Amerikanerna har ett uttryck: “Guns don’t kill people… people with guns kill people”.
Inom den akademiska världen har vi ett motsvarande uttryck: “Figures do not lie, but liars do figure(s)”. På svenska förloras en del av ordvitsen, men det blir ungefär “Siffror ljuger inte, men människor kan ljuga med siffror”.
Per, från en civilingenjör till en annan, trodde du verkligen inte att någon skulle märka att dina siffror är fel? Tror du det går obemärkt förbi att du tar till halsbrytande habrovinker för att motivera dina hutlösa påståenden?
De första två siffrorna Per försöker imponera oss med är olika kraftverks verkningsgrad, det vill säga hur mycket användbar energi vi får ut av den totala mängd energi som stoppas in i kraftverket (se teknisk notis nedan). Hans argument är att kraftverk med låg verkningsgrad är fel, medan de med hög verkningsgrad är bra. Han förklarar dock inte varför… av anledning som snart kommer att bli uppenbar. Men först låt oss undersöka dessa siffror.
Problemet med Pers påståenden är att den verkningsgrad han anger för vind- och kärnkraftverk är helt fel. Per räknar nämligen inte in den energi som vinden tillför och får därför en fysisk omöjlighet: en evighetsmaskin. Den teoretiskt maximala verkningsgraden för ett vindkraftverk är 59%, inte 10 000% som han påstår. Våra vindkraftverk idag har en verkningsgrad på ca 50%. (Källa)
Den verkningsgrad Per anger för kärnkraftverken är också helt fel. Per räknar nämligen enbart med utvunnen värmeenergi. Det han inte tar i beaktande är den totala mängden energi som finns i bränslet. I själva verket är verkningsgraden så låg som under 1% eftersom vi utvinner mycket lite av den energi som finns i kärnbränslet.
Och som om dessa faktamässiga fel inte vore illa nog, har Per helt vänt på resonemanget. Det hans siffror bevisar är nämligen att förbättringspotentialen för dessa kraftkällor är helt olika. Vindkraften närmar sig taket. Släng hur mycket forskningspengar du vill på vindkraften och du kommer ändå inte att få mer än ytterligare 20% högre verkningsgrad. Efter det kan du inte klämma mer kraft ur ett vindkraftverk hur mycket du än försöker.
Men om vi däremot utvecklar kärnkraften, då kan vi få effektivitetsökningar på upp till 2500-4000%! Vad tycker du är värt att satsa på?
Som teknisk notis för den intresserade: det Per i själva verket gör är att han friskt och hejdlöst blandar ihop begreppen verkningsgrad och EROEI (Energy Returned on Energy Invested) och jämför den ena med den andra. Självklart är också detta också ett grovt fel i hans resonemang och inte något man kan förvänta sig av någon som klarat av att bli civilingenjör. Linköping, vad pågår vid er tekniska högskola egentligen?!
Nästa siffra Per försöker imponera oss med är 100 000 år, vilket är den tid som vi behöver slutförvara kärnavfall med dagens teknik, (Att vi kan minska den tiden till 500 år låter jag av barmhärtighet till Per vara osagt. Oops! För sent…). 100 000 år låter mycket, men i dessa sammanhang är siffran egentligen futtig. Om han har lagt 100 000 år på bordet höjer jag det budet till 1 700 000 000 år. Det är nämligen den tid under vilket naturens eget experiment i slutförvaring har pågått. Vid en plats som heter Oklo, i landet Gabon, Afrika, skapade naturen kärnavfall för 1.7 miljarder år sedan. Och inte lite kärnavfall heller utan mängder som mäts i tusentals ton, bland annat det ökända ämnet Plutonium som så många går och oroar sig för. Detta låg naket i berget, med vatten flödande rakt igenom det. Var tror du hände med detta kärnavfall?
Absolut ingenting. Kärnavfallet låg helt stilla i berget i ett tusen sjuhundra miljoner år, utan inblandning av människor.
Pers 100 000 år är inte ens en blinkning i sammanhanget. Följdaktligen har företaget Svensk Kärnbränslehantering AB tittat mycket noga på det som naturen lärt oss i detta experiment, och baserar därför förvaringsmetoden KBS-3 på kunskapen.
