Rapport från ett anti-kärnkraftmöte i Stockholm 10 augusti

A place for invalid arguments, faulty statements and general waste.

Rapport från ett anti-kärnkraftmöte i Stockholm 10 augusti

Postby Lantzelot » 15 Aug 2010, 23:10

I tisdags, 10 augusti, deltog jag på ett seminarium i Sibeliussalen i Finlandshuset i Stockholm, som arrangerades av den ideella organisationen BSRRW (Baltic Sea Region Radioactivity Watch), som under sommaren gör en turne runt Östersjön för att propagera mot kärnkraft. Dagen innan hade de genomfört en ceremoni utanför riksdagshuset där man hedrade alla dödsoffer (tidigare, nutida och framtida) för kärnkraftindustrin. Bilder på liknande aktiviteter från turnen kan hittas på
http://www.bsrrw.org/?page_id=890
och
http://www.greenkids.de/europas-atomerbe/index.php/Action:Infotour_Around_The_Baltic_Sea


BAKGRUND
Deras resonemang är: Östersjön är världens mest radioaktiva hav, och svensk kärnkraft släpper ut mer radioaktivitet än övriga andra, alltså bör kärnkraften avvecklas. En sammanfattning av resonemanget hittas på: http://www.nonuclear.se/baltic-radioactive200612.html
Givetvis sätter man aldrig utsläppsnivåerna i relation till utsläppen från Tjernobylolyckan (10 000-100 000 gånger högre), eller de naturliga bakgrundsnivåerna som också ligger avsevärt högre. Det stämmer att Östersjön har högre nivå av radioaktivtet än övriga hav, åtminstone om man tittar på Cesium-137 (det dominerande nedfallet från Tjernobyl). Men trots detta så är dosbidraget från mänskligt orsakade källor (Tjernobyl, atmosfäriska sprängningar, kärnkraft, mm) endast en tredjedel av bidraget från naturliga källor. Och av dessa mänskligt orsakade utsläpp så bidrar kärnkraften med 0.04% av dosbidraget.
Uppgifterna har man tagit från Helsingforskommisionens (HELCOM) rapporter (se exempelvis BSEP No. 117 som hittas på följande sida: http://www.helcom.fi/publications/en_GB/publications/), men man bryr sig aldrig om att läsa hela rapporten eller återge att nivåerna knappast är Östersjöns största miljöproblem (PCB och dioxiner är ett mycket större problem, för att inte tala om kväve och fosforhalterna och syrebristen). Eller så låtsas man inte om det.


INLEDNING
När jag kom till Sibeliussalen så höll man fortfarande på att förbereda sig. Dansken Per Hegelund var lite för kortväxt, så jag erbjöd mig, med ett stort leende, att hjälpa honom att sätta upp hans stora banderoll längs ena väggen. Så nu är jag "kollaboratör" med anti-kärnkraftorganisationerna. :-)

Mötet kom igång med några av huvudtalarna och organisatörerna vid podiet. Man presenterade ett pressmeddelande (finns högst upp på denna länk: http://www.bsrrw.org/?page_id=890) och gjorde några starka uttalanden om kärnkrafthotet och det stora sveket i Sveriges riksdag, som man ansåg strider mot mänskliga rättigheter. I publiken var vi omkring 20 personer, mest damer i övre medelålder med Atomkraft Nej Tack-knappar, men antalet varierade. Några personer droppade av och ersattes av andra.


ÅKE SUNDSTRÖM
Förste talare var nationalekonomen Åke Sundström. Hans tes är att Sverige har blivit fattigare med kärnkraften, och att den kostat Sverige bortåt 300 miljarder kronor i högre elpriser, främst på grund av att man alltid behöver statligt stöd för att bygga kärnkraftverk och att de därför förvanskar balansen på elmarknaden (om jag förstod honom rätt...). Ett websök på hans namn ger flera dokument av honom, för den som är intresserad. Jag frågade hur hans kostnadsanalys fungerade för vattenkraft (som också är storskaligt och oftast genomdrivits i statlig regi). Han ansåg inte jämförelsen vara relevant, men i vilket fall skulle kostnaderna vara mycket lägre. Dock hade man fått kostnader för att öka toppkapaciteten vid vattenkraftverk, eftersom man måste kunna kompensera elbehovet då kärnkraften står stilla. Jaha ja, nu var alltså också det kärnkraftens fel.


