Tag Archives: SNF

KBS-3 bra för miljön, dålig för miljörörelsen

Av Michael Karnerfors, publicerad i nedkortad version i Ny Teknik 2011-02-19

När Mikael Karlsson, Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Johan Swahn, Miljörörelsernas Kärnavfallsgranskning (MKG) i ett antal debattartiklar till Ny Teknik (NyT 11-01-31 , NyT 11-02-10) försöker sprida tvivel om hur Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) sköter sitt uppdrag kan jag inte låta bli att fråga mig: är det verkligen sant det de säger att KBS-3 är dålig för miljön? Eller är metoden i själva verket bara dålig för miljörörelsen? "Sätt inte bocken som trädgårdsmästare" påstår de. Men vem är bocken egentligen när MKGs medlemmar har något att förlora på att frågan om kärnavfall får en lösning? Kan vi verkligen lita på en granskare som inte vill att SKB skall lyckas?

MKG utgörs i huvudsak av SNF och dess ungdomsorganisation Fältbiologerna. Föreningen har sedan 70-talet motsatt sig kärnkraft. Ett ofta använt argument är påståendet: "Det finns ingen lösning på frågan om kärnavfall". Nu är SKB på väg att rasera detta. Inom en månad lämnas en ansökan in som - om inget oväntat inträffar - innebär slutet för detta argument. Om eller när myndigheterna godkänner SKBs föreslagna lösning KBS-3 innebär det inte bara att frågan är löst i Sverige, utan vi kan också exportera den här kunskapen. Hela världens kärnkraftsmotstånd får ett ben avhugget och vacklar när industrin helt plötsligt säger "Jo då, det finns visst en lösning".  Och inte nog med att SKB i så fall klarar kraven; kraven är dessutom väldigt högt ställda. Industrin tar inte bara ansvar utan gör det också med mycket god marginal, vilket så gott som omöjliggör vidare kritik i avfallsfrågan.

Ett annan konsekvens av KBS-3 är att vi får ett slutförvar där bränslet kan återtas. SNF vill istället att bränslet stoppas i djupa borrhål, där man inte utan betydande kostnadsökningar och svårighet kan ta tillbaks det. Om så skulle ske innebär det att bränslet - som är till minst 95% outnyttjat - inte blir tillgängligt för nästa generations kärnkraft. För en rörelse som inte vill ha kärnkraft vore detta givetvis en betydande "vinst". Men om KBS-3 istället godkänns är bränslet lättillgängligt och Sverige kan få ren energi för hundratals år utan att någon ny gruvbrytning av kärnbränsle måste ske.

I den bästa av världar omvärderar en opinionsbildare sin åsikt och anpassar ödmjukt ståndpunkten när sakförhållandena ändras. Men med tanke på att kärnkraft tillsammans med vattenkraft - när hela livscykeln beaktas - redan visat sig vara renast och koldioxidsnålast i Sverige och SNF trots detta fortsätter att ösa galla över kraftformen kan vi sluta oss till att föreningen inte kommer att vara först med att säga "Vi hade fel, kärnkraft är faktiskt en bra kraftkälla" om KBS-3 godkänns. Det finns för mycket prestige, för mycket känslomässigt bagage, och för många betalande medlemmar som inte vill se detta hända. Alltså har SNF enbart att förlora på att industrin övertrumfar dem och i en oberoende granskning klarar av det som motståndarna hävdat aldrig skulle komma att ske.

Den romerska tänkaren Juvenalis frågade för snart 2000 år sedan: "Vem skall vakta väktarna?". Den frågan är ständigt aktuell, och så även här: vem skall granska granskarna? Vem garanterar att MKGs remiss-svar är sakliga och korrekta? Vem går i god för att deras opinionsbildning är fri från egenintressen? Skall jag tvunget välja mellan SKB och MKG måste jag konstatera att SKB har ett mycket starkt intresse å deras huvudmäns vägnar att lösningen blir bra, eftersom det kostar kärnkraftsbolagen många miljarder kronor att frågan förblir olöst, eller att den måste städas upp i efterhand. SNF däremot har bara att förlora på att SKB lyckas. Miljön vinner, men de förlorar.

Kort och gott kan man säga att en ansvarstagande kärnkraftsindustri - som möter alla krav som ställs på den - är bra för miljön men dåligt för miljörörelsen.  