Sedan försöker Per imponera oss med talet 2, vilket enligt honom är mängden byggnader som anfölls 11 september år 2001. Även detta är fel. Siffran är 3. Han vill nämligen inte att vi skall uppmärksamma att ett tredje plan krashade i byggnaden Pentagon och där orsakade enbart minimal skada i jämförelse med World Trade Center innan det smulades i småbitar. Per vill heller inte att vi skall uppmärksamma att kärnkraftverk är mycket kraftigare byggda än Pentagon.
Redan innan vi kommit såpass långt i att förstöra Pers argument har en fråga uppenbarat sig: varför valde terroristerna att krascha in i kontorsbyggnader istället för 1-4 kärnkraftverk? Om man nu kan orsaka enorm förstörelse genom att krasha ett plan i ett kärnkraftverk, vilket Per påstår, varför gjorde man inte det?!
För att terroristerna var kunnigare än Per. Kärnkraftverk är dimensionerade som bunkrar, bland annat av anledningen att man inte skall kunna rasera dem på det här sättet. Den förstörelse man kan orsaka genom att krasha i ett kärnkraftverk är enbart lokal. Självklart kan man slå ut anläggningen så att den inte längre kan producera ström genom att haverera ställverket eller andra viktiga omkringliggande byggnader. Men man kan inte orsaka ett destruktivt radioaktivt utsläpp. Detta visste terroristerna, så de valde mål där de faktiskt kunde göra någon skada.
Så Per… jag frågar dig igen, från en civilingenjör till en annan: trodde du inte att vi skulle märka att dina siffror var uppåt väggarna fel? Hoppades du att vi inte skulle genomskåda dina bakvända resonemang? Visste inte du att vi skulle kunna se att du ljög med siffror?
Jag får tyvärr ge Per underkänt i kurserna klassisk fysik och retorik. Medan den senare är valfri på LiTH undrar jag sannerligen hur han fick ut sin civilingenjörs-examen om han på allvar tror att vi kan göra makalösa manicker med hjälp av vindmöllor.
Per Ribbings 10 000% effektiva vindmöllor
har en viss likhet med Professorns makalösa manick
/Michael Karnerfors, civilingenjör från Lunds Tekniska Högskola, D-93
(Och jag fick faktiskt 5:a på min tentamen i klassisk fysik. 😀 )
FÖRTYDLIGANDE 090204: Mer exakt vad Ribbing gör: först räknar han ut effektivitetsgrad för kärnkraftverk och kolkraftverk, utan att göra samma sak för vindkraftverk. Sedan, direkt efteråt, räknar han ut EROEI för vindkraftverk, utan att göra samma sak för de tidigare nämnda energislagen. Vad han sedan menar med dessa siffror säger han inte, utan läsaren lämnas att själv försöka få något vettigt ur en jämförelse där hälften av all data saknas!
Hade detta varit en jämförelse mellan bilar hade han sagt: “SAABen har en bränsleförbrukning på 0.6 l/mil vid blandad körning, och Volvon kostar 295 000 i inköp”. Som läsare undrar jag direkt vad SAABen kostar i inköp och vad Volvon har för bränsleförbrukning, så jag kan jämföra dem… men Per håller inne på det.
Förbudet mot nya reaktorer bör tas bort. Rimligt vore att ersätta befintliga reaktorer med nya. Vi älskar inte kärnkraften men inser att den under överskådlig tid kommer att vara viktig för vår elförsörjning. Vi kan inte räkna med att de förnyelsebara energikällorna räcker till om cirka 20 år då de nuvarande reaktorerna kommer att stängas av.
Detta är nog första gången som vi ser att en svensk politiker verkligen sätter fingret på grundproblemet i den svenska kärnkraftsfrågan: kärnkraft kan inte ersättas med förnybart, för vi har inga garantier att förnybart kommer att räcka till.
Motståndare till kärnkraft hävdar att förnybara kraftkällor, i Sverige då i första hand vind och vattenkraft, kommer att kunna ersätta kärnkraften. Men detta är osäkra kort. Vattenkraften är fullt utbyggd och finns det någon fråga som är heligare i Sverige än kärnkraften så är det älvarna. Det är inte rimligt att anta att vi kommer att kunna bryta exploateringsförbudet av älvarna.