GEORGIJ F. LEPIN
Andre talare var den vitryske professorn Georgij F. Lepin. Han talade ryska och hade en professionell översättare som tolkade. Det blev lite tröttsamt att följa, men förutom en intressant tecknad bild på ett kärnkraftverk som under jordytan visar sig vara en bomb (känns väldigt seriöst...) så hade han några intressanta fakta att komma med:
* Kostnaden för att riva ett kärnkraftverk och att ta hand om avfallet är 300% av totala kostnaden att bygga och driva samma kärnkraftverk, inklusive bränslekostnader mm. Jag undrar hur man räknar där, den svenska kärnavfallsfonden verkade inte professor Lepin ha hört talas om (hela verksamheten för slutförvar bekostas av ett par öres skatt på elpriset). Å andra sidan har kostnadsberäkningarna där inte testats ännu, så det återstår att se.
* Utsläppen av radioaktiva Krypton-isotoper från kärnkraftverk bidrar till klimatförändringar. Resonemanget är att krypton är en ädelgas och leder till ökad elektrisk ledningsförmåga (jag som trodde att ädelgaser var isolatorer) i atmosfären, vilket leder till mer åskväder och nya luftströmmar i atmosfären. Beräkningar visar att antalet naturkatastrofer har ökat 74-falt sedan kärnkraften infördes, och vetenskapsmän (eh, vilka?) hävdar att klimatproblemen skulle komma att öka markant från år 2000 på grund av kryptonutsläppen. Han stärkte det hela med exempel som den varma sommaren i Frankrike 2003, diverse översvämningar i centraleuropa, förra årets bränder i Grekland, och de nu pågående bränderna i Ryssland. Sedan kom en harang om att förr började alltid åskväder med regn följt av blixtar, nuförtiden är det vanligt med blixtnedslag utan att det regnar. Detta beror alltså på den ökade ledningsförmågan från kryptonutsläppen.

Vid det här laget var jag nyfiken på vad för ämne som Lepin är professor i, och de två miljöpartister som satt på raden framför mig skruvade sig också lite bekymrat över vissa av hans uttalanden. Jag frågade om halveringstiden för kryptonisotoperna för att få reda på hur lång tid det skulle ta att bli av med dem ur atmosfären. Svaret bekräftade att han inte har mycket kunskaper i fysik: Det är instabila kryptonisotoper som sönderfaller till stabilt krypton, så mängden krypton minskar inte. Jag dubbelkollade för att se att det inte var en felöversättning, och fick bekräftat av den hedervärde professorn att kryptonisotoperna har en halveringstid på omkring 10 år innan de sönderfallit till stabilt krypton. Ny fysik!
Räddningen från Armageddon (sic!) är en kraftfull satsning på vindkraft, där är Tyskland ett föredöme. Han visade även bilder på någon slags gigantisk vindkraft i form av en silo eller kyltorn. Jag förstod inte riktigt, nåt försvann i översättningen.

Sedan ombads han berätta för publiken vad som egentligen hände vid Tjernobylolyckan, "det går ju att läsa på Wikipedia men det är intressantare att höra en lokal expert" sade Ditta Rietuma som agerade konferencier. Jag tror att större delen av publiken hade fått ut mer av Wikipedia än av Lepins version där han blandade ihop saker på märkliga vis, men jag har hört sämre förklaringar.
Det visade sig senare att han är professor i ekonomi, vilket förklarar en del av hans märkliga uttalanden. Han kanske borde ha fokuserat på de ekonomiska aspekterna.
Vad det gäller halveringstiden för Krypton-85 så är den drygt 10 år, så där hade Lepin rätt, men det gör ett radioaktivt beta-sönderfall till Rubidium-85, som är stabilt (däremot finns det meta-stabila tillstånd där kryptonisotoper de-exciteras ned till grundtillståndet av samma isotop, som kan vara stabil eller sönderfalla ytterligare, men de är inte relevanta i sammanhanget). Eventuellt skulle man kunna tänka sig att det är Rubidium som skulle bidra till ökad ledningsförmåga i atmosfären, men med tanke på hur lite Lepin förstod om radioaktiva sönderfall så ser jag inte någon anledning att ta några av hans påståenden på minsta allvar.

Senare under dagen var det en dam som pratade med mig och nämnde att hon hört att det hade åskat väldigt mycket i Bosnien efter att man bombat med utarmat uran. Jag försökte förklara att det inte blir några kryptonutsläpp från utarmat uran (åtminstone inte utanför en kärnreaktor), men jag är inte säker på att jag lyckades övertyga henne.
Även Per Hegelund nämnde att han hört av flera oberoende källor att de radioaktiva utsläppen orsakar klimatförändringar, och då kan det knappast vara fel. Det här är ett vanligt problem: om en lögn upprepas tillräckligt många gånger så blir den en etablerad "sanning" i folks medvetanden. Fox News har kört den taktiken i tio år.


