Enligt Folkkampanjens ordförande Solveig Ternström så är kvinnor som har en positiv inställning till kärnkraft inte riktiga kvinnor. Denna åsikt uttryckte hon klart och tydligt i SVT Debatt under den första veckan av Fukushimakatastrofen i mars 2011. Det här är bara en av många demoniserande bilder som vissa kärnkraftsmotståndare försöker klistra på oss som inte delar deras syn på kraftslaget: Vi är män, teknokrater, röstar alltid höger, kallsinnigt beräknande, bryr oss inte om miljön, köpta av kärnkraftsindustrin, onda, osv (vi har under det senaste året även blivit kallade avsevärt värre saker än detta). Eller så är vi bara lite korkade eller vilseledda och förstår inte de stora sammanhangen...

Därför är det alltid välkommet med exempel som bryter mot denna bild. Idag tar vi upp konstnären Suzy Hobbs Baker som grundat projektet PopAtomic Studios (se även deras Facebooksida), vars syfte är att sprida information om energiformen kärnkraft med hjälp av snygga och informativa (och ibland provocerande) postrar, logos, konstverk och dekorationer. Deras bilder är fria att distribuera så länge som man anger var de kommer ifrån, och Suzy och hennes vänner är alltid öppna för förslag till nya alster.

Så vad är det som driver henne till denna verksamhet? Man kan sammanfatta det som så att hon fick tillfälle att ifrågasätta den farliga bild som uppmålats för henne i skolan, och kom fram till att den inte stämde med verkligheten. Så hon vill försöka bemöta den bilden med hjälp av sitt konstnärskap. Men hon förklarar det hela så mycket bättre på egen hand, nedan är ett TEDx-talk som hon nyligen höll. Och ja Solveig, Suzy är inte bara konstnär, hon är kvinna också.

Youtubeklippet är taget från denna länk.

Här är ett par andra weblänkar av och om Suzy Hobbs Baker:

• Rod Adams skriver om henne på Atomic Insights: "Using art to communicate about nuclear energy"
• Suzy Hobbs Baker recenserar en barnbok om kärnkraft på ANS Nuclear Cafe: "Nuclear Power: How a Nuclear Power Plant Really Works!"

Det hela började efter att Chris Busby i september lagt upp ett filmklipp på Youtube (här är filmen, och här är vår nedskrivna text av vad han säger) där han pratar om piller som de skall distribuera till självkostnadspris åt barnen i Fukushima. Artikeln i The Guardian visar tydligt att man säljer dessa piller till ockerpriser, tvärtemot vad Busby hävdar. Notervärt är även att vissa av websiternas länkar för donationer leder till ett konto i Wales kopplat till Busbys organisation Green Audit.

Chris Busby har tidigare varit vetenskaplig rådgivare åt det brittiska Green Party. Men nu tycks partiet äntligen ha insett att han går för långt, och distanserar sig från honom och hans senaste uttalanden.

Vi välkomnar detta uppvaknande och hoppas att de svenska organisationer och politiker som brukar frottera sig med Busby nu tänker om. Den bristfälliga forskning och de alarmistiska uttalanden han gör inom diverse olika ämnesområden har inte mycket med verkligheten att göra, och de som fortsätter hänvisa till hans studier undergräver sitt eget förtroendekapital.

En av artikelförfattarna, George Monbiot, har idag (22 november 2011) lagt upp lite mer information om Chris Busby på sin blogg (här).

/Nuclear Power Yes Please

Länkar:

• 21 November 2011: Artikeln i The Guardian
• 22 November 2011: George Monbiots blogginlägg (varning för fula ord)
• 19 September 2011: Busbys Youtube-klipp om piller och konspirationer
• ->  Vår nedskrivning i text av vad han säger i Youtube-klippet
• The Christopher Busby Foundation for the Children of Fukushima (på japanska)
• CBFCF-sidan där man kan donera pengar till Green Audits konto (på japanska)
• 4u-detox.com (på japanska)
• http://busby.harmonicslife.net/ (på japanska)
• 21 april 2011: Mark Lynas blogginlägg om Chris Busby och Green Party

