The Gate Notes: Nuclear Energy after Fukushima (click on the link, video can not be embedded here)

The Gate Notes: An Energy Briefing with Daniel Yergin: Nuclear Energy

And here are two videos embedded.

The new rumors spread by Alvarez is that the spent fuel pools are in danger of collapsing and that somehow the entire cesium content of the spent fuel would spread uncontrollably, rather silly considering that not even the Chernobyl accident managed to spread more than 20-40% of the cesium inventory of the reactor despite exploding and burning in open air for days. No amount of zirconium fire can approach that.

Akio Matsumura has picked up on the issue and added some "spice" to it.

Many of our readers might find it difficult to appreciate the actual meaning of the figure, yet we can grasp what 85 times more Cesium-137 than the Chernobyl would mean. It would destroy the world environment and our civilization. This is not rocket science, nor does it connect to the pugilistic debate over nuclear power plants. This is an issue of human survival.

Chernobyl, as bad as it was, will likely not cause more than a couple of thousand extra fatal cases of cancer and so far no increase in cancer rates, except thyroid cancer, has been seen. Even if one where to assume that somehow magically all the Cesium would be released from all the pools, and assume it causes consequences 85 times as bad as Chernobyl, its still hard to see how it would be the "end of our civilization". If one assumes 85 times as many people where to die then the accident would be about half as bad as the Banqiao hydropower disaster, China still exists as a nation! The Chernobyl exclusion zone  is now a thriving wilderness and that makes it hard to understand how it would "destroy the world environment". Chernobyl was in no way pleasant, but 85 times Chernobyl isn't the end of the world. Amusingly Matsumura also quotes this from Alvarez:

The total spent reactor fuel inventory at the Fukushima-Daichi site contains nearly half of  the total amount of Cs-137 estimated by the NCRP to have been released by all atmospheric nuclear weapons testing, Chernobyl, and world-wide reprocessing plants (~270 million curies or ~9.9 E+18 Becquerel).

Well uhmmmm, civilization didn't end and the world environment didn't collapse due to that, so why would half again as much make the world kick the bucket? No this isn't rocket science Mr Matsumura, but it seems you fail to grasp it anyway.

TEPCOs reply to the issues is a strong statement that the pool is in good health and that it could handle another earthquake of the same magnitude. Further the pool has been reinforced to the extend that it is even stronger now than before the accident.

The upper part of the Reactor Building of Unit 4 was damaged due to a hydrogen explosion. We confirmed the items below and affirm that the building, including its spent fuel pool will not collapse should another earthquake occur.

1) We measured the distance between the water surface of the spent fuel pool and the floor surface of the building, and confirmed that the building has not tilted.
2) Our analyses show that the building, including the spent fuel pool, will not collapse even if an earthquake equivalent (seismic intensity 6) to the Tohoku-Chihou-Taiheiyou-Oki Earthquake occurs in the area.
3) In addition, we have improved the seismic safety margin by 20% by reinforcing the bottom of the spent fuel pool.
4) We will regularly check the reactor building and the spent fuel pool four times per year to confirm their soundness.

Rod Adams mentions on his blog Atomic Insights that a detailed technical response to Alvarez claims are in the works and it will be very interesting to read it. The #4 spent fuel pool has obviously turned into a disappointment for the anti nuclear crowd since it never ran dry, it never released any activity and it seems to be holding up very well, so they continue to make up more and more fantastic scenarios on how it will fail.

More about the whole thing can be read on Idaho Samizdat and at Atomic Power Review.

Lise Nordins respons på vår kritik mot hennes klipp & klistra-debatterande mot Alliansens energiuppgörelse lämnade majoriteten av våra argument obesvarade.

De senaste decenniernas rödgröna kärnkraftsmotstånd har enbart givit oss dåligt fungerande kärnkraft och rusande el-priser vintertid. Att Alliansen ersatt denna politik med en uppgörelse som tillåter kärnkraft - samtidigt som den också satsar på förnybart och energieffektiviseringar - är därför en förödande prestigeförlust för de rödgröna. Nordins svar bekräftar att hennes attack är pajkastning och partipolitiskt käbbel för att dölja detta misslyckande.

Nordin upprepar påståendet att ersättningstaket för en olycka är satt till 12 miljarder. Detta är - som redan påpekats - felaktigt. Hon kompletterar påståendet med lite löst handviftande om konkurs, men det är inte ett seriöst svar.

Hon kommenterar inte vårt argument att det är rätt och rimligt att staten täcker topprisker, därför att det är en av nationalstatens huvuduppgifter. Istället försöker hon väcka ilska genom att hävda att "skattebetalarna" betalar för en olycka. Till detta kan vi i så fall tillägga att eftersom vi skattebetalare - privatpersoner och företag - är de som nyttjar den el som kärnkraften förser oss med är det i högsta grad rimligt att vi också solidariskt betalar för eventuella extrautgifter. Vi gör det redan idag i och med kärnavfallsfonden som finaniseras direkt från vår elräkning och detta tycks Nordin inte ha något emot. Dessutom mjölkas kärnkraften via effektskatten på mer pengar än vad en fonderingspremie skulle kosta.

Nordin hävdar att kärnkraften inte kan försäkras, för inga försäkringsbolag skulle vilja göra det. Att olycksfonder, likt USA's Price-Anderson Nuclear Industries Indemnity Act, kan lösa försäkringsfrågan verkar hon inte vilja kännas vid. På samma sätt ignorerar hon också vår kritik mot dubbelmoralen i att enbart ställa detta "försäkringskrav" på kärnkraft och inte på andra verksamheter som har samma eller högre risker. (exempel på andra riskindustrier borde nämnas och argumentet förstoras, det är i mina ögon en av huvudargumenten mot Nordin och viktigaste budskapet till läsarna, kärnkraftens olycksrisk är inte unik. Efter att ha läst artikeln borde läsarna ha fått upp ögonen för att kemifabriken, raffinaderiet eller oljehamnen runt hörnet är precis lika "stor och läskig" som en kärnreaktor)

Resten av Nordins svar är gamla slitna floskler om kärnkraften. Vi besvarar dem i korthet.