PER HEGELUND
Tredje talare var dansken Per Hegelund som bott länge i Sverige, och som är initiativtagare till Östersjöturnen. Han hade dagen till ära ändrat sitt tal från diverse förvirring om de radioaktiva utsläppen i Östersjön (hans tidigare presentation kan hittas på weblänken från deras seminarium i Riga, första sliden visar banderollen som jag hjälpte till att sätta upp: http://www.bsrrw.org/wp-content/uploads/2010/07/Per-Hegelund-BSNGO-2009-mini.pdf) och hotet från ESS (European Spallation Source, en kärnfysikanläggning som planeras att byggas i Lund, se http://ess-scandinavia.eu/) till att prata om företaget Studsvik Nuclear AB. Företaget, som han kallade "A shitty little company with a shitty little business" gör pengar på att återvinna metaller från kärntekniska anläggningar. För Hegelund innebär detta att radioaktiva metaller sprids på marknaden och kommer hamna i konservburkar för barnmat mm. Sådant har visst hänt hävdar han, och då kommer det hända igen. Han hade en räkneexercis om utsläppen av radioaktivitet från Studsvik, det blev tal med imponerande många nollor på ett år. Jag tänkte be honom göra samma räkneövning för de radioaktiva sönderfallen i hans egen kropp (för att sätta antalet nollor i ett annat perspektiv), men eftersom man låg efter i schemat så blev det inte tid till frågor.


CHRIS BUSBY
Sedan kom, för mig, huvudattraktionen: engelsmannen Chris Busby. Han är den främsta anledningen till att jag gick på seminariet. Busby har hittat cancerkluster på många ställen i Storbritannien, och han dyker upp som gubben i lådan i diverse organisationer och utredningar. I de statliga kommissioner han deltagit i så brukar han inte lyckas komma överense med övriga medlemmar, och det brukar därför släppas en minoritetsrapport med hans och några andras avvikande åsikter från kommissionernas huvudrapport. Han har en egen riskmodell (ECRR) för radioaktivitet som han hävdar stämmer mycket bättre än ICRPs (International Comission for Radiation Protection (http://www.icrp.org/), en internationell expertpanel som är enbart rådgivande, men de flesta länder följer deras rekommendationer om strålskyddsgränser), och han anser att etablissemanget motarbetar honom och hans ideer. Ett par underhållande artiklar (båda skrivna av frilansjournalisten Emil Schön, som även brukar skriva för Miljöförbundet Jorden Vänner och MILKAS) kan hittas här:
http://www.miljomagasinet.se/artiklar/090624_stralningsdebatt.html
och här:
http://www.etc.se/21526/uranbomber-mot-gaza/

I mitt tycke har Busby några ideer som är intressanta, men det är väldigt svårt att bedöma dem om man inte är väl insatt i radiobiologi. Hans uppförande, och tonen i många av hans artiklar (som oftast inte är publicerade på normalt vis eftersom de inte brukar accepteras, också detta är förstås en konspiration mot honom) ger dock starka misstankar om att han inte är seriös i sin verksamhet, och de flesta av hans forskningsresultat har kritiserats hårt av folk i branschen. Så det borde vara lätt att avfärda honom som en skojare.

Problemet är att han säger det många anti-kärnkraftgrupper vill höra, och ger dem en vetenskaplig bakgrund att hänvisa till. Och många människor går omkring och är oroliga på grund av det han säger. Om jag i egenskap av kärnfysiker har svårt att bedöma giltigheten i hans påstående, så är det desto svårare för en person utan naturvetenskaplig bakgrund att bedöma det. Jag ville därför påvisa för församlingen att det finns tveksamheter i vad han säger och att han hanterar data på ett oärligt sätt.

Han började med att prata om Tjernobyl och att Östersjön är världens mest radioaktiva hav, och visade några bilder från HELCOM-rapporter. Sedan nämnde han studien av Martin Tondel från Linköping, som i sin avhandling från 2007 hävdade en direkt koppling mellan nedfallen av 137Cs från Tjernobyl och ökad cancer i Gävleborgs län och flera andra ställen i Norrland. Denna studie har kritiserats både av dåvarande SSI (Strålskyddsinstitutet, numera en del av Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, http://www.ssm.se) och av ett flertal läkare.
Busby beslöt sig för att göra en egen studie, men han har inte tillgång till rådata på samma sätt som Tondel hade. "Myndigheterna vet vad jag skulle göra med data, så de vägrar att ge dem till mig" sade han. Därför har han använt data från Socialstyrelsens cancerregister, som går att ladda ned via deras Statistikdatabas. Det är inte lika elegant som Gapminder, men ändå ganska enkelt att använda och gör en massa information lättillgänglig för allmänheten.
Vemsomhelst är välkommen att prova själv: http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas

