Credits to Mark Knopfler and Sting for this excellent song, 25 years and still going strong(er).

Everyone that has debated online has come across them: the trolls… the Phelps of forum debate… those that are living breathing proof of the Dunning-Kruger effect. And when it comes to haters of nuclear power, there certainy is alot of them!

They normally piss me off something immensely. But in two particular instances, I was inspired. I noticed that the trolls in question had lots of ads on their blogs where they did their inflammatory postings. And with that, a riff got stuck in my head.

So the next time you find yourself deadlocked against some troll that seems more impervious to logic, reasoning and science based fact than a vogon is to water, just hum this to yourself.

Enjoy.

You can find the music for listening on Spotify (requires client) or Grooveshark (web-based).

Money For Trolling (And The Clicks For Free)

Music and original lyrics: Money for Nothing – Mark Knopfler, Sting, 1984
Parody lyrics: Michael Karnerfors, 2010
License for music and original lyrics: Commercial – Vertigo Records (UK), Warner Bros. Records Inc. (US)
License for parody lyrics: Creative Commons 3.0 – Attribution, Share-Alike

I want my revenue…

Now look at them bloggers. That’s the way you do it.
You post some nonsense on the web with glee.
That ain’t working. That’s the way you do it.
Money for trolling and the clicks for free.

Now that ain’t working. That’s the way you do it.
Let me tell you. Them trolls ain’t dumb.
Maybe get a blister on your mousing finger.
Maybe get a blister on your thumb.

We got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
We got some mighty big trolls to feed.

That little spammer with the adverts for Viagra.
Yeah buddy that’s his own site.
That little spammer got his own web startup.
That little spammer he’s a millionaire.

We got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
We got some mighty big trolls to feed.

Ooh I click my…

Got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
Got some mighty big trolls to feed.

Look at him, look at…

I should’ve learned to post on Wordpress.
I should’ve learned Blogspot too.
Look at that mama. She’s got it stickin’ in the webcam.
Man, we can have some.

And he’s up there. What’s that? A shocker website.
He’s banging some gorilla while he’s in a tree.
Oh that ain’t working. That’s the way you do it.
Get your money for trolling and the clicks for free.

We got to post and do some more flaming.
Get TradeDoubler and some Google ads.
We got to click these ads and banners.
We got some mighty big trolls to feed.

Listen here. Now…

That ain’t workin’. That’s the way you do it.
You post some nonsense on the web with glee.
That ain’t workin’. That’s the way you do it.
Money for trolling and the clicks for free.

Money for trolling
and the clicks for free.

Get your money for trolling
and the clicks for free.

Look at that, look at that.

I want my…
I want my…
I want my revenue.

I want my…
I want my…
I want my revenue.

Hur vet du att detta smakar illa om du inte har provat det?

(Detta inlägg skrivs som en del av Sveriges Radios bloggdebatt om uranbrytning i Sverige i programmet Klotet i P1)

Känns det här middags-samtalet bekant?

- Varför äter du inte det där?

- För det är äckligt!

- Hur vet du det? Har du smakat det?

- Nej men jag vet att det är äckligt!

- Vad sägs om att du smakar på det och säger vad du tycker. Du kanske tycker om det, eller åtminstone kan äta det?

- NEJ! Jag tänker inte! Ni kan inte tvinga mig!! Det är äckligt säger jag!

…och så vidare. Samma sätt att agera ser jag i uranbrytningdebatten. Det är inte frågan om vuxna som beter sig barnsligt, utan det är barnen vid middagen som beter sig vuxet.

Vi har i Sverige något av världens bästa miljöskydd. Miljöbalken kräver att alla inblandade skall fråga om lov innan de gör något som kan påverka miljön. Enbart om man kan garantera att miljön inte förstörs får man tillstånd att utföra sin verksamhet. Och sedan under verksamhetens gång sitter man under ständig övervakning från myndigheter.

