På ren slump råkade jag befinna mig i Malmö idag just som miljöminister Andreas Carlgren passerade ett av Alliansens valkontor. I praktiken blev det en halvtimmes utfrågning/kommentarsrunda där miljöministern och de andra närvarande samtalade om olika frågor. En av de stora sakerna – inte bara från min sida – var kärnkraften och energifrågan. 

Effektskatten

Den svenska effektskatten mjölkar kärnkraften på 4.2 miljarder SEK per år. Jag frågade Carlgren vad som skulle hända med den. Enligt honom hade Finansdepartementet sneglat på att höja den för att dra in mer pengar men förslaget hade tydligen dött (*pust*, tack för det). Effektskatten skulle i vilket fall som helst inte försvinna.

Energiuppgörelse

På frågan om möjligheterna att nå en bred energi/kärnkrafts-uppgörelse med alla riksdagspartier svarade Carlgren att det hade ju självklart varit “bäst för Sverige” om detta kunde uppnås. Problemet han såg var att de rödgröna är för splittrade och att framförallt (s) har extremt svårt att samla sig, speciellt som LO, Pappers och Svenskt Näringsliv säger att de vill att Sverige skall få ny kärnkraft. Hans ton var inte hoppfull om att detta skulle gå att uppnå.

Kärnkraftens utsläpp

Jag framförde en smula kritik om att jag tyckte han hade schabblat Riksdags-debatten 17 juni när kärnkraftsfrågan avgjordes (för stunden). Och vi var flera som framförde att han i fortsättningen inte bör säga – som han gjort hittils – att kärnkraften är koldioxifri. Vi påpekade att E.ON. nyligen blivit fällda för att de i reklam hävdat just detta. Jag avslutade med att berätta att svensk kärnkraft har 40% lägre koldioxidutsläpp än vattenkraften och 70% lägre än vindkraften. Överlag så tog detta skruv och ministern såg eftertänksam ut och svarade att detta var något att hålla i åtanke.

Knappen

När det var dags för avslut och handskak med de närvarande fick Carlgren min Atomkraft? Ja Tack-knapp att, kanske inte behålla själv men att ge till någon – som han utryckte skrattandes – “redan övertygad” person. När han gick ut ifrån lokalen stannade han dock till, vände sig om och igen påpekade att det vi hade sagt om att välja orden bättre, och inte hävda att kärnkraften är “koldioxidfri”, var något han skulle hålla i åtanke.

Säga vad man vill om landet, men att även efter Olof Palme och Anna Lindh, kunna få direktkontakt med en medlem i Sveriges Regering och öga mot öga kunna säga “Detta kan du göra bättre”, och få ett gensvar(!)… det är fantastiskt.

För 30 år sedan tog ni – vår föräldrageneration – ett energipolitiskt beslut. Ni gjorde det enligt bästa förmåga och med goda avsikter, vilket vi uppskattar. Tyvärr var det inte ett bra beslut. Nu är det dags för oss att ta över ansvaret.

För 30 år sedan debatterade, demonstrerade och röstade ni om kärnkraften. Många av er sade “Nej!”, av omtanke för “våra barn och barnbarn”.

Vi är de barn och barnbarn ni ville skydda. Vi växte upp med hotbilder av kärnkraften, och några av oss är gamla nog att minnas Harrisburg och Tjernobyl, men för de flesta av oss är det endast suddiga intryck och minnet av den rädsla som ni förmedlade till oss.

Nu har vi växt upp och har förmågan att själva värdera kärnkraftens hot och förtjänster. Vissa av oss har fått kämpa för att bli av med den rädsla vi ärvde från er, för att utan förutfattade meningar kunna bilda oss en egen uppfattning. Till vår fördel så var vi inte engagerade kring år 1980 och har inga känslomässiga bindningar till händelserna. Vi var inte på möten och lyssnade på Hannes Alfvén och hans förmåga att känslomässigt slita med sig åhörarna. Vi deltog inte i bevakningen av Kynnefjäll. De flesta av oss minns bara flyktigt den förvirring och panik som rådde i samband med kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl. Vi ser skillnaderna i konsekvenser mellan dessa olyckor, och drar egna slutsatser från dessa fakta. Vi kan njuta av Tage Danielssons monolog om sannolikhet utan att tvingas se den som ett trovärdigt argument mot kärnkraft.

För 30 år sedan lovade ni, av omtanke för oss, en avveckling av kärnkraften och ett samhälle där förnybara energikällor helt tagit över. Ni ansåg att det var er generations ansvar att ta tag i energifrågan och hitta lösningar på alla problem. Idag, år 2010, ser vi att ni tyvärr har misslyckats. Det var en god avsikt, men den omsattes inte i praktiken, vilket har medfört att vi på grund av era beslut har fått ärva kärnkraftfrågan med dess problem, men också med dess möjligheter. Vi ber att får tacka allra ödmjukast för omtanken och den välvilja som styrde era beslut, men nu är det vår tur att ta över ansvaret. Vår bedömning är annorlunda än er, och vi kommer att ta ett annat beslut än vad ni gjorde.

Vad finner vi då? Kärnkraft är ett kraftslag med utmaningar och frågor som skall lösas, men också med fantastisk energitäthet och stor potential för utveckling. Liksom andra kraftslag har den både för- och nackdelar. Sammantaget ser vi kärnkraften som en självklar del i en hållbar energimix, tillsammans med sol-, vind-, vatten- och vågkraft, bergvärme, energieffektiviseringar, och andra åtgärder som krävs för att möta framtida utmaningar.

Vi ser framför oss ett samhälle där alla kraftslag får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, med samma hårda regelverk med avseende på säkerhet, tillförlitlighet och miljökonsekvenser. Statliga stöd till energiforskning och kraftverksbyggande kan ges utan att favorisera eller diskriminera vissa kraftslag. Industrin får själva satsa på de energislag de tror på, så länge som de uppfyller regelverket.

Vi ser framför oss ett samhälle där man istället för “Nej!” säger “Ja, under förnuft, säkerhet och ansvar!”. Vi säger “Ja!” till att alltid förbättra säkerheten och öka tillförlitligheten för våra kraftkällor, samtidigt som vi effektiviserar vår användning av dem och reducerar miljöpåverkan från dem.

Vi säger därför “Ja!” till alla kraftslag som kan uppfylla kraven i alla led, och vi anser att kärnkraften kan det, trots vissa brister. Vi säger också “Ja!” till vidare utveckling och förbättringar, oavsett om det är staten eller privata intressen som står för notan. En dag kommer våra barn och barnbarn få ta över frågan och hitta sina lösningar. Men idag tackar vi er för omtanken och ber om ert förtroende att få göra andra bedömningar än vad ni har gjort.