Alla de punkter som MKG angriper är icke-kritiska för KBS-3. Metoden står exempelvis inte och faller med det nuvarande förslaget på kapsel-lösning med "nakna" kopparkapslar. Detta dels för att kapslarna är inte den främsta av de tre oberoende barriärerna, dels för att kritikerna ännu inte lyckats visa på att deras invändingar är relevanta under de förhållanden som gäller utanför labbet och nere i slutförvaret, och dels för att kritikerna själva säger sig ha en lösning: belägg kapslarna med krom, zirkonium eller titan. SKB jobbar i skrivande stund med kritikerna från KTH för att utforska eventuella osäkerheter. MKG kan inte på ett trovärdigt sätt hävda att SKB undviker kapselfrågan. Som sidnot skall nämnas KTH-forskarna även arbetar med grundforskning för nästa generations kärnkraft.
 
Så, herrar Karlsson och Swahn, jag uppmanar er att sitta ned i båten och låta SKB slutföra arbetet med att undersöka KBS-3 och andra alternativ enligt vad myndigheterna begär, inte efter era egenintressen. Gunga skutan när det är viktigt för miljöns skull, inte bara för att ni inte får som ni vill. Med största sannolikhet ser världen att vi har en bra lösning på kärnavfallet inom tio år. Att det nog inte blir den lösning som ni hoppades på får ni helt enkelt bittert svälja. Men det är faktiskt miljön som hamnar i främsta rummet, inte miljörörelsen.

Försöker Naturskyddsföreningen påverka valet med fusk-statistik?

Av Michael Karnerfors, 2010-09-17

Svenska Naturskyddsföreningen vill inte ha uranbrytning i Sverige. Ok, inte mig emot om de tycker på det viset. Men när de blandar politik, egengjorda undersökningar och statistik i leken blev det genast frågan om fulspel (surprise surprise).  

Fuskar de i valtider?
Fuskar de i valtider?

SNF gick den 14 september ut med ett press-meddelande där de påstår... 

Två av tre centerkandidater mot ett uranförbud

Steg för steg öppnar Centerpartiet för att tillåta uranbrytning i Sverige. Inför valet 2006 ville partiet förbjuda uranbrytning. Under mandatperioden har Centerpartiets ledamöter i riksdagen röstat ner förslag om förbud. När nu Naturskyddsföreningen frågar partiets riksdagskandidater om de vill ha ett förbud mot uranbrytning svarar endast 33 procent ja. Även Kristdemokraterna svänger, bara 13 procent stöder idag ett förbud 

Denna ton speglas sedan i den TT-artikel som flertalet tidningar tagit med där rubriken är "Centern svänger om uranbrytning" och artikeln inleds med påståendet "Centerpartiet håller på att svänga i sin syn på uranbrytning i Sverige" 

När man läser råmaterialet däremot visar sig en helt annan bild. I själva verket hade 21 stycken Centerpartister svarat och av dem vad det... 

  • 7 som sade "Ja" till ett rikstäckande förbud
  • 9 som sade "Nej" till förbudet
  • 5 som sade "Tveksam / Vet inte / Vill inte svara"

Att SNF påstår att "Vet inte" är samma sak som "Nej" är givetvis lögn och förbannad dikt. 

Än mer skiljer sig undersökningen från pressmeddelande när man läser de kommentarer som följer med svaren. Av de som svarat "Nej" eller "Tveksam/Vet inte/Vill inte svara" så hade majoriteten kommenterat och nyanserat svaret. Temat i dessa kommentarer var solklart. Jag återger några av dem nedan:  Continue reading Försöker Naturskyddsföreningen påverka valet med fusk-statistik?

Kärnkraftsmotståndet fruktar fungerande lösningar

I ett pressmeddelande gjort av Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Miljörörelsernas Kärnavfallsgranskning (MKG) hävdar organisationerna att Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) inte är klara att välja plats för det svenska slutförvaret. Men argumenten för påståendet är vaga och försöker förekomma den fastslagna processen. Pressmeddelandet måste ses som ett uttryck för ett allt mer desperat kärnkraftsmotstånd som står inför sin värsta mardröm: en kärnkraftsindustri som tar sitt ansvar och hittar lösningar.

Processen att bestämma vad som skall göras med restbränsle ifrån den svenska kärnkraften är sedan länge fastslagen i lagar och förordningar. Restbränslet skall slutförvaras, och gången dit är som följer:

  1. Kärnkraftsindustrin skall forska fram ett förslag till slutförvar.
  2. Myndigheter skall granska förslaget och eventuellt begära kompletteringar.
  3. Regeringen skall slutligen godkänna förslaget och ge tillstånd att bygga slutförvaret.