Så vad är problemet egentligen? Varför får inte Continental Precious Minerals gå till miljöprövning och presentera deras förslag på hur de vill utföra uranbrytning i Jämtland? Om de presenterar ett dåligt case får de självklart inte något tillstånd. Varför skulle vi neka dem chansen?

Därför att nu har det gått prestige i det hela, och “risken” finns att CPM faktiskt kan sina grejor.

Vid matbordet säger min 5-åriga tjej, när hon har provat, “Kan jag få mer?”. 10-åringen däremot gör grimaser redan innan den mikroskopiska bit mat hon efter mycket om och men gått med på att prova ens nått tungspetsen. Den yngre tjejen har inte prestige, men det har den äldre. Hon vill inte erkänna att hon kanske hade fel om det hon protesterat mot. Detta är inget jag kan klandra henne för, därför att som debatten om uranbrytning visar är det ett högst mänskligt beteende som finns långt upp i åldrarna. Det jag ser i den äldre tjejen är början på ett karaktäristiskt vuxet sätt att agera.

Så där sitter jag, med en maträtt som jag lagt ned stor omsorg och tid på för att hon skall tycka om, och som sedan ratats rakt av utan att den ens har nått hennes mun, bara för att hon har bestämt sig vad hon skall tycka innan hon har provat.

I uranbrytningsdebatten motsvaras detta av “risken” att brytningsmotståndarna måste erkänna att CPM’s medarbetare är ansvarstagande människor som gjort sin hemläxa, respekterar miljön, och som oavsett vad för nidbilder som målats upp om dem fakiskt kan bryta uran utan att förstöra naturen. Så hellre än att riskera denna nesa genom att pröva saken på ett objektivt och ärligt sätt, vill de som motsätter sig uranbrytning förekomma miljöprövningen genom att utnyttja det för uran unika kommunvetot.

Låt CPM få gå till miljöprövning. Om motståndarna till uranbrytning har rätt kommer miljöprövningen att garantera att det aldrig bli någon uranbrytning i Sverige. Misslyckas CPM så är saken klar och avgjord, och självklart kommer då jag och alla andra på Nuclear Power Yes Please att stödja myndighetens beslut. Om CPM däremot klarar sig igenom miljöprövningen så kan motståndarna glädjas åt att deras värsta förhoppningar inte slog in och att brytningen kommer att ske på ett miljövänligt sätt.

Vad har vi att förlora? Förutom lite prestige vill säga. Smaka kan man ju alltid, även om risken finns att man gillar det.

Inlägget på SR, P1, Klotets hemsida.
Dianas blogg “från hotat paradis”, den andra deltagaren i bloggdebatten.
Diana Fernlund: Oviken får inte bli Sveriges Uranium City!

Hur hamnade vi här?

Vi hamnade här på grund av den kärnkraftspolitik som förts de senaste 30 åren. Olyckan i Harrisburg – ja, ni vet: den som inte skadade en enda människa och som inte lämnade ett enda spår efter sig annat än ett vitsigt stand-up nummer - samt en vansinnig folkomröstning där det man kunde rösta på var “Lägg ned”, “Lägg ned” och “Lägg ned snabbt”, användes som svepskäl för att ta ett mycket illa genomtänkt beslut att lägga ned kärnkraften till 2010, och att i övrigt göra livet surt för den fram tills dess.

Till detta kom också nedstängningen av Barsebäck under 1999 och 2005. Sydkraft och Vattenfall grät inga stora mängder för detta eftersom de ändå kompenserades för inkomstbortfallet som den påtvingade nedstängningen innebar. Med denna ersättning (9 GSEK) och inkomstbortfallet från skatter och liknande (8 GSEK) så har nedstängningen kostat skattebetalarna ca 17 miljarder SEK. Med Barsebäcks frånfälle försvann 1215 MW ifrån nätet.

