Archive for the ‘Swedish’ Category

En fika med miljöminister Andreas Carlgren

Tuesday, August 24th, 2010
Av Michael Karnerfors, 2010-08-24

 

På ren slump råkade jag befinna mig i Malmö idag just som miljöminister Andreas Carlgren passerade ett av Alliansens valkontor. I praktiken blev det en halvtimmes utfrågning/kommentarsrunda där miljöministern och de andra närvarande samtalade om olika frågor. En av de stora sakerna – inte bara från min sida – var kärnkraften och energifrågan. 

Miljöminister Andreas Carlgren i Malmö, 2010-08-24
Miljöminister Andreas Carlgren i Malmö, 2010-08-24

 

Några punkter som avhandlades…

Effektskatten

Den svenska effektskatten mjölkar kärnkraften på 4.2 miljarder SEK per år. Jag frågade Carlgren vad som skulle hända med den. Enligt honom hade Finansdepartementet sneglat på att höja den för att dra in mer pengar men förslaget hade tydligen dött (*pust*, tack för det). Effektskatten skulle i vilket fall som helst inte försvinna.

Energiuppgörelse

På frågan om möjligheterna att nå en bred energi/kärnkrafts-uppgörelse med alla riksdagspartier svarade Carlgren att det hade ju självklart varit “bäst för Sverige” om detta kunde uppnås. Problemet han såg var att de rödgröna är för splittrade och att framförallt (s) har extremt svårt att samla sig, speciellt som LO, Pappers och Svenskt Näringsliv säger att de vill att Sverige skall få ny kärnkraft. Hans ton var inte hoppfull om att detta skulle gå att uppnå.

Kärnkraftens utsläpp

Jag framförde en smula kritik om att jag tyckte han hade schabblat Riksdags-debatten 17 juni när kärnkraftsfrågan avgjordes (för stunden). Och vi var flera som framförde att han i fortsättningen inte bör säga – som han gjort hittils – att kärnkraften är koldioxifri. Vi påpekade att E.ON. nyligen blivit fällda för att de i reklam hävdat just detta. Jag avslutade med att berätta att svensk kärnkraft har 40% lägre koldioxidutsläpp än vattenkraften och 70% lägre än vindkraften. Överlag så tog detta skruv och ministern såg eftertänksam ut och svarade att detta var något att hålla i åtanke.

Knappen

När det var dags för avslut och handskak med de närvarande fick Carlgren min Atomkraft? Ja Tack-knapp att, kanske inte behålla själv men att ge till någon – som han utryckte skrattandes – “redan övertygad” person. När han gick ut ifrån lokalen stannade han dock till, vände sig om och igen påpekade att det vi hade sagt om att välja orden bättre, och inte hävda att kärnkraften är “koldioxidfri”, var något han skulle hålla i åtanke.

Säga vad man vill om landet, men att även efter Olof Palme och Anna Lindh, kunna få direktkontakt med en medlem i Sveriges Regering och öga mot öga kunna säga “Detta kan du göra bättre”, och få ett gensvar(!)… det är fantastiskt. :)

Till våra föräldrar – tack för omtanken och kärnkraften

Friday, August 13th, 2010

Text av Mattias Lantz et. al, tidigare publicerad på Newmill

För 30 år sedan tog ni – vår föräldrageneration – ett energipolitiskt beslut. Ni gjorde det enligt bästa förmåga och med goda avsikter, vilket vi uppskattar. Tyvärr var det inte ett bra beslut. Nu är det dags för oss att ta över ansvaret.

För 30 år sedan debatterade, demonstrerade och röstade ni om kärnkraften. Många av er sade “Nej!”, av omtanke för “våra barn och barnbarn”.

Vi är de barn och barnbarn ni ville skydda. Vi växte upp med hotbilder av kärnkraften, och några av oss är gamla nog att minnas Harrisburg och Tjernobyl, men för de flesta av oss är det endast suddiga intryck och minnet av den rädsla som ni förmedlade till oss.

