Lise Nordins respons på vår kritik mot hennes klipp & klistra-debatterande mot Alliansens energiuppgörelse lämnade majoriteten av våra argument obesvarade.

De senaste decenniernas rödgröna kärnkraftsmotstånd har enbart givit oss dåligt fungerande kärnkraft och rusande el-priser vintertid. Att Alliansen ersatt denna politik med en uppgörelse som tillåter kärnkraft - samtidigt som den också satsar på förnybart och energieffektiviseringar - är därför en förödande prestigeförlust för de rödgröna. Nordins svar bekräftar att hennes attack är pajkastning och partipolitiskt käbbel för att dölja detta misslyckande.

Nordin upprepar påståendet att ersättningstaket för en olycka är satt till 12 miljarder. Detta är - som redan påpekats - felaktigt. Hon kompletterar påståendet med lite löst handviftande om konkurs, men det är inte ett seriöst svar.

Hon kommenterar inte vårt argument att det är rätt och rimligt att staten täcker topprisker, därför att det är en av nationalstatens huvuduppgifter. Istället försöker hon väcka ilska genom att hävda att "skattebetalarna" betalar för en olycka. Till detta kan vi i så fall tillägga att eftersom vi skattebetalare - privatpersoner och företag - är de som nyttjar den el som kärnkraften förser oss med är det i högsta grad rimligt att vi också solidariskt betalar för eventuella extrautgifter. Vi gör det redan idag i och med kärnavfallsfonden som finaniseras direkt från vår elräkning och detta tycks Nordin inte ha något emot. Dessutom mjölkas kärnkraften via effektskatten på mer pengar än vad en fonderingspremie skulle kosta.

Nordin hävdar att kärnkraften inte kan försäkras, för inga försäkringsbolag skulle vilja göra det. Att olycksfonder, likt USA's Price-Anderson Nuclear Industries Indemnity Act, kan lösa försäkringsfrågan verkar hon inte vilja kännas vid. På samma sätt ignorerar hon också vår kritik mot dubbelmoralen i att enbart ställa detta "försäkringskrav" på kärnkraft och inte på andra verksamheter som har samma eller högre risker. (exempel på andra riskindustrier borde nämnas och argumentet förstoras, det är i mina ögon en av huvudargumenten mot Nordin och viktigaste budskapet till läsarna, kärnkraftens olycksrisk är inte unik. Efter att ha läst artikeln borde läsarna ha fått upp ögonen för att kemifabriken, raffinaderiet eller oljehamnen runt hörnet är precis lika "stor och läskig" som en kärnreaktor)

Resten av Nordins svar är gamla slitna floskler om kärnkraften. Vi besvarar dem i korthet.

62 kraft-reaktorer är under uppförande i världen just nu. USA, Ryssland, Japan, Pakistan, Slovakien, Ukraina, Argentina, Brasilien, Finland, Frankrike, Indien, Kina bygger kraftreaktorer. De senaste åtta åren är det enbart två länder som i förtid stängt ned fungerande reaktorer: Sverige och Tyskland. Den nedläggnings-"trend" Nordin försöker hävda existerar inte.

Kärnkraft har i Sverige de lägsta utsläppen av klimatgaser av de olika kraftslagen. En livscykelanalys (LCA) från Vattenfall år 2005 visar att svensk kärnkraft har utsläpp på 3 gram koldioxid per kWh levererad till hushållskund. Vattenkraften ligger på 5 g/kWh, vindkraft på 10 g/kWh, solkraft på ca 70 g/kWh. Och den reservkraft som vi måste starta för att vi inte har kapacitet nog att täcka vårt effekt-behov de kallaste vinterdagarna ligger enligt samma LCA på 1300 g/kWh. Att i det läget påstå att kärnkraft inte bidrar till vår rena energimix är verklighetsfrämmande.

Kärnkraftsmotståndarna har i över 30 år lovat och försäkrat att kärnkraften är lätt att avskaffa. De senaste vintrarna har vi sett att det löftet var noll och inget värt. När vi ändå talar försäkringar undrar vi försynt vem som försäkrar oss elkunder mot de skenande elpriser som kärnkraftsmotståndet lett till. Thorbjörn Fälldin, Birgitta Dahl, Olof Johansson, Lise Nordin och de andra kärnkraftsmotståndarna verkar inte beredda att hala upp plånboken för ersätta oss för deras ouppfyllda löften. Så vem skall betala det?

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund skriver på SVT Debatt att vi har goda förutsättningar att avveckla kärnkraften. Han understödjer sitt resonemang med samma argument som vi hörde 1980. Men den här gången går jag inte på det, tomma löften räcker inte. Det skriver Michael Karnerfors, Medgrundare av nätverket Nuclear Power Yes Please.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund frågar på SVT Debatt: ”Vad krävs då för att det ska vara möjligt att stänga svensk kärnkraft?  De svenska kärnkraftsförespråkarna har ett ansvar att leverera ett svar i  debatten: Vilka förutsättningar krävs egentligen för att det ska vara  aktuellt att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige?”

Per Bolund, svaret du efterfrågar är enkelt:

- Det krävs att ni som inte vill ha kärnkraften tar bort de fossila bränslena först, för de dödar oss.
- Det krävs att ni tar ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats.
- Det krävs att ni visar att ni tror på det ni säger, och inte bara kommer med tom skrämselretorik.

Sista punkten är den som avslöjar falskheten bakom din artikel Per  Bolund. Precis som när du i riksdagen gjorde dina anföranden inför  kärnkraftsbeslutet 17 juni 2010, går denna artikel ut på att skrämmas.  Ditt budskap till läsarna och svenska folket är ”Var rädd och känn skräck för kärnkraft”. Du använder dig av skrämselpropaganda.

Samtidigt säger du ändå inte ”Lägg ned all kärnkraft idag”. Du försöker  påstå att kärnkraften är skrämmande och oacceptabel, men – för att  parafrasera Tage Danielsson – bara nästan(!) oacceptabel, det är det som  är det konstiga. Efter alla skräckhistorier du framför vågar du ändå  inte framföra kravet att kärnkraften skall läggas ned idag.

