Forsmark är en utmärkt mötesplats! Svar till Miles Goldstick, MILKAS

Miles Goldsticks kritik den 30:e oktober i Östhammars nyheter mot att SKB valt Forsmark som plats för sitt samrådsmöte var delvis rätt. Det var dumt av SKB att välja en plats dit det inte gick någon busstrafik. Däremot, att utsläpp från kärnkraftverket skulle innebära någon hälsofara är något som en vän skulle utrycka det, ren gallimatias.

De som bor nära ett kärnkraftverk erhåller varje år cirka en hundradels millisievert. Jämför man det med sju millisievert som är den dos som piloter varje år kan erhålla blir det hela löjeväckande. Ett kärnkraftverk är under inga som helst omständigheter en olämplig plats att bo bredvid, eller för den delen att ha ett möte på. Vi tror inte Miles Goldstick har några problem med att hålla möten vid ett vattenkraftverk. Ändå miste drygt 170 000 personer sina liv då dammen i Banqiao brast. Det är oerhört många fler än vad som någonsin har dött av kärnkraften, Tjernobyl inräknat. Kom ihåg att vid olyckan vid TMI, den näst mest allvarliga olyckan vid ett civilt kärnkraftverk, dog inte en enda person och stråldosen som gavs till de som bodde i närheten var densamma som om de hade åkt på semester i Denver i två veckor. Detta på grund utav den lite högre bakgrundstrålningen i Denver.

Goldstick har också rätt i att kompetens inom strålningsfysik och dosimetri är en speciell typ av kunskap som de flesta i samhället inte besitter. Detta är anledningen till att vi ställer oss frågande till varför Miles Goldstick själv anser sig ha "speciella kompetens" som gör att han kan uttala sig om strålningens risker. Goldstick hävdar vidare att dosimetrin och dess komplicerade problem kan lösas med lite sunt förnuft. Hur det nu kommer sig att ett ämne som, enligt honom själv, kräver expertkompetens kan lösas med sunt förnuft är för oss helt obegripligt.

Den 27:e november skriver Goldstick igen om strålningens risker, en liknelse om glödande kol och ekvivalent stråldos gör att hjärnan gör en volt och landar någonstans där den inte bör vara. Han blandar ihop begrepp och skriver igen att dessa flera hundra tusen becquerel per sekund är farliga. Syftet med detta måste vara att skrämma, förvirra och avleda allmänheten från den verkliga frågan: är Forsmark en lämplig mötesplats. Vi svarar detsamma som strålskyddsmyndigheten, absolut!

Michael Karnerfors, Johan Simu, Nils Rudqvist, Mattias Lantz, Johan Kihlberg och Christoffer Willenfort, för Nuclear Power? Yes Please.

Tro är för de som saknar fakta

Stockholmsvänstern skriver på sin blogg att deras "närmast religiösa kärnkraftsmotstånd" är motiverat. "Det finns tyvärr en anledning till den trosinriktningen" skriver de. Som vetenskapligt intresserade kan vi inte låta bli att le, därför att inom vetenskap är tro reserverat för de som inte vet. De som har fakta behöver inte tro.

Att Stockholmsvänstern inget vet avslöjas direkt i inledningen. Närmast förvånat konstaterar de att dagens svenska kärnkraft utnyttjar bränslet mycket dåligt. Våra öppna uranbaserade bränslecykler har en nyttjandegrad på några få procent. Det vill säga av allt det bränsle vi stoppar in i våra reaktorer kommer mer än 95% ut igen, outnyttjat. Inte nog med det men av den värme vi faktiskt får ut från bränslet går två tredjedelar förlorat som spillvärme rakt ut i Östersjön och Kattegatt. Detta är givetvis hål i huvudet.

Detta har vi kärnkraftsvänner vetat länge. Sådant tillhör de grundläggande frågorna i kärnkraftsdebatten. Detta är ett av de huvudskäl som vi angivit till varför vi behöver forskning, utveckling och nybyggnad inom svensk kärnkraft. Att motståndare som Stockholmsvänstern får upp ögonen för det först 20-25 år efter att reaktorerna togs i drift är frustrerande, men tyvärr är inte inget som är oss obekant. Sådan här okunskap springer vi på stup i kvarten.

