Tag Archives: avveckling

Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna

Av Michael Karnerfors, publicerad på SVT Debatt, 2011-04-18
Rubriken är annorlunda där för att SVT Debatt satte en annan rubrik än den jag valde.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund skriver på SVT Debatt att vi har goda förutsättningar att avveckla kärnkraften. Han understödjer sitt resonemang med samma argument som vi hörde 1980. Men den här gången går jag inte på det, tomma löften räcker inte. Det skriver Michael Karnerfors, Medgrundare av nätverket Nuclear Power Yes Please.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund frågar på SVT Debatt: ”Vad krävs då för att det ska vara möjligt att stänga svensk kärnkraft?  De svenska kärnkraftsförespråkarna har ett ansvar att leverera ett svar i  debatten: Vilka förutsättningar krävs egentligen för att det ska vara  aktuellt att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige?”

Per Bolund, svaret du efterfrågar är enkelt:

- Det krävs att ni som inte vill ha kärnkraften tar bort de fossila bränslena först, för de dödar oss.
- Det krävs att ni tar ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats.
- Det krävs att ni visar att ni tror på det ni säger, och inte bara kommer med tom skrämselretorik.

Sista punkten är den som avslöjar falskheten bakom din artikel Per  Bolund. Precis som när du i riksdagen gjorde dina anföranden inför  kärnkraftsbeslutet 17 juni 2010, går denna artikel ut på att skrämmas.  Ditt budskap till läsarna och svenska folket är ”Var rädd och känn skräck för kärnkraft”. Du använder dig av skrämselpropaganda.

Samtidigt säger du ändå inte ”Lägg ned all kärnkraft idag”. Du försöker  påstå att kärnkraften är skrämmande och oacceptabel, men – för att  parafrasera Tage Danielsson – bara nästan(!) oacceptabel, det är det som  är det konstiga. Efter alla skräckhistorier du framför vågar du ändå  inte framföra kravet att kärnkraften skall läggas ned idag.

Riksdagsledamoten Cecilie Ternfjord-Toftby (m) satte fingret på denna hyckleriets motsättning när hon 17 juni frågade dig:

”Om Miljöpartiet verkligen tycker att kärnkraften är ett potentiellt  katastrofscenario tycker jag att ert argument om att avveckla  kärnkraften successivt är oansvarigt, ansvarslöst och extremt cyniskt.  Eller är det så att er argumentation i dag bara är ren retorik?”

Om du verkligen hade trott på dina ord hade du krävt ett snabbstopp nu, i  denna sekund. Men det gör du inte. Alltså är du inte ens själv  övertygad att dina egna ord bär vikt. Du vill bara utnyttja dessa falska  påståenden för att sprida skräck och genom rädsla få svenskarna att  anpassa sig till er politiska linje om kärnkraften. Eftersom inte du  tror på orden tänker inte heller jag tro på dem. Varför skulle jag göra  det när du själv inte har övertygelse nog att faktiskt agera efter dem?

Att orden faktiskt är falska bekräftas dessutom av fakta, när vi  gemensamt ser vad dessa påståendevis ”fruktansvärda” olyckor faktiskt  (inte) har ställt till med. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har  hittills dödat färre människor än vad som dör i trafikolyckor i världen  under en helt vanlig dag. Vad som är än värre är att under samma dag dör  tio gånger så många människor av luftföroreningar, främst orsakade av  fossila bränslen. I Sverige allena dör 5 000 människor per år en för  tidig död på grund av fossil bränslanvändning. Inte ens FNs mest  pessimistiska prognoser över Tjernobyl kommer upp i de siffrorna totalt  räknat.

Ändå vill du, Per Bolund, och ditt parti att allt eventuellt överskott  vi får i energiproduktionen skall användas för att lägga ned kärnkraft;  inte för ersätta de 200 TWh fossila bränslen Sverige fortfarande  använder varje år; inte för att sälja el till våra grannländer Tyskland,  Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen, vars energiproduktion är  80 till 100% beroende av  fossila bränslen. Du och andra  kärnkraftsmotståndare tycker att överskottet i den svenska  energiproduktionen enbart skall läggas på att jaga bort Sveriges  koldioxidsnålaste och renaste kraftkälla, kärnkraften.

År 1980 blev vi i Sverige lovade av landets kärnkraftsmotståndare att  till år 2010 skulle de fossila bränslena och kärnkraften vara borta,  detta dessutom utan att de orörda älvarna byggdes ut. Vi vet idag att  det var ett tomt löfte. Kärnkraften finns kvar. De fossila bränslena  utgör fortfarande 1/3 av tillförseln till den svenska energibalansen.  Påståendena om att det är lätt att avskaffa det fossila och kärnkraften  uppfylldes inte.

Nu försöker ni, Per Bolund, dina partikamrater och andra  kärnkraftsmotståndare, att dra samma vals igen. ”Det går att”,  ”vi har  potential att”, vi kan ”utan problem” stänga ned kärnkraften. Samma ord  som vi hörde då. Samma löften. Och samma avsaknad av garantier.

Den här gången går jag inte på det. Per Bolund, du och alla  kärnkraftsmotståndare måste visa att ni tror på det ni säger och att ni  håller det ni lovar. Den här gången räcker det inte med tomma löften.  Prognoser är inte gott nog. Skräckhistorier är inte tillräckligt.