62 kraft-reaktorer är under uppförande i världen just nu. USA, Ryssland, Japan, Pakistan, Slovakien, Ukraina, Argentina, Brasilien, Finland, Frankrike, Indien, Kina bygger kraftreaktorer. De senaste åtta åren är det enbart två länder som i förtid stängt ned fungerande reaktorer: Sverige och Tyskland. Den nedläggnings-"trend" Nordin försöker hävda existerar inte.

Kärnkraft har i Sverige de lägsta utsläppen av klimatgaser av de olika kraftslagen. En livscykelanalys (LCA) från Vattenfall år 2005 visar att svensk kärnkraft har utsläpp på 3 gram koldioxid per kWh levererad till hushållskund. Vattenkraften ligger på 5 g/kWh, vindkraft på 10 g/kWh, solkraft på ca 70 g/kWh. Och den reservkraft som vi måste starta för att vi inte har kapacitet nog att täcka vårt effekt-behov de kallaste vinterdagarna ligger enligt samma LCA på 1300 g/kWh. Att i det läget påstå att kärnkraft inte bidrar till vår rena energimix är verklighetsfrämmande.

Kärnkraftsmotståndarna har i över 30 år lovat och försäkrat att kärnkraften är lätt att avskaffa. De senaste vintrarna har vi sett att det löftet var noll och inget värt. När vi ändå talar försäkringar undrar vi försynt vem som försäkrar oss elkunder mot de skenande elpriser som kärnkraftsmotståndet lett till. Thorbjörn Fälldin, Birgitta Dahl, Olof Johansson, Lise Nordin och de andra kärnkraftsmotståndarna verkar inte beredda att hala upp plånboken för ersätta oss för deras ouppfyllda löften. Så vem skall betala det?

Lise Nordin har redan replikerat (5 maj 2012), artikeln finns här.

Det debatteras intensivt i kommentarsfälten till båda artiklarna.

A powerpoint presentation made by professor Majia Holmer Nadesan is getting some attention around the web, in the presentation she claims that the Japanese authorities, among others, lied and covered up information about the Fukushima accident. So let's have a look at it.

But first things first; who is professor Nadesan? From her web page at Arizona State University we can read:

Majia Nadesan is a professor of communication in the Division of Social and Behavioral Sciences in the New College of Interdisciplinary Arts and Sciences.  She received her Ph.D. in communication studies in 1993 from Purdue University after earning her B.S. and M.S. in the same subject from San Diego State University.  Prior to joining the faculty at ASU's College of Human Services in 1994, Dr. Nadesan was an assistant professor at Syracuse University.

At ASU's West campus, Dr. Nadesan teaches courses in gender and community; theory and research in organizational communication; rhetorical, interpretive and critical methods in communication; and rhetoric of social issues.

The title and abstract of her presentation is

“Lessons From Fukushima: Governments and the Media Will Deceive the Public and Withhold Vital Information, Leaving Citizens to Create Informal Information Sharing Networks”

This paper will demonstrate that the Japanese and U.S. Governments withheld vital information from their citizens about the direction and risks of Fukushima radiation plumes and the degree and consequences of radioactive fallout. Second, the paper will demonstrate that the mainstream news media, including The Wall Street Journal and The New York Times, were complicit in hiding information about fallout levels, dispersion, and plant conditions. The U.S. media are commonly recognized as more independent from government than Japanese media. This disaster demonstrates that the U.S. mainstream news media censor information, even when public safety is at issue. Finally, this paper examines the spontaneous creation of information sharing sites and the subsequent development of a robust network of citizen-supported information sites in Japan and the United States.

She has divided the presentation into three "lessons learned" and the three lessons are:

Lesson 1: Democratic governments may elect to withhold vital information in the event of severe disasters

Lesson 2: The Western media may censor vital information

Lesson 3: Spontaneous citizens’ networks can emerge in response to government censorship and these networks have multiple functions, benefits, and drawbacks

I will focus on lesson 1 and look at lesson 2 and 3 in later blog posts.

Before I start going over the points she makes in the presentation I want to highlight one thing; Professor Nadesan has no background in engineering or hard science. Normally I would say that it doesn't really matter what kind of education someone has, it is what they say that matters. But it matters in this case because she is a professor, and it is likely people will refer to her as a professor, without specifying in what field that she does research. Secondly, if a person has no background in a field that they want to examine, it becomes very hard to separate the junk from the facts. To expand on this point, we take a look at page 5 of her presentation and find that as her references she cites:

Enenews, Fairewinds,, Fukushima Diary, Ex-SKF, Enformable, If You Love This Planet, NukePimp,etc

Now let's consider these sources. Ex-SKF is a blog that has repeatedly spread the claims of people like Busby and Gundersen. He has made blog posts where Busby claims the reactor 3 explosion was a nuclear explosion etc. Fairewinds is Arnie Gundersen's homepage. The same Gundersen that spices his resume and that claims one of the spent fuel pools exploded in a prompt criticality explosion (obviously Busby and Gundersen are not satisfied with good old fashion hydrogen explosions). After taking a quick glance, Enenews and NukePimp look no better than Ex-SKF. The greatest surprise to me is "If you love this planet", which is a weekly radio program with Helen Caldicott of all people! So let's consider this lineup; Busby is a guy that seriously claims that the Japanese government is intentionally spreading radioactive material around Japan to hide future cancer clusters around Fukushima. He is also a 9/11 "truther", claiming America was dropping neutron bombs over Fallujah and that such a bomb brought down the World Trade Center. Caldicott is not much better. She claims, among other things, that the IAEA, WHO and the UNSCEAR are involved in a big cover up of the health consequences of Chernobyl. So there is the grand lineup of sources that professor Nadesan gets her information from. To put it bluntly they have a history of spreading outrageous claims. For more on Busby see our earlier posts (here, here, here and here).