Länkar till våra tidigare blogg- och foruminlägg om Chris Busby

• 15 augusti 2010: Rapport från ett anti-kärnkraftmöte i Stockholm 10 augusti 2010
• ->   Engelsk version av rapporten från BSRRW-mötet 10 augusti 2010, fokus på delen med Busby
• ->   Nedskriven text av vad som sägs under Busbys presentation om Fallujah, BSRRW-mötet 10 augusti 2010
• 7 februari 2011: Chris Busby i farten igen, om påstått läckage av uran från kärnkraftverket i Hinkley Point
• ->   Engelsk version om Busby och Hinkley Point
• ->   Leak of uranium from the Hinkley Point nuclear plant? (längre version i vårt forum om Busby och Hinkley Point)
• 21 oktober 2011: Chris Busby - Scary Rider (Granskning av BSRRWs JK-anmälan av Socialstyrelsen)
• 11 november 2011: Chris Busby and the Fallujah sex ratio - part 1 (dishonesty)
• 14 november 2011: Chris Busby and the Fallujah sex ratio -part 2 (incompetence)
• 18 november 2011: Vår granskning av Busbys två studier om Fallujah
• 18 november 2011: Öppet brev till LO, ABF, ARK, Iraksolidaritet, FiB/Kulturfront och Socialistiska läkare angående Busbys seminarium på Socialistiskt Forum 19 november 2011

Har du åsikter om kärnkraft och slutförvar men aldrig har besökt någon av anläggningarna? Vill du slipa dina argument för eller emot kärnkraft, ta chansen att lära dig mer om dessa härken under sommarledigheten. Man behöver inte gå med i Greenpeace för att kunna komma innanför stängslet (och man slipper dessutom påföljande rättsprocess). Flera av kärnkraftverken har besökscenter som är öppna nästan dagligen (se länkar nedan för öppettider, adresser och bokningsinfo), besök på vissa av anläggningarna kräver dock förbokning eller gruppbokning. Giltig legitimation brukar vara ett krav, och det brukar finnas en åldersgräns (12 eller 14 år) för besök inne på själva kraftverken. Besökscentren har dock ingen åldersgräns.

Vill du ha ett argument till? Det är gratis (dvs du betalar på elräkningen, så passa på att utnyttja möjligheten).

Forsmark och SFR

Biotestsjön vid Forsmarks kärnkraftverk

Här finns, förutom själva kärnkraftverket och biotestsjön, även möjlighet att bege sig ned i underjorden till SFR - slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall. Och när man tröttnat på kärnkraftsnörderiet kan man besöka Forsmarks bruk och andra vackra platser längs Upplandskusten.

Besök och kontakt: http://www.vattenfall.se/sv/besok-och-kontakt.htm

Sommar i Forsmark: http://www.vattenfall.se/sv/sommar-i-forsmark.htm

SFR: http://www.skb.se/Templates/Standard____20126.aspx

Ringhals

Ringhals kärnkraftverk sett från Bua hamn

Vid Ringhals kärnkraftverk finns ett bra besökscenter där både vuxna och barn kan lära sig massor om energifrågor och kärnkraft. Och sen finns hela Västkusten att njuta av.

Ringhals infocenter: http://www.vattenfall.se/sv/kom-pa-besok_63917.htm

Sommar på Ringhals: http://www.vattenfall.se/sv/sommar-pa-ringhals-2009.htm

Oskarshamn och Äspölaboratoriet

Oskarshamnsverket i Simpevarp

OKG får priset för tråkigaste informationssida, och besök vid själva kraftstationen är begränsat till skolklasser och liknande studiebesök som bokas långt i förväg. Däremot finns det kärnkraftstutställning i Simpevarps by, och så förstås det närliggande Äspölaboratoriet. Småland och Öland är förstås andra lockelser.

Kontaktsida om Oskarshamnsverket: http://www.okg.se/templates/Page____189.aspx

Sommar i Simpevarps by: http://www.okg.se/templates/NewsPage____1154.aspx

Upptäck underjorden i sommar (Äspölaboratoriet): http://www.skb.se/templates/standard____15481.aspx

Äspöstigen: http://www.skb.se/Templates/Standard____19839.aspx

CLAB - Mellanlagret för använt kärnbränsle: http://www.skb.se/templates/standard____15094.aspx

Barsebäck

Men vänta nu, är inte det kärnkraftverket nedlagt? Jo, men det står ännu kvar och används bland annat för utbildning av kärnkraftstekniker. För allmänheten finns förutom ett infocenter möjligheter till rundvandring i kärnkraftverket, troligtvis får man se mycket mer här än vid övriga kraftverk. Därefter kan man ta Öresundsbron över till Köpenhamn och likt Stig-Helmer i TV-serien "Riket" försöka hitta kärnkraftverket över sundet.

Välkommen att besöka Barsebäck: http://www.barsebackkraft.se/templates/main.asp?ItemID=1489

Och hur mycket får vi betalt för denna gratisreklam?

Tackar som frågar. Inte ett jota, men vi hoppas på att fler människor som uttalar sig om kärnkraft får lite mer hands-on erfarenhet av debattämnet.

