4 januari 2010 visade SVT 2 programmet "Kärnkraftsfiaskot" av Jan Nylander om den svenska kärnkraftens två förlorade år 2009-2010. Programmet var välresearchat och korrekt i de sakuppgifter som presenterades. Dock måste konstateras att Jan Nylander grovt vinklade programmet i syfte att skapa upprördhet mot bolagen, och inte förrän i sista ordet, sekunden innan eftertexterna rullade, nämndes varför svensk kärnkraft under 2009 hade sämst leveranskapacitet i Europa: energipolitiken.

Detta är var vad SVT och Jan Nylander inte berättade för dig...

Som jag nämnt tidigare blir det ibland lite Monty Python över kärnkraftsdebatten. Den här gången är det Jan Nylander på SVT med programmet "Kärnkraftsfiaskot" som gör en klockren immitation av John Cleese i "Life of Brian", när han menar att förutom den smällkalla vintern, djup ekonomisk kris, dåliga energipolitiska beslut, lågt vattenstånd i magasinen, felaktiga val av elkunderna, och att bolagen gjort en brakförlust på de krånglande kärnkraftsverken så är det enbart bolagens fel att din elräkning blev hög under tidigt 2010.

Well alright, fair enough. But apart from the...
(Video provided kind courtesy of Monty Python)

Jan Nylander hade ett mycket klart syfte med programmet: att göra tittarna upprörda och arga på kärnkraftsbolagen. Vinkeln var solklar; på grund av bristande långsiktig planering så fungerar svensk kärnkraft nu dåligt, vilket under vintern 2009-2010 ledde till höga elpriser för konsumenterna, såväl privatpersoner som industri. Dessutom, för att slänga mer bränsle på elden, nämndes faktoiden att under Q1 (första kvartalet) 2010 så tjänade statliga Vattenfall 0.9 miljarder mer än under Q1 2009. Om nu detta berodde just på kärnkraftens strul eller om andra faktorer spelade in, som att 2008 såg världen en djup ekonomisk kris som under tidigt 2009 fortfarande låg som en kall blöt filt över allt, diskuterades dock inte. Inte heller nämdes att vintern Q1 2009 var väldigt mild och beskedlig jämfört mot den rekordkalla vintern i januari-februari 2010. Om ni tittade närmare på programmet kunde ni också se att en av villaägarna hade avtal med GodEl som inte tillåter kunderna att binda elpriset, vilket visar att kunden inte alls är maktlös. Och exakt hur mycket kärnkraftsstrulet kostade Vattenfall under Q1, Q2, Q3 och Q4 2009 och 2010 sopade Jan Nylander också under mattan snabbt och lätt och nämnde bara i förbifarten att det nog kostat betydligt mer är de tjänat.

Jan Nylander har dock helt rätt i en sak: den omedelbara orsaken till kärnkraftsstulet är brist på långsiktig planering inom bolagen. Detta är någonting som vi har vetat länge. Men varför saknas den långsiktiga planeringen? Detta undviker Jan Nylander helt att prata om, och inte förrän sekunden innan sluttexterna rullar nämns grundorsaken: energipolitiken.

Låt oss se vad som har hänt under de senaste 30 åren vad gäller svensk energipolitik.

År 1980 tar svenska politiker beslutet att svensk kärnkraft skall läggas ned senast år 2010. Detta var en bra och tydlig situation för kärnkraftsbolagen då de hade ett extremt tydligt mål att arbeta mot. Och eftersom verken beräknades ha en livslängd på 25-30 år så passade detta utmärkt. Allt var frid och fröjd.

1995-1996 avreglerades elmarknaden under regeringen Carlsson. Från och med då gäller en prissättning efter en modifierad modell om tillgång och efterfrågan. Ingenting konstigt det heller eftersom energitillgången då var god. Enbart om en brist på tillgång skulle uppstå under hög efterfrågan skulle priserna sticka iväg.