Is this character assassination? To some extent perhaps, but if someone uses the above people as sources it is warranted, it highlights that professor Nadesan has gotten her information about nuclear engineering and radiation sciences from sources that have no formal qualifications in the fields and that are known to be less than strict about staying truthful. This sets the stage for all that is to come. So now let's go through some of the points in the presentation itself. I will try to evaluate Nadesan's arguments by judging its truthfulness, i.e was the information really hidden; and importance, i.e was the information of any importance for the general public.

Lesson 1: Speedi Censored

SPEEDI is a network system that gathers local meteorological data from around nuclear power plants and combined with estimates of radiation release can create a map that shows radiation dose rates in different regions. The SPEEDI system also collects gamma dose rates from different monitoring posts run by the local authorities in each prefecture. SPEEDI is coordinated by MEXT (Ministry of Education, Culture, Sports, Science and Technology). From all accounts it seems true that SPEEDI information was not given freely and the Atomic Energy Society is quite correct in its critique. But what was the reason for withholding this information? If one reads through the English summary of the report, from the "Investigation Committee on the Accident at the Fukushima Nuclear Power Stations", on page 9 and 10 it is written:

The communication links were disrupted and inoperative due to the earthquakes, and the SPEEDI could not receive the basic source term information of released radioactivity. It was therefore not possible for the SPEEDI to estimate atmospheric dispersion of radioactive materials on  the basis of the basic source term information. Nevertheless, it is possible for the SPEEDI to estimate the course of dispersion of radioactive materials, making assumption of the reference release rate of 1 Bq/h. And actually those estimates were then calculated by the system.  Such calculation only predicts the direction of dispersion and relative distribution of radioactivity. But, if the information  had been provided timely, it could have helped local governments and population to choose more appropriate route and direction for evacuation.

So did the government withhold information that could have mitigated the consequences? The committee's conclusion is not clear and SPEEDI could not give any absolute dose rates, only an estimate of how the radiation will spread, i.e. a map that shows fractionally how much will go where, for instance 0.01% goes to Ibaraki, 0.03% to Fukushima etc. It is hard to evacuate based on that information because it gives no clue if any dose rate limits are exceeded or not. Now after the incident it seems clear that one could have used the map given by SPEEDI combined with the gamma measurements to extrapolate where doses are likely to be high, but this was probably not thought of in the heat of the moment. This kind of oversight might have caused the delayed evacuation of Iitate. It is a bit strong however to suggest the government withheld information to the public , simply because the information the government had did not give dose rates, only the fractional distribution. Releasing that information would not clarify the situation.

Nadesan further states that the government did not go public with the location of a hot spot in Namie. But Namie was evacuated during March 12 - 13, the days after the tsunami. Releasing that information would not have made any difference. We of course do NOT agree with withholding such information. However, in this case it seems like withholding the information had no consequences and there is no reason to assume there was any malicious intent or an attempted cover up of the whole issue. Regarding dose rates, MEXT did release information about dose rates around the evacuation zone weeks before before mid April. On this blog for instance we posted this picture from MEXT on March 23. Measuring spots 31, 32 and 79 is in Namie and its clear that it is hotter than the rest of the points. The information of the Namie hotspot was then clearly open to anyone. I do not know at which date MEXT started publishing such maps, and the MEXT homepage has apparently been redesigned and I can't find any archive. It is clear that information was released sometime in mid March, not mid April.

In summary, information about dose rates outside the evacuated areas was available earlier than Nadesan claims, but exactly when it became available we can not tell. It is not good that MEXT withheld SPEEDI data and the critique from the Atomic Energy Society is warranted, but it doesn't seem like it has had any consequences. Within two weeks clear information about where the fallout was deposited was publicly available.

Japanese Officials Failed to Dispense Potassium Iodide Pills

Fukushima area municipal entities had supplies of potassium iodide pills but the Japanese disaster manuals stipulated that local officials wait for orders from the national government to distribute.
Tokyo waited 5 days after Mar 11 before ordering distribution
WSJ writes: “The failure to disburse the preventive pills follows other examples of how the Japanese government failed to implement available measuresaimed at protecting local residents from the harms of radiation”

According to the IAEA, iodine tablets where distributed to evacuation centers already on March the 14th (Tokyo didn't wait 5 days, it was rather 3 days) but no decision to give the pills to the evacuees was taken. Why was this decision not taken? We do not know, naively it would seem prudent to give such pills as soon as possible, but without full information about the circumstances it isn't easy to judge. The recommended prophylactic iodine dose by WHO for people over the age of 12 is 130 mg and 65 mg for kids under age of 12. This is close to 1000 times the normal nutritional need and in the range for where adverse side effects can take place. The benefits of iodine has to be weighted against the adverse side effects. It is certainly plausible that the authorities judged that the side effects of iodine might outweigh the benefits in this particular case.

A better question to ask is: Did the Japanese government follow guidelines regarding iodine? The WHO guidelines regarding iodine states this:

In regions where only the likelihood of stochastic effects is a cause for concern, stable iodine prophylaxis should be considered for sensitive population groups if potential exposure to radioactive iodine by inhalation or exposure by ingestion is expected to approach the reference levels given in Table 1, and cannot be prevented by sheltering or food and milk control.

The table they refer to gives these values:

• Children under age of 18 and pregnant and lactating women: 10 mGy avertable dose to the thyroid
• Adults under 40: 100 mGy avertable dose to the thyroid
• Adults over 40 years: 5 Gy projected dose to the thyroid

IAEA guideline (table 3 in the document) is to give iodine if the dose might exceed 50 mGy.

The main purpose of taking iodine pills is to stop the uptake of radioactive iodine by inhalation. Regarding radioactive iodine in food the WHO writes:

Stable iodine could also be used as prophylaxis against ingested radioactive iodine from contaminated food. However, because the risk of exposure from ingestion of iodine will remain for a longer time, iodine prophylaxis will also be required for a longer period of time, leading to a need for repeated doses. The side effect rate from multiple doses would be higher, but the frequency is not known. It is probably low in children but may be significant in adults, especially in areas with dietary iodine deficiency. Exposure by ingestion can also be considerably reduced by agricultural countermeasures such as removing grazing animals from contaminated pasture or by the imposition of appropriate controls on agricultural products. In general, food controls would be easier to implement and more effective in the long term in reducing the collective dose than stable iodine prophylaxis (note emphasis added). Therefore, agricultural and food control measures are preferable to repeated doses of stable iodine.