För det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please
Michael Karnerfors, civilingenjör datateknik
Johan Kihlberg, fysikstuderande
Johan Kreuger, ekonomistuderande
Mattias Lantz, forskare kärnfysik
Nils Rudqvist, biträdande forskare strålningsfysik
Johan Simu, reaktorfysiker

Miljöpartiets attack mot kärnkraften fortsätter. Idag skriver Maria Wetterstrand och Peter Eriksson i Aftonbladet “Centern är slut som grönt parti“.

Miljöpartiet motsätter sig Sveriges renaste elkraftkälla näst efter vattenkraft, vilken dessutom är en nödvändighet för de satningar på järnvägar som Miljöpartiet vill göra. Centeran will att denan kraftkälla skall få vara med i mixen. Trots detta påstår att Miljöpartiet att det är Centern inte har någon trovärdighet.

Vad annat kan man säga annat än att den sotsvarta järngrytan kallat kopparkittlen för “svart”.

Grytan kallar kitteln "svart" efter att ha sett sin spegelbild

/Micke

Välkommen till Miljöpartiet Solveig (Rödgröna bloggen – nwt.se – av nwt.se)
KÄRNVÄLJARNA OCH KÄRNKRAFTEN (tokmoderaten – av Fredrik Antonsson)
Ett beslut för framtiden (Thomas Böhlmark – Politik och vardag – av Thomas Böhlmark)
Dagens bild: Kärnkraftsprotest (Rasmus Lenefors – av Rasmus Lenefors)
Här är Centerns chans! (Bloggokrati – av Niklas/Jonas)
”Miljöministern” (Jinge.se – av Jinge.se)
Mp är inte ett alternativ för bättre miljö (Radikalen – av Tobias Cuthbert)
Centern är slut som grönt parti (mariafrisk – av Maria Frisk)
Ny kärnkraft, samma gamla problem (In Your Face – av Kristian Krassman)
Ett nej för framtidens skull (Fredrik Lundh Sammeli – av Fredrik Lundh Sammeli)
Skärp dig, Wetterstrand (Andersson på Kungsholmen – av Gustav Andersson)

Med knapp marginal, efter över 10 timmars debatt (minus raster), har den svenska riksdagen fattat beslutet att lyfta det 30 år gamla förbudet mot att ge tillstånd för nya kärnreaktorer. Även om detta är mycket upplyftande, och definitivt en betydande islossning i detta låsta fråga, det är inte över riktigt än. Vi har ett val som kommer …

Bakgrund

På 1960-talet var Sverige intresserat av kärnkraft, och även kärnvapen. Den svenska regeringen var nyfiken på vapen från det ögonblick de uppenbarades för världen, och ett stats-styrt program startades som skulle titta närmare på möjligheten att anskaffa lokalt producerade vapen genom att bygga en kombinerad el- och plutonium-reaktor: R4, reaktor 4.

Designen var tämligen komplex: tungt vatten som moderator, kokar-reaktor, med möjlighet till bränslebyten under drift. Av olika skäl blev den aldrig färdig:

• den allmänna opinionen mot kärnvapen var stor
• USA försåg Sverige med billigt anrikat uran på villkor vi inte använde det för vapen, vilket slog bort den ekonomiska grunden för den kombinerade kraft/vapen reaktorn
• Sverige verkade för, och undertecknade, icke-spridningsavtalet
• designen var för komplicerad och hade stora säkerhetsmässiga svagheter
• privata investerare satsade på lättvattenreaktorer istället.

R4 slutfördes men laddades aldrig. En oljepanna installerades för att köra turbiner och generatorer på istället. (P3 Dokumetär om projektet)

Tolv lättvattenreaktorer planerades och konstruerades.

Folkomröstningen

I slutet av blev 1970-talet kärnkraften i sin tur blev en känslig fråga. En regering föll på frågan. Krav en folkomröstning yttrades, men detta slogs ned. Då inträffade Three Mile Island olyckan… känd i Sverige som Harrisburg.

Stödet för kärnkraften rasade, och alla riksdagsparterna enades om en folkomröstning. Den hölls 1980.

Folkomröstningen var en mycket underlig historia, eftersom de alternativ – linjer – som man kunde att rösta på var i korthet:

1. Sluta använda kärnkraft, när lämpliga alternativ finns tillgängliga.
2. Sluta använda kärnkraft, när lämpliga alternativ finns tillgängliga. Ja, det är samma möjlighet som 1. Den var bara en lite mer detaljerad.
3. Sluta använda kärnkraft inom 10 år.

Resultatet blev en jämn spridning mellan de tre alternativen. Linje 2 vann med en ytterst knapp marginal. Efter det beslutade riksdagen att förbjuda tillstånd för nya kraftreaktorer, att förbjuda planeringen och/eller utformning av nya kraftreaktorer; att stänga av alla 12 kraftreaktorer senast 2010, det vill säga inom trettio år. Budskapet var mycket tydligt: år 2010 kommer kärnkraften att vara död i Sverige.

Stor besvikelse, men alla kände åtminstone till förutsättningarna och politikerna drog en suck av lättnad i det att den heta potatisen hade kastats bort och kunde ignoreras. För ett tag framåt…

Från “Nej!” till “Förmodligen inte”

På 1990-talet stod det klart att ersättarna för kärnkraften i Sverige inte gjorde några större framsteg. Sverige har alltid haft en mycket stark produktionsbas av vattenkraft. Men av miljöskäl fanns/finns också ett förbud mot att bygga nya dammar i de återstående orörda stora älvarna i norra Sverige. Vindkraft lyfte inte alls. Solkraft är rätt uteslutet på dessa breddgrader. Energibesparingar skedde inte i någon större utsträckning. Och vi hade fortfarande en ganska stor användning av olja för uppvärmning, särskilt som Sverige är djuptfryst flera månader varje år.

Det antyddes starkt att det inte skulle finnas en ersättning för de 50% av elproduktionen att kärnkraften tillhandahöll.

Saker tog en vändning till det sämre när under 1997 slutdatument 2010 togs bort. Istället för att ge ett nytt slutdatum ersattes det med Avvecklingslagen som sade kärnkraften skulle läggas ned, men utan fastställt datum. Regeringen gavs också med denna lag rätten att stänga kärnkraftsreaktorer när som helst. Detta hände 1999 och 2005 när de båda reaktorerna vid kärnkraftverket i Barsebäck tvingades ur drift i förtid.

