Hur hamnade vi här?

Vi hamnade här på grund av den kärnkraftspolitik som förts de senaste 30 åren. Olyckan i Harrisburg - ja, ni vet: den som inte skadade en enda människa och som inte lämnade ett enda spår efter sig annat än ett vitsigt stand-up nummer - samt en vansinnig folkomröstning där det man kunde rösta på var "Lägg ned", "Lägg ned" och "Lägg ned snabbt", användes som svepskäl för att ta ett mycket illa genomtänkt beslut att lägga ned kärnkraften till 2010, och att i övrigt göra livet surt för den fram tills dess.

Till detta kom också nedstängningen av Barsebäck under 1999 och 2005. Sydkraft och Vattenfall grät inga stora mängder för detta eftersom de ändå kompenserades för inkomstbortfallet som den påtvingade nedstängningen innebar. Med denna ersättning (9 GSEK) och inkomstbortfallet från skatter och liknande (8 GSEK) så har nedstängningen kostat skattebetalarna ca 17 miljarder SEK. Med Barsebäcks frånfälle försvann 1215 MW ifrån nätet.

Halvvägs igenom 2000-talets första årtionde stod det dock tämligen klart att 1980 års beslut inte var realistiskt. Alternativen fanns helt enkelt inte där. Avvecklingsbeslutet lades på is. Nu gällde det att hålla igång reaktorerna längre än till 2010, och kompensera för att Barsebäck försvann. Att starta Barsebäck igen var det inte tal om eftersom man inte hade bevarat anläggningen i "safe storage", utan rivnings-saneringen hade påbörjats, vilket nu har haft sådan inverkan på rör och tankar att de inte längre är brukbara.

Följdaktligen blev man tvingen att höja effekten på de kvarvarande reaktorerna, samt livstidsförlänga dem. Men två problem fanns:

1. Det fanns ingen höjd tagen för detta. När verken en gång byggdes fanns sådana här abrovinker inte medtagna i planerna.
2. Kompetensen hade torkat ut. Med det kärnkraftsfientliga klimatet i Sverige fanns det nästan ingen som ville satsa sin utbildning och sitt yrkesliv på att bli kärnkraftsingenjör. Med den naturliga avgången från kärnkraftsindustrin försvann sakta men säkert vår kärnkraftskompetens.

Följdaktligen gick inte heller alla revisioner som man hade hoppats. Man startade tidigt under 2009 (inte nu som vissa dårar hävdat) för att hinna bli klara innan höstkylan. Men enbart Oskarshamn 2 hann bli färdigt. I övrigt gick det så här:

• Ringhals 1: Planerat uppehåll 2,5 månad. Idag är uppehållet justerat till 9 månader.
• Ringhals 2: Planerat uppehåll 4,5 månad. Idag är revisionen justerad till 8,5 månader (revision pågår).
• Oskarshamn 3: Planerat uppehåll 3 månader. Revisionen tog 10 månader på grund av en bråkig turbin. Idag körs reaktorn vid endast 25 % av max.effekt.
• Forsmark 2: Planerat uppehåll 1,5 månad. Revisionen tog 3,5 månad. Nu testas systemen av samtidigt som effekten ökar successivt.

Så när kylan slog till var ca en tredjedel av Sveriges kärnkraft inte tillgänglig.

Är vi förvånade?

Inte det minsta. Detta har varit välkänt för alla som vågat se på kärnkraften som något annat än Piss & Pest & Senapsgas. Vi är inte det minsta förvånade att detta skulle hända därför att även med den enklaste slutledningsförmåga gick detta att förutspå.

Talet om att detta skulle vara någon slags konspiration av kärnkraftsbolagen klingar tomt. Det är rena fantasier. Kärnkraftsbolagen blöder ut miljoner varje dag på att inte få vara med och producera nu när trycket är som störst. De höga spot-priserna kompenserar inte för produktionsbortfallet. De enda som är glada för det här är producenter i utlandet som nu kan sälja sin el dyrt till oss.

UPPDATERING: Ok, jag fick just äta upp det argumentet med råge. E24 berättar mer. Men påståendet att avställningarna är avsiktliga för att driva upp priset är ändå bullshit därför att en sådan chansning kräver köldknäppar... och de kommer inte på beställning.