Vindkraft är då ett alternativ. Men vind, om än ungefär lika miljösnål per producerad kilowatt-timme som kärnkraft, har ett inneboende problem: när det inte blåser har man ingen kraft.
En graf över producerad vindkraft i Sverige under 30 dagar. Teoretiskt max är 16 800 MWh/dag
Bilden ovan är hämtad från vindstat.nu, och motsvarar originalet i skrivande stund. Som mest kan man idag av svensk vindkraft få 16 800 MWh per dygn (bilden går upp till 14 000 MWh). I går låg produktionen på ca 4% av max; dagarna innan det ännu lägre. Vi vet inte från dag till dag vad vindkraften kommer att producera. Vi vet inte ens från timme till timme. Detta är uttryckligen vad Göran Hägglund skriver: “vi har inga garantier att det kommer räcka till”.
En energikälla som när den själv känner för det levererar så lågt som 3% av installerad effekt är inte pålitlig, och ingeting vi kan bygga ett helt lands kraftförsörjning på.
Och detta är inte vindkraftens enda nackdel heller. Som vi har skrivit om tidigare är vindkraft en mardröm för kraftnäten därför att den är lynnig till sin natur, vilket gör styrning svårt och riskerar att kollapsa elnäten med mycket stora strömavbrott som följd. För att klara av att basera vår kraftförsörjning på vindkraft måste vi i princip slänga ut hela elnätet och bygga nytt. Och hur dyrt kommer det att bli? Med tanke de bökiga miljökrav som gäller att få bygga nya kraftledningar så är det frågan om detta ens är möjligt med mindre än att kraftbolagen nästan ges fritt spelrum att köra över lokalbefolkningen vid ledningsdragning. Om inte enklare regler och förkortad tillståndsprocess kommer till stånd kan kraftbolagen aldrig ta på sig den kostnad som det innebär att förnya elnätet.
Vi kan alla önska oss en framtid där vi inte behöver kärnkraftverk, eller klarar oss utan vattendammar som riskerar att kollapsa och dränka hela städer. Men vi måste också vara realistiska och börja räkna på saker och ting för att se om de räcker till eller inte. (kd) har nu gjort det. Och siffrorna ljuger inte: förnybart har inga garantier för att klara vår kraftförsörjning. Alltså måste vi inkludera ett alternativ som klarar av att leverera, samt lever upp till miljökraven: kärnkraft.
Sålunda välkomnar vi detta beslut av (kd). Kärntekniklagen 5§ måste ändras. Förbudet att bygga nya reaktorer i Sverige skall tas bort, för att säkra vår energiförsörjning.
The King of Lagom claims that an incident that took place in 2006 at the Forsmark nuclear power plant could have escalated into a Chernobyl-type accident. Well… first he says that, and then he says it could have become something entirely different. If this sounds confusing it is because the King of Lagom probably doesn’t quite know what he’s talking about but rather builds this statement on misconceptions about what actually happened at Chernobyl and Forsmark respectively. So let’s examine the incidents and compare.
The 1986 Chernobyl accident
April 26, 1986. The night shift at reactor 4 at the V.I Lenin Nuclear power plant, 20 km north west of the town of Chernobyl, Ukraine, has been ordered to do a test. Due to operator error, they accidentally poison the RBMK-type reactor which makes it almost grind to a halt. They don’t know why the reactor is giving so little power though because they were mostly coal plant workers, inexperienced with nuclear power, and oblivious to things such as nuclear poisoning. The shift boss, determined to finish the test, gives orders to proceed, telling the operators to perform actions that go against several operating rules of the reactor. This puts the reactor in an unstable state.
When the test is finished and they shut down the reactor, a fatal flaw in the reactor’s control system causes the reactivity to spiral out of control, making it output between ten to onehundred times normal thermal effect. The water in the reactor flash boils and the enormous steam pressure blows the building apart. A few seconds later a chemical explosion, when water that has been split into hydrogen and oxygen burns, rocks the complex again. The reactor is on fire for ten days, resulting in a large plume of radioactive fallout.
There are several factors that allowed this accident to happen.