Halvvägs igenom 2000-talets första årtionde stod det dock tämligen klart att 1980 års beslut inte var realistiskt. Alternativen fanns helt enkelt inte där. Avvecklingsbeslutet lades på is. Nu gällde det att hålla igång reaktorerna längre än till 2010, och kompensera för att Barsebäck försvann. Att starta Barsebäck igen var det inte tal om eftersom man inte hade bevarat anläggningen i “safe storage”, utan rivnings-saneringen hade påbörjats, vilket nu har haft sådan inverkan på rör och tankar att de inte längre är brukbara.

Följdaktligen blev man tvingen att höja effekten på de kvarvarande reaktorerna, samt livstidsförlänga dem. Men två problem fanns:

1. Det fanns ingen höjd tagen för detta. När verken en gång byggdes fanns sådana här abrovinker inte medtagna i planerna.
2. Kompetensen hade torkat ut. Med det kärnkraftsfientliga klimatet i Sverige fanns det nästan ingen som ville satsa sin utbildning och sitt yrkesliv på att bli kärnkraftsingenjör. Med den naturliga avgången från kärnkraftsindustrin försvann sakta men säkert vår kärnkraftskompetens.

Följdaktligen gick inte heller alla revisioner som man hade hoppats. Man startade tidigt under 2009 (inte nu som vissa dårar hävdat) för att hinna bli klara innan höstkylan. Men enbart Oskarshamn 2 hann bli färdigt. I övrigt gick det så här:

• Ringhals 1: Planerat uppehåll 2,5 månad. Idag är uppehållet justerat till 9 månader.
• Ringhals 2: Planerat uppehåll 4,5 månad. Idag är revisionen justerad till 8,5 månader (revision pågår).
• Oskarshamn 3: Planerat uppehåll 3 månader. Revisionen tog 10 månader på grund av en bråkig turbin. Idag körs reaktorn vid endast 25 % av max.effekt.
• Forsmark 2: Planerat uppehåll 1,5 månad. Revisionen tog 3,5 månad. Nu testas systemen av samtidigt som effekten ökar successivt.

Så när kylan slog till var ca en tredjedel av Sveriges kärnkraft inte tillgänglig.

Är vi förvånade?

Inte det minsta. Detta har varit välkänt för alla som vågat se på kärnkraften som något annat än Piss & Pest & Senapsgas. Vi är inte det minsta förvånade att detta skulle hända därför att även med den enklaste slutledningsförmåga gick detta att förutspå.

Talet om att detta skulle vara någon slags konspiration av kärnkraftsbolagen klingar tomt. Det är rena fantasier. Kärnkraftsbolagen blöder ut miljoner varje dag på att inte få vara med och producera nu när trycket är som störst. De höga spot-priserna kompenserar inte för produktionsbortfallet. De enda som är glada för det här är producenter i utlandet som nu kan sälja sin el dyrt till oss.

UPPDATERING: Ok, jag fick just äta upp det argumentet med råge. E24 berättar mer. Men påståendet att avställningarna är avsiktliga för att driva upp priset är ändå bullshit därför att en sådan chansning kräver köldknäppar… och de kommer inte på beställning.

Så tack för den, kärnkraftsmotståndet. Det här är ert fel. Var är det “överskott” som ni pratade om? Vi hade behövt det nu…

/Micke, frusen och bitter

UPDATE: Voting is now closed. Thank you all who did vote for us. We got 49 thumbs up and 10 thumbs down. Not too shabby. Now let’s aim for COP16.

Vote for us at COP 15.

Click here to go to the voting page.

At the time of writing, world leaders are gathering in Copenhagen for the United Nations Climate Change Conference.

YouTube, their owners Google, and the host of the conference, the Danish foreign ministry is allowing people to post questions to be voted for. On tuesday the 15′th, the most voted for questions will be asked to the world leaders.

Nuclear Power Yes Please has a question to ask too…

Jag fick syn på i tidningen City att Maria Wetterstrand skulle komma till Malmö Högskola för lunchföreläsning. Jag sticker dit. Fullt i salen.. jag sitter i fönstret med några andra.