Göran Bryntse, f.d. ordförande för Folkkampanjen

Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse - nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen - författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.

Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?

Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.

För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt "vinner". I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet... men vad som än händer får det inte bli oavgjort.

Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.

Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen...

Tips: se gärna Sigfrid Leijonhufvud's föredrag tillsammans med den här artikeln, ifrån SVT Play - Energiförsörjningens risker, spola till 1 tim 09 min.

Återblick

Renforsen i Vindelälven hade kanske inte funnits kvar om inte för kärnkraften

Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.

Rädda älvarna

På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.

"Atomkraft? Nej Tack"

Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte "dagtinga med sitt samvete" och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.

Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för "svek" (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.

Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen...

"Det som hände i Harrisburg"

28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.

Debatten inför omröstningen genomsyrade Sverige ("Ratte och Odjuret", Knutsson & Jansson)

In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 - nedläggning när alternativ finns - hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.

Från 1980 till 2011

I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden...

Tjernobyl och tankeförbudet

Varför man inte bygger reaktorer enligt sovjetiska designer från 1950-talet

Frågan vaknade kortvarigt till liv 26 april 1986 då det hände precis som kärnkraftsexperterna anat skulle hända: en reaktor av RBMK-typ exploderade i Ukraina, dåvarande Sovjetunionen. Detta var väntat eftersom RBMK-designen var ökänt farlig. Två veckor innan olyckan försökte en anställd på Vattenfall få publicerat en artikel i DN om att risken för en större olycka i denna typ av reaktorer var 1 på 3 (tidpunkt 59 min, 03 sek). Artikeln refuserades...

I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan - en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 - 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen - men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa "markörer" - signalämnen i kroppen - för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.

I Sverige rådde Becquerel-hysteri i flera år och vissa illa genomtänkta åtgärder genomfördes, som att man slaktade och kasserade onödigt många renar. Dock har man inte - trots diverse oseriösa figurers idoga försök - kunnat påvisa att vi fick några hälsoeffekter i Sverige.

Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 - Sverges äldra kraftreaktor i drift - med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:

Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:

Avvecklingslagen

1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:

• Barsebäck lades ned.
• Slutdatum år 2010 togs bort.
• Regeringen gavs rätt att när helst besluta att lägga ned reaktorer.

Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.

I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn - på samma sätt som Barsebäck - eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.

1. Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall ersättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.
2. Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i kommersiell drift.

Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.

Och som inte det var nog har dessutom Strålsäkerhetsmyndigheten varnat för att vi riskerar få en brist på kunnig personal inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten säger att det tar upp till 20 år att ersätta experter inom dessa områden.

Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat "särskild tillsyn" av Forsmark och Ringhals.

Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen - inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare - kan tycka att det är en bra situation vi har idag.

Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra

Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.

Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser...

Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.

• Bättre är att informationsflödet idag är totalt anorlunda. Människor kan fortbilda sig om kärnkraft på ett sätt som är ren science fiction jämfört mot hur det fungerade på 70- och 80-talet.
• Sämre är att de som arbetar med kärnkraft - och som har absolut störst kunskap om hur Svensk kärnkraft fungerar i praktiken - inte hörs eller syns. Kraftbolagen lägger munkavle på sina anställda. De får inte uttala sig i debatten, och vad värre är får de inte heller ställa upp i media med sina expertkunskaper för att hjälpa till med att förklara hur olika säkerhetsfunktioner fungerar, något som blev extra tydligt i samband med händelserna i Fukushima. Inför folkomröstningen 1980 så talade de åtminsone från hjärtat vad de tyckte…

...men idag är tystnaden total.

Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.

Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna... ställ frågor... jämför... ifrågasätt.

Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila... ring... eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.

Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.

/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP

Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls

Kärnkraftsdebatten behöver långsiktighet

Det har inte undgått någon att svensk kärnkraft sett stora motgångar under de senaste åren. Mängden levererad el i förhållande till kapacitet var lägst i Europa under 2009 och 2010. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har vid flera tillfällen behövt ta kärnkraftsbolagen i örat och kräva uppsträckning, vilket efterföljts, men det är anmärkningsvärt att det skall behövas.

Grundorsaken till den svenska kärnkraftens nuvarande ställning är årtionden av kortsiktig politik och bristande kunskap och vilja hos beslutsfattare. Olyckorna vid Three Mile Island (TMI) och Tjernobyl innebar att en del märkliga och skadliga beslut togs:

• En folkomröstning genomfördes där folket fick välja mellan två olika avvecklingsalternativ, fördelat på tre linjer.
• I beslutet om avveckling saknades en reservplan för att hantera den situation som skulle uppstå om beslutet inte genomdrevs.
• En lag som förbjöd oss att planera för nya reaktorer infördes.
• En lag som tillät regeringen att utan riksdagsbeslut stänga reaktorer infördes.