First it was operated by poorly educated personnel, in a political system where safety came second. In the Soviet Union, you did not rise to attractive jobs like this one by being good at your craft but by kissing up to the communist party. Also you did not stay at jobs like this by speaking up against safety issues, because such things made the party look bad. For instance this particular test was supposed to have been run years ago when the plant was commissioned. But since it failed back then, it had to be done again, this time in secret from the Soviet nuclear regulatory authorities.
This shouldn’t have been a problem. But the second reason the accident could take place was the deliberate violations of the operating rules of the reactor. The test was to have taken place when the reactor was outputting at least 700 MW; they started when it was at 200 MW. They were not allowed to withdraw more than a certain number of control rods; they withdrew almost all of them. They were not allowed to increase water flow in the reactor past a certain amount when operating at low power; they did. They were not allowed to disengage the safety systems that would have shut down the reactor when they did any of the aforementioned; but they did indeed disable them.
All of this made reactor come into an unstable state that let its most critical design flaw come into play: the positive void coefficient. The void coefficient is a quality in a nuclear reactor that tells us what happens when it gets too hot. When coolant boils in a reactor that has a positive void coefficient, the nuclear reaction increases. This makes the reactor hotter, which makes more water boil. This speeds up the reaction more, making it even hotter… and so forth. And not only was the void coefficient in the RBMK-reactors of the Chernobyl plant positive, it was also dangerously high.
Finally, because the reactor had no real core vessel, nor any concrete containment, the force of the explosion wrecked the building completely. A fire started in the hundreds of tons of graphite that was in the reactor. Also the building itself that was supposed to have been made from fireproof material, was not, and the debris caught fire as well.
This is what is known as a criticality accident, when the nuclear reaction goes out of control. In this case it produced so much heat that the entire reactor blew up from all the thermal energy. This accident was not a nuclear meltdown.
The 2006 Forsmark incident
July 27, 2006. At the switch-yard for Forsmark-1, an electrical arc causes a short circuit which leads to the unit being disconnected from the power grid. This is serious as the plant relies on power to keep all pumps going.
If a nuclear reactor does not have working pumps, eventually the cooling water in the reactor will boil away. If that starts to happen you must engage the emergency core cooling, reserves of water kept for this very purpose. If this too fails and the reactor boils dry, the heat can be such that the reactor core becomes damaged, popularly called a meltdown. This can happen even when the nuclear reaction has been stopped because decay heat continues to be produced a few hours after a reactor is shut down as very short-lived nuclear waste falls apart. This is what happened at Three Mile Island in 1979.
So when a nuclear plant becomes disconnected from the power grid, the reactor is shut down and on-site diesel generators start to provide power for the pumps to deal with the decay heat, and this was what happened at Forsmark 1. However in this case, two out of the four diesel generators did not start, disabling two safety trains out off four. But the two remaining diesel generators were more than enough to drive the pumps. Hence the reactor was cooled and emergency core cooling was not necessary. The reactor shutdown proceded normally.
Similarities?
No, there are no similarities between these two incidents. The Chernobyl disaster was the case of a criticality accident that caused an extremely violent explosion that completely wrecked the reactor core; the building it operated in; burned for days. The Forsmark incident was the case of slight degradation of safety features while the reactor and its cooling operated normally. The cooling system was operational the whole time; the emergency cooling did not need to be engaged; the reactor core was not damaged; the reactor tank was in no way threatened; the over one meter thick reactor contaiment remained perfectly safe. And fire? Naw… there is no graphite in Forsmark-1. Water handles that job instead.
So when the King of Lagom says that the Forsmark incident could have become another Chernobyl, he is wrong. There is no way that Forsmark-1 or any of the other Swedish nuclear reactor could undergo the process that led to the explosion in Ukraine in 1986. And this is not just because we employ people that know what they are doing; care about safety first; follow procedure; don’t do things behind the back of the nuclear regulatory authorities. No, the most important reason why a Chernobyl-type criticality accident cannot happen in Sweden is the reactors themselves. Because unlike the RBMK-reactors of the Soviet Union, our boiler- and pressurized water reactors do not have a positive void coefficient. We did it the opposite way, so that when water starts boiling in the reactor, the nuclear reaction slows down because of inescapable laws of physics. It’s nature’s own choke collar on nuclear reactions.