Efter detta fortsätter Stockholmsvänstern bara nedåt. De hävdar...

  • - Att Tjernobyl-katastrofen berodde på en härdsmälta.
  • - Att svenska reaktorer är lika olycks-benägna som Tjernobyl's reaktorer.
  • - Att låg nyttjandegrad är detsamma som att energikällan är smutsig.
  • - Att vi inte har någon lösning för avfallsfrågan.
  • - Att urangruvor är smutsiga.
  • - Att huvudexportörerna av kärnbränsle är Tredje Världen-länder som få européer besöker.

Som intresserade och någorlunda pålästa i dessa frågor bankar vi förtvivlat huvudet i väggen över dessa aningslösa, huvudlösa och framförallt kunskapslösa påståenden. Inget av dem har någon grund i verkligheten. Kan man bli annat än uppgiven när debatten ser ut så här?

Men värst är nog ändå när Stockholmsvänstern frågar läsaren: varför är det så här? Varför använder vi inte reaktorer som har mycket högre verkningsgrad; som producerar mindre än en femtiondel mängd avfall mot dagens reaktorer: avfall som är farligt en tusendel av tiden av det avfall vi skapar idag. Varför har vi våra gamla generation II-reaktorer från 70-talet när vi skulle kunna nyttja moderna generation IV-reaktorer som inte ens kan drabbas av härdsmälta?

Stockholmsvänstern... gå till närmaste spegel och ställ er rakt framför den, så finner svaret på er fråga där. Ni frambär arvet av ett 28 år gammalt riksdagsbeslut, taget efter en farsartad folkomröstning där de tre alternativen som fanns att rösta på var "Nej", "Nej" och "Nej". Felaktig trosövertygelse baserad på okunskap och framstegs-fobi är den första och största anledningen till att vi harvar på som vi gör istället för att vara världsledande på den renaste och säkraste energiform som finns. Vi kunde ha haft en hållbar och klimatneutral energiproduktion i Sverige till år 2030, om inte nojiga och felaktiga beslut tagits av förra generationens beslutsfattare.

Men än är inte för sent. Bara för att vår föräldrageneration inte visste bättre så behöver vi inte leva med deras misstag. Planeringsförbudet mot kärnkraft är bortplockat sedan ett par år tillbaks. Återstår gör bara att riva upp Kärntekniklagen 5§, och därigenom tillåta nybyggnation av klimat-smarta kärnkraftverk.

/Michael Karnerfors, för Nuclear Power? Yes Please

Kärnkraften säker och ren. Svar till Johan Swahn, MKG

Svar till Johan Swahn, MKG

Hållbar utveckling handlar om att förse dagens generation med vad den behöver utan att offra framtida generationers möjlighet att göra detsamma. Det finns inga tvivel om att kärnkraften uppfyller det. Uran och torium finns för tiotusentals år. Föroreningar från kärnkraftens livscykel är extremt små och kan reduceras ännu mer när man går över till slutna bränslecykler. Att påstå att kärnkraft inte är hållbar är om något ett bevis på att man inte förstår vad hållbar betyder. Det är som att säga att vindkraft inte är hållbart eftersom man måste bryta koppar och stål för att bygga kraftverken. Kärnkraft kommer utan problem att kunna hålla oss med tillräckligt ren energi fram tills att nästa generation energiproduktion - fusionskraften - är på plats inom 50 - 150 år.

Idén med en plutoniumekonomi var tekniskt sund på 70-talet och den är lika sund idag. Det som satte stopp för idén då var att politiker fick den obegåvade och ogenomtänkta iden att man kan hindra kärnvapenspridning genom att hindra teknikutveckling. De glömde dock att den teknik som krävs för att producera vapenmaterial redan var allmän kännedom. Vilket halvkompetent ingenjörsteam som helst kan designa och konstruera en primitiv, luftkyld och grafitmodererad reaktor av Hanford- eller Windscaletyp som producerar utmärkt plutonium. Idéns misslyckande demonstrerades med tydlighet av att Nordkorea, ett av världens mest efterblivna länder då det gäller teknologi och ekonomi, lyckades både bygga en plutoniumproducerande reaktor samt konstruera en bomb på egen hand, och detta dessutom under hårda sanktioner. Att sticka huvudet i sanden och tro att vi kan tiga bort säkerhetspolitiska utmaningar genom att hindra teknisk utveckling har aldrig, och kommer aldrig, att fungera.