According to an article in The Asahi Shimbun (22 February 2012) the Japanese Nuclear Safety Comission released a report where they had screened 1080 children from the Fukushima prefecture, out of those 11 kids under the age of 15 received a dose between 5 - 35 mSv to the thyroid. The second highest dose was 25 mSv and the third highest was 21 mSv. Thyroid doses in the Tokyo region was around 1 mSv. Based on the available information it was justified not to give out the iodine pills, less than 1% of the evacuated kids received a thyroid dose high enough to justify iodine pills according to WHO guidelines and none exceeded the IAEA guidelines. Giving out the pills could possibly have caused unnecessary damage. It is hard to find any concrete information regarding scanning of food from the Fukushima prefecture, the earliest mention I can find of any stopped food shipments is from the 19th of March. Edano's wording suggests they were monitoring food and dairy products before that date.

In summary, the inhalation doses were below IAEA limits and possible dose due to ingestion was excluded due to monitoring of food and dairy products which means thyroid pills were not necessary. There is no sign that iodine pill distribution was delayed in order to downplay the severity of the accident. One can criticize the emergency preparedness procedures based on the fact that no iodine pills where available for three days, in case they would have been needed earlier. But we don't see how any information was withheld regarding iodine pills.

Lesson 1: Governments Censor Risk: Leading to Inadequate Evacuation

On March 11, the Japanese government ordered persons within a 1.9 mile radius of the Fukushima I plant to evacuate and recommended that those within 6.2 miles stay within their homes.

On March 12, the evacuation was extended to 20 kilometers.

On March 13, after the first explosion, the World health Organization reported that the risk from the reactors was “probably quite low.”

On March 17, the U.S. declared that U.S. citizens and troops should stay atleast 50 miles from the Fukushima reactors.

March 25 the Japanese government declared a voluntary evacuation for people within 30 kilometers of the plant while the official evacuation zone remained 20 kilometers, or approximately 20 miles.

On April 4, The Wall Street Journal reported that Japanese authorities had finally acknowledged that the evacuation zone needed to be expanded beyond the 20 kilometer zone.

April 8 Evacuation zone still at 20 kilometers intends to limit exposure to 50 millisieverts

Let's again ask the question if the Japanese government was following evacuation guidelines. The IAEA guidelines (table is to, immediately following an nuclear accident, evacuate a zone with a radius of 5-30 km. The Japanese government choose to evacuate an area of 20 km and make a voluntary evacuation area out to 30 km. Further IAEA guidelines (table 3) for evacuation is to immediately evacuate areas where the dose might exceed 50 mSv in the first week and to gradually relocate people from areas where the dose might exceed 100 mSv in a year.

The important question then is, are there any areas outside of the 20 km evacuation zone that have received cumulative doses above 100 mSv since the accident, or where residents were exposed to more than 50 mSv in the first week? If we look at the latest MEXT map of integrated air gamma dose we see this (click on it to make it more clear).

Measuring point 32 clearly has an accumulated dose larger than 100 mSv. Together with measuring points 31 and 79 it is located in the town of Namie. Namie was promptly evacuated despite being outside the 20km zone. Measuring point 33 clearly exceeds 50 mSv and is in Iitate village. Iitate was not evacuated immediately but the government asked the people to evacuate on the 22 April (one month and 11 days after the accident). Iitate is a borderline case. It would certainly not have been bad to evacuate it earlier and the dose rate two weeks after the accident was actually higher in Iitate than in Namie, but it is also plausible that the area did not exceed 50 mSv in the first month. The guidelines for temporary relocation is if the dose will exceed 30 mSv during first month and 10 mSv the following month. Likely Iitate fell under this category and evacuating sooner than the first month would have been advisable. Regardless if Japan followed international guidelines or not it is still surprising that they did not evacuate in an area that more closely resembles the fallout plume from the accident. The shape of the area affected by fallout was known quite early, the map below shows the dose rates currently. Evacuation could easily have been expanded into the entire yellow area outside of the 30 km zone. Why this was not done is not known, but it might be because of the unreliability of the SPEEDI network.

Nothing in this however indicates that the government censored risk and due to the censorship failed to evacuate areas. The Japanese government appears to have followed standard guidelines with the possible exception of Iitate village. It is also worth mentioning this section from the IAEA guidelines:

Typically, following a nuclear or radiological emergency a number of people (not all of whom may be experts) will make estimates of a radiation induced increase to be expected in the incidence of cancers and other effects (e.g. birth defects) that may appear among those population groups who were exposed to radiation as a result of the emergency. Such stochastic health effects would not be individually attributable to radiation exposure (as they could not be distinguished from health effects with other causes). Estimates of consequences for a population may be made on the basis of the collective radiation dose (i.e. the sum total of all individual doses in an exposed population, expressed in man-sieverts) and levels of radiation health risks derived from observations made on exposed population groups who received high radiation doses (e.g. survivors of the atomic bombing in Japan). However, health consequences to be expected are generally estimated for people who have received only low radiation doses. In estimating such health consequences certain assumptions have to be made because of scientific uncertainties concerning the biological effects of radiation exposure at low doses and low dose rates. For the purposes of the system of radiation protection the assumption is made that there is no threshold level of radiation dose below which there is no associated radiation risk. This is only an assumption, however; data on radiation health risks that are yielded by studying the effects of exposure at high doses are not directly applicable for low dose exposure. Moreover, the very small projected increases in the incidence of cancers among those people exposed with such low levels of dose would in any case be undetectable epidemiologically against the fluctuations in the spontaneous incidence. Incautious estimates of the health effects of low dose exposures have led to what many consider is an exaggerated view on the part of the public of the risks associated with radiation, and consequently in inappropriate and, in some cases, counterproductive and harmful ‘protective’ actions being taken by the public and by officials. Risks of stochastic effects occurring as a result of low radiation doses (e.g. lower than 100 mSv) that are quantified for the purposes of radiation protection should therefore be interpreted for and communicated to the public with great caution, if at all. Any such quantification should be accompanied by a plain language explanation that makes it clear that, for such low doses, any radiation induced increase in the incidence of health effects in a population would be inherently very difficult, if not impossible, to detect (note - emphasis added). This plain language explanation should also discuss the risks and consequences of any actions taken to reduce the risks associated with exposure. If others (e.g. official or unofficial parties within or outside the State) make such estimates, consideration should be given to providing a clear explanation that puts these estimates in perspective.