Riksdagsledamoten Cecilie Ternfjord-Toftby (m) satte fingret på denna hyckleriets motsättning när hon 17 juni frågade dig:

”Om Miljöpartiet verkligen tycker att kärnkraften är ett potentiellt  katastrofscenario tycker jag att ert argument om att avveckla  kärnkraften successivt är oansvarigt, ansvarslöst och extremt cyniskt.  Eller är det så att er argumentation i dag bara är ren retorik?”

Om du verkligen hade trott på dina ord hade du krävt ett snabbstopp nu, i  denna sekund. Men det gör du inte. Alltså är du inte ens själv  övertygad att dina egna ord bär vikt. Du vill bara utnyttja dessa falska  påståenden för att sprida skräck och genom rädsla få svenskarna att  anpassa sig till er politiska linje om kärnkraften. Eftersom inte du  tror på orden tänker inte heller jag tro på dem. Varför skulle jag göra  det när du själv inte har övertygelse nog att faktiskt agera efter dem?

Att orden faktiskt är falska bekräftas dessutom av fakta, när vi  gemensamt ser vad dessa påståendevis ”fruktansvärda” olyckor faktiskt  (inte) har ställt till med. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har  hittills dödat färre människor än vad som dör i trafikolyckor i världen  under en helt vanlig dag. Vad som är än värre är att under samma dag dör  tio gånger så många människor av luftföroreningar, främst orsakade av  fossila bränslen. I Sverige allena dör 5 000 människor per år en för  tidig död på grund av fossil bränslanvändning. Inte ens FNs mest  pessimistiska prognoser över Tjernobyl kommer upp i de siffrorna totalt  räknat.

Ändå vill du, Per Bolund, och ditt parti att allt eventuellt överskott  vi får i energiproduktionen skall användas för att lägga ned kärnkraft;  inte för ersätta de 200 TWh fossila bränslen Sverige fortfarande  använder varje år; inte för att sälja el till våra grannländer Tyskland,  Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen, vars energiproduktion är  80 till 100% beroende av  fossila bränslen. Du och andra  kärnkraftsmotståndare tycker att överskottet i den svenska  energiproduktionen enbart skall läggas på att jaga bort Sveriges  koldioxidsnålaste och renaste kraftkälla, kärnkraften.

År 1980 blev vi i Sverige lovade av landets kärnkraftsmotståndare att  till år 2010 skulle de fossila bränslena och kärnkraften vara borta,  detta dessutom utan att de orörda älvarna byggdes ut. Vi vet idag att  det var ett tomt löfte. Kärnkraften finns kvar. De fossila bränslena  utgör fortfarande 1/3 av tillförseln till den svenska energibalansen.  Påståendena om att det är lätt att avskaffa det fossila och kärnkraften  uppfylldes inte.

Nu försöker ni, Per Bolund, dina partikamrater och andra  kärnkraftsmotståndare, att dra samma vals igen. ”Det går att”,  ”vi har  potential att”, vi kan ”utan problem” stänga ned kärnkraften. Samma ord  som vi hörde då. Samma löften. Och samma avsaknad av garantier.

Den här gången går jag inte på det. Per Bolund, du och alla  kärnkraftsmotståndare måste visa att ni tror på det ni säger och att ni  håller det ni lovar. Den här gången räcker det inte med tomma löften.  Prognoser är inte gott nog. Skräckhistorier är inte tillräckligt.

Vill ni – du Per Bolund, Miljöpartiet och andra kärnkraftsmotståndare –  lägga ned Sveriges renaste och säkraste kraftkälla krävs följande  förutsättningar. Antingen…

- Krav på totalt snabbstopp nu. Ni lägger snarast en motion att alla Sveriges tio reaktorer skall vara nedstängda inom en månad.

…eller…

- Ett helt fossilfritt Sverige.
- Att ersättare för kärnkraften finns på plats och är i drift.
- Personligt ansvar av alla som krävt och tagit besluten.

Dessa är förutsättningarna som krävs. Tänker ni inte ställa upp på dessa  krav stänger ni inte en enda reaktor i det här landet, utan ger  kärnkraften ert fulla stöd och arbetar för att den skall fungera väl.  Detta är valet ni har att göra och ansvaret ni har att ta för era krav,  annars är era ord tomma och inget värda.

Miljöpartiets attack mot kärnkraften fortsätter. Idag skriver Maria Wetterstrand och Peter Eriksson i Aftonbladet "Centern är slut som grönt parti".

Miljöpartiet motsätter sig Sveriges renaste elkraftkälla näst efter vattenkraft, vilken dessutom är en nödvändighet för de satningar på järnvägar som Miljöpartiet vill göra. Centeran will att denan kraftkälla skall få vara med i mixen. Trots detta påstår att Miljöpartiet att det är Centern inte har någon trovärdighet.

Vad annat kan man säga annat än att den sotsvarta järngrytan kallat kopparkittlen för "svart".

Grytan kallar kitteln "svart" efter att ha sett sin spegelbild

/Micke

Välkommen till Miljöpartiet Solveig (Rödgröna bloggen - nwt.se - av nwt.se)
KÄRNVÄLJARNA OCH KÄRNKRAFTEN (tokmoderaten - av Fredrik Antonsson)
Ett beslut för framtiden (Thomas Böhlmark - Politik och vardag - av Thomas Böhlmark)
Dagens bild: Kärnkraftsprotest (Rasmus Lenefors - av Rasmus Lenefors)
Här är Centerns chans! (Bloggokrati - av Niklas/Jonas)
”Miljöministern” (Jinge.se - av Jinge.se)
Mp är inte ett alternativ för bättre miljö (Radikalen - av Tobias Cuthbert)
Centern är slut som grönt parti (mariafrisk - av Maria Frisk)
Ny kärnkraft, samma gamla problem (In Your Face - av Kristian Krassman)
Ett nej för framtidens skull (Fredrik Lundh Sammeli - av Fredrik Lundh Sammeli)
Skärp dig, Wetterstrand (Andersson på Kungsholmen - av Gustav Andersson)

Med knapp marginal, efter över 10 timmars debatt (minus raster), har den svenska riksdagen fattat beslutet att lyfta det 30 år gamla förbudet mot att ge tillstånd för nya kärnreaktorer. Även om detta är mycket upplyftande, och definitivt en betydande islossning i detta låsta fråga, det är inte över riktigt än. Vi har ett val som kommer ...