Vidare framsteg inom generell laserteknik kommer snart göra AVLIS- och MLIS-anrikning till en bagatell och då försvinner även det hindret för länder som inte har kompetensen att bygga traditionella anrikningsanläggningar. Det går inte hindra länder som vill ha kärnvapen från att skaffa sig vapen genom att hindra teknikutveckling i väst. Allt som krävs av ett land är viljan. Kunskapen kan sedan hämtas in utan större problem. Och att påstå att breeder-reaktorer i USA, EU, Kina, Ryssland, Indien eller för den delen Sverige, skulle öka vapenspridningsrisken håller inte.

Diskussioner om kärnkraftsolyckor är också något som hör hemma i 70-talet. Johan, om vi ska tala om risker, varför förespråkar du inte en avveckling av vattenkraften? Vattenkraft har bevisligen dödat långt fler människor än kärnkraft under den senaste livstid, mätt både totalt och antal döda per TWh. Endast Banqiao-katastrofen i Kina dödade 30-40 ggr fler än alla de som förutspås dö av cancer pga Tjernobyl. Ser man till riskerna vid energiproduktion är redan nuvarande kärnkraft bland de säkraste energislagen. Reaktortyper som pebble bed-reaktorer kommer i sin tur att helt eliminera ens den lilla risken för härdskador.

De verkliga mördarna i världen är biobränslen, kol, olja och andra brännbara bränslekällor. Det är dessa energislag som vi borde jobba med att påtvinga kraftiga miljöförbättrande åtgärder eller som i fallet med kol och olja minska användningen så mycket som möjligt. Att bränna upp kvistar, kolklumpar eller olja är definitivt inte modern teknologi. Och vad gäller energieffektiviseringar borde du ta en rejäl titt på Jevons Paradox. Risken är nämligen rätt hög att effektiviseringarna som du talar dig varm för får en oväntad och obehaglig effekt.

Dina prisuppgifter för kärnkraft skiljer sig stort från de uppskattningar som Vattenfall, EON, Elforsk med flera presenterar. Inte heller matchar de höga priserna du anger de kostnader man sett vid konstruktion av nya reaktorer i Japan, Korea och Kina. Vi kommer givetvis få en bättre inblick i prisfrågan då AREVA färdigställt några EPR i Europa och Westinghouse några AP1000 i Kina och USA. Den största delen i att kärnkraft blivit dyrare är dock att priserna på råmaterial ökat skarpt, råmaterial som tex vindkraft kräver betydligt mer av. Därför ger ökningar i materialkostnader kärnkraften ännu mer ekonomiska fördelar mot vindkraft, medans de båda förlorar mot kol och gas.

Sen har vi slutförvaring. Det är mycket besynnerligt att du som studerat avfallsfrågan missat att den viktigaste säkerhetsbarriären är den naturliga, dvs transuranernas låga löslighet i vatten under reducerande förhållanden, samt aktinidernas extrema affinitet för sten och lera. Du borde knallat upp till kärnkemisterna under din tid vid Chalmers Tekniska Högskola och läst på lite om aktinidkemi. Det gör inte särskilt mycket om avfallsbehållarna går sönder efter några tusen år eftersom transuranerna stannar på plats då det inte finns något som kan transportera dem vidare. De mänskliga barriärerna är enbart grädde på moset. Naturen har på ett övertygande sätt demonstrerat detta i och med de naturliga reaktorerna som uppstod några miljarder år sedan i Oklo, Gabon. Förhållandena vid Oklo var betydligt värre än de kommer vara i en svensk slutförvaring, men trots det spred sig inte transuranerna mer än någon meter som högst.

Vi är väldigt nyfikna på vilka processer MKG hävdar kan sprida transuranerna från slutförvaringen upp till ytan och där ge den mest utsatta befolkningen en dos som överstiger 0.1mSv/år. Kan du svara på det Johan?