Conclusion
The RBMK-type of reactor was employed only in the Soviet Union. The international community is working hard to get the twelve RBMK’s that are still in operation closed. Even though I’m a nuclear friend I’m not an idiot, and as such I am very glad that one of the remaining RBMK’s. Ignalina-2, will be shut down in 2009, meaning that Lithuania no longer operates them. Now we just need to get Russia to shut down theirs and we’ll finally be rid of this blight.
When discussing nuclear safety, anyone that uses Chernobyl as an example of what could go wrong in nuclear reactors is ignoring reality. The BWR/PWR reactors of the world hold about as much in common with the RBMK-design of the Soviet Union as does slavery to common work; as does forced child soldiers to commissioned adults. There just is no comparing them as they operate differently down to subatomic level.
The Forsmark incident was not, and could not have become, another Chernobyl. This is not an opinion, it is physical reality.
/Michael
ADDENDUM: As I posted a link to this entry in his blog, and called him on his Ad hominem attacks, he first approved the entry, then he cencored it and claimed that I was violating his right to have “free opinions”, i.e. he doesn’t want anyone telling him he’s wrong.
Je déteste ce que vous écrivez, mais je donnerai ma vie pour que vous puissiez continuer à écrire!
The saying above – I detest that which you write, but I would give my life for you to be able to continue writing – is often attributed to Volatire. Unfortunately it does not show up in any of his works nor in his letters and is most likely misattributed. However no quote better encapsulates these fundamental principles: Freedom of Opinion, and Freedom of Expression.
A person – calling himself The King of the country Lagom – recently blogged about some comments I made to one of his earlier blog entries. Since the blog entry in question was in Swedish, I have provided you with a translation.
The King of Lagom says that I am “not respecting other people’s opinions”, that I am “forcing my opinions on them”, that I think my own opinions are the only ones right, while everyone else’s is wrong. This isn’t exactly the first time someone has accused me of this. Let me break down the criticism in parts.
“He thinks he is right”
Isn’t this one a complete no-brainer? Would I be expressing an opinion if I thought it was wrong? Is that what the King of Lagom does; expressing opinions he doesn’t think are right?
“He is forcing his opinions on others”
This one is just plain silly. I do not have brainwashing powers. Nor am I versed in suggestive hypnotism, subliminal HTML, or mind control. And to the best of my knowledge I have yet to seek out someone out with a baseball bat and go “Hold this opinion, or else!”.
I cannot “force” anyone to hold any kind of opinion, nor do I have any interest in it. If by “forcing” he means that I respond to people’s opinions with some of my own, he’s throwing rocks in a glass house.
“He is not respecting other people’s opinions”
In subjective matters, I don’t say that I am right and everyone else is wrong. That’s for kids to do, saying “Britney/Kate Perry/Nine Inch Nails is best and everyone that doesn’t agree is stupid!”. I don’t discuss subjective opinions because there is nothing to discuss. I know what I like and if someone else likes other things, that’s their own lookout.
However when it comes to objective issues, we are not dealing with matters of preference any more. If someone is going around saying that a Swedish BWR/PWR reactor can explode like a Soviet-built RBMK reactor, then are talking about something completely different. The King of Lagom however thinks that I am engaging in some kind of misconduct when I tell people that the laws of physics do not approve of their opinions. So basically he says I’m “not respecting his opinion” when I speak up against statements that are equivalent of claiming the Earth is flat.
People like The King of Lagom confuse the concept of respecting their right to hold and express opinions with being forbidden to speak up against them. This is of course wrong. I have my own right to hold and express opinions. And if I am of the opinion that what someone said is a load of fetid dingo’s kidneys, then I am in no way obliged to “respect” their silly statement by not uttering those very words.
The person vs. the person’s opinions
Reading the blog entry again I see that The King of Lagom has a very rude manner. He is hurling all sorts of insults and abuse my way. He acts as if a person is the same thing as that person’s opinions. This would explain why he is so upset, because I speak out against his opinions and this he takes as a personal insult. He acts as if I have said mean things about him personally simply because I showed that his arguments does not hold up to science or facts.