Med detta kom svensk kärnkraftsindustri att sakna incitament och möjlighet för långsiktig planering. Konsekvenserna blev att produktionskapaciteten för de svenska reaktorerna dalat till historiskt låga nivåer. Säkerhetsarbetet har försvårats då industrin utarmats på kompetens. SSM konstaterar att det tar cirka 20 år att ersätta specialister inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten flaggar för att naturliga avgångar i kombination med att få valt att utbilda sig inom viktiga kompetensområden kan medföra ökade risker i framtiden. Resultatet av kärnkraftspolitiken från 1980 och framåt blev sålunda bland annat att Sverige fick sämre verktyg för att bedriva kärnteknisk verksamhet med högsta möjliga tekniska och säkerhetsmässiga standard.

Anledningen till att besluten blev sådana är bland annat:

• Allmänheten har fått för lite och för dålig information om kraftformen och relaterade fenomen
• Många som besitter viktig kunskap är frånvarande i den öppna debatten

Inom kärnkraftindustrin, myndigheter och forskningen finns stora kunskaper om kärnkraft. Men få, speciellt ifrån de lägre leden, vågar uttala sig i den öppna debatten trots att det är där kunskapen om hur kärnkraft fungerar i praktiken är som störst. Debatten måste utökas med dessa röster, speciellt som allmänheten vill höra vad de har att säga.

Just nu krävs att vi analyserar de enorma mängder fakta som händelserna vid Fukushima kommer att ge oss, samt kritiskt granskar den politik och den debatt som hittills förts. När vi därefter har ett faktamässigt beslutsunderlag i hand måste vi ta gemensamma och långsiktiga beslut.

Vad besluten sedan än blir så får det inte vara ytterligare ett obeslutsamt mellanting, utan något som är kristallklart och långsiktigt. Antingen stoppar vi kärnkraften med hjälp av en tidsbestämd avvecklingsplan, eller så måste vi acceptera kärnkraften som en del av vår energiförsörjning under överskådlig tid. Oavsett väg för kärnkraften skall också arbetet med att energieffektivisera och bygga ut förnybara kraftkällor fortsätta enligt bästa förmåga.

Det är viktigt att visa stor ödmjukhet inför dessa frågor och inte vara rädd för att erkänna att man kan ha haft fel. Detta budskap riktar vi till såväl kärnkraftsmotståndare som kärnkraftskramare. Debatten om kärnkraft är viktigare än åsikten om densamma.

Michael Karnerfors, civ. ing, grundare av nätverket Nuclear Power Yes Please

Göran Bryntse, tekn dr, f.d. ordf. i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

Göran Bryntse är civilingenjör i teknisk fysik från LTH, och teknisk doktor i papperteknik. Han var tills den 26/3 ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen. Artikeln författade vi och satte underskrifter på 5 dagar innan det. Nya ordföranden för FmKK var inte road och stoppade vårt första försök att få artikeln utgiven i Dagens Industri.

Kortfattat tycker jag att någon som varit med som att köra Svensk kärnkraft i botten genom dåliga politiska beslut knappast skall försöka läxa upp andra om kärnkraftspolitik.

Birgitta Dahl, du är ansvarig för att Tankeförbudslagen skapades. När du fick veta att man ville ersätta Sveriges äldsta reaktorer med nyare och säkrare varianter, skapade du en lag som gjorde det förbjudet att ens sätta på papper en tanke om vad det skulle kunna kosta, eller hur en sådan reaktor kunde se ut.

Det hela slutade med att dina partikamrater kröp till korset 20 år senare och med skammens rodnad på kinderna erkände att den lag du skapat hade skadat Sveriges kärnkraftssäkerhet, och dessutom var minst sagt tveksam ur ett demokratiskt perspektiv.

Sossarna hade 25 år på sig att genomföra nedläggningen av Svensk kärnkraft genom att ordna ersättare. De misslyckades. Nu försöker en av huvudingenjörerna bakom det misslyckandet att läxa upp andra om kärnkraftspolitik med samma typ av trams-argument som de förstörde den svenska kärnkraften med...

Och Lena Sommestad, du säger på din blog: "Våga välja en hållbar energiframtid"

Tja... vad sägs om att du börjar med att ta dina egna ord till hjärtat? Föregå med gott exempel genom att släppa den trygga, men unkna snuttefilt som är ditt kärnkraftsmotstånd. Våga se bortom en över 30 år gammal åsikt.