Bakgrund

På 1960-talet var Sverige intresserat av kärnkraft, och även kärnvapen. Den svenska regeringen var nyfiken på vapen från det ögonblick de uppenbarades för världen, och ett stats-styrt program startades som skulle titta närmare på möjligheten att anskaffa lokalt producerade vapen genom att bygga en kombinerad el- och plutonium-reaktor: R4, reaktor 4.

Designen var tämligen komplex: tungt vatten som moderator, kokar-reaktor, med möjlighet till bränslebyten under drift. Av olika skäl blev den aldrig färdig:

• den allmänna opinionen mot kärnvapen var stor
• USA försåg Sverige med billigt anrikat uran på villkor vi inte använde det för vapen, vilket slog bort den ekonomiska grunden för den kombinerade kraft/vapen reaktorn
• Sverige verkade för, och undertecknade, icke-spridningsavtalet
• designen var för komplicerad och hade stora säkerhetsmässiga svagheter
• privata investerare satsade på lättvattenreaktorer istället.

R4 slutfördes men laddades aldrig. En oljepanna installerades för att köra turbiner och generatorer på istället. (P3 Dokumetär om projektet)

Tolv lättvattenreaktorer planerades och konstruerades.

Folkomröstningen

I slutet av blev 1970-talet kärnkraften i sin tur blev en känslig fråga. En regering föll på frågan. Krav en folkomröstning yttrades, men detta slogs ned. Då inträffade Three Mile Island olyckan... känd i Sverige som Harrisburg.

Stödet för kärnkraften rasade, och alla riksdagsparterna enades om en folkomröstning. Den hölls 1980.

Folkomröstningen var en mycket underlig historia, eftersom de alternativ - linjer - som man kunde att rösta på var i korthet:

1. Sluta använda kärnkraft, när lämpliga alternativ finns tillgängliga.
2. Sluta använda kärnkraft, när lämpliga alternativ finns tillgängliga. Ja, det är samma möjlighet som 1. Den var bara en lite mer detaljerad.
3. Sluta använda kärnkraft inom 10 år.

Resultatet blev en jämn spridning mellan de tre alternativen. Linje 2 vann med en ytterst knapp marginal. Efter det beslutade riksdagen att förbjuda tillstånd för nya kraftreaktorer, att förbjuda planeringen och/eller utformning av nya kraftreaktorer; att stänga av alla 12 kraftreaktorer senast 2010, det vill säga inom trettio år. Budskapet var mycket tydligt: år 2010 kommer kärnkraften att vara död i Sverige.

Stor besvikelse, men alla kände åtminstone till förutsättningarna och politikerna drog en suck av lättnad i det att den heta potatisen hade kastats bort och kunde ignoreras. För ett tag framåt...

Från "Nej!" till "Förmodligen inte"

På 1990-talet stod det klart att ersättarna för kärnkraften i Sverige inte gjorde några större framsteg. Sverige har alltid haft en mycket stark produktionsbas av vattenkraft. Men av miljöskäl fanns/finns också ett förbud mot att bygga nya dammar i de återstående orörda stora älvarna i norra Sverige. Vindkraft lyfte inte alls. Solkraft är rätt uteslutet på dessa breddgrader. Energibesparingar skedde inte i någon större utsträckning. Och vi hade fortfarande en ganska stor användning av olja för uppvärmning, särskilt som Sverige är djuptfryst flera månader varje år.

Det antyddes starkt att det inte skulle finnas en ersättning för de 50% av elproduktionen att kärnkraften tillhandahöll.

Saker tog en vändning till det sämre när under 1997 slutdatument 2010 togs bort. Istället för att ge ett nytt slutdatum ersattes det med Avvecklingslagen som sade kärnkraften skulle läggas ned, men utan fastställt datum. Regeringen gavs också med denna lag rätten att stänga kärnkraftsreaktorer när som helst. Detta hände 1999 och 2005 när de båda reaktorerna vid kärnkraftverket i Barsebäck tvingades ur drift i förtid.

Fortfarande hade dock inte ersättare för kärnkraften realiserats.

Sekelskiftet

Omkring 2005 var det tämligen uppenbart att kärnkraften inte skulle försvinna i Sverige fram till år 2010. Underskottet i produktionskapacitet efter att Barsebäcks 1 230 MW togs bort från nätet började också bli märkbart, särskilt under kalla perioder på vintern.

Men ett problem hade växt till sig i att de återstående tio reaktorerna var i trängande behov av service och uppgraderingar.  Eftersom de ursprungligen bara skulle köra fram till 2010 hade de inte servats för verksamhet efter det. För vad för slags idioter på en bolagstyrelse skulle godkänna att stoppa miljarder i reaktorerna när det varit klart att det skulle vara ett totalt slöseri, åtminstone så länge det fanns ett tydligt slutdatum? Även efter 1997 års beslut med en potentiall dödsom hängandes över varje reaktor, redo att slå ihjäl alla investeringar som strömmade in i dem, var det inte motiverat att lägga pengar på dem.

Men till slut gavs ordern: helt om! Inte bara skulle reaktorerna få förlängd livslängd - något de inte var byggda för - men vissa av dem skulle också få en uppgradering i uteffekt. Kärnkraftsindustrin hade nu mindre än 5-10 år på sig att göra vad de borde ha gjort de senaste 25-30 åren.

Självfallet funkade detta inte alls och när arbetet inleddes 2009 var tidtabellerna helt fel tilltagna. Arbetet drog ut långt in på vintern. I januari 2010 var fyra av tio reaktorer ur drift när den värsta kylan på över tio år drabbade oss och vi närmade oss rullande nedsläckning. Vi klarade det... men bara "tack" vare mycket import och att starta reservkraftverk i form av oljeeldade turbiner.