Fortfarande hade dock inte ersättare för kärnkraften realiserats.

Sekelskiftet

Omkring 2005 var det tämligen uppenbart att kärnkraften inte skulle försvinna i Sverige fram till år 2010. Underskottet i produktionskapacitet efter att Barsebäcks 1 230 MW togs bort från nätet började också bli märkbart, särskilt under kalla perioder på vintern.

Men ett problem hade växt till sig i att de återstående tio reaktorerna var i trängande behov av service och uppgraderingar.  Eftersom de ursprungligen bara skulle köra fram till 2010 hade de inte servats för verksamhet efter det. För vad för slags idioter på en bolagstyrelse skulle godkänna att stoppa miljarder i reaktorerna när det varit klart att det skulle vara ett totalt slöseri, åtminstone så länge det fanns ett tydligt slutdatum? Även efter 1997 års beslut med en potentiall dödsom hängandes över varje reaktor, redo att slå ihjäl alla investeringar som strömmade in i dem, var det inte motiverat att lägga pengar på dem.

Men till slut gavs ordern: helt om! Inte bara skulle reaktorerna få förlängd livslängd – något de inte var byggda för – men vissa av dem skulle också få en uppgradering i uteffekt. Kärnkraftsindustrin hade nu mindre än 5-10 år på sig att göra vad de borde ha gjort de senaste 25-30 åren.

Självfallet funkade detta inte alls och när arbetet inleddes 2009 var tidtabellerna helt fel tilltagna. Arbetet drog ut långt in på vintern. I januari 2010 var fyra av tio reaktorer ur drift när den värsta kylan på över tio år drabbade oss och vi närmade oss rullande nedsläckning. Vi klarade det… men bara “tack” vare mycket import och att starta reservkraftverk i form av oljeeldade turbiner.

Den stora överraskningem

I januari 2009 tillkännagav dock den nuvarande borgerliga koalitionsregeringen att de hade nått en överenskommelse. Den tidigare hårt kärnkraftskritiska Centern hade övertygats och Alliansen enades om att upphäva förbudet mot att bygga nya reaktorer. Detta orsakade en enorm uppståndelse och de röd-gröna oppositionspartierna – med Miljöpartiet i synnerhet – motsatte sig denna idé. Trots detta utarbetades förslagen. De var dessa:

• Avvecklinglagen från 1997 skulle tas bort
• Tillstånd för nya reaktorer skulle återigen kunna ges
• Endast ersättning för gamla reaktorer kommer att tillåtas
• Ansvar för reaktorinnehavarna skulle höjas till europeiska standarder, vilket innebär 1.200 miljoner euro måste garanteras vara tillgängliga omedelbart, och det kommer inte finnas någon övre gräns för betalningsansvaret. På lång sikt kan alltså företagets tillgångar tas i beslag för att kompensera för kostnader över dess 1,2 miljarder
• Inga statliga subventioner för att bygga nya reaktorer

Omröstningen och framtiden

Idag, den 17 juni 2010 gav Sveriges riksdag slutligen gehör för förslaget. Det var med mycket knapp marginal med 174 röster mot 172 och tre frånvarande (= 349 platser). Vägen att dit var tuff och vid ett tillfälle såg det till och med ut som att upp till fyra alliansledamöter skulle rösta emot förslaget, vilket skulle ha fällt det. I slutänden var det bara två som gjorde så och förslaget gick igenom.

Den debatt som föregick omröstningen var häftig och särskilt de gröna gick till hård attack. Talesmannen för energipolitik för Miljöpartiet – Per Bolund – höll inte tillbaks på skrämselpropagandan i talarstolen och utlovade nya Tjernobyl, terrorism, och alla möjliga hemskheter om förslaget godtogs. Han gick till och med så långt som att läsa ett vittnesmål från en änka efter en av de brandmän som dog i Tjernobyl.

Självklart var jag och de andra från NPYP som följde debatten tämligen rasande över denna fruktansvärd propaganda. Uppfriskande nog fick han dock mycket fina mothugg från från borgerliga företrädare. Ett av de bästa var detta (citerat ur minnet så det är inte helt korrekt):

“Om det du säger är sant Per Bolund, varför föreslår du och dina röd-gröna kompisar inte en omedelbar nedläggning av våra reaktorer? Om det är så farligt som du påstår, varför säger du inte sen att ni kommer att stänga ned dem omedelbart om du kommer till makten, utan att ni istället succesivt skall avveckla dem? Tror du ens på vad du säger, eller är det bara tom retorik? “.

Förslagen röstades igenom, men historien är inte över än. I september i år är det val till riksdagen. De röd-gröna har sagt att de kommer att riva upp beslutet i dag om de vinner valet.

Det blir en väldigt spännande sommar och tidig höst vad gäller kärnkraftens framtid i Sverige.

/Micke

I dag fick Sverige första gången på 30 år en ansvarsfull energipolitik (Andreas Froby)
Ja till kärnkraft (Markus Wiechelt)
Långsiktigheten inom politiken (Haninge Posten – Blogg)
Grånade gröna valfloskler (Verklighetens folk)
Av två onda ting… (Magnus blogg)
Hooray, hooray it’s a new clear, new clear day! (Ett fritt Sverige)
Ja till ny kärnkraft (Kalles blogg)
Äntligen kärnkraft (Luffsmans blogg)
Jaaaaaaaaaaaaaaaaa! (Kryssa Jenny)
Mera kärnkraft (Tänk (t) om)
Ja till ny kärnkraft! (JoakimWikström.se)
Fullständigt osannolikt (adventskalendern)
Odemokratiskt (Patas betraktelser)
NEJ! Ett JA till kärnkraft! (Thinking Further)
Möjlighet att bygga ny kärnkraft. (munkhammar.org)
CENTERPARTIET: Ja till kärnkraft (Fredrik Pettersson)
Den andra kärnkraftsomröstningen (Approximation)
Centerns förlorade heder (Sederade dagsedlar)
Äntligen är klimatpropositionen i hamn! (Magnus Andersson)
Ja till kärnkraft (Sadsmiles blogg)
Wetterstrand – aldrig ger vi upp! (Conny Wahlström)
Centern röstade sig under 4-procentspärren (Rune Lanestrand)
Ja till Kärnkraften (Cecilia & Livet)
Kärnkraften (Greenjessica)
Ett viktigt beslut för jobbens skull (Medborgarperspektiv)
Ja till ny kärnkraft (The Climate Scam)
En sorgens dag – Centern har sålt sig i kärnkraftsfrågan (Pesto Silvestri)
Det blev ja, trots allt (Mina Tre Kronor)
KÄRNVÄLJARNA OCH KÄRNKRAFTEN (Tokmoderaten)
Ett beslut för framtiden (Thomas Böhlmark)
Dagens energibeslut (Berliners blogg)
Jakten på något annat än det enkla och svåra (Gunnar Hökmark)