Detta innebär ett problem för miljörörelserna. Kärnkraftsmotståndet är grundmurat i de flesta av dessa organisationer. Om regeringen säger ja till SKB's förslag innebär det att den svenska kärnkraftsindustin har löst ett världsomfattande problem med kärnkraft. Detta är förrödande för kärnkraftsmotståndarnas ståndpunkt eftersom frågan om det använda kärnbränslet alltid har varit ett av deras starka argument. Motståndarna har länge antytt och hävdat att detta problem är i princip olösbart; att kärnkraften därför måste förkastas; och att deras egna föreslagna lösningar på energifrågan och klimatkrisen är de som bör genomföras. Om industrin då istället på egen hand tar fram en fungerande lösning på restbränsleproblematiken innebär det en katastrofal prestige- och förtroendeförlust för kärnkraftsmotståndet.

Men även om vi för ett ögonblick bortser från detta, vad är SNF och MKG's argument emot den föreslagna metoden KBS-3? I kort går de ut på att man försöker kasta tvivel på två av de tre oberoende barriärerna som håller kärnbränslet fångat: kopparkapseln samt bufferten av bentonitlera. Men vad gäller kopparkapseln så har SKB dels själva inte fått det resultat som KTH-forskarna fått, vilket kastar stort tvivlel på de senares påståenden; dels har forskarna själva sagt att ett enkelt, kortvarigt korrosionsskydd kan lösa den eventuella problematiken; och dels visar ny forskning att ett brott av kopparkapseln i praktiken är obetydligt eftersom järninsatsen i kapseln då skapar en sådan miljö att kärnbränslet inte kan lösas upp i vatten och föras bort. Vad gäller lerbufferten lägger SKB nu sista handen vid forskningen som skall räta ut några eventuella frågetecken. I vilket fall som helst så är det i granskningen som det avgörs och inte nu.

I ljuset av denna insikt blir det allt mer klart varför kärnkraftsmotståndarna nu försöker attackera SKB och förekomma granskningen. "Risken" finns att SKB faktiskt har lyckats med sitt uppdrag. Kärnkraftsmotståndarna fruktar fungerande lösningar och försöker därför nu förgifta processen genom att använda så kallad FUD-taktik: Fear, Uncertainty, Doubt. Det handlar inte om miljö, framtiden eller att ställa klimatet till rätta. Nu handlar det för miljörörelserna om att rädda ansiktet, förtroendet, medlemsantalet och ekonomin.

I ljuset av detta anser vi i nätverket Nuclear Power Yes Please att SNF och MKG's pressmeddelande skall ses för vad det är, det vill säga en partsinlaga. Processen är fastställd och skall följas. Och vi reagerar med upprördhet över att SNF och MKG är villiga att ta till rävspel när det gäller en så viktig fråga som kärnkraften. För en sak har de dock rätt i: detta handlar om vår framtid. Då får denna process absolut inte förgiftas av att vissa organisationer försöker skydda sina intressen.

Artiklar:
Newsdesk
Naturskyddsföreningen.se
MKG.se

Study says German nuclear power causes child cancer... or does it?

A German report (summary) on cancer incidence seems to indicate that there is a higher frequency of cancer cases, mainly leukaemia in children, around nuclear power plants in Germany. The report was written at the Federal Office for Radiation Protection in Germany and based on two articles [1, 2].

The report was quickly embraced by the Swedish movement against nuclear power (SNF, Schlaug) and has also created a few headlines in Swedish newspapers (AB, HN).  These newspaper articles claim that people living in the vicinity of Swedish nuclear power plants are worried by this report. Lars Barregård at the Centre for Medical Enviromental Sciences wants to investigate the incidence of leukaemia around Ringhals nuclear power plant. However, he says to HN:  "...the radiation levels are very low and should not be able cause an increase in cancer frequency, though a study can be good to lessen the worries". (translated from Swedish)

The Swedish Radiation Safety Authority (SSM) however does not consider it important to perform another study in Sweden as such studies have already been conducted with consistent negative results. A study in 1995 found no increase in numbers of cases of leukaemia. Also the number of cases of child leukaemia has been more or less constant at around 60 cases per year over the past 30 years, a period of time which includes the gradual phase-in of nuclear power in Sweden. SSM states that further epidemiological studies trying to blame cancer on nuclear power are not needed. Instead, there is a need of a larger knowledge base and more studies that tries to find the underlying reason for child leukaemia in general [6].