Den stora överraskningem

I januari 2009 tillkännagav dock den nuvarande borgerliga koalitionsregeringen att de hade nått en överenskommelse. Den tidigare hårt kärnkraftskritiska Centern hade övertygats och Alliansen enades om att upphäva förbudet mot att bygga nya reaktorer. Detta orsakade en enorm uppståndelse och de röd-gröna oppositionspartierna - med Miljöpartiet i synnerhet - motsatte sig denna idé. Trots detta utarbetades förslagen. De var dessa:

• Avvecklinglagen från 1997 skulle tas bort
• Tillstånd för nya reaktorer skulle återigen kunna ges
• Endast ersättning för gamla reaktorer kommer att tillåtas
• Ansvar för reaktorinnehavarna skulle höjas till europeiska standarder, vilket innebär 1.200 miljoner euro måste garanteras vara tillgängliga omedelbart, och det kommer inte finnas någon övre gräns för betalningsansvaret. På lång sikt kan alltså företagets tillgångar tas i beslag för att kompensera för kostnader över dess 1,2 miljarder
• Inga statliga subventioner för att bygga nya reaktorer

Omröstningen och framtiden

Idag, den 17 juni 2010 gav Sveriges riksdag slutligen gehör för förslaget. Det var med mycket knapp marginal med 174 röster mot 172 och tre frånvarande (= 349 platser). Vägen att dit var tuff och vid ett tillfälle såg det till och med ut som att upp till fyra alliansledamöter skulle rösta emot förslaget, vilket skulle ha fällt det. I slutänden var det bara två som gjorde så och förslaget gick igenom.

Den debatt som föregick omröstningen var häftig och särskilt de gröna gick till hård attack. Talesmannen för energipolitik för Miljöpartiet - Per Bolund - höll inte tillbaks på skrämselpropagandan i talarstolen och utlovade nya Tjernobyl, terrorism, och alla möjliga hemskheter om förslaget godtogs. Han gick till och med så långt som att läsa ett vittnesmål från en änka efter en av de brandmän som dog i Tjernobyl.

Självklart var jag och de andra från NPYP som följde debatten tämligen rasande över denna fruktansvärd propaganda. Uppfriskande nog fick han dock mycket fina mothugg från från borgerliga företrädare. Ett av de bästa var detta (citerat ur minnet så det är inte helt korrekt):

“Om det du säger är sant Per Bolund, varför föreslår du och dina röd-gröna kompisar inte en omedelbar nedläggning av våra reaktorer? Om det är så farligt som du påstår, varför säger du inte sen att ni kommer att stänga ned dem omedelbart om du kommer till makten, utan att ni istället succesivt skall avveckla dem? Tror du ens på vad du säger, eller är det bara tom retorik? ".

Förslagen röstades igenom, men historien är inte över än. I september i år är det val till riksdagen. De röd-gröna har sagt att de kommer att riva upp beslutet i dag om de vinner valet.

Det blir en väldigt spännande sommar och tidig höst vad gäller kärnkraftens framtid i Sverige.

/Micke

I dag fick Sverige första gången på 30 år en ansvarsfull energipolitik (Andreas Froby)
Ja till kärnkraft (Markus Wiechelt)
Långsiktigheten inom politiken (Haninge Posten - Blogg)
Grånade gröna valfloskler (Verklighetens folk)
Av två onda ting... (Magnus blogg)
Hooray, hooray it’s a new clear, new clear day! (Ett fritt Sverige)
Ja till ny kärnkraft (Kalles blogg)
Äntligen kärnkraft (Luffsmans blogg)
Jaaaaaaaaaaaaaaaaa! (Kryssa Jenny)
Mera kärnkraft (Tänk (t) om)
Ja till ny kärnkraft! (JoakimWikström.se)
Fullständigt osannolikt (adventskalendern)
Odemokratiskt (Patas betraktelser)
NEJ! Ett JA till kärnkraft! (Thinking Further)
Möjlighet att bygga ny kärnkraft. (munkhammar.org)
CENTERPARTIET: Ja till kärnkraft (Fredrik Pettersson)
Den andra kärnkraftsomröstningen (Approximation)
Centerns förlorade heder (Sederade dagsedlar)
Äntligen är klimatpropositionen i hamn! (Magnus Andersson)
Ja till kärnkraft (Sadsmiles blogg)
Wetterstrand – aldrig ger vi upp! (Conny Wahlström)
Centern röstade sig under 4-procentspärren (Rune Lanestrand)
Ja till Kärnkraften (Cecilia & Livet)
Kärnkraften (Greenjessica)
Ett viktigt beslut för jobbens skull (Medborgarperspektiv)
Ja till ny kärnkraft (The Climate Scam)
En sorgens dag - Centern har sålt sig i kärnkraftsfrågan (Pesto Silvestri)
Det blev ja, trots allt (Mina Tre Kronor)
KÄRNVÄLJARNA OCH KÄRNKRAFTEN (Tokmoderaten)
Ett beslut för framtiden (Thomas Böhlmark)
Dagens energibeslut (Berliners blogg)
Jakten på något annat än det enkla och svåra (Gunnar Hökmark)

By a narrow margin, after over 10 hours of debate (minus breaks), the Swedish parliament just made the decision to lift the 30 year old ban on giving permits for new nuclear reactors. While this is very uplifting, and certainly a big thaw in this deadlocked issue, it's not over quite yet. We have an election coming...

Background

In the 1960's, Sweden was dabbling in nuclear power, and also nuclear weapons. The Swedish government was keen on weapons from the moment they were revealed to the world, and a state governed program was started which would look closely at the possibility of getting dometically produced weapons by building a combined power and plutonium breeding reactor: R4, reactor #4.

The design was an incredibly complex one: a heavy water moderated, boiler reactor, capable of fuel changes during normal power operation. For several reasons, it was never completed:

• public opinion against nuclear weapons was great
• the US provided Sweden with enriched uranium cheap on the condition we didn't use it for weapons, which knocked out the economic foundation for the combined power/weapons project
• Sweden pushed for, and signed, the Non-Proliferation Treaty
• the design was too complex and fraught with inherent safety weaknesses
• private investors went for light water reactors instead.

In the end R4 was finished but never loaded with fuel. They put an oil burner to run the turbines and generators with instead.

Twelve lightwater power reactors were projected and constructed.

The referendum

By the end of the 1970's nuclear power in turn became a touchy issue. One government fell on it after they made a change in stance from negative to positive. Calls for a referendum were raised, but for the better part this was resisted and struck down.

Then the Three Mile Island accident happened. Support for nuclear power went into freefall, and all of the parliament parties agreed on a referendum. It was held in 1980.