Vi har i Sverige sedan 2002 Hållbar Utveckling inskriven i grundlagen. Definitionen av Hållbar Utveckling beskrivs i Brundtlandkommissionens rapport Our Common Future. Läs speciellt kapitel 2, stycke 12.

Enligt den definitionen är avveckling av kärnkraft helt oförenligt med Hållbar Utveckling.

Hållbar Utveckling handlar bland annat om resurshushållning. Du företräder en politk som vill att uran, thorium och använt kärnbränsle skall vara skräp och oönskade restprodukter som inte duger till annat än att döda andra människor i krig med. Dessutom låser du fast oss vid en avfallslösning som måste hålla i 100 000 år, d.v.s. 3 000 generationer.

Med vidareutvecklad kärnkraft blir istället uranet, thoriumet och - framför allt - vårt använda kärnbränsle istället en energitillgång utan dess like, som i ett slag hjälper till att avlasta den enorma press vi sätter på klimatet, miljön och våra globala resurser. Dessutom kan vi med vidareutvecklad kärnkraft förinta DU-vapen och atomvapen precis som redan idag sker till viss skala. Dessutom kapar vi avfallslösningen från 100 000 år / 3 000 generationer, till 500 år / 15 generationer.

När man kan förvandla skräp och vapen till energiproduktion i människans tjänst, samtidigt som man besparar tusentals generationer att sitta barnvakt åt våra atomsopor, så är det omöjligt att säga nej till det, speciellt om man åberopar Hållbar Utveckling.

Lena Sommestad, före detta miljöminister... om du vill åberopa Hållbar Utveckling som argument för din föreslagna politik, se då till att du först har förstått innebörden av det du säger... för ditt eget argument tvingar dig att göra motsatt det du föreslår.

Erik Pelling har fått svar på sin blogg...

Erik...

...eftersom du inte törs stå för dina ord eller tro på dem, varför skall jag tro på dem? Om du ärligt anser att kärnkraften är en tickande bomb, varför begär du inte snabbstopp nu?

Dahl och Sommestad får sina svar här.

Ett mer lämpligt svar till dig - eftersom du kör på skrämselspåret - hittar du här: Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna. Det är addresserat till Per Bolund, men eftersom din argumentation är densamma så kan du också känna dig träffad.

Sammanfattning: du har två alternativ...

Antingen begär du snabbstopp direkt.... nu... idag. Lägg motionen omgående att svensk kärnkraft måste snabbstoppas inom en månad.

Eller så tar du ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats, med garantier och hårt förbundet personligt ansvar.

Gör du inget av detta skall du lämna kärnkraften ifred och istället ge den ditt fulla stöd så att den kan fungera bra.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund skriver på SVT Debatt att vi har goda förutsättningar att avveckla kärnkraften. Han understödjer sitt resonemang med samma argument som vi hörde 1980. Men den här gången går jag inte på det, tomma löften räcker inte. Det skriver Michael Karnerfors, Medgrundare av nätverket Nuclear Power Yes Please.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund frågar på SVT Debatt: ”Vad krävs då för att det ska vara möjligt att stänga svensk kärnkraft?  De svenska kärnkraftsförespråkarna har ett ansvar att leverera ett svar i  debatten: Vilka förutsättningar krävs egentligen för att det ska vara  aktuellt att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige?”

Per Bolund, svaret du efterfrågar är enkelt:

- Det krävs att ni som inte vill ha kärnkraften tar bort de fossila bränslena först, för de dödar oss.
- Det krävs att ni tar ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats.
- Det krävs att ni visar att ni tror på det ni säger, och inte bara kommer med tom skrämselretorik.

Sista punkten är den som avslöjar falskheten bakom din artikel Per  Bolund. Precis som när du i riksdagen gjorde dina anföranden inför  kärnkraftsbeslutet 17 juni 2010, går denna artikel ut på att skrämmas.  Ditt budskap till läsarna och svenska folket är ”Var rädd och känn skräck för kärnkraft”. Du använder dig av skrämselpropaganda.

Samtidigt säger du ändå inte ”Lägg ned all kärnkraft idag”. Du försöker  påstå att kärnkraften är skrämmande och oacceptabel, men – för att  parafrasera Tage Danielsson – bara nästan(!) oacceptabel, det är det som  är det konstiga. Efter alla skräckhistorier du framför vågar du ändå  inte framföra kravet att kärnkraften skall läggas ned idag.

Riksdagsledamoten Cecilie Ternfjord-Toftby (m) satte fingret på denna hyckleriets motsättning när hon 17 juni frågade dig:

”Om Miljöpartiet verkligen tycker att kärnkraften är ett potentiellt  katastrofscenario tycker jag att ert argument om att avveckla  kärnkraften successivt är oansvarigt, ansvarslöst och extremt cyniskt.  Eller är det så att er argumentation i dag bara är ren retorik?”