Busbys tes är att radioaktivt nedfall i havet utsätter människor som bor nära havet för en förhöjd stråldos, vågorna frigör radioaktiva partiklar ur havsvattnet, som lokalbefolkningen sedan andas in, och dosen från radioaktivitet invärtes ger bröstcancer snabbare än en extern dos. Han valde därför att jämföra antalet bröstcancerfall före och efter Tjernobylolyckan för varje region i Sverige. Bilden nedan visar Busbys preliminära studie.

Image
Chris Busbys tabell med data om bröstcancer i Sverige efter Tjernobyl. Klicka på bilden för full storlek.

Vad Busby fann är att antalet bröstcancerfall ökat i de län som gränsar till Östersjön (Halland och Västergötland gränsar till Kattegatt som anses tillhöra Östersjöregionen), medan det är oförändrat eller minskat i de län som inte har havskontakt. Man kan givetvis ifrågasätta detta på många sätt, exempelvis är befolkningen i Uppsala län knappast koncentrerad kring kusten och man borde alltså inte se samma effekt där som i exempelvis Gävleborgs län.

Under frågestunden bad jag honom förklara varför han hade tagit medelvärdet av två år (1984-1985) före Tjernobylolyckan, och sedan medelvärdet av fyra år (1988-1991) efter olyckan. Varför inte lika långa tidsintervall både före och efter? Jag minns inte om jag fick ett tydligt svar på detta, men han hävdade att han tagit åren på måfå för att testa. Senare sade han att det var de fyra-fem åren efter Tjernobyl var de som var signifikanta enligt Tondels studie och att det var detta han ville kolla.

Sedan frågade jag om han på fullt allvar menar att Tjernobylolyckan var bra för kvinnor i Jämtland eftersom antalet bröstcancerfall hade gått ned 19%. "Nej, självklart inte, hur kan du säga något sånt!" sade han upprört. Här någonstans blev vår ordväxling ganska häftig och stressad, man ville starta nästa föredrag, men jag stod på mig för att få säga det jag ville ha fram. De frågor jag lade fram (tyvärr inte på ett särskilt lugnt och elegant sätt, skall erkännas) var:
* Om det inte är relevant att cancerfallen gått ned med nästan 20% i Jämtland, varför är det då relevant att de ökat med 15-20% i Östersjölänen?
* Varför är inte Gotland redovisat? Det saknas även andra län, varför är inte dessa med?
* Varför förklarar du inte att antalet bröstcancerfall i Sverige har ökat nästan konstant sedan 1970 och nästan har fördubblats under tidsperioden 1970-2008, så att folk förstår grundförutsättningarna? Har du subtraherat denna ökande trend från dina data?

Busby är slipad, och spelade ovetande om det jag frågade om. Det skulle kunna vara trovärdigt, han kan nog inte svenska och har säkert får hjälp att använda Statistikdatabasen. Att han inte har full koll på Sveriges geografi skulle man också kunna ursäkta. Men det vore väldigt märkligt att en siffertrollare som honom inte ens skulle kolla efter vad som är tillgängligt i databasen. Och Busby är ingen dumskalle, så det är knappast en tillfällighet att viss information saknas: Av de län som saknas i hans tabell så råkar flertalet av dem ha trender som, med Busbys sätt att räkna, motsäger hans tes. Dessutom är samtliga län förutom Örebro och Västmanland identifierade och namngivna av honom på en Sverigekarta som visas i hans presentation på bilden innan tabellen.

När han tvekade om Gotland så sade jag att resultaten därifrån inte bekräftar hans tes och att Gotland, åtminstone i mitt tycke, gränsar mot Östersjön.
Han svarade att "Det här är de data som finns tillgängliga för mig, och det här är vad jag har kunnat göra. Om du kan göra något bättre eller visa på det du påstår så är du välkommen att göra det."
"Javisst," svarade jag och drog upp några papper med min egen jämförelse av bröstcancerfallen, dvs från Statistikdatabasen. Någon applåderade och jag hörde ett "Bravo!" från någon. Busby såg besvärad ut, 1-0 till mig.

