvärdera mellan flera tekniker (tex olika reaktortyper vid ett nybygge), bara man håller tungan rätt i mun och inte stirrar sig blind på siffrorna, dvs den totala härdskadefrekvensen kanske inte är lika viktig som hur sannolikheterna är fördelat bland komponenterna.

Varför "hemlighåller" då industrin och SSM dessa analyser? Förmodligen för att dom anser att det inte är vettigt att basunera ut var exakt dom relativt sett svagaste punkterna finns på verken. Personligen tycker jag att analyserna gott kan göras offentliga, om taliban-Tore tittar på analyserna kommer han bara slösa sin tid eller snabbt inse att det finns betydligt mjukare mål att attackera. Det kanske till och med kan öka säkerheten om man överröser fanskapen med "teknisk obegriplig rappakalja" som dom kan ödsla tid på att försöka genomtränga.

Om Greenpeace får tag i siffrorna kommer dom givetvis börja säga att "det kraftverket är farligare än det och vi borde stänga rubbet omedelbart" utan att ha den blekaste aning om hur man ska tolka analyserna eller siffrorna. Men det ligger förstås en lång tradition bakom att dom frekvent öppnar käften utan att veta vad dom pratar om. Det fundamentala debattmässiga problemet med PSA-analyser är att dom är missbrukade från båda hållen. Kärnkraftsförespråkare (till och med reaktorleverantörer) använder ibland PSA-siffrorna på ett sätt som antyder att dom tror att frekvensen är en verklig frekvens, det öppnar för åtlöje då motståndarna helt korrekt påpekar att TMI och Fukushima falsifierar det. Motståndarna däremot brukar oftast begripa ännu mindre och förstår inte överhuvudtaget syftet med PSA-analyser, de är enbart ute efter en siffra de kan få att låta farlig utan att veta vad som egentligen ingår i den siffran (förutom att dom förstår att det är tekniskt obegripligt rappakalja...).

/Johan

För mer om PSA

MIT Open Courseware: Probabilistic Safety Analysis

Analysgruppen: Är kärnkraften säker?

NRC: Fact sheet on probabilistic safety assesment

SKI: Probabilistisk säkerhetsanalys  för att finna fel

Den katastrofala vattenkraften

Teton Dam failure

 

Debatten om risker inom energiproduktion är väldigt binär, antingen pratar man (media, politiker etc) om kärnkraftens risker eller så pratar man inte om risker överhuvudtaget. Klimatförändringar har lyft upp en del risker med fossil energi i rampljuset men det handlar ändå om ett en relativt avlägsen och diffus risk. När det handlar om evakueringar, plötsliga dödsfall, förstörelse av egendom och andra olyckor då är det enbart kärnkraften som diskuteras. Om man som utomstående försöker få ett grep på risker ter det nog sig väldigt lätt som att kärnkraft är det enda kraftslaget som överhuvudtaget är belastat med sådana risker.

Hur är det egentligen med andra kraftslag? Det energislag som historiskt sett har drabbats av de mest spektakulära och horribla katastroferna är utan tvekan vattenkraften (lite klumpigt infogar jag alla slags vattendammar under kategorin vattenkraft). Ingen annan industriell olycka har någonsin orsakat förintelse på en sådan skala som Banqiaokatastrofen i Kina, men enorma olyckor har även skett i Indien, Bulgarien, Italien och många fler länder. I Sverige har vi varit förskonade från olyckor med dödlig utgång men även här har dammar brustit och orsakat miljöskador.

Varför detta utlägg om vattenkraft och vattendammar? Motivet är en rapport som myndigheten för samhällsskydd och beredskap nyligen släppt som beskriver en bunt möjliga katastrofer som kan ske i Sverige, bläddrar man till sida 58 kan man läsa detta stycket.

Endast omkring 20 dammar i Sverige bedöms kunna få så stora konsekvenser  som scenariot förutsätter. Med utgångspunkt i internationell statistik blir sannolikheten för ett dammbrott i någon av dessa 20 dammar 0,002 på årsbasis, vilket motsvarar storleksordningen 1 gång 500 år.

För att ge ett perspektiv på den siffran designas nya reaktor med målet att sannolikheten för härdskador ska vara av storleksordningen en på miljonen reaktorår. Härdskador i sin tur innebär inte med automatik utsläpp och evakuation av omgivningen. Man måste förstås alltid ta sådana siffror med en stor nya salt då dom inte representerar en verklig frekvens. Det kan inte vara en verklig frekvens helt enkelt eftersom man inte kan fånga hela verkligheten i en sannolikhetsmodell och när olyckor sker är det oftast på oväntade sätt. Det är dock helt klart att det inte hade varit acceptabelt med en härdsmältefrekvens på 1/500 år i Sverige.