Regardless of whether one agrees with that or not, the Japanese communication strategy might have been lifted straight out of the IAEA guidelines. We don't agree with avoiding to discuss risk from radiation doses below 100 mSv, it just opens the field for people like Busby. But one should certainly point out that there is no evidence of damaging effects from such low dosages and keep that in mind when examining the media handling of the accident by the Government.

Japanese Government Understated Radiation Threats and Set High Standards for Exposure

Toshiso Kosako resigned from the Japanese Government’s panel of nuclear experts on April 30 in response to the government’s ceiling on “unacceptable” standards of radiation levels in schoolyards.
Dr Kosako claimed that the Japanese government understated radiation risks and was slow to test for risks posed by contaminated seawater and seafood “Hayashi, Y. (2011, July 2-3). Ex-Advisor Says Tokyo Understated Radiation Threats. The Wall Street Journal, p. A7

Professor Kosako's reason for resignation from the panel can be found in this link. Regarding the children he wrote this:

This time, upon discussing the acceptable level of radiation exposure for playgrounds in primary schools in Fukushima, they have calculated, guided and determined a level of "3.8μSv per hour" on the basis of "20mSv per year". It is completely wrong to use such a standard for schools that are going to run a normal school curriculum, in which case a standard similar to usual radiation protection measurement (1mSv per year, or even in exceptional cases, 5mSv) ought to be applied, and not the one used in cases of exceptional or urgent circumstances (for two to three days, or at the most, one to two weeks). It is not impossible to use a standard, perhaps for a few months, of 10mSv per year at the maximum, if the public is rightly notified of the necessity of taking caution, and also if special measures are to be taken. But normally it is better to avoid such a thing. We have to note that it is very rare even among the occupationally exposed persons (84,000 in total) to be exposed to radiation of 20mSv per year. I cannot possibly accept such a level to be applied to babies, infants and primary school students, not only from my scholarly viewpoint but also from my humanistic beliefs.

You rarely come across a level of 10mSv per year on the covering soil if you measure the leftover soil at a disposal site in any uranium mine (it would be about a few mSv per year at the most), so one needs to have utmost caution when using such a level. Therefore, I strongly protest the decision to use the standard of 20mSv per year for school playgrounds, and ask for revision.

Professor Kosako's protest seems to have been heard, the target dose rate for this fiscal year for schools and other places that children occupy will be 1 mSv according to MEXT.

With a basic stance to reduce the exposure of pupils and others to radiation as much as possible, using the annual dose of 1–20 mSv indicated in the interim policy as a guide level, MEXT will aim to reduce the annual dose that pupils and others receive in school to 1 mSv or less this fiscal year. MEXT will consider possibilities of additional measures, while continuing to seek the opinions of experts, etc. about the physical and mental health and development of pupils and others.

Getting into a discussion if 20 mSv/year is an unacceptable dose or not is tricky business and it is not a discussion we will delve into now. It involves arguments from all fields of science, from physics to biochemistry and it is not known if small radiation dosages do any harm or not. As the quote from IAEA guidelines states, it is assumed there is no threshold and that damaging effects can occur all the way down to zero dose. Professor Kosako's opinion is clearly that 20 mSv/year is unacceptable and his own moral code did not allow him to stay in the panel if they accept that dose limit for children. It is however worth mentioning that 20 mSv/year is not outside of what occurs naturally in certain areas of the world. One such startling example is the black sand beaches in South America. The dose rates on those beaches can be as high as 50 microSievert per hour. If a group of kids play on the beach 1-2 hours per day on average they would get a yearly dose of 18 to 36 mSv per year. In some densely populated areas of India dose rates can go as high as 35 mSv/year. It would be interesting to discuss those areas with professor Kosako and find out if he would advice Brazil to close of the beaches and India to evacuate areas of Kerala. We don't write that to be callous, it is an honest curiosity. It is however clear that a discussion regarding the dangers of 20 mSv/year is not needed since the target goal is to get doses down to 1 mSv/year in areas occupied by children.

Lets' again ask the question if the actions of the Japanese government follows international standards  The IAEA guideline for permanently resettling an area is if the cumulative life time dose in the area is less than 1 Sv. Assuming all of the dose is caused by Cesium-137 (a conservative assumption since part of the radiation is due to Cesium-134 which has a shorter half life) and assuming a initial yearly dose of 20 mSv/year it is trivial to calculate that the life time dose (assuming a person lives in the area for 70 years) would be about 0.7 Sv. Once again the Japanese government was following international guidelines and then choose to go beyond them and adopt a much stricter limit for playgrounds and schools. Professor Kosako's opinion is thus not shared with the majority of the worlds radiation experts. It is also interesting to observe that, according to the "1 Sv/lifetime" standard, the aforementioned areas in Kerala and Brazil should not be considered fit for occupation.

Lesson 1: Japanese Government Censored Disaster Report

Cabinet Kept Alarming Nuke Report Secret
Japan Times January 22
Japanese Government buried a worst-case account of the Fukushima disaster by treating it as a personal document of Japan’s Atomic Energy Agency. The report projected that in the worst case scenario the plant would intermittently release radiation for about a year.
The report was buried in part because the Japanese government recognized it could not successfully evacuate citizens the necessary 170 kilometers out.
http://www.japantimes.co.jp/text/nn20120122a1.html

An interim report produced by the Japanese Government found that the government delayed relaying vital information to the public about the seriousness of the meltdowns and the radiation releases

*********************************

Relevant blogs and articles (mixed Swedish and English).