By a narrow margin, after over 10 hours of debate (minus breaks), the Swedish parliament just made the decision to lift the 30 year old ban on giving permits for new nuclear reactors. While this is very uplifting, and certainly a big thaw in this deadlocked issue, it’s not over quite yet. We have an election coming…

Background

In the 1960′s, Sweden was dabbling in nuclear power, and also nuclear weapons. The Swedish government was keen on weapons from the moment they were revealed to the world, and a state governed program was started which would look closely at the possibility of getting dometically produced weapons by building a combined power and plutonium breeding reactor: R4, reactor #4.

The design was an incredibly complex one: a heavy water moderated, boiler reactor, capable of fuel changes during normal power operation. For several reasons, it was never completed:

• public opinion against nuclear weapons was great
• the US provided Sweden with enriched uranium cheap on the condition we didn’t use it for weapons, which knocked out the economic foundation for the combined power/weapons project
• Sweden pushed for, and signed, the Non-Proliferation Treaty
• the design was too complex and fraught with inherent safety weaknesses
• private investors went for light water reactors instead.

In the end R4 was finished but never loaded with fuel. They put an oil burner to run the turbines and generators with instead.

Twelve lightwater power reactors were projected and constructed.

The referendum

By the end of the 1970′s nuclear power in turn became a touchy issue. One government fell on it after they made a change in stance from negative to positive. Calls for a referendum were raised, but for the better part this was resisted and struck down.

Then the Three Mile Island accident happened. Support for nuclear power went into freefall, and all of the parliament parties agreed on a referendum. It was held in 1980.

The referendum was a very strange affair because the options you had to vote for were, in brief:

1. Stop using nuclear power, when suitable alternatives are available.
2. Stop using nuclear power, when suitable alternatives are available. Yes, that is the same option as 1. It was just a bit more detailed.
3. Stop using nuclear power in no later than 10 years.

The result was an even spread between the three options. Option 2 won by an extremely narrow margin. After that a parliament decision was made to ban permits for new nuclear power reactors; to ban the planning and/or design of new power reactors; to close all 12 power reactors no later than 2010, that is to say thirty 30 years. The point was very clear: in the year 2010, nuclear power will be dead in Sweden. Big bummer, but at least everyone knew the rules and the politicians breathed a sigh of relief in that the hot potato had been thrown away and needent be bothered with. For a while that is…

From “No!” to “Probably not”

In the 1990′s it was clear that the replacements for nuclear power in Sweden were not doing much progress. Sweden has always had a very strong production base of hydro power. But for environmental reasons there was/is also a ban on building new dams in the remaining untouched grand rivers of northern Sweden. Wind power wasn’t taking off at all. Solar is right out of the question at these latitudes. Energy savings were not happening to any great degree. And we still had a pretty large usage of oil for heating, especially with Sweden being deep frozen for several months each year.

It was strongly suggested that there would not be a replacement for the 50% of electricity production that nuclear provided.

Things took a turn for the worse when in 1997 the final date of 2010 was removed. But instead of giving a new end date this was replaced by a law that said nuclear power would be abandoned, but without fixed date. The government was also with “Dismantlement law” given the right to at drop the hatchet on any power reactor, at any time. This happened in 1999 and 2005 when the two reactors at the Barsebäck nuclear power plant were forced out of operation ahead of time.

Still however, the replacements failed to materialize.

Mid-naughties

At around 2005 it was dreadfully obvious that nuclear power would not be gone in Sweden by the year 2010. The deficit in production capability after Barsebäck’s 1 230 MW were removed from the grid was also getting noticable, especially during cold-spells in the winter.

However a problem had accumulated in that the remaing ten reactors were in dire need of service and upgrades. Originally scheduled to be run only until 2010, they had not been serviced and/or upgraded for operations after that. After all: what kind idiots on a nuclear company board would approve pouring billions of cash into the reactors when it had been clear it would be a total waste… at least for as long as there was a clear end date, and still pretty much so with the Damocles sword of the 1997 law hanging over each reactor ready to kill any investment poured into them.

But finally the order was given: about face! Not only would the reactors get a life-time extension – something they were not built for in the first place – but some of them would also get a power output upgrade. The nuclear industry now had to in less than 5-10 years do what they should have been doing the past 25-30 years.

Needless to say this didn’t go well at all and when work started in 2009, the time tables were horrendously underestimated. The work dragged out well into the winter. In January 2010 four out of ten reactors were offline when the worst cold-spell in over ten years kicked in and we were nearing brown-outs. We made it through though… but only “thanks” to heavy imports and starting up the reserve oilfired plants.  

The great surprise

In January of 2009 however, the current center-right coalition government announed they had reached an agreement. The previously ardently opposing Center Party had been swayed and agreed to lift the ban on building new reactors. This caused a huge stir and the left wing red-green opposition parties – with the Green Party in particular – opposed this idea. Never the less the proposal was worked out. The final draft was this:

• The dismantlement law of 1997 would be removed
• Permits for new reactors, of any capacity, would again be allowed to be given
• Only replacements for old reactors will be allowed, once an old reactor is slated to be decommissioned
• The liability for reactor owners would be raised to european standards, which means 1.2 billion EUR must be guaranteed to be available immediately, and there will no upper limit to the liability in long terms, meaning company assets may be confiscated to make up for any cost above the 1.2 billion
• No government subsidies for building new reactors

The vote and the future

Today, June 17 2010, the parliament of Sweden finally accepted the proposal. It was by a very narrow margin with 174 votes against 172 and three not present (= 349 seats). The road getting there was a tough one and at one point it even looked as if up to four parliament members would go rogue and oppose the proposal, which would have felled it. In the end only two of those remained and so it was passed.

The debate that preceded the vote was a furious one and especially the Greens went on an all out attack. The spokesperson for energy policies for the Green Party – Mr. Per Bolund – didn’t hold back on the scare mongering while in the chair and promised new Chernobyls, terrorism, and all sorts of maladies if the proposal was accepted. He even went as far as to read a witness statement from a widow of one of the firefighters that died at Chernobyl. 