Vill ni – du Per Bolund, Miljöpartiet och andra kärnkraftsmotståndare –  lägga ned Sveriges renaste och säkraste kraftkälla krävs följande  förutsättningar. Antingen…

- Krav på totalt snabbstopp nu. Ni lägger snarast en motion att alla Sveriges tio reaktorer skall vara nedstängda inom en månad.

…eller…

- Ett helt fossilfritt Sverige.
- Att ersättare för kärnkraften finns på plats och är i drift.
- Personligt ansvar av alla som krävt och tagit besluten.

Dessa är förutsättningarna som krävs. Tänker ni inte ställa upp på dessa  krav stänger ni inte en enda reaktor i det här landet, utan ger  kärnkraften ert fulla stöd och arbetar för att den skall fungera väl.  Detta är valet ni har att göra och ansvaret ni har att ta för era krav,  annars är era ord tomma och inget värda.

Till våra föräldrar - tack för omtanken och kärnkraften

Text av Mattias Lantz et. al, tidigare publicerad på Newmill

För 30 år sedan tog ni - vår föräldrageneration - ett energipolitiskt beslut. Ni gjorde det enligt bästa förmåga och med goda avsikter, vilket vi uppskattar. Tyvärr var det inte ett bra beslut. Nu är det dags för oss att ta över ansvaret.

För 30 år sedan debatterade, demonstrerade och röstade ni om kärnkraften. Många av er sade "Nej!", av omtanke för "våra barn och barnbarn".

Vi är de barn och barnbarn ni ville skydda. Vi växte upp med hotbilder av kärnkraften, och några av oss är gamla nog att minnas Harrisburg och Tjernobyl, men för de flesta av oss är det endast suddiga intryck och minnet av den rädsla som ni förmedlade till oss.

Nu har vi växt upp och har förmågan att själva värdera kärnkraftens hot och förtjänster. Vissa av oss har fått kämpa för att bli av med den rädsla vi ärvde från er, för att utan förutfattade meningar kunna bilda oss en egen uppfattning. Till vår fördel så var vi inte engagerade kring år 1980 och har inga känslomässiga bindningar till händelserna. Vi var inte på möten och lyssnade på Hannes Alfvén och hans förmåga att känslomässigt slita med sig åhörarna. Vi deltog inte i bevakningen av Kynnefjäll. De flesta av oss minns bara flyktigt den förvirring och panik som rådde i samband med kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl. Vi ser skillnaderna i konsekvenser mellan dessa olyckor, och drar egna slutsatser från dessa fakta. Vi kan njuta av Tage Danielssons monolog om sannolikhet utan att tvingas se den som ett trovärdigt argument mot kärnkraft.

För 30 år sedan lovade ni, av omtanke för oss, en avveckling av kärnkraften och ett samhälle där förnybara energikällor helt tagit över. Ni ansåg att det var er generations ansvar att ta tag i energifrågan och hitta lösningar på alla problem. Idag, år 2010, ser vi att ni tyvärr har misslyckats. Det var en god avsikt, men den omsattes inte i praktiken, vilket har medfört att vi på grund av era beslut har fått ärva kärnkraftfrågan med dess problem, men också med dess möjligheter. Vi ber att får tacka allra ödmjukast för omtanken och den välvilja som styrde era beslut, men nu är det vår tur att ta över ansvaret. Vår bedömning är annorlunda än er, och vi kommer att ta ett annat beslut än vad ni gjorde.

Vad finner vi då? Kärnkraft är ett kraftslag med utmaningar och frågor som skall lösas, men också med fantastisk energitäthet och stor potential för utveckling. Liksom andra kraftslag har den både för- och nackdelar. Sammantaget ser vi kärnkraften som en självklar del i en hållbar energimix, tillsammans med sol-, vind-, vatten- och vågkraft, bergvärme, energieffektiviseringar, och andra åtgärder som krävs för att möta framtida utmaningar.

Vi ser framför oss ett samhälle där alla kraftslag får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, med samma hårda regelverk med avseende på säkerhet, tillförlitlighet och miljökonsekvenser. Statliga stöd till energiforskning och kraftverksbyggande kan ges utan att favorisera eller diskriminera vissa kraftslag. Industrin får själva satsa på de energislag de tror på, så länge som de uppfyller regelverket.

Vi ser framför oss ett samhälle där man istället för "Nej!" säger "Ja, under förnuft, säkerhet och ansvar!". Vi säger "Ja!" till att alltid förbättra säkerheten och öka tillförlitligheten för våra kraftkällor, samtidigt som vi effektiviserar vår användning av dem och reducerar miljöpåverkan från dem.

Vi säger därför "Ja!" till alla kraftslag som kan uppfylla kraven i alla led, och vi anser att kärnkraften kan det, trots vissa brister. Vi säger också "Ja!" till vidare utveckling och förbättringar, oavsett om det är staten eller privata intressen som står för notan. En dag kommer våra barn och barnbarn få ta över frågan och hitta sina lösningar. Men idag tackar vi er för omtanken och ber om ert förtroende att få göra andra bedömningar än vad ni har gjort.

För det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please
Michael Karnerfors, civilingenjör datateknik
Johan Kihlberg, fysikstuderande
Johan Kreuger, ekonomistuderande
Mattias Lantz, forskare kärnfysik
Nils Rudqvist, biträdande forskare strålningsfysik
Johan Simu, reaktorfysiker