Om du verkligen hade trott på dina ord hade du krävt ett snabbstopp nu, i  denna sekund. Men det gör du inte. Alltså är du inte ens själv  övertygad att dina egna ord bär vikt. Du vill bara utnyttja dessa falska  påståenden för att sprida skräck och genom rädsla få svenskarna att  anpassa sig till er politiska linje om kärnkraften. Eftersom inte du  tror på orden tänker inte heller jag tro på dem. Varför skulle jag göra  det när du själv inte har övertygelse nog att faktiskt agera efter dem?

Att orden faktiskt är falska bekräftas dessutom av fakta, när vi  gemensamt ser vad dessa påståendevis ”fruktansvärda” olyckor faktiskt  (inte) har ställt till med. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har  hittills dödat färre människor än vad som dör i trafikolyckor i världen  under en helt vanlig dag. Vad som är än värre är att under samma dag dör  tio gånger så många människor av luftföroreningar, främst orsakade av  fossila bränslen. I Sverige allena dör 5 000 människor per år en för  tidig död på grund av fossil bränslanvändning. Inte ens FNs mest  pessimistiska prognoser över Tjernobyl kommer upp i de siffrorna totalt  räknat.

Ändå vill du, Per Bolund, och ditt parti att allt eventuellt överskott  vi får i energiproduktionen skall användas för att lägga ned kärnkraft;  inte för ersätta de 200 TWh fossila bränslen Sverige fortfarande  använder varje år; inte för att sälja el till våra grannländer Tyskland,  Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen, vars energiproduktion är  80 till 100% beroende av  fossila bränslen. Du och andra  kärnkraftsmotståndare tycker att överskottet i den svenska  energiproduktionen enbart skall läggas på att jaga bort Sveriges  koldioxidsnålaste och renaste kraftkälla, kärnkraften.

År 1980 blev vi i Sverige lovade av landets kärnkraftsmotståndare att  till år 2010 skulle de fossila bränslena och kärnkraften vara borta,  detta dessutom utan att de orörda älvarna byggdes ut. Vi vet idag att  det var ett tomt löfte. Kärnkraften finns kvar. De fossila bränslena  utgör fortfarande 1/3 av tillförseln till den svenska energibalansen.  Påståendena om att det är lätt att avskaffa det fossila och kärnkraften  uppfylldes inte.

Nu försöker ni, Per Bolund, dina partikamrater och andra  kärnkraftsmotståndare, att dra samma vals igen. ”Det går att”,  ”vi har  potential att”, vi kan ”utan problem” stänga ned kärnkraften. Samma ord  som vi hörde då. Samma löften. Och samma avsaknad av garantier.

Den här gången går jag inte på det. Per Bolund, du och alla  kärnkraftsmotståndare måste visa att ni tror på det ni säger och att ni  håller det ni lovar. Den här gången räcker det inte med tomma löften.  Prognoser är inte gott nog. Skräckhistorier är inte tillräckligt.

Vill ni – du Per Bolund, Miljöpartiet och andra kärnkraftsmotståndare –  lägga ned Sveriges renaste och säkraste kraftkälla krävs följande  förutsättningar. Antingen…

- Krav på totalt snabbstopp nu. Ni lägger snarast en motion att alla Sveriges tio reaktorer skall vara nedstängda inom en månad.

…eller…

- Ett helt fossilfritt Sverige.
- Att ersättare för kärnkraften finns på plats och är i drift.
- Personligt ansvar av alla som krävt och tagit besluten.

Dessa är förutsättningarna som krävs. Tänker ni inte ställa upp på dessa  krav stänger ni inte en enda reaktor i det här landet, utan ger  kärnkraften ert fulla stöd och arbetar för att den skall fungera väl.  Detta är valet ni har att göra och ansvaret ni har att ta för era krav,  annars är era ord tomma och inget värda.

Skillnaden mellan en kärnkraftsmotståndare och någon som arbetar med eller förespråkar kärnkraft är att för motståndaren är Fukushima slutet på diskussionen, medan för arbetaren och förespråkaren så är det början. Miljöpartiet vill redan nu, innan olyckan i Japan ens är till ända, kasta fram politiska beslut om kärnkraften i Sverige. Detta är inte bara förhastat, det är farligt. Det var exakt den typen av beslut som efter händelserna på Three Mile Island och i Tjernobyl gjort att svensk kärnkraft nu fungerar sämst i Europa.

