Susan Eisenhower, Barack Obamas energipolitiska rådgivare, intervjuades i Dagens Industri den 2 november. Hon slog fast att kärnkraften kommer att vara en viktig del av framtidens energiförsörjning, inte minst för att det är det enda sättet att skapa stora mängder elektricitet utan att belasta klimatet med koldioxidutsläpp. Hon understryker dock att det finns andra problem med kärnkraften, till exempel slutförvaringen av kärnbränslet.

Många motsätter sig en utbyggnad av kärnkraften på grund av de radioaktiva restprodukterna som uppkommer. Sveriges officiella hållning erbjuder i dag inga andra alternativ än att begrava soporna i 100 000 år i berggrunden. Det motsvarar 3 000 generationer människor - ett hisnande perspektiv.

KBS-3 metoden innebär en lagringstid på 100 000 år (bildkälla: SKB)

Även om vi redan i morgon skulle lägga ned den svenska kärnkraften så förblir kärnavfallet en fråga som måste lösas. Det nuvarande förslaget innebär en förvaringstid på 100 000 år. Självklart finns det skäl att se med oro på så stora tidsrymder. Den mänskliga civilisationen är bara en tiondel så gammal.

Inom nätverket Nuclear Power Yes Please har vi länge undrat vilka lösningar kärnkraftsmotståndarna har i avfallsfrågan, men ännu har inga kommit fram, annat än att avveckla kärnkraften och gräva ned avfallet djupare.

Men avveckling erbjuder inte en lösning på avfallsproblemet. Vi anser att lösningen finns i utveckling istället.

Dagens svenska reaktorer är så kallade generation II-reaktorer konstruerade på 1960- och 1970-talet. De lämnar kvar över 95 procent av energin i bränslet, energi som moderna generation IV-reaktorer kan utvinna.

De långlivade restämnena, de som sätter tidgränsen för slutförvaret till 100 000 år, är även de klyvbara i den generationen reaktorer varpå dessa ämnen förstörs. Dessutom förstörs fullständigt möjligheten att använda någon del av avfallet till atomvapen.

Generaton IV närmar sig, och erbjuder mycket stora förbättringar över våra gamla generation II-reaktorer (bildkälla: Argonne National Laboratory)

Länder som Frankrike, Indien, Ryssland och USA har haft och har anläggningar för generation IV i drift. Vissa frågor kvarstår att utreda, men allt talar för att generation IV kan lyckas även i större skala.

Vi vill se fortsatt forskning och utökade anslag till praktiska tester av metoder för användning av dagens kärnavfall som bränsle i morgondagens reaktorer. Precis som det idag anses självklart att återvinna glas, metall, papper med mera, kan kärnkraften bidra till framtidens energiförsörjning genom att vi återvinner vårt uran. Sveriges fortsatt stora behov av ren energi kräver satsningar på alla rena kraftkällor.

Den nya generationen reaktorer säkrar också en långsiktig och geopolitiskt trygg bränsleförsörjning. De 9000 ton uran vi kommer att äga när det nuvarande kärnkraftsprogrammet upphör, kan med modern kärnkraft hålla Sverige med elektricitet i ett halvt årtusende, utan att någon nybrytning eller import av uran behöver ske. I Tyskland bygger man istället en gasledning direkt till Rysslands sinande gaskällor för att mätta landets energibehov sedan kärnkraften avvecklats.

Enligt svensk grundlag är det allmänna skyldigt att främja utveckling som inte i onödan utsätter framtida generationer för något som hotar deras behov av ren miljö och goda livsbetingelser. Det sker bäst genom att låta en ny generation kärnkraft lösa avfallsfrågan.

Svenska Naturskyddsföreningen vill inte ha uranbrytning i Sverige. Ok, inte mig emot om de tycker på det viset. Men när de blandar politik, egengjorda undersökningar och statistik i leken blev det genast frågan om fulspel (surprise surprise).  

Fuskar de i valtider?

SNF gick den 14 september ut med ett press-meddelande där de påstår... 