Needless to say I and the others from NPYP that were following the live debate were hopping mad at this kind of horrible propaganda. Refreshingly enough though they got some very nice bite-backs from the centre-right representatives. One of the best ones was this (quoted from memory so it is not perfectly quoted):

“If what you are saying is true Mr. Bolund, why are you and your red-green buddies not proposing an immediate shutdown of our reactors? If there is this immediate danger which you claim, why are you not saying you’ll shut them down immediately if you come into power, but instead gradually phasing them out? Do you even believe what you are saying, or is it just empty rethorics?”.

The propsal was accepted, but the story is not over just yet. In September this year there is the Swedish parliament election. This election assigns all seats in parliament (which is the sole legislative body) and also decides which party or parties will form the government for the upcoming 4 years. The red-green coalition has said that they will tear up the decision made today if they win this election.

We are looking at a new very exciting summer and early fall when it comes to the future of nuclear power in Sweden.

I morgon, 17 juni 2010, tas ett beslut som kommer att förpassa de senaste 30 årens Svensk energi-politik till att bli en pinsam parentes i historien. Då tas riksdagsbeslut om att ta bort förbudet att ge tillstånd till att bygga nya reaktorer, samt ta bort det Damokles-svärd som heter Avvecklinglagen, som saboterat svensk kärnkraft och varit delorsak till vinterns energikris.  

Kärnkraftsmotståndarna har självklart fullständig panik. Språkrören för Miljöpartiet, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, skriver i DN idag: “Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft”. Läsningen är riktigt sorglig, för deras argument är så eländigt svaga.  

Leende, men panikslagna

Knäckfrågan

Knäckfrågan i morgondagens beslut är denna: skall kärnkraft vara förbjuden att bygga och driva, eller skall den få existera i Sverige?  

Jag har läst igenom Wetterstands och Erikssons artikel tre gånger nu, och finkammat den efter argument som säger att det är nödvändigt att förbjuda kärnkraft. Dessa argument existerar inte, förutom en snabb liten passus på slutet där Wetterstrand och Eriksson påstår:  

[Kärnkraft] är ett effektivt sätt att förhindra eller senarelägga utvecklingen mot förnybar energi och effektivare användning.  

Det påståendet är trams. Kampen står fortfarande inte mellan förnybart och kärnkraft som de så felakigt försöker hävda. Förnybart och kärnkraft skall givetvis samverka mot användningen av fossil energi, vilket redan sker idag då vi i Sverige har lyckats få så gott som hela vår produktion av elektricitet att drivas av förnybart och kärnkraft i lika delar. Vi har dock fortfarande en tillförsel av 200 TWh fossil energi i Sverige varje år. Det är därifrån resurserna skall tas, och givetvis kan kärnkraft och förnybart samsas om de resurser som idag läggs på fossilt.

Att som Wettertrand och Eriksson måla upp en motsättning mellan förnybart och kärnkraft handlar enbart om att försöka skapa en slags David & Goliat myt och därigenom utmåla förnybart som något slags ädelmodig underdog. Det är alltså bara tom retorik utan substans.

Behövs inte?

Wetterstrand och Eriksson påstår…  

Men för det första behövs [inte kärnkraft] – Sverige klarar sig bra med förnybara energikällor  

Så sent som igår skrev jag en artikel om det (We do not need nuclear power). För att sammanfatta: visst, rent satslogiskt är påståendet inte falskt. Vi skulle kunna avskaffa kärnkraften under förutsättning att de förnybara kraftkällorna och energieffektiviseringar verkligen kommer på plats.  

I praktiken är påståendet  dock en stor lögn. De förnybara kraftkällorna är inte på plats. Energieffektiviseringarna är inte genomförda. I vintras hade vi akut energibrist och var tvungna att starta upp enormt smutsiga olje- och gaseldade reservkraftverk, samt importera stora mängder el från utlandet när det var som knivigast. Vill Wetterstrand och Eriksson förbjuda och avveckla kärnkraft så får de banne mig(!) hosta upp garantier för att ersättning för såväl 65 TWh kärnkraft och 200 TWh fossil energi finns på plats, samt tillse att vi har en garanterad maxkapacitet på minst 25 000 MW för att klara av köldknäppar och produktionstoppar. Tills dess att de har gjort detta är påståendet att kärnkraft inte behövs en stor fet lögn.  

Funkar inte?

Wetterstrand och Eriksson påstår…  

kärnkraften inte något särskilt pålitligt ben, den är energipolitikens klumpfot.  

Detta påstående är även det en ren bluff. Den svenska kärnkraftens driftstatistik visar att det är en utomordenligt stabil och tillförlitlig kraftkälla. 2009 var ett dåligt undantagsår, ja. Men som vi har skrivit tidigare beror detta helt på den idiotiska politk som har förts om kärnkraften och skjutit den i sank genom att allvarligt försvåra långsiktig planering och investeringar.  

Kärnkraften har lägst utsläpp av fossil koldioxid per levererad kilowatt-timme

Man kan fråga sig varför Wetterstrand och Eriksson kommer med en så uppenbar lögn. Svaret står att finna i politisk smutkastning och dimridåer. Alliansens förslag innebär att man vill ha en bred energimix med många olika åtgärder för att säkra energiförsörjningen, samtidigt som miljöpåverkan minskas. Det Miljöpartiet vill göra är att förbjuda och ta bort vissa av dessa åtgärder. När det dessutom visar sig att kärnkraften är en av de miljövänligaste kraftkällor vi har i Sverige så måste Miljöpartiet försöka bortförklara och dölja detta på något sätt, och det gör Wetterstrand och Eriksson nu på detta sätt genom att påstå att kärnkraften inte funkar eller inte behövs.  

Inte säkert?

Wetterstrand och Eriksson påstår… 

Kostnader, byggtider, bränsle, tillförlitlighet, miljökonsekvenser, hälsorisker, opinion – allt talar emot kärnkraften.  

Detta är kort och gott fel, fel, fel, fel, fel, fel och fel.  

Det förnybara alternativen kräver miljarder i statsbridag för att få investerare att dra igång projekten. Samtidigt ger svensk kärnkraft 4.2 miljarder SEK till statskassan per år i effektskatt. Byggtiderna för förnybart är inte bättre än för kärnkraft. Bränslet räcker med lätthet i minst en reaktorgeneration till. Tillförlitligheten är som tidigare nämnt väldigt god, och definitivt bättre än allt förnybart, bara vattenkraft undantaget förutsatt att magasinen inte går torra. Miljökonsekvenserna är toklåga. Hälsoriskerna obefintliga och opinionen fortsatt positiv.  