The referendum was a very strange affair because the options you had to vote for were, in brief:

1. Stop using nuclear power, when suitable alternatives are available.
2. Stop using nuclear power, when suitable alternatives are available. Yes, that is the same option as 1. It was just a bit more detailed.
3. Stop using nuclear power in no later than 10 years.

The result was an even spread between the three options. Option 2 won by an extremely narrow margin. After that a parliament decision was made to ban permits for new nuclear power reactors; to ban the planning and/or design of new power reactors; to close all 12 power reactors no later than 2010, that is to say thirty 30 years. The point was very clear: in the year 2010, nuclear power will be dead in Sweden. Big bummer, but at least everyone knew the rules and the politicians breathed a sigh of relief in that the hot potato had been thrown away and needent be bothered with. For a while that is...

From "No!" to "Probably not"

In the 1990's it was clear that the replacements for nuclear power in Sweden were not doing much progress. Sweden has always had a very strong production base of hydro power. But for environmental reasons there was/is also a ban on building new dams in the remaining untouched grand rivers of northern Sweden. Wind power wasn't taking off at all. Solar is right out of the question at these latitudes. Energy savings were not happening to any great degree. And we still had a pretty large usage of oil for heating, especially with Sweden being deep frozen for several months each year.

It was strongly suggested that there would not be a replacement for the 50% of electricity production that nuclear provided.

Things took a turn for the worse when in 1997 the final date of 2010 was removed. But instead of giving a new end date this was replaced by a law that said nuclear power would be abandoned, but without fixed date. The government was also with "Dismantlement law" given the right to at drop the hatchet on any power reactor, at any time. This happened in 1999 and 2005 when the two reactors at the Barsebäck nuclear power plant were forced out of operation ahead of time.

Still however, the replacements failed to materialize.

Mid-naughties

At around 2005 it was dreadfully obvious that nuclear power would not be gone in Sweden by the year 2010. The deficit in production capability after Barsebäck's 1 230 MW were removed from the grid was also getting noticable, especially during cold-spells in the winter.

However a problem had accumulated in that the remaing ten reactors were in dire need of service and upgrades. Originally scheduled to be run only until 2010, they had not been serviced and/or upgraded for operations after that. After all: what kind idiots on a nuclear company board would approve pouring billions of cash into the reactors when it had been clear it would be a total waste... at least for as long as there was a clear end date, and still pretty much so with the Damocles sword of the 1997 law hanging over each reactor ready to kill any investment poured into them.

But finally the order was given: about face! Not only would the reactors get a life-time extension - something they were not built for in the first place - but some of them would also get a power output upgrade. The nuclear industry now had to in less than 5-10 years do what they should have been doing the past 25-30 years.

Needless to say this didn't go well at all and when work started in 2009, the time tables were horrendously underestimated. The work dragged out well into the winter. In January 2010 four out of ten reactors were offline when the worst cold-spell in over ten years kicked in and we were nearing brown-outs. We made it through though... but only "thanks" to heavy imports and starting up the reserve oilfired plants.  

The great surprise

In January of 2009 however, the current center-right coalition government announed they had reached an agreement. The previously ardently opposing Center Party had been swayed and agreed to lift the ban on building new reactors. This caused a huge stir and the left wing red-green opposition parties - with the Green Party in particular - opposed this idea. Never the less the proposal was worked out. The final draft was this:

• The dismantlement law of 1997 would be removed
• Permits for new reactors, of any capacity, would again be allowed to be given
• Only replacements for old reactors will be allowed, once an old reactor is slated to be decommissioned
• The liability for reactor owners would be raised to european standards, which means 1.2 billion EUR must be guaranteed to be available immediately, and there will no upper limit to the liability in long terms, meaning company assets may be confiscated to make up for any cost above the 1.2 billion
• No government subsidies for building new reactors

The vote and the future

Today, June 17 2010, the parliament of Sweden finally accepted the proposal. It was by a very narrow margin with 174 votes against 172 and three not present (= 349 seats). The road getting there was a tough one and at one point it even looked as if up to four parliament members would go rogue and oppose the proposal, which would have felled it. In the end only two of those remained and so it was passed.

The debate that preceded the vote was a furious one and especially the Greens went on an all out attack. The spokesperson for energy policies for the Green Party - Mr. Per Bolund - didn't hold back on the scare mongering while in the chair and promised new Chernobyls, terrorism, and all sorts of maladies if the proposal was accepted. He even went as far as to read a witness statement from a widow of one of the firefighters that died at Chernobyl. 

Needless to say I and the others from NPYP that were following the live debate were hopping mad at this kind of horrible propaganda. Refreshingly enough though they got some very nice bite-backs from the centre-right representatives. One of the best ones was this (quoted from memory so it is not perfectly quoted):

"If what you are saying is true Mr. Bolund, why are you and your red-green buddies not proposing an immediate shutdown of our reactors? If there is this immediate danger which you claim, why are you not saying you'll shut them down immediately if you come into power, but instead gradually phasing them out? Do you even believe what you are saying, or is it just empty rethorics?".

The propsal was accepted, but the story is not over just yet. In September this year there is the Swedish parliament election. This election assigns all seats in parliament (which is the sole legislative body) and also decides which party or parties will form the government for the upcoming 4 years. The red-green coalition has said that they will tear up the decision made today if they win this election.

We are looking at a new very exciting summer and early fall when it comes to the future of nuclear power in Sweden.

I morgon, 17 juni 2010, tas ett beslut som kommer att förpassa de senaste 30 årens Svensk energi-politik till att bli en pinsam parentes i historien. Då tas riksdagsbeslut om att ta bort förbudet att ge tillstånd till att bygga nya reaktorer, samt ta bort det Damokles-svärd som heter Avvecklinglagen, som saboterat svensk kärnkraft och varit delorsak till vinterns energikris.  

Kärnkraftsmotståndarna har självklart fullständig panik. Språkrören för Miljöpartiet, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson, skriver i DN idag: "Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft". Läsningen är riktigt sorglig, för deras argument är så eländigt svaga.  

Leende, men panikslagna

Knäckfrågan

Knäckfrågan i morgondagens beslut är denna: skall kärnkraft vara förbjuden att bygga och driva, eller skall den få existera i Sverige?  