1997 inträffar däremot det som inte borde ha fått ske; regeringen Persson träffar en energiöverenskommelse med Centern som innebar följande:

- Regeringen får enligt den nya avvecklingslagen rätt att lägga ned kärnkraftsreaktorer om den känner för det, utan att tillfråga Riksdagen.

- Barsebäcks kärnkraftverk läggs ned, vilket eliminerar 1230 MW produktionskapacitet.

- År 2010 tas bort som slutdatum för den svenska kärnrkaften.

- Tillståndsförbudet och planeringsförbudet ("tankeförbudslagen") kvarstår.

Hur skall han kunna planera, om man inte vet om verksamheten läggs ned i morrn eller om 50 år?

I ett slag stjälps allt över ända. Från att ha haft ett klart och tydligt mål att arbeta mot - "kör till 2010, lägg sedan ned" - så kastas kärnkraftsbolagen ut i total ovisshet. Bolagen vet nu inte om reaktorerna kommer att få nedläggningbesked redan i morgon, eller om de måste fungera till år 2040. Skillnaden mellan dessa två extremfall räknas i tvåsiffrigt antal miljarder svenska kronor. 65 miljarder nämndes i programmet att de nuvarande uppgraderingarna planeras kosta. Sextiofem miljarder... det är 5% av Sveriges hela statsskuld. Det är mer än vad hela svenska försvaret kostar under ett år. Ett sådant beslut kan inte fattas lättvindigt utan måste ha en god grund att stå på. Bolagen måste ges besked om vad som gäller.

Men politikerna vägrade ge svar. Från och med 1998 samarbetade regeringen Persson dessutom med det starkt kärnkraftsfientliga Miljöpartiet som under alla omständigheter vägrar erkänna kärnkraftens existensberättigande. Inte förrän i februari 2009 då Alliansregeringen meddelande att avvecklingslagen skulle tas bort fanns äntligen något slags besked att få för bolagen. Men inte ens då var läget stabilt därför att under valkampanjen 2010 lovade det rödgröna blocket att bolagen inte skulle få några klara besked, utan att kärnkraften skulle "behovs-prövas varje mandatperiod". Först nu efter valet 2010, som slutade med brakförlust för de rödgröna, kan bolagen andas ut och börja planera långsiktigt igen.

Men skadan är redan skedd. Dåliga energipolitiska beslut har nu hunnit sätta ett mycket starkt avtryck på våra elräkningar. Hela den händelsekedja som lett till galloperande elpriser har sin grund i politisk beslut. Kontrasten mot Finland, som hela tiden arbetat utan nedläggningshot och utan politkers nycker, har klarat sig bäst i Europa. Slutsatsen är enkel att dra.

Detta nämner dock inte Jan Nylander i sitt program. Och jag är inte det minsta förvånad, därför att själva syftet med programmet - att göra tittarna upprörda på kärnkraftsbolagen - förfelas helt om man samtidgt avslöjar att de är lika mycket offer som vi under kortsiktigt politiskt manövrerande. Att berätta det är som att släcka hela brandfacklan innan man kastar den på krutdurken.

Jan Nylanders program "Kärnkraftsfiaskot" är ett solklart exempel på hur man kan fullständigt styra en nyhet genom att välja vilka fakta man väljer att belysa, och vilka man fakta väljer att tona ned eller tysta. Om Jan Nylander hade använt den meningslösa tiden på vox pop-inslagen till att istället presentera den fullständiga bilden av upptakten till detta fiasko, hade bilden han givit varit helt annorlunda.

Kärnkraftsbolagen måste få arbetsro och besked om vad som kommer att gälla. Kort och gott måste politikerna säga ett tydligt JA eller NEJ till kärnkraften. Vi lever nu med effekterna av att så inte har skett. Sveriges folkvalda måste undvika att utnyttja kärnkraften för egna politiska syften, utan istället komma fram till en bred och välförankrad energiuppgörelse. Enbart enighet kan trygga medborgarnas och den svenska industrins energiförsörjning, och då måste partipolitik få komma i sista rummet.