Först kommer Maria några minuter för sent, sedan är det 45 minuter reklam för (mp) och lite tjuvnyp mot Alliansen.

Under tiden skickades en Rubiks Kub runt med instruktionen “Gör den olösbar”. Redan där anades tricket: hon eller någon annan skulle lösa den på slutet för att visa att problem går att lösa. Attans att jag inte fick tag på den…

Föreläsningen avslutas. Maria löser kuben under slutanförandet, Applåder. Dags för frågor. Upp med handen.

Fråga: titeln för föreläsningen var “Byt politik, inte klimat”. Anser (mp) att om ideologi och principförklaringar står i vägen för en omställning, är det då motiverat eller kanske till och med nödvändigt att låta politiken komma på undantag för att lösa det här problemet du talat om?

Redan här visade sig politikern i Maria för nu började hon glidande svara att de flesta partier har ju faktiskt lyckats införliva klimatfrågan i politiken utan att det egentligen står emot någon av ideologierna. Så inget ja eller nej utan något som betydde “Det behövs nog inte”. Till slut får jag henne dit jag vill: skulle miljöpartiet avstå någon av sina principförklaringar om detta talade emot lösningar på problemen hon definerat? Då fick jag det “Ja” jag fiskade efter. Men då hade det också gått en bra bit över 30 sekunder och folk hade otåligt handen i luften.

Jag frågar: så varför omvärderar inte (mp) kärnkraften?

Svar: för att den är inte hållbar.

Uppföljningsfråga: enligt vems defintion av hållbarhet då?

Här fick jag ett talande svar: “enligt defintionen om vad som är hållbart”. Hon kunde uppenbarligen inte den. Språkröret för Miljöpartiet visste inte vad vi menar med “Hållbar utveckling”. Det är inskrivet i grundlagen…

Jag pressar vidare om vad hon menar med hållbar, och igen visar sig politikern då hon rycker tillbaks initiativet genom att göra en lång utläggning om varför hon inte tycker kärnkraften är hållbar, utan att definera vad hon menar med hållbart. Det blir något om att inte ta saker ur marken… farligt avfall… 100 000 år. Hon drar ut på tiden, släpper inte in mig i matchen igen.

Jag säger att vi har en lösning för kärnavfallet sedan 70-talet, men hinner inte få den punkten igenom för där tog min tid slut för att folk var irriterade på mig. Jag fick släppa frågan till andra.

Det som jag stör mig mest på att här var någon som i tre kvart talat om att inte se problem utan att se lösningar. Men när det gäller den för Miljöpartiet heliga principförklaringen att kärnkraft är fel, då var helt plötsligt avfallet ett olösbart problem.

Det intressantaste var att se hur politikern undvek knepiga situationer som kan bli pinsamma. Läxor att lära:

1) Svara inte “Ja” eller “Nej”. Prata utan att säga något.

2) Om det börjar bli jobbigt, prata på tills tiden tar slut så får du sista ordet.

Mycket facinerade, och mycket skickligt måste jag säga. Men det blev tyvärr inte den diskussion jag hade hoppats på.

—

Efteråt närmade sig dock ett antal intresserade åhörare, främst en kille som var väldigt anti-kärnkraft. Han var mycket trevlig och vi hade diskussion i minst en kvart. Flertalet tjejer lyssnade runtomkring också, vissa sköt in frågor. De lyssnade och diskuterade och förde fram argument. En trivsam diskussion. Och jag mötte deras argument…

- Folk dör i drivor vid urangruvor säger de. Nej, man dör inte i drivor vid urangruvor säger jag. Australien klarar av det. Jag har sett rapporterna från från deras miljömyndigheter.

- De säger: Uranbrytning är visste det farligt, se på Sverige. Det var ju farligt här. Ja det var farligt här, svarar jag, men Ranstad var ju för 50 år sedan. För bara 30 år sedan fick svenska järnbrytare i LKAB’s gruvor 2000% mer strålning än uranbrytarna idag. Ja men du kan ju inte se på 40 år gammal järnbrytning och jämföra tyckte han. Exakt tycker jag, precis som att du kan inte titta på 50 år gammal uranbrytning… vi måste titta på framtida brytning.