Jag har läst igenom Wetterstands och Erikssons artikel tre gånger nu, och finkammat den efter argument som säger att det är nödvändigt att förbjuda kärnkraft. Dessa argument existerar inte, förutom en snabb liten passus på slutet där Wetterstrand och Eriksson påstår:  

[Kärnkraft] är ett effektivt sätt att förhindra eller senarelägga utvecklingen mot förnybar energi och effektivare användning.  

Det påståendet är trams. Kampen står fortfarande inte mellan förnybart och kärnkraft som de så felakigt försöker hävda. Förnybart och kärnkraft skall givetvis samverka mot användningen av fossil energi, vilket redan sker idag då vi i Sverige har lyckats få så gott som hela vår produktion av elektricitet att drivas av förnybart och kärnkraft i lika delar. Vi har dock fortfarande en tillförsel av 200 TWh fossil energi i Sverige varje år. Det är därifrån resurserna skall tas, och givetvis kan kärnkraft och förnybart samsas om de resurser som idag läggs på fossilt.

Att som Wettertrand och Eriksson måla upp en motsättning mellan förnybart och kärnkraft handlar enbart om att försöka skapa en slags David & Goliat myt och därigenom utmåla förnybart som något slags ädelmodig underdog. Det är alltså bara tom retorik utan substans.

Behövs inte?

Wetterstrand och Eriksson påstår...  

Men för det första behövs [inte kärnkraft] – Sverige klarar sig bra med förnybara energikällor  

Så sent som igår skrev jag en artikel om det (We do not need nuclear power). För att sammanfatta: visst, rent satslogiskt är påståendet inte falskt. Vi skulle kunna avskaffa kärnkraften under förutsättning att de förnybara kraftkällorna och energieffektiviseringar verkligen kommer på plats.  

I praktiken är påståendet  dock en stor lögn. De förnybara kraftkällorna är inte på plats. Energieffektiviseringarna är inte genomförda. I vintras hade vi akut energibrist och var tvungna att starta upp enormt smutsiga olje- och gaseldade reservkraftverk, samt importera stora mängder el från utlandet när det var som knivigast. Vill Wetterstrand och Eriksson förbjuda och avveckla kärnkraft så får de banne mig(!) hosta upp garantier för att ersättning för såväl 65 TWh kärnkraft och 200 TWh fossil energi finns på plats, samt tillse att vi har en garanterad maxkapacitet på minst 25 000 MW för att klara av köldknäppar och produktionstoppar. Tills dess att de har gjort detta är påståendet att kärnkraft inte behövs en stor fet lögn.  

Funkar inte?

Wetterstrand och Eriksson påstår...  

kärnkraften inte något särskilt pålitligt ben, den är energipolitikens klumpfot.  

Detta påstående är även det en ren bluff. Den svenska kärnkraftens driftstatistik visar att det är en utomordenligt stabil och tillförlitlig kraftkälla. 2009 var ett dåligt undantagsår, ja. Men som vi har skrivit tidigare beror detta helt på den idiotiska politk som har förts om kärnkraften och skjutit den i sank genom att allvarligt försvåra långsiktig planering och investeringar.  

Kärnkraften har lägst utsläpp av fossil koldioxid per levererad kilowatt-timme

Man kan fråga sig varför Wetterstrand och Eriksson kommer med en så uppenbar lögn. Svaret står att finna i politisk smutkastning och dimridåer. Alliansens förslag innebär att man vill ha en bred energimix med många olika åtgärder för att säkra energiförsörjningen, samtidigt som miljöpåverkan minskas. Det Miljöpartiet vill göra är att förbjuda och ta bort vissa av dessa åtgärder. När det dessutom visar sig att kärnkraften är en av de miljövänligaste kraftkällor vi har i Sverige så måste Miljöpartiet försöka bortförklara och dölja detta på något sätt, och det gör Wetterstrand och Eriksson nu på detta sätt genom att påstå att kärnkraften inte funkar eller inte behövs.  

Inte säkert?

Wetterstrand och Eriksson påstår... 

Kostnader, byggtider, bränsle, tillförlitlighet, miljökonsekvenser, hälsorisker, opinion – allt talar emot kärnkraften.  

Detta är kort och gott fel, fel, fel, fel, fel, fel och fel.  

Det förnybara alternativen kräver miljarder i statsbridag för att få investerare att dra igång projekten. Samtidigt ger svensk kärnkraft 4.2 miljarder SEK till statskassan per år i effektskatt. Byggtiderna för förnybart är inte bättre än för kärnkraft. Bränslet räcker med lätthet i minst en reaktorgeneration till. Tillförlitligheten är som tidigare nämnt väldigt god, och definitivt bättre än allt förnybart, bara vattenkraft undantaget förutsatt att magasinen inte går torra. Miljökonsekvenserna är toklåga. Hälsoriskerna obefintliga och opinionen fortsatt positiv.  

Byggs inte?

Wetterstrand och Eriksson påstår...  

I verkligheten finns det ingen global renässans – kärnkraften minskar.  

Detta är ett extremt märkligt argument eftersom det i många länder, speciellt Sverige som vi nu diskuterar, funnits förbud mot att bygga ny kärnkraft! Så det Wetterstrand och Eriksson hugger på är alltså att kärnkraftsbolagen varit så otroligt dumma att de inte brutit mot lagen och byggt reaktorer trots att de inte får! Argumentet är så fånigt att jag måste garva åt det.   

Om det byggs för lite, bygg då ännu mindre?

Vidare påstår Wetterstrand och Eriksson...  

”Planer” på att bygga nya finns det gott om.  [...] Men realiteten är att reaktorerna stängs ner en efter en medan få kommer att byggas. [...] Av Europas ”planer” på 94 nya reaktorer, tror Prognos att fyra kan realiseras till 2020 och totalt 28 till år 2030. Under samma period kommer betydligt fler att tas ur drift. År 2030 tror man att antalet reaktorer har minskat från dagens 430 till 300 och att kärnkraftens andel av den globala elproduktionen kommer att halveras, från 14,8 till 7,1 procent.  