Två av tre centerkandidater mot ett uranförbud

Steg för steg öppnar Centerpartiet för att tillåta uranbrytning i Sverige. Inför valet 2006 ville partiet förbjuda uranbrytning. Under mandatperioden har Centerpartiets ledamöter i riksdagen röstat ner förslag om förbud. När nu Naturskyddsföreningen frågar partiets riksdagskandidater om de vill ha ett förbud mot uranbrytning svarar endast 33 procent ja. Även Kristdemokraterna svänger, bara 13 procent stöder idag ett förbud 

Denna ton speglas sedan i den TT-artikel som flertalet tidningar tagit med där rubriken är "Centern svänger om uranbrytning" och artikeln inleds med påståendet "Centerpartiet håller på att svänga i sin syn på uranbrytning i Sverige" 

När man läser råmaterialet däremot visar sig en helt annan bild. I själva verket hade 21 stycken Centerpartister svarat och av dem vad det... 

• 7 som sade "Ja" till ett rikstäckande förbud
• 9 som sade "Nej" till förbudet
• 5 som sade "Tveksam / Vet inte / Vill inte svara"

Att SNF påstår att "Vet inte" är samma sak som "Nej" är givetvis lögn och förbannad dikt. 

Än mer skiljer sig undersökningen från pressmeddelande när man läser de kommentarer som följer med svaren. Av de som svarat "Nej" eller "Tveksam/Vet inte/Vill inte svara" så hade majoriteten kommenterat och nyanserat svaret. Temat i dessa kommentarer var solklart. Jag återger några av dem nedan:  

• Per Åsling, Jämtlands Län, svarade: "Tveksam", med kommentaren "Stärk kommunala vetot"
• Annie Johansson, Jönköpings län, svarade "Nej", med kommentaren "Jag tycker att den reglering som nu finns är bra. Jag tycker det är viktigt med det kommunala veto som nu finns, det är viktigt med lokalt självbestämmande."
• Johan Linander, Skånes län svarade "Nej", med kommentaren "Jag vill inte ha uranbrytning i Sverige, men samma miljölagar ska gälla för uran som för annat. Vi kan inte ha särlagstiftning för allt."
• Roger Tiefensee, Södermanlands län, svarade "Nej" med kommentaren "Jag vill inte bryta uran i Sverige. För den skull behövs det inget förbud mot uranbrytning. Det viktiga är att det finns ett kommunalt veto så att uranbrytningen kan stoppas lokalt."

Temat är att de som svarat "Nej" eller "Tveksam" till frågan om ett rikstäckande förbud mot uranbrytning i själva verket är emot verksamheten, men de vill att kommunerna själva skall få bestämma om de vill ha verksamheten hos sig eller inte hellre än att ett gäng kostymer i Stockholm suttit och beslutat över huvudet på dem. 

Det undersökningen säger stämmer alltså inte med det SNF påstår. Centern har inte alls "öppnat för uranbrytning", utan svaret som kandidaterna ger är att de står kvar på samma plats som tidigare: ovilliga, men kommunerna får själva bestämma. 

Det är min bestämda åsikt att om SNF nu inte vill ha uranbrytning i Sverige står det dem givetvis fritt att föra opinion mot detta. Om detta kan man ha vilken åsikt man vill. 

Men när SNF dagarna innan ett riksdagsval pekar ut ett parti och försöker svärta det genom att posta vinklade uppgifter som antyder, alternativt rent ut påstår, att Centerpartister som helt klart är emot uranbrytning i själva verket skulle vara för samma verksamhet... då är det något som är ruttet.  

Frågan är vad som är på gång här egentligen. Undersökningen borde göra SNF hyfsat glada då det visar sig att Centerpartisterna egentligen är tämligen negativa till uranbrytning. Men istället attackerar de partiet och försöker svärta dem med falska uppgifter. 

Jag för min del spekulerar i att detta har att göra med att Svenska Naturskyddsföreningen står inför sitt största nederlag någonsin: kärnkraftsfrågan. I februari förra året tillkännagjorde Alliansen att de uppnått en bred energiuppgörelse där man under strikta begränsningar får uppföra nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Att SNF är emot kärnkraft är knappast en hemlighet: de hatar kraftformen... med passion. Det har gått så långt att SNF's ordförande gått till personangrepp mot kärnkraftsvänliga miljökämpar. SNF har sedan energiuppgörelsen tillkännagjordes angripit kärnkraften med än mer hårda och gälla ordalag. Det är uppenbart att SNF ser med desperation på det som är på väg att hända. Argumentationen och agerandet blir därefter. 