Nordin och Wetterstrand säger att man "utan problem" kan stänga två reaktorer under mandatperioden. Inte en enda villaägare som nu svär över elräkningen efter att en (1) reaktor krånglade i vintras håller med om det. De ser att förslaget inte är "utan problem".

I vintras gick den svenska effektreserven och importen för fullt för att täcka upp bortfallet av reaktorn. Smutsig olja och gas ökade i ett slag de svenska utsläppen av koldioxid med upp till 40 000% per kiloWatt-timme. Det är inte "utan problem".

Tyskland har i panik efter Fukushima stängt åtta reaktorer i tre månader. Men varje TWh kolkraft och olja som ersätter kärnkraft dödar 25-35 personer på grund av luftföroreningar. Det tyska beslutet dödar alltså 5-7 personer per dag och upp till 450-650 totalt. Detta medan Fukushima, trots tre pågående härdsmältor och en explosion i en bränslepool, inte annat än lätt skadat några i räddningsstyrkan och ingen i allmänheten. Det förhastade tyska beslutet är allt annat än "utan problem".

Ända sedan 1970-talet har vi i Sverige lyssnat på vackra löften ifrån politiker som Wetterstrand och Nordin; politiker som lovar stort i energifrågan men levererar lite. För 30 år sedan hette det att till 2010 kommer det förnybara att kunna ersätta kärnkraften och det fossila. Vi vet att det inte blev så. Men ingen av de politiker som tog detta verklighetsfrånvända beslut finns idag kvar att utkräva ansvar ifrån.

Nu säger det avgående språkröret Maria Wetterstrand att det "utan problem" går att stänga fler reaktorer, trots att den sortens löften havererat svensk kärnkraftsindustri. Det kan hon göra, för hon vet att inte ens under denna mandatperiod kommer hon att behöva ta ansvar för vad som händer om beslutet är dåligt.

Vi säger att det räcker nu. "Prognoser" är inte gott nog. "Potential" är inte gott nog. Att politiker i en debattartikel påstår att nedstänging är "utan problem" är inte gott nog.

Maria Wetterstrand och Lise Nordin, om ni vill stänga svensk kärnkraft kräver vi att ni tar personligt och fullt ansvar för att ersättare kommer på plats. Era vackra ord ger oss inte en enda kiloWatt-timme. Kraftverk är vad som ger oss energi, inget annat. Först när ni har sett till att dessa finns på plats och är i produktion är det tillfälle att kräva nedstängning av reaktorer i Sverige, inte en sekund tidigare.

Tvåhundra TWh fossil energi går in i den Svenska energibalansen varje år, energi som årligen dödar ca 5 000 svenskar och orsakar miljardkostnader i sjuk- och hälsovård. Det påstådda energiöverskottet på 23 TWh som Maria Wetterstrand och Lise Nordin utlovar kommer att lämna 90% av det fossila kvar. Trots detta vill de istället stänga ren svensk kärnkraft. Det är inte "utan problem".

för det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please

Michael Karnerfors, civ. ing, Lund
Johan Kihlberg, fysikstuderande, Stanford
Mattias Lantz, forskare i fysik, Uppsala universitet
Johan Kreuger, ekonomistuderande, Handelshögskolan i Stockholm
Nils Rudqvist, doktorand i strålningsfysik, Göteborgs universitet
Klas Färd, Elektroingenjör Stockholm

(Notera: nedanstående kan innehålla spår av ironi )

Efter den stora jordbävningen och tsunamin i Japan så har vi sett hur oerhört känsliga vissa energislag är när katastrofen sker. Återigen har både fossil energi och vattenkraft skördat åtskilliga liv och orsakat stor skada både omedelbart och långsiktigt.

Fujinuma dammen i Fukushima brast under jordbävningen och den efterföljande flodvågen dödade minst 4 personer. I Chiba exploderade och brann Cosmo Oils raffinaderi obehindrat i 10 dagar. Hur många liv som gick förlorade i den inledande explosionen är okänt och vilka långsiktiga effekter på hälsa och miljö den stora branden och dess giftiga utsläpp kommer få vet ingen ännu, men helt klart är konsekvenserna stora och utsläppen har vid det här laget spritts över hela norra halvklotet.

Göteborg nästa? (Bildkälla: Twitter @odessey)

Dessa händelser manar till eftertanke. Hur intelligent är det egentligen att ha samhällen som Boden, Luleå och Umeå utefter fördämda älvar? Vill vi verkligen ha ett raffinaderi ett stenkast från Göteborgs centrum? Mitt svar är nej! Vi måste omedelbart avveckla vattenkraften, till en början de dammar som är ett direkt hot mot svenska städer. Vad många vattenkraftsförespråkare försöker dölja för allmänheten är att utsläppen från detta kraftslag tenderar att följa vattendragen ut i havet och spridas till jordens alla hav. Avsevärda delar av utsläppen dunstar dessutom och sprids med moln över hela jordens yta, stora landarealer drabbas årligen av dessa nedfall, ibland med katastrofala följder. Förra veckans monsunregn i Thailand är ett skrämmande exempel.