Så tack för den, kärnkraftsmotståndet. Det här är ert fel. Var är det "överskott" som ni pratade om? Vi hade behövt det nu...

/Micke, frusen och bitter

"Hej, Forsmark? Jo, vi vill in med ett helt filmteam hos er. Och... uhm, hallå?"

Tanken var först att man skulle filma scener inne i kärnkraftverket men efter att ansvariga tagit del av manuset nekades inspelningsteamet tillträde.

– De skickade ett utkast av manuset till oss. Men vi tackade nej, vi kan inte ha filminspelning inne på anläggningen av säkerhetsskäl, säger Claes-Inge Andersson, informationschef på Forsmark.

Att privata bolag inte får tillträde till samhällsviktiga anläggningar, och tillika skyddsobjekt, för att leka teater därinne... jag vet inte riktigt vad ni tycker men för min del har jag inga större problem med det.

Så varför ville de då filma därinne? Fantasiskaparen (manusförfattaren) Rolf Börjlind förklarar...

I den nya filmen vill vi påvisa hur bristfällig säkerheten är runt de svenska kärnkraftverken och att det faktiskt skulle vara möjligt att utföra sabotage.

De ville visa att det är möjligt att utföra sabotage? Heh, det hade vi kunnat tala om för er att det är möjligt. Exempelvis en medarbetare som utan anledning aktiverar snabbstoppet på ett kärnkraftverk  har enligt Brottsbalk (1962:700), 13 kapitlet, 4 paragrafen utfört brottet sabotage.

4 § Om någon förstör eller skadar egendom, som har avsevärd betydelse för rikets försvar, folkförsörjning, rättsskipning eller förvaltning eller för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet i riket, eller genom annan åtgärd, som ej innefattar allenast undanhållande av arbetskraft eller uppmaning därtill, allvarligt stör eller hindrar användningen av sådan egendom, dömes för sabotage till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla, om någon eljest, genom skadegörelse eller annan åtgärd som nyss sagts, allvarligt stör eller hindrar den allmänna samfärdseln eller användningen av telegraf, telefon, radio eller dylikt allmänt hjälpmedel eller av anläggning för allmänhetens förseende med vatten, ljus, värme eller kraft.

Även jag som utomstående kan lätt utföra sabotage mot Forsmark genom att angripa kraftledningarna som går till och från kraftverket. Dessa är så gott som helt oskyddade när de är utanför stängslet, och att spränga sönder ett par torn där kommer att tvinga verket att snabbstoppa.

Så knäckfrågan är inte om man kan utföra sabotage utan vilken skada ett sabotage kan medföra. Ett sabotage som kopplar bort ett kärnkraftverk från elnätet är förvisso illa nog, eftersom vårt samhälle är känsligt för kraft-bortfall. Men detta är ju inte vad vi oroar oss för. Frågan är: kan en sabotör orsaka sådan skada på kraftverket att det havererar katastrofalt, knäcker reaktortanken, spräcker den över metern tjocka betonginneslutningen, förgiftar ett stort landområde och tvingar människor att evakuera?

Tja... om fantasiskapare Rolf Börjlind kan förklara för oss hur det skulle gå till, då är vi på Nuclear Power Yes Please uppriktigt intresserade av att höra hur det skulle gå till. Rolf, vad sägs om att du mailar oss på adressen sabotage at nuclearpoweryesplease.org och berättar? Du skulle då nämligen vara den första av alla de vi har frågat som förklarar hur ett sådant sabotage mot svensk kärnkraft går till. Vi väntar ivrigt.

The King of Lagom claims that an incident that took place in 2006 at the Forsmark nuclear power plant could have escalated into a Chernobyl-type accident.  Well... first he says that, and then he says it could have become something entirely different. If this sounds confusing it is because the King of Lagom probably doesn't quite know what he's talking about but rather builds this statement on misconceptions about what actually happened at Chernobyl and Forsmark respectively. So let's examine the incidents and compare.

The 1986 Chernobyl accident

April 26, 1986. The night shift at reactor 4 at the V.I Lenin Nuclear power plant, 20 km north west of the town of Chernobyl, Ukraine, has been ordered to do a test. Due to operator error, they accidentally poison the RBMK-type reactor which makes it almost grind to a halt. They don't know why the reactor is giving so little power though because they were mostly coal plant workers, inexperienced with nuclear power, and oblivious to things such as nuclear poisoning. The shift boss, determined to finish the test, gives orders to proceed, telling the operators to perform actions that go against several operating rules of the reactor. This puts the reactor in an unstable state.

