Skip to content

Tack och farväl

Last updated on March 1, 2013


Nu kommer tiden då vi ska börja skriva ned all vår research från Ukraina i ett worddokument –  som kommer att bli vår projektrapport! Ps: på bilden ovan står vi 400 meter från Reaktor 4.

EDIT: Rapporten finns att läsa på denna länk.

Vi åkte till Ukraina med föreställningen om att det skulle finnas en misstänksamhet mot kärnkraft, med tanke på vad som hänt i Tjernobyl. Vi trodde också att det skulle finnas större folkligt engagemang för kärnkraftsfrågor (och andra politiska frågor). Men människor i Ukraina har svårt att engagera sig på grund av den korrupta politiska situationen i landet. Man måste söka tillstånd för att t ex prata på gatan, och man får inte tillstånd om man vill prata om saker som ifrågasätter den rådande politiken. Konsekvenserna kan leda till fängelsestraff om man trotsar lagen och pratar utan tillstånd. Även media är kontrollerad och stryper yttrandefrihet. Det är ingen som vet vad Energoatom (det statliga kärnkraftsföretaget) egentligen gör. Vi hörde ett rykte om att en ansvarig på Rivnes kärnkraftsverk var psykiskt sjuk, men att han fick jobba kvar ändå.

Eftersom det inte finns någon insyn i Energoatoms verksamhet, ingen medial diskussion om kärnkraft, ingen Tjernobylkatastrofen och kärnkraft idag eller ens möjligheter till folkligt engagemang i sakfrågor, diskuteras och debatteras inte kärnkraftsfrågor offentligt. Energoatom för sina affärer till sin egen fördel, inte till folkets. Ukraina kärnkraftsverk producerar fyra gånger så mycket energi som landet förbrukar, och detta säljer Energoatom till angränsande länder. Men folket får ej ta del av dessa pengar, och ingen vet vad Energoatom gör med pengarna heller. Anmärkningsvärt är att Ukrainas el i Vitryssland är hälften så dyr i jämförelse med nationellt och att Ukraina påstår sig inte ha tillräckligt med pengar att betala för den sarkofag som MÅSTE byggas för att omsluta Reaktor 4. En annan anekdot är att när vi åkte mellan Kiev och Tjernihiv så var gatulamporna avstängda för att spara in på el, vilket också enligt en källa var vanligt förekommande. (All fakta presenterad ovan är från våra egna källor ifrån Ukraina, inkluderar en vetenskapsman i naturtekniska ämnen, Sveriges vice ambassadör och andra privatpersoner.)

Men den största bidragande faktorn till icke-intresse för kärnkraftsfrågor är fortfarande den utbredda fattigdomen. Intresse för energifrågor (och miljöfrågor i allmänhet) är en klassfråga i Ukraina. Samtidigt har människor en känsla av att inte kunna påverka den politiska eliten på grund av korruption och avsaknad demokrati. Ukraina behöver komma längre i sin demokratiprocess, avskaffa sitt korrupta system som genomsyrar samhället och balansera upp klyftan mellan överklass och underklass för att intresse för kärnkraft/energifrågor ska infinnas. Glöm då inte heller det Sovjetiska arvet som också spelar en stor roll för Ukrainas mentalitet.

Med detta inlägg kommer vi att avsluta ett kort men intensivt och innehållsrikt samarbete här på bloggen. Vi hoppas att ni har följt vår resa med nöje och att ett intresse eller större nyfikenhet för Ukraina har skapats. Det är ett fantastiskt land med så mycket möjligheter att utvecklas, låt oss alla hoppas på en utveckling mot demokratiska ideal! Skulle ni vilja resa dit (kanske kombinera med Fotbolls EM som arrangeras där nästa år!) så har vi en uppsjö med restips. Det är bara att höra av er!

I och med vårt rapportskrivande kommer vi nu att behöva lite material till vår bakgrund. Sitter du och ruvar på massa värdefull vetskap om kärnkraft och atomklyvning får du väldigt gärna maila oss och dela med dig. Eller kanske vill du läsa vår rapport när den är klar i december? Släng iväg ett mail till oss på följande adresser:
alicegrudd@gmail.com &/eller
SP09SarGom@falufri.se

Published inUncategorized