Nu har vi växt upp och har förmågan att själva värdera kärnkraftens hot och förtjänster. Vissa av oss har fått kämpa för att bli av med den rädsla vi ärvde från er, för att utan förutfattade meningar kunna bilda oss en egen uppfattning. Till vår fördel så var vi inte engagerade kring år 1980 och har inga känslomässiga bindningar till händelserna. Vi var inte på möten och lyssnade på Hannes Alfvén och hans förmåga att känslomässigt slita med sig åhörarna. Vi deltog inte i bevakningen av Kynnefjäll. De flesta av oss minns bara flyktigt den förvirring och panik som rådde i samband med kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl. Vi ser skillnaderna i konsekvenser mellan dessa olyckor, och drar egna slutsatser från dessa fakta. Vi kan njuta av Tage Danielssons monolog om sannolikhet utan att tvingas se den som ett trovärdigt argument mot kärnkraft.

För 30 år sedan lovade ni, av omtanke för oss, en avveckling av kärnkraften och ett samhälle där förnybara energikällor helt tagit över. Ni ansåg att det var er generations ansvar att ta tag i energifrågan och hitta lösningar på alla problem. Idag, år 2010, ser vi att ni tyvärr har misslyckats. Det var en god avsikt, men den omsattes inte i praktiken, vilket har medfört att vi på grund av era beslut har fått ärva kärnkraftfrågan med dess problem, men också med dess möjligheter. Vi ber att får tacka allra ödmjukast för omtanken och den välvilja som styrde era beslut, men nu är det vår tur att ta över ansvaret. Vår bedömning är annorlunda än er, och vi kommer att ta ett annat beslut än vad ni gjorde.

Vad finner vi då? Kärnkraft är ett kraftslag med utmaningar och frågor som skall lösas, men också med fantastisk energitäthet och stor potential för utveckling. Liksom andra kraftslag har den både för- och nackdelar. Sammantaget ser vi kärnkraften som en självklar del i en hållbar energimix, tillsammans med sol-, vind-, vatten- och vågkraft, bergvärme, energieffektiviseringar, och andra åtgärder som krävs för att möta framtida utmaningar.

Vi ser framför oss ett samhälle där alla kraftslag får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, med samma hårda regelverk med avseende på säkerhet, tillförlitlighet och miljökonsekvenser. Statliga stöd till energiforskning och kraftverksbyggande kan ges utan att favorisera eller diskriminera vissa kraftslag. Industrin får själva satsa på de energislag de tror på, så länge som de uppfyller regelverket.

Vi ser framför oss ett samhälle där man istället för “Nej!” säger “Ja, under förnuft, säkerhet och ansvar!”. Vi säger “Ja!” till att alltid förbättra säkerheten och öka tillförlitligheten för våra kraftkällor, samtidigt som vi effektiviserar vår användning av dem och reducerar miljöpåverkan från dem.

Vi säger därför “Ja!” till alla kraftslag som kan uppfylla kraven i alla led, och vi anser att kärnkraften kan det, trots vissa brister. Vi säger också “Ja!” till vidare utveckling och förbättringar, oavsett om det är staten eller privata intressen som står för notan. En dag kommer våra barn och barnbarn få ta över frågan och hitta sina lösningar. Men idag tackar vi er för omtanken och ber om ert förtroende att få göra andra bedömningar än vad ni har gjort.

För det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please
Michael Karnerfors, civilingenjör datateknik
Johan Kihlberg, fysikstuderande
Johan Kreuger, ekonomistuderande
Mattias Lantz, forskare kärnfysik
Nils Rudqvist, biträdande forskare strålningsfysik
Johan Simu, reaktorfysiker

(mp), järngrytan som kallar kopparkittlen “svart”

Friday, June 18th, 2010

 

Av Michael Karnerfors, 2010-06-18

Miljöpartiets attack mot kärnkraften fortsätter. Idag skriver Maria Wetterstrand och Peter Eriksson i Aftonbladet “Centern är slut som grönt parti“.

Miljöpartiet motsätter sig Sveriges renaste elkraftkälla näst efter vattenkraft, vilken dessutom är en nödvändighet för de satningar på järnvägar som Miljöpartiet vill göra. Centeran will att denan kraftkälla skall få vara med i mixen. Trots detta påstår att Miljöpartiet att det är Centern inte har någon trovärdighet.