Min sista kommentar (fritt ur minnet) innan det avbröts för nästa talare blev:
"Jag är inte radiobiolog och kan inte bedöma sanningshalten i mycket av det du säger. Du har många intressanta teser som jag och många andra försöker ta på allvar, och det är många människor inom diverse miljöorganisationer som litar på dig och refererat till vad du säger som etablerad sanning. I det här fallet känns det som att du har valt ut data som passar din tes på ett oärligt vis (cherrypicking är ordet jag använde på engelska, dvs man väljer ut de data som bekräftar ens tes och ignorerar de som motsäger den, ett väldigt oärligt sätt om man vill kalla sig forskare). Om du har gjort det så uppenbart i ett fall som är så pass enkelt för vilken svensk som helst att kolla upp, hur skall vi då kunna lita på vad du säger på övriga punkter där vi inte lika enkelt kan kontrollera dina påståenden?"

Någonstans i vårt ordkrig hade en läkare frågat om Busby hade tagit hänsyn till att mammografi hade introducerats i flera av länen under den här tidsperioden (det påverkar resultaten eftersom man då upptäcker fler fall av bröstcancer under några år). Det hade Busby ingen information om och han hade därför inte korrigerat för detta. Att de statistiska variationerna kan vara ganska stora i de län som inte har så stor befolkning tycks han inte heller ha beaktat närmare. De data som redovisas i tabellen är normerade till antalet fall per 100 000 kvinnor, och inga osäkerheter eller ens försök till uppskattning av osäkerheterna redovisas av Busby. Däremot gick BSRRW, med Busbys godkännande, ut med ett pressmeddelande vid ankomsten till Stockholm, där det bland annat står (fritt översatt av mig, originalet finns, som tidigare nämnt, här http://www.bsrrw.org/?page_id=890):
De radioaktiva föroreningarna i Östersjön är förvånansvärt höga och orsakar allvarliga hälsoproblem hos kustbefolkningen, sade professor Chris Busby, en av de experter som ger råd åt organisationen. Antalet bröstcancerfall i de kustnära länen i Sverige ökade med 15% under de fem åren efter olyckan i Tjernobyl, medan de för länen i inlandet faktiskt föll! sade han. Detta är också en fråga för de europeiska och de nationella domstolarna i de drabbade länderna, eftersom deras medborgare lider skada.

De plottar jag hade gjort från Statistikdatabasen finns tillgängliga som pdf-fil för den som är intresserad:
http://nuclearpoweryesplease.org/pub/brostcancer_soc.pdf.
I vänster kolumn ges antalet bröstcancerfall i några av mig utvalda län (Stockholm, Uppsala, Kalmar och Gävleborgs län ges separat och Jämtland, Värmland, Dalarna och Gotland ges separat), som funktion av tid över perioden 1970-2008, normerat till per 100 000 kvinnor så att man kan jämföra olika län. I höger kolumn ges samma data men i absolut antal bröstcancerfall för varje län. Jag tog med båda versionerna för att kunna förklara om någon var nyfiken, och för att kunna göra en grov uppskattning av osäkerheten i data (kvadratroten av antalet). De årtal som Busby valt ut är markerade med grå bakgrund.
Som synes så har antalet bröstcancerfall ökat ganska konstant sedan 1970, de röda symbolerna är för hela riket. Det finns vissa variationer, exempelvis tycks det vara en uppgång kring 1989, men utan mer information kan man inte dra några slutsatser om orsakerna. Uppgången är dessutom ganska liten över riket (men ser mer drastisk ut för enstaka län) och kan ha många orsaker. Som synes finns dessutom ett antal andra drastiska variationer för olika län, både upp och ned.

Nu har jag gjort en noggrannare jämförelse med Busbys tabell. I mina gamla plottar hade jag valt "Antal nya cancerfall per 100 000 personer (crude rate)", så värdena i plottarna varierar lite från Busbys tabell eftersom han valt kategorin "Åldersstandardiserad incidens per 100 000 enligt befolkningen år 2000". Det finns olika sätt att normera data på i Statistikdatabasen, och jag är inte insatt i vad som är mest relevant, men trenderna är ungefärligen desamma även om de enskilda värdena kan skifta.
I bilden nedan har jag gjort samma exercis som Busby, men jag har med de län som saknas i Busbys presentation, uppdelade i Östersjölän (BALTIC) och inlandslän (INLAND). Jag har också med värdena för hela riket.

Image
Min version av Busbys tabell, jag har lagt till de "Östersjölän" och "Inlandslän" som Busby inte hade med. Klicka på bilden för full storlek.