Mark Lynas kallades "Nyttig idiot" av SNF's ordförande Mikael Karlsson

Att SNF nu får en käpp på näsan av Alliansen innebär en stor prestigeförlust, speciellt som alltfler blir positivt inställda till kärnkraft och inser vilka stora bidrag den kan tillföra en ren energi-mix vilket leder till bättre hälsa och miljö. SNF riskerar stå med dumstruten när människor inser att SNF som självutnämnd miljöförening har kämpat emot en miljövänlig, säker och effektiv energikälla, vilket gör att Alliansens energiuppgörelse är ett direkt hot mot dem. 

Den svaga länken i uppgörelsen är Centern. Centerpartiet var starka motståndare till kärnkraft under 1970- och 80-talet - och är det fortfarande - men har insett att vi riskerar stjälpa energiförsörjningen om vi inte i tid tillåter kraftbolagen att planera för att ersätta de gamla reaktorerna innan de måste stängas. Så Centern accepterar under stort mutter och tandagnissel kärnkraften. Ambivalensen är fortfarande dock mycket stor inom partiet. Centern är tuvan som stjälpte SNF's kärnkraftsfientliga kärra, och Centern är också där det finns många missnöjda väljare. Centern har också fått utstå stora mängder smutskastning från andra partier för deras motvilliga acceptans av ny kärnkraft. 

Nu står vi inför ett riksdagsval. Om Alliansen vinner får kärnkraftsbolagen 4 år på sig att kicka igång sina nya kärnkraftsprojekt innan de rödgröna kan stoppa dem och då kommer det att bli mycket svårt, alternativt dyrt att ersätta bolagen för de investeringar de hunnit göra. Med det har SNF förlorat slaget för gott och måste erkänna sig besegrade. Vinner däremot de rödgröna så har de lovat att ta tillbaks tillståndsförbudet mot kärnkraft. Då blir det tvärstopp och SNF klarar sig i fyra år till. 

Så SNF attackerar Alliansens svagaste punkt, samma vecka som valet skall ske. Hmmm.... 

Jag spekulerar att denna "undersökning" och pressmeddelande alltså inte handlar om miljöskydd eller berättigad kritik. Detta känns mer som ett försök att med orättfärdiga medel påverka ett riksdagsval så att Svenska Naturskyddsföreningen slipper tappa ansiktet. 

Självklart kommer SNF aldrig att erkänna något sådant eftersom det vore självmord ifrån deras sida. Men jag kan inte släppa tanken på detta när SNF i valets omedelbara närhet går till ett så fult och felaktigt angrepp över något som när man ser till vad ledamöterna egentligen svarade inte påverkar miljön alls. 

/Michael 

Bloggar om detta:
Riksdagskandidaterna och miljön - Naturskyddsföreningens blogg
Centern fullbordar kärnkraftssveket -Yttrandefrihet, ftw
Sexköp. Rödgrön hysteri. Uran. - Stockholmsflanören
Naturskyddsföreningen sprider lögner. - Tankar hos en Gråsäl
Ja eller nej till uranbrytning - Harald i Uppsala
Uranbrytning - Anders W Jonsson
Uranbrytning? - Jens Holm
C: Nej till uranbrytning, En röst på C är en röst mot uranbrytning - Andreas Carlgren
Så blåste Naturskyddsföreningen TT - Ring Broman för protokoll
Total förvirring inom C om uranbrytning - Alliansfritt Sverige
Vem bluffar Carlgren om uranbrytning? - Charles Berkow
SNF och MP lurar TT och får storslam i media över landet. - Staffan Danielsson
Dags för SNF att gå samman med MP? - Svart på vitt
Naturskyddsföreningens oseriösa tidningsanka om uranbrytning: skämmes! - Magnus blogg
SNF:s ordförande borde avgå - Stockholm enligt Ankersjö
Naturskyddsföreningens uranbedrägeri - Peace, Love and Capitalism
En sak är säkert snart kommer Centerpartister vilja ha uranbrytning - Nina Drakfors
Miljöpartiets 3:e språkrör? - World of Ingrid
Centern bluffar om kärnkraft & uranbrytning i Sverige - Marcus Häggström

Hur vet du att detta smakar illa om du inte har provat det?