Vad annat kan man säga annat än att den sotsvarta järngrytan kallat kopparkittlen för “svart”. :D

Grytan kallar kitteln "svart" efter att ha sett sin spegelbild

Grytan kallar kitteln "svart" efter att ha sett sin spegelbild

/Micke

Välkommen till Miljöpartiet Solveig (Rödgröna bloggen – nwt.se – av nwt.se)
KÄRNVÄLJARNA OCH KÄRNKRAFTEN (tokmoderaten – av Fredrik Antonsson)
Ett beslut för framtiden (Thomas Böhlmark – Politik och vardag – av Thomas Böhlmark)
Dagens bild: Kärnkraftsprotest (Rasmus Lenefors – av Rasmus Lenefors)
Här är Centerns chans! (Bloggokrati – av Niklas/Jonas)
”Miljöministern” (Jinge.se – av Jinge.se)
Mp är inte ett alternativ för bättre miljö (Radikalen – av Tobias Cuthbert)
Centern är slut som grönt parti (mariafrisk – av Maria Frisk)
Ny kärnkraft, samma gamla problem (In Your Face – av Kristian Krassman)
Ett nej för framtidens skull (Fredrik Lundh Sammeli – av Fredrik Lundh Sammeli)
Skärp dig, Wetterstrand (Andersson på Kungsholmen – av Gustav Andersson)

Kärnkraften lever igen efter 30 år

Friday, June 18th, 2010

 

Av Michael Karnerfors, 2010-06-18

Med knapp marginal, efter över 10 timmars debatt (minus raster), har den svenska riksdagen fattat beslutet att lyfta det 30 år gamla förbudet mot att ge tillstånd för nya kärnreaktorer. Även om detta är mycket upplyftande, och definitivt en betydande islossning i detta låsta fråga, det är inte över riktigt än. Vi har ett val som kommer …

Bakgrund

På 1960-talet var Sverige intresserat av kärnkraft, och även kärnvapen. Den svenska regeringen var nyfiken på vapen från det ögonblick de uppenbarades för världen, och ett stats-styrt program startades som skulle titta närmare på möjligheten att anskaffa lokalt producerade vapen genom att bygga en kombinerad el- och plutonium-reaktor: R4, reaktor 4.

Designen var tämligen komplex: tungt vatten som moderator, kokar-reaktor, med möjlighet till bränslebyten under drift. Av olika skäl blev den aldrig färdig:

  • den allmänna opinionen mot kärnvapen var stor
  • USA försåg Sverige med billigt anrikat uran på villkor vi inte använde det för vapen, vilket slog bort den ekonomiska grunden för den kombinerade kraft/vapen reaktorn
  • Sverige verkade för, och undertecknade, icke-spridningsavtalet
  • designen var för komplicerad och hade stora säkerhetsmässiga svagheter
  • privata investerare satsade på lättvattenreaktorer istället.

R4 slutfördes men laddades aldrig. En oljepanna installerades för att köra turbiner och generatorer på istället. (P3 Dokumetär om projektet)

Tolv lättvattenreaktorer planerades och konstruerades.

Folkomröstningen

I slutet av blev 1970-talet kärnkraften i sin tur blev en känslig fråga. En regering föll på frågan. Krav en folkomröstning yttrades, men detta slogs ned. Då inträffade Three Mile Island olyckan… känd i Sverige som Harrisburg.


(more…)

Motståndets dödsryckningar

Wednesday, June 16th, 2010

 

Skrivet av Michael Karnerfors, 2010-06-16

I morgon, 17 juni 2010, tas ett beslut som kommer att förpassa de senaste 30 årens Svensk energi-politik till att bli en pinsam parentes i historien. Då tas riksdagsbeslut om att ta bort förbudet att ge tillstånd till att bygga nya reaktorer, samt ta bort det Damokles-svärd som heter Avvecklinglagen, som saboterat svensk kärnkraft och varit delorsak till vinterns energikris.  

Kärnkraftsmotståndarna har självklart fullständig panik. Språkrören för Miljöpartiet, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, skriver i DN idag: “Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft”. Läsningen är riktigt sorglig, för deras argument är så eländigt svaga.  

Leende, men panikslagna

Leende, men panikslagna

(bildkälla)  

 

(more…)

Kärnkraft gör vår värld säkrare

Wednesday, April 14th, 2010

Detta är den långa versionen av vårt debattsvar till centerpartisten Eva Selin Lindgrens påståenden att vi måste avstå kärnkraft för att bli av med kärnvapen. Selin Lindgren är en av Sveriges mest påstridiga kärnkraftshatare.