- I Afrika finns ingen miljlagstiftning värd att tala om menas det. Jag påpekar att man även utanför lagstiftningen använder sig av miljöcertifieringar, som ISO 14001. E.ON exempelvis certar sina levarantörer av uran så.

- Ok, Australien kanske gör det rätt. Men vi kan ju inte köra uranet från Australien för transporterna förorenar menar de. Jo men hur mycket uran behöver du? frågade jag. Hela din energiförbrukning… hur mycket behöver du? Jag håller fram händerna och kupar dem: “så här mycket”.

- Avfallet är farligt och vi har ingen lösning säger de. Jo, vi har en lösning, vi har vetat sedan 70-talet vad man kan göra. Detta hade de uppfattat från sparringen med Maria, och undrade vad jag menade med det. Jag förklarade att vi har vetenskapen, nu gällde det bara att få till politiken bakom det hela också. Exempelvis havsbottenförvaring funkar perfekt, men vi vill inte. Oklo däremot visar att djupförvar det funkar, och det är politiskt gångbart. Lång utläggning om det. Och nu är KBS-3 på gång och det är ännu bättre än Oklo.

- KBS-3 funkar inte påstår de. Kopparn i kapslarna korroderar på 1000 år, det var ju konstaterat. Eh, nej, det var inte alls konstaterat, Peter Szakalos och Gunnar Hultquist är de enda som säger detta, och de säger att de har en lösning på det som de påstår är problemet. De har till och med patenterat den.

- Fick in punkter om 95% av uranet som kommer ut ur våra reaktorer är outnyttjat och hur lite uran vi använder: 9000 ton på 50 år. Det mostvarar en kub på 8×8x8 meter. 2×2x2 meter av det är avfall

- *SPARK* på Sovjet för att de var idioter. Alla visste ju att den där lösningen som resulterade i Tjernobyl var farlig. Hade vi gjort samma sak i Sverige hade jag(!) hängt på grindarna till verken och krävt deras omedelbara nedstängning.

- Strålning är osynligt och omätbart så det är unikt på det viset, säger han. Nej, strålning är inte alls omätbart kontrar jag. Du kan mäta strålning i koncentrationer över miljarden lägre jämfört med de flesta andra potentiella miljöfaror. Du får utslag för radioaktivitet på kaliumet i en banan. Jo men det är osynligt, för du kan inte se det, säger han. Sant, säger jag, men du kan inte se koldioxid eller kvicksilver i fisk heller.

- Jag poängterar vikten av en energimix. Vi behöver allt vi kan få… alla rena energislag måste få vara med, inklusive kärnkraft.

- Kärnkraft är dyrt och ineffektivt säger han. Jag säger: 90-95% lägre mängd utsläpp, per kWh enligt WWF, om man jämför kärnkraftsnationen Sverige med kolnationerna Tyskland, UK, USA och Kina. Effektskatten på kärnkraft uppgår till 4 miljarder SEK årligen, men ändå går bolagen runt ledigt. Vindkraften har blivit utlovad 100 miljarder SEK av regeringen, bara för att bli ekonomiskt gångbart. Och Elforsk säger att kärnkraft är billigare än allt utom vattenkraft.

- En av tjejerna säger att många länder ger kärnavfall till vapenindustrin. Nej, konstaterar jag, det är tvärt om: vi gör idag kärnbränsle av kärnvapen; svenska kärnkraftindustrin dödade svenska kärnkraftsprogrammet; och ingen använder kärnavfall till kärnvapen för det är för dyrt, för svårt och det är mycket enklare att bara göra busenkla vapen-breeders om man tvunget vill ha rent vapen-plutonium.