Cornucopia Lögn, förbannad lögn och Fukushima
ASPO Sverige Håll ögonen på block 4 i Fukushima

*********************************

/Johan

Tomas Kåberger fladdrar i debatten

Kåbergers replik i Svenska Dagbladet (onsdag 25 april) med titeln "Sveriges elsystem är inte isolerat från omvärlden" är en respons på den debattartikel där 13 ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademin sågar en storskalig svensk satsning på vindkraft (söndag 22 april: "Meningslös satsning på vindkraft"). Detta är en vid det här laget gammal dispyt mellan KVA och Kåberger/Energimyndigheten, där de sistnämnda hävdar att 30 TWh vindkraftel bör gå bra att bygga i Sverige. KVA hävdar däremot i sin utredning att man får problem vid en utbyggnad över 10 TWh då man har begränsningar i hur mycket vattenkraft man kan använda som reglerkraft. Några exempel från debatten ges här (Kåberger vs KVA).

Kåberger tycks skriva sin replik i affekt då han bland annat uttrycker:

"Att KVA:s företrädare inte anser sig kunna begripa vindkraftsutbyggnaden beror alltså delvis på att de inte förstått att Sverige och vårt elsystem är delar av EU."

KVA-ledamöterna är mycket väl medvetna om detta och har i tidigare utredningar tagit med det svenska elnätets relation till grannländerna när de kommer till slutsatsen om 10 TWh istället för 30, så Kåberger tycks vara ute och cykla. Istället för att utveckla varför KVA har fel i sitt resonemang byter han ämne och tar upp kärnkraften i Japan:

"I Japan stängs om några dagar den sista av landets 54 kärnreaktorer. I mars 2011 lärde man sig att en jordbävning, som kärnkraftverken skulle tåla, trots det skadade en reaktor i Fukushima. Den följande tsunamin ledde till att fyra reaktorer förstördes och till härdsmältor med radioaktiva utsläpp. Landets regering fick plötsligt reda på att om vindarna ändrat riktning skulle man behöva utrymma Tokyo trots avståndet på 20 mil från kärnkraftverket. Det hade ingen talat om tidigare."

Att Kåberger behöver skrämmas med kärnkraften istället för att prata väl om varför en storskalig vindkraftsatsning är på sin plats känns oroväckande, nog borde Energimyndighetens förre generaldirektör ha tillräckligt med argument för förnyelsebara energikällor i sin ficka? Exempelvis hade han kunnat hänvisa till KTH-professorn Lennart Söders uttalanden som han borde känna väl till (se även här). Men det blir värre:

"I de nu kontaminerade områden man inte haft råd att utrymma aborteras missbildade foster och man förbereder sig för att hantera sjukdomar i decennier framåt. Skattebetalarna får betala tusentals miljarder kronor för utrymningar och hantering av de havererade reaktorerna."

Det här är i stil med diverse alarmisters påståenden från förra året om olika hälsoeffekter efter Fukushima. Deras påståenden fick i flera fall ett eget liv och upprepas ännu i diverse forum på nätet som om de vore bekräftade. Att inga rapporter om hälsoproblem står att finna spelar ingen roll för en alarmist, det är bara att spinna vidare och bygga upp ett luftslott av skrämselpropaganda. Om nu Kåberger vill sälla sig till skaran av alarmister samtidigt som han undertecknar artikeln med sina titlar,

professor i Industriell energipolicy vid Chalmers och ordförande i Japan Renewable Energy Foundation

så bör Chalmers Tekniska Högskola fundera på om den här typen av uttalanden bidrar till högskolans annars mycket goda anseende.

Man undrar vad det är för rykten som Kåberger så lättvindigt strör omkring sig? Lite googlande ger en första träff på alarmist-siten Enenews. Därifrån hittar vi originalartikeln (här), som handlar om liknande rykten. Enligt den artikeln har man undersökt saken och kommit fram till att andelen dödfödda eller aborterade foster ligger på samma nivå som före kärnkraftsolyckan. Nöjde sig Kåberger med att läsa Enenews, eller vet han något vi inte vet? Det är upp till honom att förklara sig, har han tillförlitliga källor så bör han vara så god att hänvisa till dem. Inte minst med tanke på att han avslutar sin debattreplik med följande avbasning:

"Kungl. Vetenskapsakademien kanske anser att detta är fel, men det demagogiska språkbruket, och deras självgoda utrop om sin oförmåga att begripa, är ingen vetenskaplig bedrift."

Man kan inte med den godaste vilja i världen påstå att Tomas Kåberger höjer nivån på det vetenskapliga, lika lite som han bidrar till en god debatt. Han har tidigare svajat med sakligheten kring statusen i Fukushima (exempelvis här), men med onsdagens debattartikel når han en ny lägstanivå. Istället för att sakligt förklara vindkraftens förträfflighet och felen i KVAs uttalande så agerar han sagoberättare i syfte att sprida skräck, kärnkraftshatet tycks vara viktigare än att tala väl om de energislag som han föredrar. Kanske det är dags att ta ett nytt steg i karriären genom att lämna tillbaka professorstiteln och ta över ordförandeskapet i Folkkampanjen?

Nu vet vi var vi har honom i alla fall, hur tråkigt det än är.

Mattias Lantz - medlem av det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please

Uppdatering 27 april

För den som föredrar sakfrågan kring vindkraften framför alarmismen så finns det mer seriösa repliker på KVAs debattartikel:

• Second Opinion 25 april - Lennart Söder (Professor i elkraftsystem, KTH): Kungliga Vetenskapsakademien har tyvärr missuppfattat vindkraftens möjligheter
• SvD 26 april - Andres Muld (Generaldirektör på Energimyndigheten): Vi behöver få el från fler produktionsslag
• SvD 27 april - Annika Helker Lundström (VD för Svensk Vindenergi): Utbyggd vindkraft skapar tillväxt och jobb
• SvD Näringsliv 1 maj - Intervju med Lars G Josefsson (f.d. VD för Vattenfall): Tysklands beslut skulle aldrig ha fattats av EU
• SvD 3 maj - KVA slutreplik: Utbyggd vindkraft inte genomtänkt

Uppdatering 5 maj

Och den sedvanliga mytbildningen har börjat. Nu återges Kåbergers uttalande som en etablerad sanning.