Man kan notera att vissa värden inte stämmer identiskt med Busbys, det kan bero på avrundningsfel eller att han har skrivit av värdena fel, eller någon annan normering som jag inte är medveten om. Jag har laddat ned data direkt som Excelfil från Statistikdatabasen och låtit Excel avrunda till närmaste heltal. I vilket fall är avvikelserna aldrig mer än en eller två enheter. Dock avviker Uppsala län väldigt mycket. Kanske har Busby blandat ihop data från olika normeringar, eller det kan vara skrivfel. Man kan även tänka sig andra förklaringar...

Det intressanta är de Östersjölän som saknas. Södermanland och Norrbottens län bekräftar den övriga trenden, men att Gotland, Östergötland och Västerbotten råkar ha glömts bort verkar vara mer än en olycklig slump.
Ännu intressantare blir det när man tittar på de inlandslän som saknas i Busbys tabell, tre av de fyra saknade länen talar emot Busbys resonemang. Nu finns det ingen tvekan om att han avsiktligt valt bort de data som inte passar hans tes (så kallad cherrypicking), ett väldigt oärligt sätt att hantera data om man vill kunna tas på allvar.

Notera att min tabell inte på något sätt bevisar eller motbevisar någon som helst tes om ökning (eller minskning) av antalet bröstcancerfall kopplade till Tjernobylolyckan. Utan mycket mer detaljerad information, och diverse korrektioner för olika felkällor (så kallade confounders) så kan man inte dra så många slutsatser från dessa data. Jag har dessutom ingen kunskap i hur man genomför den här typen av studier på ett korrekt vis.
Min poäng är att Chris Busby inte heller kan påvisa något trovärdigt samband. Däremot visar min jämförelse att han har försökt "bevisa" sin tes genom att på ett oärligt sätt välja ut data som passar honom, och bortse från de data som motsäger hans resonemang. Och om det nu, mot all förmodan, skulle visa sig att Chris Busby faktiskt råkat utelämna vissa län helt utan ont uppsåt, så är det väldigt oansvarigt av honom att åka runt och sprida resultaten från en så pass dåligt genomförd undersökning och hävda att den bekräftar Martin Tondells avhandling från 2007 (se även pressmeddelandet: http://www.bsrrw.org/?page_id=890). Om han så vårdslöst drar slutsatser i detta fall (eller medvetet ljuger, välj själva), vad är det då som säger att hans tidigare studier, med diverse cancerkluster kring Sellafield och andra orter, har genomförts på ett mer seriöst sätt?


BUSBY OM UTARMAT URAN I IRAK
Busbys presentation handlade också om utarmat uran, och en undersökning som han nyligen publicerat om cancerfall i Fallujah i Irak. Han visade bland annat en tabell på antalet födda barn i olika åldersgrupper och jämförde könsfördelningen. Manliga foster tenderar att vara mer känsliga för genetiska störningar (kemiska, radiologiska) än kvinnliga foster. Normalt så föds 1050 pojkar för 1000 födda flickor, detta är ganska konstant över hela världen. Men i Fallujah fann Busbys grupp att antalet födda pojkar åren efter USAs intensiva bombningar (2004) var kraftigt reducerat, enbart 860 per 1000 flickor (-18% mot det normala). I nästa åldersgrupp, som omfattar barn födda 2000-2004, var dock förhållandet nästan det omvända, 1182 pojkar per 1000 flickor (+13%). Jag frågade därför vad som hände i Fallujah år 2000. Busby undrade vad jag menade. "Eftersom det föddes mycket fler pojkar än flickor åren efter, hur skall man tolka det?" undrade jag.
Nej, så kunde jag inte resonera menade han. Det är barn som dött efter att de fötts, eller så har de flyttat därifrån. Läkaren, som var inne på samma spår, var ganska intensiv i det här skedet, och jag försökte ge henne understöd så att vi skulle kunna få klara svar från Busby. Det visade sig att man inte alls hade data på hur många barn som fötts i de olika tidsperioderna (vilket hävdas i hans artikel), man hade bara data på hur många barn i olika åldersgrupper som fanns där vid tiden för undersökningen, som hade genomförts genom att gå runt och knacka dörr och göra intervjuer. "Epidemiologiskt så har han alltså ingenting att komma med" sade läkaren.
Den som är intresserad kan läsa artikeln här: http://www.mdpi.com/1660-4601/7/7/2828/pdf
Notera att artikeln enbart säger i förbigående att utarmat uran diskuteras som en misstänkt orsak, i detta fall törs inte ens Busby hävda ett samband. Problemet är att så många andra personer ser hans studier som ett bevis för hur farligt utarmat uran är. Att genomföra undersökningar genom dörrknackning och intervjurer behöver inte vara en dålig metod (i vilket fall bättre än ingenting), men då bör man vara ärlig med att metoden har begränsningar och vara försiktig med att dra drastiska slutsatser som man försöker sprida offentligt. Åter igen har Chris Busby visat sig vara oförmögen till detta.