Still this leaves us with the German report. Does it give us due cause to worry? Not really, because in the conclusion of the report, the authors state:

...the present status of radiobiologic and epidemiologic knowledge does not allow the conclusion that the ionising radiation emitted by German [nuclear power plants] during normal operation is the cause.

What this means is that in order for nuclear plants to have caused these cancers, there must be some completely unknown effect in play; some kind of cause that science does not know anything about yet.

They further note that...

This study can not conclusively clarify whether confounders, selection or randomness play a role in the distance trend observed.

...and...

...these estimates are rather inconclusive because they are based on a very small number of cases

This means that they have not been able to rule out that other factors may explain the results, factors such as: carcirogens unrelated to the nuclear plants, errors in the study, or pure chance due to the amount of data being much to small.

Reading further we find that they have not measured the level of radioactivity around the plants or even include any kind of estimate of this:

This study is not able to state which biological risk factors could explain this relationship. Exposure to ionising radiation was neither measured nor modelled

One amusing interpretation of this would be that closeness itself, and not radiation, is a cancer causing agent. That is to say being 100 meters from a non-leaking plant would be more dangerous than being 200 meters from a wrecked one, because distance is what they have looked at, not radiation.

This is perhaps not odd concidering that radiation is not significantly or even measurably higher around these plants. The report concludes (again) that radiation cannot be a factor in this study on account of the additional exposure from nuclear powerplants being staggeringly small.

Annual exposure in Germany to the natural radiation background is approximately 1.4 mSv and the annual average exposure through medical examinations is approximately 1.8 mSv. Compared to these values, the exposure to ionising radiation in the vicinity of German NPPs is lower by a factor of 1,000 to 100,000. In the light of these facts, and based on the present status of scientific knowledge, the result of our study cannot be explained radiobiologically.

A far more serious thing to be remarked is that the second article notes that the study goes against findings of other studies made previously [2]:

....this observation is not consistent with most international studies, unexpected given the observed levels of radiation, and remains unexplained. We cannot exclude the possibility that this effect is the result of uncontrolled confounding or pure chance.

Looking at French studies [4,5], similar to the German one, we see that they indeed could not find any significant relation between cancer incidence and absorbed dose or closeness to a nuclear power plant.

Further reading reveals that they have not been able to process data considering children moving around prior to the cancer notice, nor the importance of lifestyle or whether the time the children spend in their homes is of relevance.

All of this summed up leaves us with a report that in effect states: "We think there might be slightly more cases of child cancer around some nuclear power plants, but we don't really know why. And in order for the nuclear plants to be the actual cause, instead of something else, 60 years of radiobiological science must have completely missed something here".

This notwithstanding the Swedish self-proclaimed enviromental movement beats the big drum and claims that it would be "irresponsable to concider constructing new nuclear power plants before it is clear whether children that live around existing plants suffer from conditions like leukaemia more often than the general public" (translated from [3]).

At Nuclear Power Yes Please we find this kind of alarmism to be just as irresponsible. We do not oppose performing epidemiological studies on nuclear power plants because science, openness of information and continuous review is one of the pillars that support our confidence in nuclear power. If anything we would welcome an exhaustive, well conducted study that settles the matter once and for all so we can either go happily about our lives, or get to work on a solution should one be needed.

But to spread fear of nuclear power among the general public without a solid scientific reason is reprehensible, especially with a report that even by its own words state that the results are vague, inconclusive and goes against most previously made scientific studies.

In light of the movement bringing this up just as there are huge political shifts in the view on Swedish nuclear power, possibly lifting the three decade old ban on building new nuclear power plants, we at Nuclear Power Yes Please are left to wonder what the real cause of the alarmism is. Why is the movement against nuclear power bringing this up now? Is it a genuine worry about public health, or is it a desperate attempt by the movement to try to justify their anti-nuclear stance? If it is the latter, we cannot express enough our outrage at such reckless abuse of science in order to try to make a political point.

1: Peter Kaatsch, Claudia Spix, Renate Schulze-Rath, Sven Schmiedel and Maria Blettner. Leukaemia in young children living in the vicinity of German nuclear power plants.

2: Case–control study on childhood cancer in the vicinity of nuclear power plants in Germany 1980–2003. Claudia Spix, Sven Schmiedel, Peter Kaatsch, Renate Schulze-Rath and Maria Blettner.