- Sol räcker, så varför kärnkraft? frågar en av tjejerna. Jag ger länk till www.withouthotair.com till alla närvarande och uppnanar att gå in och kolla siffrorna själva.

Roligast var på slutet… vi reser oss, tar kapporna/jackorna. Han tappar sin “Atomkraft, Nej Tack”-knapp. Han plockar upp, visar upp den för mig och säger skämtsamt/lättsamt “Aha!”. Jag tar lugnt upp min mobil. Utan att ens titta på den slidar jag upp skärmen så att den tänds och håller upp den till honom: “Nuclear Power, Yes Please”. Jag behövde inte säga “Aha”… bara log väldigt nöjt. 

Vi skildes åt på goda termer medan vi diskuterade om vikten att diskutera med de som inte håller med en själv. Han påpekade att han ändå inte var övertygad, men att argumenten ändå var intressanta. Handskak, hej då.

Kul lunch! Men fan vad hala politiker är. Får kolla Wetterstrands blogg senare.

Sedan när det visar sig att industrin visst det tar ansvar, på ett sätt som är så omfattande att troligtvis ingen annan industri kan mäta sig med det, ja då är det fel det också!

Seriöst, ni som hatar kärnkraft så intensivt: går det att göra er glada eller har ni bestämt er att allt är fel redan innan någon öppnat munnen?

Artiklar: Martin Blomberg, Knapsu, Hembyggdsrörelsen Färgelanda, Birger Schlaug, Divage, SR, TV4, DN, SvD

This is a very unsafe stairway, because it is physically impossible for you to fall over the side and hurt yourself. Uhm... what?!

(Image source)

Every now and then I come across (link in Swedish) the following argument against nuclear power:

“All the safety devices, procedures, regulation and supervision prove that nuclear power is unsafe.”

And it baffles me every time, because what that boils down to is someone saying something that means: “It’s unsafe because it’s so safe!”.

The (lack of) logic reasoning applied to something else, say a staircase, is exemplified thus:

- This staircase is unsafe, because it has a railing!

- How do you mean?

- Because if the railing wasn’t there, I could fall over the side and hurt myself.

- Yes but the railing is there to stop you from falling over the side and hurting yourself.

- Exactly, so the staircase is unsafe, because it needs the railing.

- But the railing is an integral part of the staircase now. Are you suggesting you can run right through a two inch thick stainless steel railing?

- Well if I could I’d fall over the side and hurt myself.

- So… can you make your way through stainless steel railing or not?

- That’s not the point! The point is that it needs the railing so it’s unsafe!

- Look, not only does it have the railing, but the railing is in turn stuck to a concrete wall that goes all the way up to the ceiling.

- Oh my!! Then it’s really unsafe if it has that much safety! Now I won’t got near that damned thing because I just know I’ll fall over the side and hurt myself!

…and so on.

Kafka would have a field-day with this…

“Every Swedish citizen shall be entitled to have free access to official documents, in order to encourage the free exchange of opinion and the availability of comprehensive information.”

The paragraph above is the first act of the second chapter of The Freedom of The Press act, a cornerstone of the Swedish constitution. In short chapter two, titled “On the public nature of official documents”, says that if I as a Swedish citizen wish to take part of any official document, I am entitled to have swift access to it, no questions asked.

The term “official document” is rather wide and includes pretty much any document in a publicly funded institution, exceptions being only work in progress, private non-work related messages, and documents that have explicitly been classified as non-public.

This is one of the first things they bring up in Swedish law classes. I had an introductory law course in the mid 1990’s while getting my Masters Degree in Computer Science and Engineering. With the perverse pleasure that law-wranglers find in exploring the consequences of laws, the lecturer exemplified the extent of chapter two thus:

“You are perfectly allowed to walk into any public institution and say: “Hello. I intend to cause this institution some harm. Would you be so kind as to hand over today’s mail please?”, and they are compelled by the constitution to grant your request”.