When the test is finished and they shut down the reactor, a fatal flaw in the reactor's control system causes the reactivity to spiral out of control, making it output between ten to onehundred times normal thermal effect. The water in the reactor flash boils and the enormous steam pressure blows the building apart. A few seconds later a chemical explosion, when water that has been split into hydrogen and oxygen burns, rocks the complex again. The reactor is on fire for ten days, resulting in a large plume of radioactive fallout.

There are several factors that allowed this accident to happen.

First it was operated by poorly educated personnel, in a political system where safety came second. In the Soviet Union, you did not rise to attractive jobs like this one by being good at your craft but by kissing up to the communist party. Also you did not stay at jobs like this by speaking up against safety issues, because such things made the party look bad. For instance this particular test was supposed to have been run years ago when the plant was commissioned. But since it failed back then, it had to be done again, this time in secret from the Soviet nuclear regulatory authorities.

This shouldn't have been a problem. But the second reason the accident could take place was the deliberate violations of the operating rules of the reactor. The test was to have taken place when the reactor was outputting at least 700 MW; they started when it was at 200 MW. They were not allowed to withdraw more than a certain number of control rods; they withdrew almost all of them. They were not allowed to increase water flow in the reactor past a certain amount when operating at low power; they did. They were not allowed to disengage the safety systems that would have shut down the reactor when they did any of the aforementioned; but they did indeed disable them.

All of this made reactor come into an unstable state that let its most critical design flaw come into play: the positive void coefficient. The void coefficient is a quality in a nuclear reactor that tells us what happens when it gets too hot. When coolant boils in a reactor that has a positive void coefficient, the nuclear reaction increases. This makes the reactor hotter, which makes more water boil. This speeds up the reaction more, making it even hotter... and so forth. And not only was the void coefficient in the RBMK-reactors of the Chernobyl plant positive, it was also dangerously high.

Finally, because the reactor had no real core vessel, nor any concrete containment, the force of the explosion wrecked the building completely. A fire started in the hundreds of tons of graphite that was in the reactor. Also the building itself that was supposed to have been made from fireproof material, was not, and the debris caught fire as well.

This is what is known as a criticality accident, when the nuclear reaction goes out of control. In this case it produced so much heat that the entire reactor blew up from all the thermal energy. This accident was not a nuclear meltdown.

The 2006 Forsmark incident

July 27, 2006. At the switch-yard for Forsmark-1, an electrical arc causes a short circuit which leads to the unit being disconnected from the power grid. This is serious as the plant relies on power to keep all pumps going.

If a nuclear reactor does not have working pumps, eventually the cooling water in the reactor will boil away. If that starts to happen you must engage the emergency core cooling, reserves of water kept for this very purpose. If this too fails and the reactor boils dry, the heat can be such that the reactor core becomes damaged, popularly called a meltdown. This can happen even when the nuclear reaction has been stopped because decay heat continues to be produced a few hours after a reactor is shut down as very short-lived nuclear waste falls apart. This is what happened at Three Mile Island in 1979.

So when a nuclear plant becomes disconnected from the power grid, the reactor is shut down and on-site diesel generators start to provide power for the pumps to deal with the decay heat, and this was what happened at Forsmark 1. However in this case, two out of the four diesel generators did not start, disabling two safety trains out off four. But the two remaining diesel generators were more than enough to drive the pumps. Hence the reactor was cooled and emergency core cooling was not necessary. The reactor shutdown proceded normally.

Similarities?

No, there are no similarities between these two incidents. The Chernobyl disaster was the case of a criticality accident that caused an extremely violent explosion that completely wrecked the reactor core; the building it operated in; burned for days. The Forsmark incident was the case of  slight degradation of safety features while the reactor and its cooling operated normally. The cooling system was operational the whole time; the emergency cooling did not need to be engaged; the reactor core was not damaged; the reactor tank was in no way threatened; the over one meter thick reactor contaiment remained perfectly safe. And fire? Naw... there is no graphite in Forsmark-1. Water handles that job instead.