Detta argument är skrattretande. Resonemanget som förs är att en kraftform är bra eller dålig beroende på hur mycket av den som byggs för tillfället. Flyttar vi oss då till 70-talet så var tydligen kärnkraft jättebra då för det byggdes så mycket av den under det årtioendet. Och tydligen sög vindkraften fett för att det inte var någon utbyggnad alls, då. Går vi ännu längre tillbaks i tiden, till den industriella revolutionen, finner vi att kolkraft var kanonbra för att det var en så markant ökning av förbrukningen av kol!   

Nästa konsekvens av resonemanget är att om ett behov inte möts, eller om täckningen av behovet minskar för tillfället för att avgång är större än nytillförsel, så skall man helt strypa nytillförseln. Jag skojar inte, det är vad de försöker säga. Samma sak sade de i vintras då Per Bolund, (mp)'s energipolitiske talesman, på fullaste allvar menade att eftersom energiproduktionen inte gick ihop när 40% kärnkraftskapacitet saknades, så skall man ta bort resten också.  

Mycket väsen men inget sagt

I morgon förlorar motståndarna kampen om kärnkraften i Sverige. Wetterstands och Erikssons våldsamma, men ack så förvirrande attack måste ses för vad den är: motståndets sista deperata dödskamp. Trängd i en hörna försöker råttan bita katten. Knäckfrågan kvarstår dock: skall vi förbjuda kärnkraft i Sverige eller inte? Wetterstrand och Eriksson presenterar inga hållbara argument för ett fortsatt förbud. Tvärt om visar de 30 senaste åren att förbudet inte gjort annat än tvinga fram suboptimala lösningar, utan att vi fått några trovärdig ersättare för det fossila eller en tidplan för när kärnkraften kan avskaffas.  

I morgon tas det stora steget mot att avskaffa detta fatala misstag. Sedan kommer det att bli ett otroligt spännande val i höst där kärnkraft säkerligen blir en av de stora frågorna eftersom de rödgröna lovat att riva upp beslutet om de vinner valet.   

 
Bloggat om detta, för kärnkraften 
(mp) vill bygga bort vår bästa energibuffert (Grenfeldt)
Tre ben i energipolitiken krävs även över tid (Elisabeth Thand Ringqvist)
Såga inte av det ben vi står på (Per Altenberg)
Om kärnkraften, centerpartiet och djavulens alternativ (Johan Westerholm)
Atomkraft, ja tack (Rasmus (liberal))
Saknar vänstern fingertoppskänsla? (Erik Laakso)
Miljöpartiet försöker luras medelst statistik (Med örat mot rälsen)
Sälj inte björnskinnet innan björnen är skjuten (Marcus Grundén)
Jättefint Miljöpartiet…. (The Climate Scam)
Det förflutna är de grönas framtid (vetenskapsbloggen)
MP och kärnkraften. Replik på DN-debatt idag (16/6) (Carl Hamilton)  

Bloggat om detta mot kärnkraften 

Media MÖRKAR! Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft. Action - Uprroop- för vår framtid på jorden! STOPPA KÄRNKRAFTEN! (Hey Där! Välkommen!)
STOPPA KÄRNKRAFTEN! (RINGBORGS BLOGG)
Centerns väljare borde gråta blod (Liv tycker från Kommunalarbetaren)
Alliansens energipolitik vilar på tre lögner (Dagbok mot atomkraft)
Framtiden finns i förnybar energi – inte i kärnkraft. Action - Uprroop- för vår framtid på jorden! S (HumlAnz X)
 Kärnkraften inget alternativ (Akko Karlsson) 
 

Jag fick syn på i tidningen City att Maria Wetterstrand skulle komma till Malmö Högskola för lunchföreläsning. Jag sticker dit. Fullt i salen.. jag sitter i fönstret med några andra.

Först kommer Maria några minuter för sent, sedan är det 45 minuter reklam för (mp) och lite tjuvnyp mot Alliansen.

Under tiden skickades en Rubiks Kub runt med instruktionen "Gör den olösbar". Redan där anades tricket: hon eller någon annan skulle lösa den på slutet för att visa att problem går att lösa. Attans att jag inte fick tag på den...

Föreläsningen avslutas. Maria löser kuben under slutanförandet, Applåder. Dags för frågor. Upp med handen.

Fråga: titeln för föreläsningen var "Byt politik, inte klimat". Anser (mp) att om ideologi och principförklaringar står i vägen för en omställning, är det då motiverat eller kanske till och med nödvändigt att låta politiken komma på undantag för att lösa det här problemet du talat om?

Redan här visade sig politikern i Maria för nu började hon glidande svara att de flesta partier har ju faktiskt lyckats införliva klimatfrågan i politiken utan att det egentligen står emot någon av ideologierna. Så inget ja eller nej utan något som betydde "Det behövs nog inte". Till slut får jag henne dit jag vill: skulle miljöpartiet avstå någon av sina principförklaringar om detta talade emot lösningar på problemen hon definerat? Då fick jag det "Ja" jag fiskade efter. Men då hade det också gått en bra bit över 30 sekunder och folk hade otåligt handen i luften.

Jag frågar: så varför omvärderar inte (mp) kärnkraften?

Svar: för att den är inte hållbar.

Uppföljningsfråga: enligt vems defintion av hållbarhet då?

Här fick jag ett talande svar: "enligt defintionen om vad som är hållbart". Hon kunde uppenbarligen inte den. Språkröret för Miljöpartiet visste inte vad vi menar med "Hållbar utveckling". Det är inskrivet i grundlagen...

Jag pressar vidare om vad hon menar med hållbar, och igen visar sig politikern då hon rycker tillbaks initiativet genom att göra en lång utläggning om varför hon inte tycker kärnkraften är hållbar, utan att definera vad hon menar med hållbart. Det blir något om att inte ta saker ur marken... farligt avfall... 100 000 år. Hon drar ut på tiden, släpper inte in mig i matchen igen.

Jag säger att vi har en lösning för kärnavfallet sedan 70-talet, men hinner inte få den punkten igenom för där tog min tid slut för att folk var irriterade på mig. Jag fick släppa frågan till andra.

Det som jag stör mig mest på att här var någon som i tre kvart talat om att inte se problem utan att se lösningar. Men när det gäller den för Miljöpartiet heliga principförklaringen att kärnkraft är fel, då var helt plötsligt avfallet ett olösbart problem.

