Tag Archives: EROEI

Per Ribbing ljuger med siffror

Amerikanerna har ett uttryck: "Guns don't kill people... people with guns kill people".

Inom den akademiska världen har vi ett motsvarande uttryck: "Figures do not lie, but liars do figure(s)". På svenska förloras en del av ordvitsen, men det blir ungefär "Siffror ljuger inte, men människor kan ljuga med siffror".

Detta bevisas i hösta grad i den tirad som Per Ribbing, civilingenjör i Teknisk Fysik från Linköpings Tekniska Högskola, levererar i Barometern. Per försöker på ett överlägset sätt visa oss "siffror" som argument för hans påståenden att kärnkraft är fel. Han ger oss fyra olika siffror som skall övertyga oss att det verksamhetsområde som han är aktiv i: vindkraft, är bättre än allting annat. Och precis som i hans förra insändare försöker han skrämma oss med terrorist-spöket (mer om det här).

Per, från en civilingenjör till en annan, trodde du verkligen inte att någon skulle märka att dina siffror är fel? Tror du det går obemärkt förbi att du tar till halsbrytande habrovinker för att motivera dina hutlösa påståenden?

De första två siffrorna Per försöker imponera oss med är olika kraftverks verkningsgrad, det vill säga hur mycket användbar energi vi får ut av den totala mängd energi som stoppas in i kraftverket (se teknisk notis nedan). Hans argument är att kraftverk med låg verkningsgrad är fel, medan de med hög verkningsgrad är bra. Han förklarar dock inte varför... av anledning som snart kommer att bli uppenbar. Men först låt oss undersöka dessa siffror.

Problemet med Pers påståenden är att den verkningsgrad han anger för vind- och kärnkraftverk är helt fel. Per räknar nämligen inte in den energi som vinden tillför och får därför en fysisk omöjlighet: en evighetsmaskin.  Den teoretiskt maximala verkningsgraden för ett vindkraftverk är 59%, inte 10 000% som han påstår. Våra vindkraftverk idag har en verkningsgrad på ca 50%. (Källa)

Den verkningsgrad Per anger för kärnkraftverken är också helt fel. Per räknar nämligen enbart med utvunnen värmeenergi. Det han inte tar i beaktande är den totala mängden energi som finns i bränslet. I själva verket är verkningsgraden så låg som under 1% eftersom vi utvinner mycket lite av den energi som finns i kärnbränslet.

Och som om dessa faktamässiga fel inte vore illa nog, har Per helt vänt på resonemanget. Det hans siffror bevisar är nämligen att förbättringspotentialen för dessa kraftkällor är helt olika. Vindkraften närmar sig taket. Släng hur mycket forskningspengar du vill på vindkraften och du kommer ändå inte att få mer än ytterligare 20% högre verkningsgrad. Efter det kan du inte klämma mer kraft ur ett vindkraftverk hur mycket du än försöker.

Men om vi däremot utvecklar kärnkraften, då kan vi få effektivitetsökningar på upp till 2500-4000%! Vad tycker du är värt att satsa på?

Som teknisk notis för den intresserade: det Per i själva verket gör är att han friskt och hejdlöst blandar ihop begreppen verkningsgrad och EROEI (Energy Returned on Energy Invested) och jämför den ena med den andra. Självklart är också detta också ett grovt fel i hans resonemang och inte något man kan förvänta sig av någon som klarat av att bli civilingenjör. Linköping, vad pågår vid er tekniska högskola egentligen?!

Nästa siffra Per försöker imponera oss med är 100 000 år, vilket är den tid som vi behöver slutförvara kärnavfall med dagens teknik, (Att vi kan minska den tiden till 500 år låter jag av barmhärtighet till Per vara osagt. Oops! För sent...). 100 000 år låter mycket, men i dessa sammanhang är siffran egentligen futtig. Om han har lagt 100 000 år på bordet höjer jag det budet till 1 700 000 000 år. Det är nämligen den tid under vilket naturens eget experiment i slutförvaring har pågått. Vid en plats som heter Oklo, i landet Gabon, Afrika, skapade naturen kärnavfall för 1.7 miljarder år sedan. Och inte lite kärnavfall heller utan mängder som mäts i tusentals ton, bland annat det ökända ämnet Plutonium som så många går och oroar sig för. Detta låg naket i berget, med vatten flödande rakt igenom det. Var tror du hände med detta kärnavfall?