So when the King of Lagom says that the Forsmark incident could have become another Chernobyl, he is wrong. There is no way that Forsmark-1 or any of the other Swedish nuclear reactor could undergo the process that led to the explosion in Ukraine in 1986. And this is not just because we employ people that know what they are doing; care about safety first; follow procedure; don't do things behind the back of the nuclear regulatory authorities. No, the most important reason why a Chernobyl-type criticality accident cannot happen in Sweden is the reactors themselves. Because unlike the RBMK-reactors of the Soviet Union, our boiler- and pressurized water reactors do not have a positive void coefficient. We did it the opposite way, so that when water starts boiling in the reactor, the nuclear reaction slows down because of inescapable laws of physics. It's nature's own choke collar on nuclear reactions.

Conclusion

The RBMK-type of reactor was employed only in the Soviet Union. The international community is working hard to get the twelve RBMK's that are still in operation closed. Even though I'm a nuclear friend I'm not an idiot, and as such I am very glad that one of the remaining RBMK's. Ignalina-2, will be shut down in 2009, meaning that Lithuania no longer operates them. Now we just need to get Russia to shut down theirs and we'll finally be rid of this blight.

When discussing nuclear safety, anyone that uses Chernobyl as an example of what could go wrong in nuclear reactors is ignoring reality. The BWR/PWR reactors of the world hold about as much in common with the RBMK-design of the Soviet Union as does slavery to common work; as does forced child soldiers to commissioned adults. There just is no comparing them as they operate differently down to subatomic level.

The Forsmark incident was not, and could not have become, another Chernobyl. This is not an opinion, it is physical reality.

/Michael

ADDENDUM: As I posted a link to this entry in his blog,  and called him on his Ad hominem attacks, he first approved the entry, then he cencored it and claimed that I was violating his right to have "free opinions", i.e. he doesn't want anyone telling him he's wrong.

Miles Goldsticks kritik den 30:e oktober i Östhammars nyheter mot att SKB valt Forsmark som plats för sitt samrådsmöte var delvis rätt. Det var dumt av SKB att välja en plats dit det inte gick någon busstrafik. Däremot, att utsläpp från kärnkraftverket skulle innebära någon hälsofara är något som en vän skulle utrycka det, ren gallimatias.

De som bor nära ett kärnkraftverk erhåller varje år cirka en hundradels millisievert. Jämför man det med sju millisievert som är den dos som piloter varje år kan erhålla blir det hela löjeväckande. Ett kärnkraftverk är under inga som helst omständigheter en olämplig plats att bo bredvid, eller för den delen att ha ett möte på. Vi tror inte Miles Goldstick har några problem med att hålla möten vid ett vattenkraftverk. Ändå miste drygt 170 000 personer sina liv då dammen i Banqiao brast. Det är oerhört många fler än vad som någonsin har dött av kärnkraften, Tjernobyl inräknat. Kom ihåg att vid olyckan vid TMI, den näst mest allvarliga olyckan vid ett civilt kärnkraftverk, dog inte en enda person och stråldosen som gavs till de som bodde i närheten var densamma som om de hade åkt på semester i Denver i två veckor. Detta på grund utav den lite högre bakgrundstrålningen i Denver.

Goldstick har också rätt i att kompetens inom strålningsfysik och dosimetri är en speciell typ av kunskap som de flesta i samhället inte besitter. Detta är anledningen till att vi ställer oss frågande till varför Miles Goldstick själv anser sig ha "speciella kompetens" som gör att han kan uttala sig om strålningens risker. Goldstick hävdar vidare att dosimetrin och dess komplicerade problem kan lösas med lite sunt förnuft. Hur det nu kommer sig att ett ämne som, enligt honom själv, kräver expertkompetens kan lösas med sunt förnuft är för oss helt obegripligt.

Den 27:e november skriver Goldstick igen om strålningens risker, en liknelse om glödande kol och ekvivalent stråldos gör att hjärnan gör en volt och landar någonstans där den inte bör vara. Han blandar ihop begrepp och skriver igen att dessa flera hundra tusen becquerel per sekund är farliga. Syftet med detta måste vara att skrämma, förvirra och avleda allmänheten från den verkliga frågan: är Forsmark en lämplig mötesplats. Vi svarar detsamma som strålskyddsmyndigheten, absolut!

Michael Karnerfors, Johan Simu, Nils Rudqvist, Mattias Lantz, Johan Kihlberg och Christoffer Willenfort, för Nuclear Power? Yes Please.