Publicerad på SvD.se, 14/4-2010

Eva Selin Lindgren(C) har etablerat sig själv som en av Sveriges mest högljudda kärnkraftsmotståndare. Hon försöker i SvD 13/4-2010 hävda att avsaknad av kärnkraftverk medför att vi blir säkra från atombomber. Historien säger något helt annat: Hiroshima och Nagasaki räddades inte för att Japan saknade kärnkraftverk.

Världens första kärnkraftverk började leverera elektricitet till samhället Obninsk i Sovjet, 27 Juni 1954. Innan dess hade man i världen:

Detta hände innan kärnkraft ens existerade

Detta hände innan kärnkraft ens existerade.

Sedan 1954 har ytterligare tiotusentals stridsspetsar konstruerats. Selin Lindgren försöker hävda att det är en enkel sak att skapa atomvapen ifrån använt kärnbränsle. Men aldrig har man i dessa stridsspetsar använt sig av civilt kärnbränsle som kommer från kraftproduktion. För att göra atomvapen har man alltid använt sig av för syftet specialbyggda plutoniumfabriker, med militära bränslecykler som inte fungerar i civila sammanhang.

Civil kärnkraft har aldrig använts i vapenproduktion därför att det är dyrare, svårare, och farligare, samt lättare för omvärlden att upptäcka och stoppa.

Att hävda att vi måste avskaffa våra civila kärnkraftverk för att ta bort alla atomvapen är lika felaktigt som att hävda att vi i Sverige också skall avskaffa…

  • svenska köksknivar, för att det skulle förhindrat machete-folkmordet i Rwanda.
  • medicinindustrin AstraZeneca, för att det skulle stoppa spridning av mjältbrand.
  • kemiprodukten Perstorps Ättika, för att omöjliggöra kemiska angrepp likt Sarin-attacken i Tokyos tunnelbana.

Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera fredlig användning av teknik med illdåd och krigföring är falsk. Så fort detta argument sätts i ett brett perspektiv finner man att så gott som all vetenskap och teknik kan missbrukas. Och vi inser då snabbt att bara för att vi slutar använda en teknik på ett fredligt sätt så kommer det aldrig att hindra någon annan från att använda liknande teknik på ett illasinnat sätt.

Att exempelvis påstå att Kim Jong-Il skulle montera ned Nordkoreas atombombsprogram bara för att vi här i Sverige lägger ned vår kärnkraft är löjeväckande.

Kärnkraft gör vår värld säkrare. När ett land vill skaffa kärnkraft är det tvunget att underkasta sig FN-inspektioner och att spela med öppna kort om sitt klyvbara material, även om landet saknar de specialanläggningar som behövs för att göra atomvapen. Ett land som inte har kärnkraft har lättare, inte svårare, att i smyg göra atomvapen.

Exempelvis kan antagas att om Israel verkligen hade haft kärnkraft, så skulle FN haft större möjligheter att agera mot landets dolda atombomber.

Ett annat exempel är att USA år 1994 erbjöd Nordkorea reaktorer för civil kärnkraft mot att landet upphörde med sitt atomvapenprogram och gjorde sig av med sin plutoniumfabrik. Detta var samma strategi som användes när den svenska atombomben stoppades av att USA erbjöd oss hjälp med kärnkraften, under villkor att vi lät oss inspekteras och lovade att aldrig göra bomber.

Ett än mer konkret exempel på hur kärnkraft gör oss säkrare är det faktum att kärnkraft används för att förstöra atomvapen. Under programmet “Megatons to Megawatts” har över 15 000 ryska stridsspetsar förstörts genom att nedgraderas till att istället bli kärnbränsle. 10% av elen i USA kommer idag från atomvapen som utplånas i civila kärnkraftverk.

Sålunda måste Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera civil svensk kärnkraft med atomvapen i händerna på terrorister betraktas för vad den är: ett försök att skrämma oss till att tycka som hon.