• Blekinge Läns Tidning 4 maj - Inger Ågård, Miljöpartiet i Karlshamn: Helt olika beskrivningar

Helen Caldicott declined to answer questions at a lecture...

The recently started Nuclear Literacy Project has a welcome entry, a person with knowledge in the field of radioactivity and nuclear engineering reports on a visit to an anti-nuclear seminar with Helen Caldicott. The person, PhD student Kallie Metzger, entered the meeting with some hope of a good discussion where there would be room for incorrect statements to be straightened out.

What Kallie found, however, was that the renowned anti-nuclear activist was more keen on scaring people into thinking like herself, and questions from the audience were responded to in a hostile and arrogant manner, if at all.

...attended by Kallie Metzger, Ph.D student in nuclear engineering.

After watching a few videos with Helen Caldicott, including her infamous TV-debate with George Monbiot from last year, we are, unfortunately, not surprised about her behaviour. The good news is that Kallie went to listen to Caldicott, and reported about it. We need more people like Kallie who attends these kind of meetings and try to raise relevant questions when remarkable claims are being stated. If Caldicott continues her tour in the same arrogant manner her audience should diminish rather quickly down to the die-hard fans of her outrageous claims.

So the hero of the week is Kallie Metzger. Read her account of the Caldicott seminar here. Then ask yourself: will you be our next hero?

Den andra december 1984 började Union Carbides bekämningsmedelsfabrik i Bhopal läcka kemikalier ut i omgivningen. Det är inte klart vad som orsakade läckan, det kan ha varit sabotage av en missnöjd anställd eller bara ren slump. Men konsekvenserna blev katastrofala. Människor överallt runt fabriken vaknade upp med hosta, kräkningar och kvävningskänslor.

De som försökte fly till fots exponerades bara värre, barn drabbades värst på grund av att kemikalierna var tyngre än luft. 3000 människor dog inom en vecka och ytterligare 8000 har dött pga sjukdomar orsakat av utsläppen. Upp till 200 000 människor har fått permanenta skador pga Bhopal. Bhopal räknas som en av de värsta industrikatastroferna någonsin och det mänskliga lidandet är omätbart.

Klockan 0:30 den 8 augusti 1975 kollapsade Shimantandammen i Kina, vattnet från det haveriet forsade över den redan överfyllda Banqiaodammen som även den brast och den resulterande flodvågen slet sönder över 60 fler dammar utefter Rufloden.  När vattnet passerat hade närmare 6 miljoner byggnader spolats bort och 26 000 människor dog direkt.  I de efterföljande epidemierna och hungersnöden dog ytterligare 145 000 människor. Det är med råge den värsta industriella olyckan någonsin, men det är bara en i en rad allvarliga dammhaverier som skett över hela värden. Till och med i Fukushimaprovinsen brast en damm pga jordbävningen och den resulterande flodvågen dödade 8 personer, dubbelt så många dödsfall som vid Fukushima Daiichikärnkraftverket.

Varför anklagar vi Miljöpartiet för att ha glömt bort dessa katastrofer? Vi gör det eftersom Miljöpartiet, med Lise Nordin i spetsen, blint hävdar att kärnkraft är den enda industrin som kan orsaka katastrofer. De hävdar det genom att påskina att kärnkraftsindustrin är unikt subventionerad eftersom den inte behöver betala en försäkring för den maximalt tänkbara olyckshändelsen. Då miljöpartiet blint riktar in sig på kärnkraften i artikel efter artikel efter artikel efter artikel, utan att med ett ord nämna andra riskindustrier, som tex kemikalieindustrin, petroleumindustrin, vattenkraften, flygindustrin och transporten av farliga kemikalier, kan man bara dra slutsatsen att Miljöpartiet ignorerar andra industriella risker. Den enda risken de bryr sig om är risken från kärnkraft.

En sådan attityd är farlig, om man särbehandlar en industri och blundar för andra industrier, då skapar man inte ett säkrare Sverige. Man ger bara sken av att bry sig om säkerhet när allt i slutändan handlar om ideologi. Om Miljöpartiet verkligen bryr sig om risker och vill göra Sverige säkrare borde de argumentera för att alla riskindustrier ska lyda samma regelverk. Den nya lagstiftningen som Miljöpartiet kritiserar jämnar bara ut spelfältet. Kärnkraften måste nu spela enligt precis samma regler som andra riskindustrier. Miljöpartiets fixering vid kärnkraft är precis lika destruktiv som deras fixering vid uranbrytning, antingen är regler och lagar godtagbara för alla riskindustrier och all sorts gruvbrytning, eller så är de inte det. Säkerheten blir inte bättre av att blint stirra på en sorts industri eller en sorts gruva.

Om Miljöpartiet anser att kraven på riskindustrier är otillräckligt, då borde de argumentera för att skärpa reglerna för alla sådana industrier. Om katastrofer ska användas som argument, då kan man inte glömma bort Bhopal, Banqiao och andra stora industriella katastrofer som skett som är av samma omfattning som Tjernobyl eller Fukushima.

Relevanta bloggar:
Mikael Ståldal Kärnkraften är fortfarande inte subventionerad
Aftonbladet Syn i bluffen om energipolitik
Mikael Andersson (C) Kärnkraft utan statliga subventioner är detsamma som ingen ny kärnkraft!
Martin Moberg Dagens lästips om C:s harakiri i kärnkraftsfrågan...
Mitt i steget Harakiri
Alliansfritt Sverige Ny överenskommelse om kärnkraft - fortsatt förvirring
Supermiljöbloggen Hatts svårlösta kärnkraftsekvation
Anna-Karin Hatt Inga subventioner till kärnkraften

Mätare TE-116-14L#1 och TE-116-14L#2 visar båda starkt ökande trender. Om man kikar i samma rapport några sidor före så ser man en schematisk överblick över vars mätarna ligger. Jag har en pil som pekar mot platsen på reaktorn och jag har ringat in de aktuella mätarna i listan till höger. Bilden blir lite komprimerad här i bloggposten så klicka på den för att se bättre.