NILS-AXEL MÖRNER (MERA CHRIS BUSBY)
Näste talare var geologiprofessorn Nils-Axel Mörner, även känd som förespråkare av slagrutor och uttalad klimatförnekare. Jag hörde inte så mycket av hans presentation för Busby satt ned hos mig och vi fortsatte diskutera i viskande ton, vilket störde andra åhörare. Jag visade mina plottar och han förklarade hur svårt det var att få fram data och att han minsann vet vad han pratar om. Jag försökte få in i hans skalle att han inte skall sprida den här typen av information till allmänheten när den inte är bättre underbyggd, men det var som att hälla vatten på en gås. Sen försökte jag luska lite om hans riskmodell. Du får köpa vår rapport sa han. Under tiden kom flera personer fram och ville se plottarna, samt lämnade sina mailadresser för de ville höra mer om det. 2-0 till mig. I slutändan köpte jag dock Busbys bok (ECRR-2010 report: http://euradcom.org/2010/2010recommendations.htm) för 25 Euro, 2-1 till Busby. En eventuell bedömning av denna rapport kommer göras i framtida inlägg, om och när tid ges.


DITTA RIETUMA
Efter Mörner var det lettisk-svenska genusvetaren Ditta Rietuma som pratade, bland annat om ESS, som man anser vara en förtäckt transmutationsanläggning. Jag försökte förklara att det går att studera vissa reaktioner av intresse för transmutation, men att anläggningen i sig inte är intressant som ett första steg till en fullskalig transmutationsreaktor. Att transmutation bara är ett av många tänkbara forskningsfält, däribland medicin, materialteknik och arkeologi, möttes med kalla handen. "Hur kan man lita på det, 1990 sade de till oss att vi nu är fria. Idag har halva Lettlands befolkning lämnat landet!" Om det var ett relevant svar på min kommentar låter jag andra bedöma. Jag hängde inte med på allt som Ditta pratade om, men den som är intresserad av hennes verksamhet kan hitta mer här:
http://ditta.nu


ROLAND VON MALMBORG
Siste talare var den gamle proggmusikern Roland von Malmborg, numera aktiv inom miljöpartiet. Han gav ut ett par kärnkraftfientliga skivor på 70-talet, om någon råkar ha tillgång till dem så är jag väldigt nyfiken.
Malmborg höll ett animerat kamptal om det militärindustriella komplexet där kärnkraften möjliggör vapen med utarmat uran. Eftersom Sverige har 2% av världens kärnkraft så är Sverige skyldigt till var femtionde person som drabbas av utarmat uran i Irak. Därefter kom lite hyllningar av Busby som minsann står upp och berättar sanningen. 2-2 till Busby...
Sen var det prat om hur farligt uran är att få i sig, 4 mg uran dödar. Att det är kemisk förgiftning och inte radioaktiviteten i uranet som dödar verkade han inte riktigt förstå, men vad spelar det för roll om slutresultatet är detsamma. Han upprepade flera gånger att utarmat uran har så lång halveringstid att det kommer finnas kvar efter att solen brunnit ut.
Good show!


AVSLUTANDE DISKUSSION
Till sist var det diskussion. I publiken var vi max fem personer kvar, däribland läkaren och jag. Hon anser inte att kärnkraften är ett hållbart alternativ, men vill att kritiken skall vara korrekt. Och hon var inte imponerad av Chris Busby. På scenen satt åtta personer. Några av dem höll varsitt slutanförande och hyllade varandra.
Jag bad att få ordet och gav min syn på det hela:
Jag tog upp problemet med att det är så skilda läger mellan kärnkraftmotståndare och kärnkraftanhängare, och att det är svårt att få till en vettig dialog eftersom vardera sidan sällan tar den andra sidan på allvar, det blir lätt skyttegravsmentalitet.
Från vetenskapligt håll ser man ofta kärnkraftmotståndarna som tokskallar som blandar vissa fakta med fantasier och halvsanningar, och det är många som undviker att ta diskussionen med dem eftersom man så lätt feltolkas eller befarar att ens uttalanden kommer tas ur sitt sammanhang och användas i fel syften. Jag påpekade att jag tycker att det är viktigt att vara kritisk mot kärnkraften, och att jag under dagen hört flera intressanta synpunkter som jag vill kolla upp närmare. Men jag har också hört väldigt många saker som jag vet (sett från min begränsade kunskapsbas) är direkt felaktiga eller tagna helt ur sitt sammanhang, och man blandar ihop diverse saker som absolut inte har med varandra att göra. Och det finns en tendens att dra väldigt drastiska slutsatser av viss information som inte är belagd, något som man bör vara väldigt försiktigt med.