Påståendet att avskaffad kärnkraft tar bort världens nuvarande och framtida atomvapen är falskt. Det enda som skulle hända är att vi står där som fånar utan el, utan att vi för den sakens skull blev ett uns säkrare. Vi står inför mycket viktiga beslut om Sveriges framtida energiförsörjning. Då kan vi inte acceptera att gälla röster på debattens ytterkanter förstör debatten med nonsens och skräckpropaganda. Eva Selin Lindgrens artikel är ett taffligt försök av en passionerad kärnkraftshatare att smutskasta en av våra renaste, effektivaste och säkraste kraftformer, genom att helt felaktigt associera den med något ondskefullt.

Michael Karnerfors, civilingenjör
Johan Simu, reaktorfysiker
Nils Rudqvist, forskare, medicinsk strålningsteknik
Mattias Lantz, forskare, kärnfysik
Johan Kihlberg, fysikstuderande

Andra bloggar om Selin Lindgrens’s artikel:
Lasses blogg – Lycka till med det omöjliga
Jinge – Obamas halvsanningar

Man kan alltid smaka, även om man riskerar att gilla det.

Friday, February 19th, 2010
Hur vet du att detta smakar illa innan du provat ?

Hur vet du att detta smakar illa om du inte har provat det?

(Detta inlägg skrivs som en del av Sveriges Radios bloggdebatt om uranbrytning i Sverige i programmet Klotet i P1)

Känns det här middags-samtalet bekant?

- Varför äter du inte det där?

- För det är äckligt!

- Hur vet du det? Har du smakat det?

- Nej men jag vet att det är äckligt!

- Vad sägs om att du smakar på det och säger vad du tycker. Du kanske tycker om det, eller åtminstone kan äta det?

- NEJ! Jag tänker inte! Ni kan inte tvinga mig!! Det är äckligt säger jag!

…och så vidare. Samma sätt att agera ser jag i uranbrytningdebatten. Det är inte frågan om vuxna som beter sig barnsligt, utan det är barnen vid middagen som beter sig vuxet.

(more…)

Kärnkraftsmotståndarna ansvariga för energibristen

Friday, January 8th, 2010

Januari 2010. Elbrist råder. Spotpriserna rusar (igen). Ledningarna in i Sverige går varma. Svenska Kraftnät går ut och varnar för att det kan bli överbelastning med tillhörande strömabvrott. Abbonenterna riskerar att få hundratals kronor i prispåslag.

Hur hamnade vi här?

Vi hamnade här på grund av den kärnkraftspolitik som förts de senaste 30 åren. Olyckan i Harrisburg – ja, ni vet: den som inte skadade en enda människa och som inte lämnade ett enda spår efter sig annat än ett vitsigt stand-up nummer - samt en vansinnig folkomröstning där det man kunde rösta på var “Lägg ned”, “Lägg ned” och “Lägg ned snabbt”, användes som svepskäl för att ta ett mycket illa genomtänkt beslut att lägga ned kärnkraften till 2010, och att i övrigt göra livet surt för den fram tills dess.

Till detta kom också nedstängningen av Barsebäck under 1999 och 2005. Sydkraft och Vattenfall grät inga stora mängder för detta eftersom de ändå kompenserades för inkomstbortfallet som den påtvingade nedstängningen innebar. Med denna ersättning (9 GSEK) och inkomstbortfallet från skatter och liknande (8 GSEK) så har nedstängningen kostat skattebetalarna ca 17 miljarder SEK. Med Barsebäcks frånfälle försvann 1215 MW ifrån nätet.

Halvvägs igenom 2000-talets första årtionde stod det dock tämligen klart att 1980 års beslut inte var realistiskt. Alternativen fanns helt enkelt inte där. Avvecklingsbeslutet lades på is. Nu gällde det att hålla igång reaktorerna längre än till 2010, och kompensera för att Barsebäck försvann. Att starta Barsebäck igen var det inte tal om eftersom man inte hade bevarat anläggningen i “safe storage”, utan rivnings-saneringen hade påbörjats, vilket nu har haft sådan inverkan på rör och tankar att de inte längre är brukbara.

Följdaktligen blev man tvingen att höja effekten på de kvarvarande reaktorerna, samt livstidsförlänga dem. Men två problem fanns:

  1. Det fanns ingen höjd tagen för detta. När verken en gång byggdes fanns sådana här abrovinker inte medtagna i planerna.
  2. Kompetensen hade torkat ut. Med det kärnkraftsfientliga klimatet i Sverige fanns det nästan ingen som ville satsa sin utbildning och sitt yrkesliv på att bli kärnkraftsingenjör. Med den naturliga avgången från kärnkraftsindustrin försvann sakta men säkert vår kärnkraftskompetens.