Byggs inte?

Wetterstrand och Eriksson påstår…  

I verkligheten finns det ingen global renässans – kärnkraften minskar.  

Detta är ett extremt märkligt argument eftersom det i många länder, speciellt Sverige som vi nu diskuterar, funnits förbud mot att bygga ny kärnkraft! Så det Wetterstrand och Eriksson hugger på är alltså att kärnkraftsbolagen varit så otroligt dumma att de inte brutit mot lagen och byggt reaktorer trots att de inte får! Argumentet är så fånigt att jag måste garva åt det.   

Om det byggs för lite, bygg då ännu mindre?

Vidare påstår Wetterstrand och Eriksson…  

”Planer” på att bygga nya finns det gott om.  [...] Men realiteten är att reaktorerna stängs ner en efter en medan få kommer att byggas. [...] Av Europas ”planer” på 94 nya reaktorer, tror Prognos att fyra kan realiseras till 2020 och totalt 28 till år 2030. Under samma period kommer betydligt fler att tas ur drift. År 2030 tror man att antalet reaktorer har minskat från dagens 430 till 300 och att kärnkraftens andel av den globala elproduktionen kommer att halveras, från 14,8 till 7,1 procent.  

Detta argument är skrattretande. Resonemanget som förs är att en kraftform är bra eller dålig beroende på hur mycket av den som byggs för tillfället. Flyttar vi oss då till 70-talet så var tydligen kärnkraft jättebra då för det byggdes så mycket av den under det årtioendet. Och tydligen sög vindkraften fett för att det inte var någon utbyggnad alls, då. Går vi ännu längre tillbaks i tiden, till den industriella revolutionen, finner vi att kolkraft var kanonbra för att det var en så markant ökning av förbrukningen av kol!   

Nästa konsekvens av resonemanget är att om ett behov inte möts, eller om täckningen av behovet minskar för tillfället för att avgång är större än nytillförsel, så skall man helt strypa nytillförseln. Jag skojar inte, det är vad de försöker säga. Samma sak sade de i vintras då Per Bolund, (mp)’s energipolitiske talesman, på fullaste allvar menade att eftersom energiproduktionen inte gick ihop när 40% kärnkraftskapacitet saknades, så skall man ta bort resten också.  

Mycket väsen men inget sagt

I morgon förlorar motståndarna kampen om kärnkraften i Sverige. Wetterstands och Erikssons våldsamma, men ack så förvirrande attack måste ses för vad den är: motståndets sista deperata dödskamp. Trängd i en hörna försöker råttan bita katten. Knäckfrågan kvarstår dock: skall vi förbjuda kärnkraft i Sverige eller inte? Wetterstrand och Eriksson presenterar inga hållbara argument för ett fortsatt förbud. Tvärt om visar de 30 senaste åren att förbudet inte gjort annat än tvinga fram suboptimala lösningar, utan att vi fått några trovärdig ersättare för det fossila eller en tidplan för när kärnkraften kan avskaffas.  

I morgon tas det stora steget mot att avskaffa detta fatala misstag. Sedan kommer det att bli ett otroligt spännande val i höst där kärnkraft säkerligen blir en av de stora frågorna eftersom de rödgröna lovat att riva upp beslutet om de vinner valet.   

 
Bloggat om detta, för kärnkraften 
(mp) vill bygga bort vår bästa energibuffert (Grenfeldt)
Tre ben i energipolitiken krävs även över tid (Elisabeth Thand Ringqvist)
Såga inte av det ben vi står på (Per Altenberg)
Om kärnkraften, centerpartiet och djavulens alternativ (Johan Westerholm)
Atomkraft, ja tack (Rasmus (liberal))
Saknar vänstern fingertoppskänsla? (Erik Laakso)
Miljöpartiet försöker luras medelst statistik (Med örat mot rälsen)
Sälj inte björnskinnet innan björnen är skjuten (Marcus Grundén)
Jättefint Miljöpartiet…. (The Climate Scam)
Det förflutna är de grönas framtid (vetenskapsbloggen)
MP och kärnkraften. Replik på DN-debatt idag (16/6) (Carl Hamilton)  

Bloggat om detta mot kärnkraften 

Media MÖRKAR! Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft. Action – Uprroop- för vår framtid på jorden! STOPPA KÄRNKRAFTEN! (Hey Där! Välkommen!)
STOPPA KÄRNKRAFTEN! (RINGBORGS BLOGG)
Centerns väljare borde gråta blod (Liv tycker från Kommunalarbetaren)
Alliansens energipolitik vilar på tre lögner (Dagbok mot atomkraft)
Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft. Action – Uprroop- för vår framtid på jorden! S (HumlAnz X)
 Kärnkraften inget alternativ (Akko Karlsson) 
 

A common argument against nuclear power is this:

“We don’t actually need nuclear power, because we could potentially use other clean sources of energy”.

I am not going to argue against that particular statement, because it is true. We could potentially rid ourselves of nuclear power and have clean energy from other sources.

There are a few implications and practical matters that must be addressed though. So let’s take this kind of reasoning a few steps further. What other areas is this statement true for? What more could we potentially be without?

Do we actually need any of these?

Seat belts

We could potentially be without seat belts. Seat belts in cars restrict our movement and freedom. We wouldn’t need them if it wasn’t for accidents that happen. If we make sure no accidents happen we will not need seat belts. This is potentially possible to achieve, by training all drivers to drive safe and perfect, and restricting the maximum speed for car travel to 20 kph/15 mph.

Vaccines

We could potentially be without vaccines. Mankind obviously made it all the way to the 19th century without vaccines, so saying we need them to survive as a species obviously isn’t true. Now some people may say that getting sick is unacceptable and we need to prevent certain illnesses such as polio, measles, meningitis, and HIV/AIDS. But this need may potentially still be fulfilled by other means, such as restricting travel between administrative regions, using facemasks and condoms at all times, and to quarantine any person that can be suspected to be a carrier of an illness.

Laws

We could potentially be without laws. All we need to do is train every citizen to be a good and honest person. Since some persons go through an entire life without acting morally reprehensible it is potentially possible for all 7 billion persons of the world to do it. We don’t actually need laws, law enforcement, courts, and correctional facilities because it would be so much better if people just didn’t commit crimes.

Checks and Balances, Freedom of Speech

We could potentially do fine without checks and balances, or without freedom of speech. All we have to do is make sure that the government does everything we need without having to check up on it, or protest against it when it does something we don’t like. It would be so much better if the government was perfect to begin with.