De verkade uppskatta att jag var där och att jag ifrågasatte det som sades. De känner inte att de har tillgång till vetenskapen, men det gavs också starka uttryck från flera av dem av motvilja mot vetenskapligt tänkande, och blev en del new age flum och märkliga uttalanden om hur blind vetenskapen är för alternativt tänkande mm. Uttalanden som "Everything is science if you decide it" och "We need duality" kom från Ditta Rietuma. Jag orkade inte ta den diskussionen djupare, efter nästan 7 timmar med kaffe och Fisherman's Friend var man lite mosig i skallen, men man kan väl hoppas att de läser Simon Singh åtminstone? Antagligen inte...

Även Busby sade något som jag först tolkade som att han föraktade vetenskap, men jag tror han menade det vetenskapliga etablissemanget, eftersom han anser att de motarbetar honom. Jag gissar att han verkligen tror på det han gör, men är förblindad av sin egen övertygelse (och kanske ilska över hur han anser sig blivit behandlad?) och därför glömt bort hur man bedriver seriös forskning. Om han verkligen har något seriöst att komma med så bör han byta taktik, det här är alltför viktiga frågor för att tillgänglig information skall hanteras på ett så vårdslöst vis.

Allt som sades under seminariet har spelats in av dem, så det blir intressant att se om något av mina uttalanden i framtiden kommer användas av dem i ett för mig främmande sammanhang.


Slutintrycket är att de har ett imponerande engagemang och på största allvar arbetar för att rädda världen mot det hot som de anser att radioaktivitet och utarmat uran innebär mot allt levande. Synd bara att det är ett sånt gungfly av halvsanningar och låsta positioner som de baserar sitt engagemang på. Det går inte att få dem att ändra sina ståndpunkter, men det är viktigt att ge en motröst och försöka få miljöorganisationerna att inte använda deras felaktiga argument om de vill bli tagna på allvar.
Ett flertal svenska miljöorganisationer (några av dem med statligt stöd för att kritiskt kunna granska kärnkraften) har nyligen gett ut en kärnkraftskritisk informationstidning (se http://www.nonuclear.se/varfor_inte_karnkraft) som bland annat refererar till Chris Busbys studier. Man hittar också ett antal länkar till Busbys studier på webarkivet http://www.nonuclear.se som sköts av Miljörörelsens Kärnkraftsekretariat - MILKAS.
Vi kommer försöka driva detta vidare med dem. Hur skall man kunna ta deras kärnkraftkritik på allvar om de baserar delar av den på så uppenbarligen oseriösa forskares studier?


Bästa hälsningar,
Mattias Lantz
Lantzelot
 
Posts: 39
Joined: 11 Dec 2008, 21:08
Location: Wako-shi, Saitama, Japan

3-2 till Busby

Postby Lantzelot » 20 Aug 2010, 09:33

I Uppsala Nya Tidning, onsdag 18 Augusti 2010, finns en insändare från en person som deltog på seminariet. Denne person har uppenbarligen svalt allt som sades med hull och hår, och uppfattade tydligen inte att det finns tveksamheter kring Busbys studie: http://www.unt.se/debatt/ostersjon-varldens-mest-radioaktiva-hav-1017153.aspx
Michael Karnerfors från NPYP och Per-Anders Söderström har försökt tala honom till rätta, se kommentarerna.

Här är mitt försök med en replikinsändare, publicerad fredag 20 augusti 2010: http://www.unt.se/debatt/tjernobyl-orsak-till-ostersjons-radioaktivitet-1018418-default.aspx

Vi lär oss i alla fall en sak av detta: Man bör vara misstänksam mot folk som använder sina titlar i insändare och debattartiklar på ämnen där de själva inte besitter någon kompetens.
Lantzelot
 
Posts: 39
Joined: 11 Dec 2008, 21:08
Location: Wako-shi, Saitama, Japan

SSM kommenterar med en insändare

Postby Lantzelot » 21 Aug 2010, 00:55

Lantzelot
 
Posts: 39
Joined: 11 Dec 2008, 21:08
Location: Wako-shi, Saitama, Japan


Return to The Deep Repository

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 1 guest

cron