Yes, even the mail of a Swedish public institution are official documents. Pretty much any document that comes into, or comes out from such an institution is official, and as such all Swedish citizens are entitled access to them.

Skip forward about 14 years and we land on October 5, 2009, when a question popped into my mind: does this include emails to university employees as well? A quick ask-around and the question was answered: yes, it does. Emails to and from publicly funded Swedish universities are subject to chapter two, and as such they are official documents.

So I posted a request to the registry office of the Royal Institute of  Technology (KTH), asking for the emails of Peter Szakalos, five years back. I knew from a private contact that KTH uses Microsoft Exchange as their email system. I further knew how easy it is to make a copy of an inbox in MS Exchange and save it to a file. I made the request unspecific in order to save them some work in that they shouldn’t have to have to sort through the email for specifics. Just grab the official part of the email and send it as an archive file. Piece of cake.

The question everyone keeps asking me at this point is “Why?”. The answer is: curiosity about the discussion that led up to the conclusion that copper corrodes in anoxic environments and that KBS-3 may fail the authority review. Who was involved? Was there any sort of pressure on Szakalos? What parties are interested in this and have they been trying to get involved? Are there “politics” and non-scientific interests trying to push the result either way? That’s why… and also partly because I figured this ought to be a unobtrusive, simple request that causes no particular disturbance to anyone.

I had no idea wat was about to happen…

The first hint that this might not be as smooth a ride as I expected was when the registry office at KTH mailed back after two days (so much for “as soon as possible” spelled out in the constitution) saying that they had received the request and intended to send the materials over… on paper.

Five years of email correspondence on paper?! I asked them: “are you sure about this? It’ll just muck things up for both parties”.

They replied and restated their intentions because “KTH’s policy is to always send paper copies when official documents are requested”.

Well “fine” I told them, I cannot ask them to break offical policy, but “isn’t it at this point prudent to ask for an exception from or an expansion of the policy”?

They didn’t email me back on that. So I waited a day… and then another day. Not a word from KTH. More days passed. Eventually I almost forgot about it. I figured maybe they were trying to find away out of sending the whole thing on paper because, in the words of Douglas Adams, “the mere idea is, quite clearly, utterly ludicrous”.

Two weeks later on October 21, a friend of mine that knew of the request for email calls up, tells me to go to the homepage of “Ny Teknik” (translates to “New Tech”), a Swedish weekly tech newspaper. He tells me to scroll down the main page. What I found first made me laugh out loud, for real. And then my mind reeled when I read further, and realized my request had turned out to be everything except unobtrusive.

There were speculations about the nuclear industry trying to sabotage and silence Peter Szakalos.

What the fuck had I done?!

To be continued…

I have had some crazy last few days, culminating with a Swedish newspaper calling me and asking me if I am a saboteur trying to wreck a scientist’s work on behalf of the nuclear industry! Whatever prompted anyone to ask something that bizarre? Well, the whole thing started over 30 years ago…

Anyone using fissionable material in Sweden is by law responsible for the safekeeping and disposal of the end-products. We’re not allowing reprocessing, and we’re not allowing the export of highly radioactive waste products, so we have to deposit any such materials.

To that end, the Swedish nuclear power companies formed the Swedish Nuclear Fuel And Waste Management Company, SKB for short for the purpose to researching a viable method to deposit spent nuclear fuel that is acceptable for the public as well as politically. Not that we didn’t know of viable methods since such methods were known since the early 70’s. But only very few of them were palatable, so we needed a bit of research of our own.  The project “KärnBränsleSäkerhet” (Nuclear fuel safety), or KBS for short, was started in 1976. In 1983 the third report of this project, KBS-3, was put forth and it proposed what is most likely a solution to the nuclear waste problem.