Dessutom måste Preems raffinaderi med omedelbar verkan läggas ner. Tror någon på allvar att Preem kommer ta ansvar om raffinaderiet exploderar och Göteborgs stad blir obeboelig för oöverskådlig framtid med cancerepidemier och andra sjukdomar som följd?

Med kärnenergi och andra moderna hållbara energikällor kan vi med lätthet ersätta vattenkraften och oljan. Det är dags att vi tar itu med det nu, innan katastrofen är ett faktum! Ska vi låta olje- och vattenkraftslobbyn stå oemotsagd med sina lakejer inom Miljöpartiet när de propagerar mot de betydligt säkrare energikällorna som kärnkraft? Ska vi låta dom lägga ner säker energiproduktion för att kunna klämma några år till ur gamla förfallna dammar och petrokemiska anläggningar som kan haverera när som helst? Vill vi verkligen förlita oss på över 100 år gammal farlig och föråldrad teknik när det finns säkra och miljövänliga alternativ? Banqiao-katastrofen visade oss redan för över 35 år sedan att vattenkraften aldrig kan vara en säker källa till energi. Trots detta har Sverige ännu inte dragit några slutsatser av denna ofattbara katastrof där vi fortfarande inte vet det totala antalet offer, vi vet bara att det rör sig om hundratusentals oskyldiga som fick sätta livet till på grund av energigirigheten och likgiltigheten hos ett fåtal styrande.

När ska vi lära oss historiens läxor? Vattenkraft och olja är föråldrade kraftslag som tillhör en era som vi måste lämna bakom oss innan vi ser fler människoliv gå till spillo.

Damm-katastrofer är åtminstone vackra efteråt... dock dog 356 människor av detta. (Klicka för bildkälla)

Sidorna förklarar bra vad riskerna är med dessa strålningsnivåer (inga alls) men vi gör här ett alternativt försök att sätta siffrorna i perspektiv. Den högsta halt som uppmätts är för Jod-131, där mätstationen i Stockholm har uppmätt 2.15 milli-Becquerel per kubikmeter luft. Det innebär att det i en kubimeter luft sker ett ett radioaktivt sönderfall av Jod-131 var sjunde minut. Samtidigt har en fullvuxen människa ungeför 5000 radioaktiva sönderfall i kroppen varje sekund (grovt räknat 100 Becquerel per kilo kroppsvikt, det varierar något med kön och ålder). Låt oss anta att en person har 10 liters lungkapacitet (5-6 liter är normalt för en skapligt hälsosam vuxen man, så det är en väldigt deffad Marcus Hellner vi snackar om). Det innebär att man får ett radioaktivt sönderfall i lungorna från Jod-131 var tolfte timme. Under samma tid (12 timmar och 55 minuter) har kroppen haft 230 miljoner radioaktiva sönderfall, varav några miljoner i lungorna.

För den som ändå låter sig oroas, låt oss ta i lite och anta att all den radioaktivitet i luften du inandas under ett dygn stannar i dina lungor, dvs dina lungor fungerar som ett filter som drar åt sig radioaktiva partiklar (väldigt orealistiskt men vi tar ju i). En vuxen människa inandas under ett dygn mellan 2 kubikmeter (i vila) och 10-15 kubikmeter (vid ansträngning) luft per dygn. Så låt oss ta i och säga 20 kubikmeter luft under ett dygn, dvs du rör dig som en 1500-meterslöpare konstant under ett dygn. Det innebär att du efter ett dygn har en aktivitet av Jod-131 på 0.043 Becquerel samlad i dina lungor. Detta motsvarar ett radioaktivt sönderfall var 23e sekund. På de 23 sekunder det går mellan varje sönderfall av Jod-131 i dina lungor så har det skett mer än 100 000 sönderfall i din kropp.

Så innan du springer till apoteket för att se om de fått in mer jodtabletter, försök ta in dessa siffror och jämför med risken att du råkar ut för en trafikolycka på väg till eller från apoteket.

I Dagens Nyheter finns ett par artiklar om den radioaktivitet som vi har naturligt i vår omgivning, samt om de bidrag vi får från Tjernobyl, medicinska undersökningar, radon, mm.:

Det strålar på oss från alla håll

Strålning i Sverige