Färgkodningen av mätarna betyder detta (japanska kört genom google translate).

Blå = (Can be used to monitor) to be evaluated: blue
Grön = (Used for reference) to be evaluated: green character
Röd = Deficit: target of evaluation (failure after the accident ())

Båda mätarna TE-116-14L#1 och TE-116-14L#2 är blå så TEPCO har inte flaggat dom som trasiga.

Det handlar alltså om två mätare som sitter någonstans just under ytan där tanklocket placeras (RPV BELLOWS SEAL AREA som det står i rapporten). Vi ser också att det finns gott om blåa mätare där, förutom de två ovannämnda så har vi TE-16-114M#1, TE-16-114M#2, TE-16-114N#1, TE-16-114N#2 och TE-16-114R#2. Om man går tillbaka till grafen över temperaturer så har jag markerat vilka linjer som hör till de mätarna. Man ser alltså att av 7 mätare i samma region så sticker två stycken iväg medan resterande 5 inte går upp alls. Kom ihåg att det här är mätare som inte någonsin var konstruerade för att i flera dagar badas i kokande saltvatten samtidigt som de angrips av alla tänkbara korrosiva ämnen som släppts ut ur bränslet under härdsmältans gång. TEPCO har inte flaggat dom som trasiga ännu, men uppe där mätarna är placerade finns inget bränsle. Det finns ingenting som kan generera värme, det enda som kan hända är att det kokar i botten på reaktorn och varm ånga stiger och värmer de två mätarna. Men då hade man sett en värmande trend på alla andra mätare uppe i den regionen plus att man skulle se det på alla mätare i botten.  Hur ser det ut i botten då? Så här (TE-2-3-69H2/3 och TE-2-3-69F2)

Den 18onde och 19onde så händer absolut ingenting. Om man läser fotnoten på den bilden så ser man att de exkluderat en mätare (TE-2-3-69F3) som faktiskt satt i botten. Med den inkluderat så såg det ut såhär.

Aha säger väll alla som vill växla till panikväxeln, temperaturen steg faktiskt i botten. Men sanningen är snarare den att vi har konsekvent sett att temperaturmätare som går sönder först visar en stegrande temperaturutveckling som man inte kan se någon annan stans. TE-2-3-69F3 är exempel på det och TEPCO lär nog meddela samma sak för TE-116-14L#1 och TE-116-14L#2. Vi har tidigare även sett med andra mätare(Will Davis har skrivit om det länk 1, länk 2).

Att från förmodligen trasiga termometrar hävda att Tokyo planeras att evakueras verkar väldigt långsökt. Speciellt med tanken på vars termometrarna är placerade och på vilket beteende tidigare termometrar uppvisat när de går sönder. Det tar bara några minuter med TEPCO's dokument så kan man inse hur långsökt det är.

Men vad händer ifall en del av reaktor faktiskt överstiger 100 grader? Inte mycket! Alla lättflyktiga radioaktiva ämnen är sedan länge lösta i vattnet. Om en isolerad region blir väldigt varm så spelar det ingen som helst roll, så länge man kan kyla tanken och inneslutningen i stort. Kom ihåg hur många mätare TEPCO har i tanken, i inneslutningen och kopplat till vattencirkulationen etc. Om något håller på att gå helt åt skogen så kommer de få indikationer på det långt i förväg! Att någon liten region kan uppnå höga temperaturer är inte alls osannolikt, det är omöjligt att säga om alla delar av härden nu är i en lätt kylbar geometri eller inte.

Det andra som vi borde nämna är påståendet att Fukushima 2 är bortom all räddning eftersom dosraten inuti inneslutningen är 73 Sv/timme. Ärligt talat nu, vad annat kan man förvänta sig inuti en inneslutning där en stor del av härden runnit ner på golvet? Ser man tex på våra gamla inlägg, exempelvis detta, så var dosraterna i 2ans wetwell uppe i närmare 150 Sv/timme och i drywell runt 20 Sv/timme.  Det är förövrigt, om man ska vara petig, lite märkligt att tala om Sievert i detta sammanhanget då Sievert är ett viktat mått på en stråldos "farlighet" för människor. En robot eller ett mätinstrument kan inte få en stråldos i Sievert, enheten är helt meningslös i det sammanhanget. Man ska prata om Gray vilket helt enkelt är joule/kg. Slut på petitessen.

Visst är det ett problem att elektronisk utrustning går sönder när man kör in det i en sådan miljö. Men är det ett oöverkomligt problem? Nej! Man har redan idag många exempel på elektronisk utrustning som kan hantera sådana miljöer. Rymdsonder som utforskar Jupiters månar är ett utmärkt exempel. Satelliter i närheten av Io får runt 1000 Gray per dag och är designade för att kunna klara 1500 gray och vanliga satelliter i omloppsbana runt jorden måste kunna klara solstormar som levererar 100 gray. Io sonden motsvarar nästan ett dygn inuti Fukushima 2 inneslutningen. Är reaktor 2 då bortom räddning? Nej givetvis inte, dels så behöver man bara se till att vattnet fortsätter flöda in där så att smältan hälls kyld och dels ha en sluten loop för vattnet så man inte sprider aktivitet bortom inneslutningen. Om åtgärder behövs för att hålla igång vattnet så lär det vara utanför inneslutningen, inte inuti. In i inneslutningen vill man mest för att kunna kika och se vad för status härdarna egentligne har. Att hålla igång vattnet verkar TEPCO klara och det finns ingen anledning till varför de inte ska kunna fortsätta med det. Vattennivån i inneslutningen är lägre än man väntat sig, men det är inte samma sak som att säga att TEPCO är okapabla att höja nivån om de anser det nödvändigt!