/Michael Karnerfors, grundare till nätverket Nuclear Power Yes Please

Vattenfall svarar:

E.ON. och Fortum förlorade på avstängd kärnkraft - Second Opinion
Elpriserna stiger – Dagens fråga ?
Ett kärnkraftshaveri värre än Harrisburg - Erik Laakso | På Uppstuds
Hellre en bäck utanför torpet - Jinge.se
Kärnkraftsfiaskot - tankegrodan - Folkpartiet Eslöv
"Grundlurade av energipolitiken?" - Germundsson
Att tjäna mer på att göra ett dåligt jobb… - Stockholmsbloggen
Kärnkraftsfiaskot - Sig-Britt Ahl

I have had some crazy last few days, culminating with a Swedish newspaper calling me and asking me if I am a saboteur trying to wreck a scientist's work on behalf of the nuclear industry! Whatever prompted anyone to ask something that bizarre? Well, the whole thing started over 30 years ago...

Anyone using fissionable material in Sweden is by law responsible for the safekeeping and disposal of the end-products. We're not allowing reprocessing, and we're not allowing the export of highly radioactive waste products, so we have to deposit any such materials.

To that end, the Swedish nuclear power companies formed the Swedish Nuclear Fuel And Waste Management Company, SKB for short for the purpose to researching a viable method to deposit spent nuclear fuel that is acceptable for the public as well as politically. Not that we didn't know of viable methods since such methods were known since the early 70's. But only very few of them were palatable, so we needed a bit of research of our own.  The project "KärnBränsleSäkerhet" (Nuclear fuel safety), or KBS for short, was started in 1976. In 1983 the third report of this project, KBS-3, was put forth and it proposed what is most likely a solution to the nuclear waste problem.

KBS-3 explained, click for a bigger image. © SKB

To summarize KBS-3, it describes a deep bedrock repository, 500 meters down where the fuel will be contained by three independent barriers. Tunnels will be made in the bedrock, and holes will be drilled out from the tunnels. Each hole will be lined with watertight bentonite clay, and in each of these holes a friction-welded canister made from 5 cm thick corrosion-resistant copper, with cast iron insets holding the nuclear fuel, will be placed. Slow moving water in the bedrock will wetten the bentonite  clay, which will swell to a pressure of up to 50 atmospheres, sealing all cracks and fissures, thereby preventing water movement around the canisters. When the repository is full, all tunnels will be filled with bentonite clay and the access tunnel may be filled to the surface with Portland cement. From then on, around the year 2070, it can be left there, maintenance-free for 100 000 years until the waste has decayed to a level of radioactivity that is the same as uranium ore. 

SKB has been performing research up 'til now to verify that KBS-3 holds. Using data from natural analogues such as Oklo, Gabon; Littleham Cove, UK; Cigar lake, Canada; along with theoretical analysis, experiments and simulations; they have been verifying that the different barriers should hold. And in late 2010/early 2011 SKB will be handing the final proposal, along with all the research, to the authorities for validation and being granted a permit to build the Swedish nuclear fuel repository.

However there is a cloud looming on the horizon. Up until now, it has been assumed that in the oxygen-depleted, reducing environment that exists in the Swedish bedrock chosen at Forsmark, copper cannot possibly corrode. But a team of scientists from Uppsala University (UU) and Royal Institute of Technology (KTH)  claim they have performed research where they have been able to make copper corrode under anoxic conditions. We have written about that before.

This has caused a bit of a stir because this research has not been independently verified yet. It has not been published in a peer reviewed manner. And SKB says that despite being given all these claims since years back, they haven't been able to reproduce the results. Putting further spin on this is that the scientists have patented a method of coating the capsules, someting which they claim solves the supposed problem with corroding copper. So we find ourselves in a situation where SKB says "We cannot confirm this is a problem" and the scientists Szakalos and Hultqvist are saying "But it is indeed a problem!". So in mid-November this year, there will be a workshop where Szakalos, representatives from SKB, and other researchers get together to discuss this matter in an effort to try to reach consensus.

And this is where I stepped into the picture and accidentally caused a bloody mess...

Continued in part 2...