Absolut ingenting. Kärnavfallet låg helt stilla i berget i ett tusen sjuhundra miljoner år, utan inblandning av människor.

Pers 100 000 år är inte ens en blinkning i sammanhanget. Följdaktligen har företaget Svensk Kärnbränslehantering AB tittat mycket noga på det som naturen lärt oss i detta experiment, och baserar därför förvaringsmetoden KBS-3 på kunskapen.

Sedan försöker Per imponera oss med talet 2, vilket enligt honom är mängden byggnader som anfölls 11 september år 2001. Även detta är fel. Siffran är 3. Han vill nämligen inte att vi skall uppmärksamma att ett tredje plan krashade i byggnaden Pentagon och där orsakade enbart minimal skada i jämförelse med World Trade Center innan det smulades i småbitar. Per vill heller inte att vi skall uppmärksamma att kärnkraftverk är mycket kraftigare byggda än Pentagon.

Redan innan vi kommit såpass långt i att förstöra Pers argument har en fråga uppenbarat sig: varför valde terroristerna att krascha in i kontorsbyggnader istället för 1-4 kärnkraftverk? Om man nu kan orsaka enorm förstörelse genom att krasha ett plan i ett kärnkraftverk, vilket Per påstår, varför gjorde man inte det?!

För att terroristerna var kunnigare än Per. Kärnkraftverk är dimensionerade som bunkrar, bland annat av anledningen att man inte skall kunna rasera dem på det här sättet. Den förstörelse man kan orsaka genom att krasha i ett kärnkraftverk är enbart lokal. Självklart kan man slå ut anläggningen så att den inte längre kan producera ström genom att haverera ställverket eller andra viktiga omkringliggande byggnader. Men man kan inte orsaka ett destruktivt radioaktivt utsläpp. Detta visste terroristerna, så de valde mål där de faktiskt kunde göra någon skada.

Så Per... jag frågar dig igen, från en civilingenjör till en annan: trodde du inte att vi skulle märka att dina siffror var uppåt väggarna fel? Hoppades du att vi inte skulle genomskåda dina bakvända resonemang? Visste inte du att vi skulle kunna se att du ljög med siffror?

Jag får tyvärr ge Per underkänt i kurserna klassisk fysik och retorik. Medan den senare är valfri på LiTH undrar jag sannerligen hur han fick ut sin civilingenjörs-examen om han på allvar tror att vi kan göra makalösa manicker med hjälp av vindmöllor.


Per Ribbings 10 000% effektiva vindmöllor
har en viss likhet med Professorns makalösa manick

/Michael Karnerfors, civilingenjör från Lunds Tekniska Högskola, D-93
(Och jag fick faktiskt 5:a på min tentamen i klassisk fysik. 😀 )

FÖRTYDLIGANDE 090204: Mer exakt vad Ribbing gör: först räknar han ut effektivitetsgrad för kärnkraftverk och kolkraftverk, utan att göra samma sak för vindkraftverk. Sedan, direkt efteråt, räknar han ut EROEI för vindkraftverk, utan att göra samma sak för de tidigare nämnda energislagen. Vad han sedan menar med dessa siffror säger han inte, utan läsaren lämnas att själv försöka få något vettigt ur en jämförelse där hälften av all data saknas! 

Hade detta varit en jämförelse mellan bilar hade han sagt: "SAABen har en bränsleförbrukning på 0.6 l/mil vid blandad körning, och Volvon kostar 295 000 i inköp". Som läsare undrar jag direkt vad SAABen kostar i inköp och vad Volvon har för bränsleförbrukning, så jag kan jämföra dem... men Per håller inne på det.