Slutligen Johan, tycker vi det är lite smålustigt att när man slår upp den rapport som du menar på säger att svensken i gemen är emot kärnkraft, så är det första man ser siffror som säger att minst hälften är positiva till fortsatt kärnkraft och i många fall även till vidareutveckling och utbyggnad.

/Michael Karnerfors, Johan Simu, Nils Rudqvist, Mattias Lantz, Johan Kihlberg och Christoffer Willenfort, för Nuclear Power? Yes Please.

SNF ljuger i kärnkraftsfrågan

Jag kan inte bli annat än mäkta upprörd när Svenska Naturskyddsföreningen framför rena lögner i kärnkraftsfrågan. Påståendet att kärnkraft "genererar ett avfall som är livsfarligt i hundratusentals år, utan att någon vet det ska slutförvaras" är lögn och förbannad dikt.

SKB's metod för kärnbränsleförvaring KBS-3 är i slutstadierna av sin forskning. Bevisen för att metoden är säker finns redan på plats och all forskning finns publicerad att läsa. Det är bara att gå till SKB's hemsida och börja ta åt sig av kunskapen.

Vidare förutsätter påståendet att vi aldrig någonsin kommer att kunna transmutera avfallet till något som är mer kortlivat. Om SNF hade bekymrat sig att läsa det som Mark Lynas skriver istället för att komma med irrelevanta och desperata personangrepp så hade de kanske fått upp ögonen för att ny teknik är på god väg, teknik som inte bara kan minska farligheten på redan skapat avfall, utan dessutom kraftigt höja effektiviteten på kärnkraftverk så att mängden kärnbränsle som används gott och väl faller inom hållbarhetens ramar.

Att Mikael Karlsson i det läget går ut och påstår att ingen vet vad man skall göra med avfallet eller att att kärnkraft inte är hållbart är sålunda antingen avsiktlig lögn, eller en förbluffande brist på insikt i dessa frågor.

Så säg oss Micke, vilket är det? Ljuger du dina läsare rakt upp i ansiktet, eller har du bara skitit i att sätta dig in i frågan?

/Michael Karnerfors, för Nuclear Power? Yes Please

SNF går till personangrepp när argumenten tar slut

När argumenten tar slut kommer personangreppen fram. “Nyttig idiot”, “spöksskrivare”. Kan man tolka detta på annat sätt än att Naturskyddsföreningen står svarslös? Som en fångad råtta försöker man bita katten.

Faktum är att Lynas är allt annat än en idiot. Inte heller är detta skrivet av en spökskrivare. Detta är Lynas själv som har skrivit. Det är bara att gå till hans hemsida och läsa originalet. Goggla på “Mark Lynas” och hitta det där. Där hittar man också anledningen till att Lynas nu är kärnkraftsvän.

Lynas var länge själv kärnkraftsmotståndare. Skillnaden mellan Lynas och de fanatiska kärnkraftsmotståndarna var att Lynas slutade lyssna på flosklerna. Han slutade tycka illa om kärnkraft bara för att det var meningen att man som miljönisse skall tycka illa om det på ren princip. Han började läsa forskning och fakta. Resten är historia. Nu är Lynas kärnkraftsvän.

Brännbara energikällor dödar. Kalla det “bio” hur mycket du vill men faktum kvarstår: luftföroreningar orsakar dödsfall. Effektivisera om du vill, men det kommer inte att räcka. Vill du se siffrorna? Boken “Sustainable Energy - without the hot air” innehåller raka, enkla beräkningar, utan vare sig ideologi eller förutfattade meningar. Professor David MacKay använder sig av ett exempel där han täcker 10% av hela Storbrittanniens ytan med vindkraftverk, sätter solpaneler på alla tak i söderriktning, effektiviserar, bygger vindkraftparker i Nordsjön. Ladda hem boken (den är fritt tillgänglig under Creative Commons) och se själv hur långt denna er dröm räcker.

Lynas vågade tänka om… trots att han visste att han skulle bli behandlad så här. När tänker Naturskyddsföreningen visa samma mod?