Greenpeace fiskar vilt efter de så kallade PSA (probabilistic safety analysis) analyserna av de svenska kärnkraftverken just för att kunna hävda att risken är si och så stor med kärnkraft och att vi omedelbart borde avveckla den. Greenpeace argumenterar alltid med utgångspunkt att ingen risk, oavsett hur liten, är acceptabel. Från den samlade miljörörelsen hörs dock inte ett knyst om risken med vattenkraft eller något annat kraftslag överhuvudtaget! Siffrorna står där svart på vitt och skriker efter uppmärksamhet men alla rycker på axlarna, det vi ser är helt enkelt en oerhörd kognitiv dissonans. Föreställningen att kärnkraften är det enda energislaget förknippat med risker är så väl etablerat att de flesta helt enkelt vägrar accepterar att exempelvis vattenkraften innebär större risker. Lyfter man frågan dröjer det inte länge innan bortförklaringarna haglar vilt och efter att diskussionen är över har förnekelsen redan trätt i kraft. Många vägrar ens ta i frågan utan byter illa kvickt ämne. Media verkar även vara helt förblindad av kärnkraftens risker och kniper nästan helt igen om alla andra energislag. Om en damm brister eller ett naturgasverk exploderar och några människor stryker med blir det en liten notis på femte sidan, sker ett obetydligt tritiumläckade från ett kärnkraftverk blir det ofantliga rubriker trots att risken från läckaget är obefintlig. På något sätt accepterar vi risker från andra energislag som något helt naturligt och rycker bara på axlarna och går vidare utan att oroa oss över att Suorva kan brista eller att Preemraff kan explodera.

Poängen med blogginlägget är förstås inte att hävda att vattenkraft är för riskabelt eller att vi ska stänga svensk vattenkraft. Vattenkraften är trots allt en ängel jämfört med vad fossila bränslen ställer till med, men det är förbannat märkligt att tystnaden är totalt runt vattenkraftens risker i en vattenkraftnation som Sverige. När riskuppfattningen är så otroligt vriden som den är idag spär vi på de riktiga riskerna. Istället för att lägga en liten summa på att sänka en medelstor risk så öser vi ofantliga resurser på att reglera och minimera redan trivialt små risker. Det är inte optimalt, det är inte vettigt och det gör oss inte säkrare.
Sluseport Harsprånget Stora Lule älv 1972 1

För de som inte gillade Wechselmanns film...

...finns det hopp om en annan bild av kärnkraften på biodukarna. I dagarna har har Robert Stones film Pandora's Promise premiär på Sundance Film Festival i Park City (Utah, USA), han gör i denna upp med de myter som tidigare legat till grund för hans kärnkraftsmotstånd. Vi får se om och när den lyckas leta sig över Atlanten till våra biosalonger.

pandora_image_02

Den bör givetvis granskas kritiskt, men vi har all anledning att tro att den kommer vara avsevärt mer saklig än Maj Wechselmanns Världens säkraste kärnkraftverk. Varför då då? Jo, han började ifrågasätta och faktakolla allt det han trott vara sant, och vågade komma fram till att han hade fel. Robert Stones egna ord:

Pandora’s Promise is without question the most personal and important film of my career.  I’ve learned that just about everything I thought I knew about energy turned out to be wrong.  And most of what I thought I knew about nuclear energy and its historical events has turned out to be precisely the opposite of what really happened.

Hatten av för Robert Stone...

En grön möjlighet: 4 minuter om återanvändning av använt kärnbränsle

Här är en video från Argonne National Laboratory som på 4 minuter förklarar vad det är för vits med att upparbeta använt kärnbränsle och återanvända det i nästa generations kärnreaktorer (Generation IV). För att kunna göra detta i stor skala behövs mer forskning kring de kemiska processer där man separerar ut fissionsprodukterna som behöver någon form av slutförvar.  Bland vinsterna kan räknas att det är endast 4% av nuvarande mängder som behöver slutförvaras och att större delen av dessa endast kräver 500 år istället för bortåt 100 000 år. Och så återanvänder vi 95% av det vi i dagsläget betraktar som avfall, hållbar energi med andra ord. Men det här inlägget bör inte bli längre än filmens 4 minuter, så vi lämnar ordet till Amy Haynes och Jim Willit att förklara vad det är de gör. Klicka på bilden så startar filmen:

Klicka på bilden för att se filmen Argonne explains nuclear recycling in 4 minutes

Credit to Atomic Insights and ANS Nuclear Cafe for bringing this film to our attention.

Olika sätt att se på ljus


Ljusinstallationen "Sirenernas metamorfos" vid Islandsfallet i Fyrisån, centrala Uppsala. Konstnär: Martin Kempe

I Uppsala hyllas i Allhelgonahelgen ljuset med ett antal installationer under namnet "Allt ljus på Uppsala" (bildspel här). Att omkring hälften av elen till dessa installationer kommer från kärnkraften tänker nog inte många på. Samtidigt sker en märklig manifestation i en annan del av Uppland. Medlemmar av Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen (FmKK) arrangerade under lördagen en Lyktvandring till Forsmark för kärnkraftens offer.

Man kan tycka vad man vill om detta evenemang och det faktum att kyrkan fick kalla fötter och med kort varsel drog sig ur manifestationen. Men ett par frågor uppkommer kring de uttalanden som gjorts inför lyktvandringen.

  • På flera ställen, bland annat i Fria Tidningen, hävdas att man tänker hylla de som dött i Tjernobyl och Fukushima. Gott så vad det gäller Tjernobyl, men vilka är det arrangörerna har i åtanke i Fukushima? Ett förtydligande vore på sin plats.
  • Om nu dessa vandringslystna kärnkraftsmotståndare verkligen bryr sig om dödsoffer från elproduktion så förväntar vi oss att det snart kommer en uppföljning med lyktvandringar för offren av andra energislag. En studie av ExternE-rapporterna skulle inte skada, eller åtminstone den mer lättlästa summering som Analysgruppen gav ut år 2001 (Bakgrund #1, Mars 2001). Eller är det så att vissa dödsoffer är viktigare än andra?

I väntan på svar på dessa frågor får Uppsalaborna fortsätta njuta av ljusinstallationerna längs Fyrisån, till huvuddelen drivna med el från två relativt rena och säkra energislag; vattenkraft och kärnkraft.