Följdaktligen gick inte heller alla revisioner som man hade hoppats. Man startade tidigt under 2009 (inte nu som vissa dårar hävdat) för att hinna bli klara innan höstkylan. Men enbart Oskarshamn 2 hann bli färdigt. I övrigt gick det så här:

  • Ringhals 1: Planerat uppehåll 2,5 månad. Idag är uppehållet justerat till 9 månader.
  • Ringhals 2: Planerat uppehåll 4,5 månad. Idag är revisionen justerad till 8,5 månader (revision pågår).
  • Oskarshamn 3: Planerat uppehåll 3 månader. Revisionen tog 10 månader på grund av en bråkig turbin. Idag körs reaktorn vid endast 25 % av max.effekt.
  • Forsmark 2: Planerat uppehåll 1,5 månad. Revisionen tog 3,5 månad. Nu testas systemen av samtidigt som effekten ökar successivt.

Så när kylan slog till var ca en tredjedel av Sveriges kärnkraft inte tillgänglig.

Är vi förvånade?

Inte det minsta. Detta har varit välkänt för alla som vågat se på kärnkraften som något annat än Piss & Pest & Senapsgas. Vi är inte det minsta förvånade att detta skulle hända därför att även med den enklaste slutledningsförmåga gick detta att förutspå.

Talet om att detta skulle vara någon slags konspiration av kärnkraftsbolagen klingar tomt. Det är rena fantasier. Kärnkraftsbolagen blöder ut miljoner varje dag på att inte få vara med och producera nu när trycket är som störst. De höga spot-priserna kompenserar inte för produktionsbortfallet. De enda som är glada för det här är producenter i utlandet som nu kan sälja sin el dyrt till oss.

UPPDATERING: Ok, jag fick just äta upp det argumentet med råge. E24 berättar mer. Men påståendet att avställningarna är avsiktliga för att driva upp priset är ändå bullshit därför att en sådan chansning kräver köldknäppar… och de kommer inte på beställning.

Så tack för den, kärnkraftsmotståndet. Det här är ert fel. Var är det “överskott” som ni pratade om? Vi hade behövt det nu…

/Micke, frusen och bitter

Sparring med Wetterstand om kärnkraft

Tuesday, November 24th, 2009

UPPDATERING: Jag skrev en artikel på Sourze.se om mötet med Wetterstrand.

Jag fick syn på i tidningen City att Maria Wetterstrand skulle komma till Malmö Högskola för lunchföreläsning. Jag sticker dit. Fullt i salen.. jag sitter i fönstret med några andra.

Först kommer Maria några minuter för sent, sedan är det 45 minuter reklam för (mp) och lite tjuvnyp mot Alliansen. Maria Wetterstrand vid Malmö Högskola

Under tiden skickades en Rubiks Kub runt med instruktionen “Gör den olösbar”. Redan där anades tricket: hon eller någon annan skulle lösa den på slutet för att visa att problem går att lösa. Attans att jag inte fick tag på den…

Föreläsningen avslutas. Maria löser kuben under slutanförandet, Applåder. Dags för frågor. Upp med handen.

Fråga: titeln för föreläsningen var “Byt politik, inte klimat”. Anser (mp) att om ideologi och principförklaringar står i vägen för en omställning, är det då motiverat eller kanske till och med nödvändigt att låta politiken komma på undantag för att lösa det här problemet du talat om?

(more…)

Går det att göra kärnkraftshatare glada?

Friday, November 13th, 2009

Går det egentligen att göra de som hatar kärnkraft glada? Först skapar de en myt om att kärnkraftsindustrin inte tar ansvar.

Sedan när det visar sig att industrin visst det tar ansvar, på ett sätt som är så omfattande att troligtvis ingen annan industri kan mäta sig med det, ja då är det fel det också!

Seriöst, ni som hatar kärnkraft så intensivt: går det att göra er glada eller har ni bestämt er att allt är fel redan innan någon öppnat munnen?

Artiklar: Martin Blomberg, Knapsu, Hembyggdsrörelsen Färgelanda, Birger Schlaug, Divage, SR, TV4, DN, SvD