…and so on.

The examples could go on. When looking at things bare and naked, we only actually need…

• air to breathe
• food to eat
• protection from the elements
• procreation

…to thrive as a species. Every other species on the planet gets by just fine on this. Everything else is not a need per se but instead “nice to have” features.

However…

These goals have not been reached. We are not there yet. And the fact that we could potentially get there one day does not diminish the fact that we are not there now, meaning we cannot ignore road accidents, crippling and killing illnesses, crime or government abuse of power.

When it comes to energy 85% - that is 17 parts in 20 – comes from polluting fossil fuels and similar dirty sources. The external costs for this in terms of loss of life, lowered quality of life, monetary costs and loss of production are not acceptable. There is next to universal consensus that particle pollution and gaseous emissions from the use of fossil fuels is a very bad thing. There is a clear and present need to cut down on or entirely eradicate the use of fossil fuels, because they are killing us, something which also cannot be ignored.

So until these needs have been fixed, I don’t know about you, but I feel rather keen on keeping my seat belt, vaccines, laws, cops, jails, this silly little thing called freedom of speech… and nuclear power.

If you want to tell me that we should not have any or all of these, I will not be satisfied by hearing you say what we potentially could have instead. I want to see you tell me what we will have instead, and back that statement it up with solid guarantees and a time table I can take to the bank. Because I’m not betting my life or health on potentially good things.

Publicerad på SvD.se, 14/4-2010

Eva Selin Lindgren(C) har etablerat sig själv som en av Sveriges mest högljudda kärnkraftsmotståndare. Hon försöker i SvD 13/4-2010 hävda att avsaknad av kärnkraftverk medför att vi blir säkra från atombomber. Historien säger något helt annat: Hiroshima och Nagasaki räddades inte för att Japan saknade kärnkraftverk.

Världens första kärnkraftverk började leverera elektricitet till samhället Obninsk i Sovjet, 27 Juni 1954. Innan dess hade man i världen:

Detta hände innan kärnkraft ens existerade.

• Byggt över 2000 atombomber.
• Sprängt ca 50 av dessa.
• Konstruerat och detonerat vätebomber
• Skapat världens sedermera näst största explosion, Castle Bravo-skottet, som var detsamma som 1000 Hiroshima-bomber.

Sedan 1954 har ytterligare tiotusentals stridsspetsar konstruerats. Selin Lindgren försöker hävda att det är en enkel sak att skapa atomvapen ifrån använt kärnbränsle. Men aldrig har man i dessa stridsspetsar använt sig av civilt kärnbränsle som kommer från kraftproduktion. För att göra atomvapen har man alltid använt sig av för syftet specialbyggda plutoniumfabriker, med militära bränslecykler som inte fungerar i civila sammanhang.

Civil kärnkraft har aldrig använts i vapenproduktion därför att det är dyrare, svårare, och farligare, samt lättare för omvärlden att upptäcka och stoppa.

Att hävda att vi måste avskaffa våra civila kärnkraftverk för att ta bort alla atomvapen är lika felaktigt som att hävda att vi i Sverige också skall avskaffa…

• svenska köksknivar, för att det skulle förhindrat machete-folkmordet i Rwanda.
• medicinindustrin AstraZeneca, för att det skulle stoppa spridning av mjältbrand.
• kemiprodukten Perstorps Ättika, för att omöjliggöra kemiska angrepp likt Sarin-attacken i Tokyos tunnelbana.

Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera fredlig användning av teknik med illdåd och krigföring är falsk. Så fort detta argument sätts i ett brett perspektiv finner man att så gott som all vetenskap och teknik kan missbrukas. Och vi inser då snabbt att bara för att vi slutar använda en teknik på ett fredligt sätt så kommer det aldrig att hindra någon annan från att använda liknande teknik på ett illasinnat sätt.

Att exempelvis påstå att Kim Jong-Il skulle montera ned Nordkoreas atombombsprogram bara för att vi här i Sverige lägger ned vår kärnkraft är löjeväckande.

Kärnkraft gör vår värld säkrare. När ett land vill skaffa kärnkraft är det tvunget att underkasta sig FN-inspektioner och att spela med öppna kort om sitt klyvbara material, även om landet saknar de specialanläggningar som behövs för att göra atomvapen. Ett land som inte har kärnkraft har lättare, inte svårare, att i smyg göra atomvapen.

Exempelvis kan antagas att om Israel verkligen hade haft kärnkraft, så skulle FN haft större möjligheter att agera mot landets dolda atombomber.

Ett annat exempel är att USA år 1994 erbjöd Nordkorea reaktorer för civil kärnkraft mot att landet upphörde med sitt atomvapenprogram och gjorde sig av med sin plutoniumfabrik. Detta var samma strategi som användes när den svenska atombomben stoppades av att USA erbjöd oss hjälp med kärnkraften, under villkor att vi lät oss inspekteras och lovade att aldrig göra bomber.

Ett än mer konkret exempel på hur kärnkraft gör oss säkrare är det faktum att kärnkraft används för att förstöra atomvapen. Under programmet “Megatons to Megawatts” har över 15 000 ryska stridsspetsar förstörts genom att nedgraderas till att istället bli kärnbränsle. 10% av elen i USA kommer idag från atomvapen som utplånas i civila kärnkraftverk.

Sålunda måste Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera civil svensk kärnkraft med atomvapen i händerna på terrorister betraktas för vad den är: ett försök att skrämma oss till att tycka som hon.

Påståendet att avskaffad kärnkraft tar bort världens nuvarande och framtida atomvapen är falskt. Det enda som skulle hända är att vi står där som fånar utan el, utan att vi för den sakens skull blev ett uns säkrare. Vi står inför mycket viktiga beslut om Sveriges framtida energiförsörjning. Då kan vi inte acceptera att gälla röster på debattens ytterkanter förstör debatten med nonsens och skräckpropaganda. Eva Selin Lindgrens artikel är ett taffligt försök av en passionerad kärnkraftshatare att smutskasta en av våra renaste, effektivaste och säkraste kraftformer, genom att helt felaktigt associera den med något ondskefullt.

Michael Karnerfors, civilingenjör
Johan Simu, reaktorfysiker
Nils Rudqvist, forskare, medicinsk strålningsteknik
Mattias Lantz, forskare, kärnfysik
Johan Kihlberg, fysikstuderande

Andra bloggar om Selin Lindgrens’s artikel:
Lasses blogg – Lycka till med det omöjliga
Jinge – Obamas halvsanningar

Credits to Mark Knopfler and Sting for this excellent song, 25 years and still going strong(er).