(Detta inlägg skrivs som en del av Sveriges Radios bloggdebatt om uranbrytning i Sverige i programmet Klotet i P1)

Känns det här middags-samtalet bekant?

- Varför äter du inte det där?

- För det är äckligt!

- Hur vet du det? Har du smakat det?

- Nej men jag vet att det är äckligt!

- Vad sägs om att du smakar på det och säger vad du tycker. Du kanske tycker om det, eller åtminstone kan äta det?

- NEJ! Jag tänker inte! Ni kan inte tvinga mig!! Det är äckligt säger jag!

...och så vidare. Samma sätt att agera ser jag i uranbrytningdebatten. Det är inte frågan om vuxna som beter sig barnsligt, utan det är barnen vid middagen som beter sig vuxet.

Vi har i Sverige något av världens bästa miljöskydd. Miljöbalken kräver att alla inblandade skall fråga om lov innan de gör något som kan påverka miljön. Enbart om man kan garantera att miljön inte förstörs får man tillstånd att utföra sin verksamhet. Och sedan under verksamhetens gång sitter man under ständig övervakning från myndigheter.

Så vad är problemet egentligen? Varför får inte Continental Precious Minerals gå till miljöprövning och presentera deras förslag på hur de vill utföra uranbrytning i Jämtland? Om de presenterar ett dåligt case får de självklart inte något tillstånd. Varför skulle vi neka dem chansen?

Därför att nu har det gått prestige i det hela, och "risken" finns att CPM faktiskt kan sina grejor.

Vid matbordet säger min 5-åriga tjej, när hon har provat, "Kan jag få mer?". 10-åringen däremot gör grimaser redan innan den mikroskopiska bit mat hon efter mycket om och men gått med på att prova ens nått tungspetsen. Den yngre tjejen har inte prestige, men det har den äldre. Hon vill inte erkänna att hon kanske hade fel om det hon protesterat mot. Detta är inget jag kan klandra henne för, därför att som debatten om uranbrytning visar är det ett högst mänskligt beteende som finns långt upp i åldrarna. Det jag ser i den äldre tjejen är början på ett karaktäristiskt vuxet sätt att agera.

Så där sitter jag, med en maträtt som jag lagt ned stor omsorg och tid på för att hon skall tycka om, och som sedan ratats rakt av utan att den ens har nått hennes mun, bara för att hon har bestämt sig vad hon skall tycka innan hon har provat.

I uranbrytningsdebatten motsvaras detta av "risken" att brytningsmotståndarna måste erkänna att CPM's medarbetare är ansvarstagande människor som gjort sin hemläxa, respekterar miljön, och som oavsett vad för nidbilder som målats upp om dem fakiskt kan bryta uran utan att förstöra naturen. Så hellre än att riskera denna nesa genom att pröva saken på ett objektivt och ärligt sätt, vill de som motsätter sig uranbrytning förekomma miljöprövningen genom att utnyttja det för uran unika kommunvetot.

Låt CPM få gå till miljöprövning. Om motståndarna till uranbrytning har rätt kommer miljöprövningen att garantera att det aldrig bli någon uranbrytning i Sverige. Misslyckas CPM så är saken klar och avgjord, och självklart kommer då jag och alla andra på Nuclear Power Yes Please att stödja myndighetens beslut. Om CPM däremot klarar sig igenom miljöprövningen så kan motståndarna glädjas åt att deras värsta förhoppningar inte slog in och att brytningen kommer att ske på ett miljövänligt sätt.

Vad har vi att förlora? Förutom lite prestige vill säga. Smaka kan man ju alltid, även om risken finns att man gillar det.

Inlägget på SR, P1, Klotets hemsida.
Dianas blogg "från hotat paradis", den andra deltagaren i bloggdebatten.
Diana Fernlund: Oviken får inte bli Sveriges Uranium City!