3: http://www.naturskyddsforeningen.se/natur-och-miljo/aktuellt/?news=7104

4: M.L. White-Koning, D. He’mon and D. Laurier et al.. Incidence of childhood leukaemia in the vicinity of nuclear sites in France, 1990–1998.

5: A.-S. Evrard, D. He’mon and A. Morin et al., Childhood leukaemia incidence around French nuclear installations using geographic zoning based on gaseous discharge dose estimates.

6: http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/Om-myndigheten/Aktuellt/Nyheter/SSM-Tysk-studie-ger-inga-nya-ron/


News articles:
Tysk forskarrapport som borde oroa

Blog entries:
Kärnkraft, barncancer och sannolikhetskalkyler
Ett (o)sannolikt ställningstagande av Centern
Barnleukemi, kärnkraft och Maud Olofsson

SNF ljuger i kärnkraftsfrågan

Jag kan inte bli annat än mäkta upprörd när Svenska Naturskyddsföreningen framför rena lögner i kärnkraftsfrågan. Påståendet att kärnkraft "genererar ett avfall som är livsfarligt i hundratusentals år, utan att någon vet det ska slutförvaras" är lögn och förbannad dikt.

SKB's metod för kärnbränsleförvaring KBS-3 är i slutstadierna av sin forskning. Bevisen för att metoden är säker finns redan på plats och all forskning finns publicerad att läsa. Det är bara att gå till SKB's hemsida och börja ta åt sig av kunskapen.

Vidare förutsätter påståendet att vi aldrig någonsin kommer att kunna transmutera avfallet till något som är mer kortlivat. Om SNF hade bekymrat sig att läsa det som Mark Lynas skriver istället för att komma med irrelevanta och desperata personangrepp så hade de kanske fått upp ögonen för att ny teknik är på god väg, teknik som inte bara kan minska farligheten på redan skapat avfall, utan dessutom kraftigt höja effektiviteten på kärnkraftverk så att mängden kärnbränsle som används gott och väl faller inom hållbarhetens ramar.

Att Mikael Karlsson i det läget går ut och påstår att ingen vet vad man skall göra med avfallet eller att att kärnkraft inte är hållbart är sålunda antingen avsiktlig lögn, eller en förbluffande brist på insikt i dessa frågor.

Så säg oss Micke, vilket är det? Ljuger du dina läsare rakt upp i ansiktet, eller har du bara skitit i att sätta dig in i frågan?

/Michael Karnerfors, för Nuclear Power? Yes Please

SNF går till personangrepp när argumenten tar slut

När argumenten tar slut kommer personangreppen fram. “Nyttig idiot”, “spöksskrivare”. Kan man tolka detta på annat sätt än att Naturskyddsföreningen står svarslös? Som en fångad råtta försöker man bita katten.

Faktum är att Lynas är allt annat än en idiot. Inte heller är detta skrivet av en spökskrivare. Detta är Lynas själv som har skrivit. Det är bara att gå till hans hemsida och läsa originalet. Goggla på “Mark Lynas” och hitta det där. Där hittar man också anledningen till att Lynas nu är kärnkraftsvän.

Lynas var länge själv kärnkraftsmotståndare. Skillnaden mellan Lynas och de fanatiska kärnkraftsmotståndarna var att Lynas slutade lyssna på flosklerna. Han slutade tycka illa om kärnkraft bara för att det var meningen att man som miljönisse skall tycka illa om det på ren princip. Han började läsa forskning och fakta. Resten är historia. Nu är Lynas kärnkraftsvän.

Brännbara energikällor dödar. Kalla det “bio” hur mycket du vill men faktum kvarstår: luftföroreningar orsakar dödsfall. Effektivisera om du vill, men det kommer inte att räcka. Vill du se siffrorna? Boken “Sustainable Energy - without the hot air” innehåller raka, enkla beräkningar, utan vare sig ideologi eller förutfattade meningar. Professor David MacKay använder sig av ett exempel där han täcker 10% av hela Storbrittanniens ytan med vindkraftverk, sätter solpaneler på alla tak i söderriktning, effektiviserar, bygger vindkraftparker i Nordsjön. Ladda hem boken (den är fritt tillgänglig under Creative Commons) och se själv hur långt denna er dröm räcker.

Lynas vågade tänka om… trots att han visste att han skulle bli behandlad så här. När tänker Naturskyddsföreningen visa samma mod?