KBS-3 explained, click for a bigger image. © SKB

To summarize KBS-3, it describes a deep bedrock repository, 500 meters down where the fuel will be contained by three independent barriers. Tunnels will be made in the bedrock, and holes will be drilled out from the tunnels. Each hole will be lined with watertight bentonite clay, and in each of these holes a friction-welded canister made from 5 cm thick corrosion-resistant copper, with cast iron insets holding the nuclear fuel, will be placed. Slow moving water in the bedrock will wetten the bentonite  clay, which will swell to a pressure of up to 50 atmospheres, sealing all cracks and fissures, thereby preventing water movement around the canisters. When the repository is full, all tunnels will be filled with bentonite clay and the access tunnel may be filled to the surface with Portland cement. From then on, around the year 2070, it can be left there, maintenance-free for 100 000 years until the waste has decayed to a level of radioactivity that is the same as uranium ore. 

SKB has been performing research up ’til now to verify that KBS-3 holds. Using data from natural analogues such as Oklo, Gabon; Littleham Cove, UK; Cigar lake, Canada; along with theoretical analysis, experiments and simulations; they have been verifying that the different barriers should hold. And in late 2010/early 2011 SKB will be handing the final proposal, along with all the research, to the authorities for validation and being granted a permit to build the Swedish nuclear fuel repository.

However there is a cloud looming on the horizon. Up until now, it has been assumed that in the oxygen-depleted, reducing environment that exists in the Swedish bedrock chosen at Forsmark, copper cannot possibly corrode. But a team of scientists from Uppsala University (UU) and Royal Institute of Technology (KTH)  claim they have performed research where they have been able to make copper corrode under anoxic conditions. We have written about that before.

This has caused a bit of a stir because this research has not been independently verified yet. It has not been published in a peer reviewed manner. And SKB says that despite being given all these claims since years back, they haven’t been able to reproduce the results. Putting further spin on this is that the scientists have patented a method of coating the capsules, someting which they claim solves the supposed problem with corroding copper. So we find ourselves in a situation where SKB says “We cannot confirm this is a problem” and the scientists Szakalos and Hultqvist are saying “But it is indeed a problem!”. So in mid-November this year, there will be a workshop where Szakalos, representatives from SKB, and other researchers get together to discuss this matter in an effort to try to reach consensus.

And this is where I stepped into the picture and accidentally caused a bloody mess…

Continued in part 2…

Jinge skriver om KBS-3: Dessutom kommer denna förvaring kosta pengar hela tiden. Den måste skötas, vaktas och underhållas.

Kommetaren jag ville skicka till hans blogg var följande:

Jag är ledsen Jinge, men det där stämmer inte. Det är rena faktafel du yttrade där.

KBS-3 är gjort för att vara underhållsfritt. När slutförvaret förseglas vid omkring 2070 är människan ute ur ekvationen för gott. Vi behöver inte lägga ett enda öre på slutförvaret därefter. Finansieringen för slutförvaret är säkrad via kärnavfallsfonden och inkomsterna till den tas direkt från elräkningen. Idag ligger påslaget på lite drygt 1 öre per kWh.

Och 100 000 år är inte alls obegripligt. I geologiska tidsramar är det knappt ens en blinkning. KBS-3 bygger erfarenheter från platser som Olko, Littleham Cove och Cigar Lake, där vi talar om tidsramar som är väldigt mycket längre än så. De naturliga rektorerna vid Oklo höll kärnavfallet inom sig i 1 700 000 000 år utan att det flyttade sig mer än 3 meter, det vill säga i storleksordningen 20 000 gånger längre än vad som krävs för att det skall bli ofarligt.

Jag förstår din oro Jinge, men du saknar vissa nyckelfakta i sammanhanget. Får jag i all blygsamhet föreslå att du surfar runt lite på SKB’s hemsida och läser in dig på vad KBS-3 innebär, vad forskningen bakom metoden är, och hur det är tänkt att fungera?

Dock kan man inte säga detta till honom på hans blogg för Jinge har nu varit herre på godset så länge att han klipper alla kommentarer som säger emot honom, alltid motiverat med det vaga “Läs kommetarsreglerna!” även om han själv har låg respekt för dem. Så det får bli svar här istället.