Det intressantaste var att se hur politikern undvek knepiga situationer som kan bli pinsamma. Läxor att lära:

1) Svara inte "Ja" eller "Nej". Prata utan att säga något.

2) Om det börjar bli jobbigt, prata på tills tiden tar slut så får du sista ordet.

Mycket facinerade, och mycket skickligt måste jag säga. Men det blev tyvärr inte den diskussion jag hade hoppats på.

---

Efteråt närmade sig dock ett antal intresserade åhörare, främst en kille som var väldigt anti-kärnkraft. Han var mycket trevlig och vi hade diskussion i minst en kvart. Flertalet tjejer lyssnade runtomkring också, vissa sköt in frågor. De lyssnade och diskuterade och förde fram argument. En trivsam diskussion. Och jag mötte deras argument...

- Folk dör i drivor vid urangruvor säger de. Nej, man dör inte i drivor vid urangruvor säger jag. Australien klarar av det. Jag har sett rapporterna från från deras miljömyndigheter.

- De säger: Uranbrytning är visste det farligt, se på Sverige. Det var ju farligt här. Ja det var farligt här, svarar jag, men Ranstad var ju för 50 år sedan. För bara 30 år sedan fick svenska järnbrytare i LKAB's gruvor 2000% mer strålning än uranbrytarna idag. Ja men du kan ju inte se på 40 år gammal järnbrytning och jämföra tyckte han. Exakt tycker jag, precis som att du kan inte titta på 50 år gammal uranbrytning... vi måste titta på framtida brytning.

- I Afrika finns ingen miljlagstiftning värd att tala om menas det. Jag påpekar att man även utanför lagstiftningen använder sig av miljöcertifieringar, som ISO 14001. E.ON exempelvis certar sina levarantörer av uran så.

- Ok, Australien kanske gör det rätt. Men vi kan ju inte köra uranet från Australien för transporterna förorenar menar de. Jo men hur mycket uran behöver du? frågade jag. Hela din energiförbrukning... hur mycket behöver du? Jag håller fram händerna och kupar dem: "så här mycket".

- Avfallet är farligt och vi har ingen lösning säger de. Jo, vi har en lösning, vi har vetat sedan 70-talet vad man kan göra. Detta hade de uppfattat från sparringen med Maria, och undrade vad jag menade med det. Jag förklarade att vi har vetenskapen, nu gällde det bara att få till politiken bakom det hela också. Exempelvis havsbottenförvaring funkar perfekt, men vi vill inte. Oklo däremot visar att djupförvar det funkar, och det är politiskt gångbart. Lång utläggning om det. Och nu är KBS-3 på gång och det är ännu bättre än Oklo.

- KBS-3 funkar inte påstår de. Kopparn i kapslarna korroderar på 1000 år, det var ju konstaterat. Eh, nej, det var inte alls konstaterat, Peter Szakalos och Gunnar Hultquist är de enda som säger detta, och de säger att de har en lösning på det som de påstår är problemet. De har till och med patenterat den.

- Fick in punkter om 95% av uranet som kommer ut ur våra reaktorer är outnyttjat och hur lite uran vi använder: 9000 ton på 50 år. Det mostvarar en kub på 8x8x8 meter. 2x2x2 meter av det är avfall

- *SPARK* på Sovjet för att de var idioter. Alla visste ju att den där lösningen som resulterade i Tjernobyl var farlig. Hade vi gjort samma sak i Sverige hade jag(!) hängt på grindarna till verken och krävt deras omedelbara nedstängning.

- Strålning är osynligt och omätbart så det är unikt på det viset, säger han. Nej, strålning är inte alls omätbart kontrar jag. Du kan mäta strålning i koncentrationer över miljarden lägre jämfört med de flesta andra potentiella miljöfaror. Du får utslag för radioaktivitet på kaliumet i en banan. Jo men det är osynligt, för du kan inte se det, säger han. Sant, säger jag, men du kan inte se koldioxid eller kvicksilver i fisk heller.

- Jag poängterar vikten av en energimix. Vi behöver allt vi kan få... alla rena energislag måste få vara med, inklusive kärnkraft.

- Kärnkraft är dyrt och ineffektivt säger han. Jag säger: 90-95% lägre mängd utsläpp, per kWh enligt WWF, om man jämför kärnkraftsnationen Sverige med kolnationerna Tyskland, UK, USA och Kina. Effektskatten på kärnkraft uppgår till 4 miljarder SEK årligen, men ändå går bolagen runt ledigt. Vindkraften har blivit utlovad 100 miljarder SEK av regeringen, bara för att bli ekonomiskt gångbart. Och Elforsk säger att kärnkraft är billigare än allt utom vattenkraft.

- En av tjejerna säger att många länder ger kärnavfall till vapenindustrin. Nej, konstaterar jag, det är tvärt om: vi gör idag kärnbränsle av kärnvapen; svenska kärnkraftindustrin dödade svenska kärnkraftsprogrammet; och ingen använder kärnavfall till kärnvapen för det är för dyrt, för svårt och det är mycket enklare att bara göra busenkla vapen-breeders om man tvunget vill ha rent vapen-plutonium.

- Sol räcker, så varför kärnkraft? frågar en av tjejerna. Jag ger länk till www.withouthotair.com till alla närvarande och uppnanar att gå in och kolla siffrorna själva.

Roligast var på slutet... vi reser oss, tar kapporna/jackorna. Han tappar sin "Atomkraft, Nej Tack"-knapp. Han plockar upp, visar upp den för mig och säger skämtsamt/lättsamt "Aha!". Jag tar lugnt upp min mobil. Utan att ens titta på den slidar jag upp skärmen så att den tänds och håller upp den till honom: "Nuclear Power, Yes Please". Jag behövde inte säga "Aha"... bara log väldigt nöjt. 

Vi skildes åt på goda termer medan vi diskuterade om vikten att diskutera med de som inte håller med en själv. Han påpekade att han ändå inte var övertygad, men att argumenten ändå var intressanta. Handskak, hej då.

Kul lunch! Men fan vad hala politiker är. Får kolla Wetterstrands blogg senare.