Everyone that has debated online has come across them: the trolls… the Phelps of forum debate… those that are living breathing proof of the Dunning-Kruger effect. And when it comes to haters of nuclear power, there certainy is alot of them!

They normally piss me off something immensely. But in two particular instances, I was inspired. I noticed that the trolls in question had lots of ads on their blogs where they did their inflammatory postings. And with that, a riff got stuck in my head.

So the next time you find yourself deadlocked against some troll that seems more impervious to logic, reasoning and science based fact than a vogon is to water, just hum this to yourself.

Enjoy.

You can find the music for listening on Spotify (requires client) or Grooveshark (web-based).

Money For Trolling (And The Clicks For Free)

Music and original lyrics: Money for Nothing – Mark Knopfler, Sting, 1984
Parody lyrics: Michael Karnerfors, 2010
License for music and original lyrics: Commercial – Vertigo Records (UK), Warner Bros. Records Inc. (US)
License for parody lyrics: Creative Commons 3.0 – Attribution, Share-Alike

I want my revenue…

Now look at them bloggers. That’s the way you do it.
You post some nonsense on the web with glee.
That ain’t working. That’s the way you do it.
Money for trolling and the clicks for free.

Now that ain’t working. That’s the way you do it.
Let me tell you. Them trolls ain’t dumb.
Maybe get a blister on your mousing finger.
Maybe get a blister on your thumb.

We got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
We got some mighty big trolls to feed.

That little spammer with the adverts for Viagra.
Yeah buddy that’s his own site.
That little spammer got his own web startup.
That little spammer he’s a millionaire.

We got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
We got some mighty big trolls to feed.

Ooh I click my…

Got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
Got some mighty big trolls to feed.

Look at him, look at…

I should’ve learned to post on WordPress.
I should’ve learned Blogspot too.
Look at that mama. She’s got it stickin’ in the webcam.
Man, we can have some.

And he’s up there. What’s that? A shocker website.
He’s banging some gorilla while he’s in a tree.
Oh that ain’t working. That’s the way you do it.
Get your money for trolling and the clicks for free.

We got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
We got some mighty big trolls to feed.

Listen here. Now…

That ain’t workin’. That’s the way you do it.
You post some nonsense on the web with glee.
That ain’t workin’. That’s the way you do it.
Money for trolling and the clicks for free.

Money for trolling
and the clicks for free.

Get your money for trolling
and the clicks for free.

Look at that, look at that.

I want my…
I want my…
I want my revenue.

I want my…
I want my…
I want my revenue.

Hur vet du att detta smakar illa om du inte har provat det?

(Detta inlägg skrivs som en del av Sveriges Radios bloggdebatt om uranbrytning i Sverige i programmet Klotet i P1)

Känns det här middags-samtalet bekant?

- Varför äter du inte det där?

- För det är äckligt!

- Hur vet du det? Har du smakat det?

- Nej men jag vet att det är äckligt!

- Vad sägs om att du smakar på det och säger vad du tycker. Du kanske tycker om det, eller åtminstone kan äta det?

- NEJ! Jag tänker inte! Ni kan inte tvinga mig!! Det är äckligt säger jag!

…och så vidare. Samma sätt att agera ser jag i uranbrytningdebatten. Det är inte frågan om vuxna som beter sig barnsligt, utan det är barnen vid middagen som beter sig vuxet.

Vi har i Sverige något av världens bästa miljöskydd. Miljöbalken kräver att alla inblandade skall fråga om lov innan de gör något som kan påverka miljön. Enbart om man kan garantera att miljön inte förstörs får man tillstånd att utföra sin verksamhet. Och sedan under verksamhetens gång sitter man under ständig övervakning från myndigheter.

Så vad är problemet egentligen? Varför får inte Continental Precious Minerals gå till miljöprövning och presentera deras förslag på hur de vill utföra uranbrytning i Jämtland? Om de presenterar ett dåligt case får de självklart inte något tillstånd. Varför skulle vi neka dem chansen?

Därför att nu har det gått prestige i det hela, och “risken” finns att CPM faktiskt kan sina grejor.

Vid matbordet säger min 5-åriga tjej, när hon har provat, “Kan jag få mer?”. 10-åringen däremot gör grimaser redan innan den mikroskopiska bit mat hon efter mycket om och men gått med på att prova ens nått tungspetsen. Den yngre tjejen har inte prestige, men det har den äldre. Hon vill inte erkänna att hon kanske hade fel om det hon protesterat mot. Detta är inget jag kan klandra henne för, därför att som debatten om uranbrytning visar är det ett högst mänskligt beteende som finns långt upp i åldrarna. Det jag ser i den äldre tjejen är början på ett karaktäristiskt vuxet sätt att agera.

Så där sitter jag, med en maträtt som jag lagt ned stor omsorg och tid på för att hon skall tycka om, och som sedan ratats rakt av utan att den ens har nått hennes mun, bara för att hon har bestämt sig vad hon skall tycka innan hon har provat.

I uranbrytningsdebatten motsvaras detta av “risken” att brytningsmotståndarna måste erkänna att CPM’s medarbetare är ansvarstagande människor som gjort sin hemläxa, respekterar miljön, och som oavsett vad för nidbilder som målats upp om dem fakiskt kan bryta uran utan att förstöra naturen. Så hellre än att riskera denna nesa genom att pröva saken på ett objektivt och ärligt sätt, vill de som motsätter sig uranbrytning förekomma miljöprövningen genom att utnyttja det för uran unika kommunvetot.

Låt CPM få gå till miljöprövning. Om motståndarna till uranbrytning har rätt kommer miljöprövningen att garantera att det aldrig bli någon uranbrytning i Sverige. Misslyckas CPM så är saken klar och avgjord, och självklart kommer då jag och alla andra på Nuclear Power Yes Please att stödja myndighetens beslut. Om CPM däremot klarar sig igenom miljöprövningen så kan motståndarna glädjas åt att deras värsta förhoppningar inte slog in och att brytningen kommer att ske på ett miljövänligt sätt.

Vad har vi att förlora? Förutom lite prestige vill säga. Smaka kan man ju alltid, även om risken finns att man gillar det.

Inlägget på SR, P1, Klotets hemsida.
Dianas blogg “från hotat paradis”, den andra deltagaren i bloggdebatten.
Diana Fernlund: Oviken får inte bli Sveriges Uranium City!