mikael wrote:Tack, man kan kanske känna sig lite tryggare för detta men svar på hur tillgångarna kommer räcka behovet fick jag inget svar på. läste på http://sv.wikipedia.org/wiki/Uran (dock kanske inte så tillförlitlig källa) men där står det att tillgångarna redan är slut inom 100år vilket inte alls är lång tid. Hur kommer man lösa det?
Några saker att kommentera om detta:
1) Tar det slut så gör det. Den dagen, den sorgen. Att vi skall byta bort kärnkraften nu bara för att det kanske tar slut sedan är ett nonsensargument. Inte ens FN anser att det gör något att få slut på en resurs, så länge den inte är kritisk för oss. Om vi kan byta bort kärnkraft nu så kan vi byta den sedan också.
2) Det är inte troligt att uranet kommer att ta slut inom överskådlig tid. Inte ens Hubbert, mannen som formulerade peak-teorierna trodde på att uran skulle ta slut. Nu finns det många olika beräkningar på hur länge reserverna av uran kommer att räcka. De mest pessimistiska av dessa gör många antaganden som är lätt utmanade, som att vi fortsätter med ineffektiva reaktorer, vi gör inte nya fynd, vi bryter aldrig malm med lägre koncentration än vad vi gör idag, etc...
Men uran är det som kallas log/normalfördelat, det vill säga att för varje 10 gånger du går ned i koncentration av uran i malm, ökar tillgångarna med 300(!) gånger. Och uran är så energirikt, speciellt om vi byter till generation III/IV-generatorer att det är ekonomiskt att bryta uran ned på så låga koncentration att helt vanlig granit duger. Kineserna tittar nu på att utvinna uran ur all den kol-aska de har.
3) Skulle uranet ta slut byter vi till torium istället. Det finns 3 gånger så mycket torium som uran.
4) Det är inte frågan om att hålla oss för all framtid, enbart tills fusionsforskningen är klar inom 40-160 år.
/Micke