This again is a matter of mixing up things and missing important nuances. I have no idea who the King of Lagom is as a person, nor do I care because this is not important. What matters is the things he says. I will never attack a person’s character in the way the King of Lagom did. Not only is it poor style and rude, but it also hints very strongly that the person has run out of factual arguments for their case. I used to include insults a long time ago when I first entered the Internet. I have since grown up and stopped using character attacks.
However…
I will attack a person’s opinions, arguments and statements, and rip them to shreds if I think I have due cause for it. This is my right and I intend to exercise it. Just like in the expression above, even if I do respect their rights to voice opinions, I also have the right to say that I truly detest the things that they write. If this offends The King of Lagom, or any other person whose opinions I comment, that’s solely their own problem.
Opinionated people who are not prepared to deal with others expressing opinions of their own are not advised to engage in a discussion to begin with.
If you can’t take the heat, the kitchen door is at your disposal.
/Michael
ADDENDUM: there is a second blog entry that deals with the factual errors of The King of Lagom’s blog entry. And even though I called him on using Ad hominem attacks, he is not stopping. The man just keeps on trying to insult me and dodge the subject.
Let me indulge myself in a bit of personal commentary for a moment and convey my frustration about debating nuclear power. When browsing the sheets, TV-programs and the web, I as a nuclear friend more often than not run into absurdities so staggering it leaves me wondering if this is reality or some really tripped out stage comedy.
The latest act in this Circus Macabre is Christer Borg, who in a recent blog entry argues against nuclear power with arguments so false I am relating to John Cleese’s character in the famous parrot sketch: Mr. Praline is faced with a salesman who won’t admit that the parrot he just sold is definitely deceased. The man behind the counter keeps arguing his fraudulent case with ever more ridiculous arguments until eventually he’s trying to convince the customer that the stuffed Norwegian Blue parrot is not dead but “pining for the fjords”.
Video provided kind courtesy of Monty Python
Let me show you what I mean… Christer Borg says:
A wrecked reactor is as deadly to all life as it was when Three Mile Island or the Chernobyl disasters took place.
Bringing up Chernobyl in discussions about Swedish reactors, or any light-water moderated reactor for that matter since its the most prevalent reactor type in the world, is absolutely silly. If we chose to ignore the fact that the comparison requires an act of God, where He gets devilishly drunk and in a stupor goes on to rewrite the laws of physics, the death toll from the accident itself does not even reach 100 people yet. Anyone arguing differently had best take it up with the UN.
“This parrot is no more!”
Three Mile Island is slightly more relevant to talk about because that concerned a reactor type that actually exists outside the former Soviet Union, as opposed to the accident prone RBMK-type of reactor that blew up at Chernobyl. But the argument is still trying to assert the vitality of a bleedin’ demised parrot because the accident at TMI-2 left us with zero dead, zero injured and zero cancer cases. Why does Borg, when he wishes to speak against nuclear power, bring up an event which tells us that even when suffering a nuclear meltdown the safety measures of a western reactor works and prevents death and injury?
“It has ceased to be!”
Borg continues…
The issue of storing nuclear waste is as unresolved as it was thirty years ago.
Borg: Operating nuclear reactors is as difficult as before.
OK, so if we again ignore reality, such as the extremely low accident rate compared to other sources of power and the lack of injuries resulting from nuclear power, his argument tries to deny the fact that design criteria for modern nuclear reactors specify them to be “Walk away safe”. That is to say a modern nuclear reactor remains safe even if all of the operators simply walk away from the controls. I know of few other human activities that would allow that sort of abuse. And this did not exist thirty years ago.
“It’s a stiff! Bereft of life. It rests in peace!”
Borg: Uranium mining is a detrimental to the environment as it has always been.
Again Borg tries to ignore progress and reality. To illustrate how silly his argument is: the radiation dose that a Swedish iron ore miner received in the LKAB mines in the 70’s was twenty times that which an Australian uranium miner receives today. I can concede the fact that back in the last century uranium mining was no picnic. But then again that was the case for all mining. And today the situation is different as all mining, including uranium mining is subject to the same kind of environmental requirements as everyone else. Trying to claim nothing has changed is nearly too stupid for words, but Borg somehow manages to utter them with a straight face. I simply don’t know how he does it. Overdosing on Botox perhaps?
“If you hadn’t nailed it to the perch it would be pushing up the daisies!”
Borg: The centralization of this extremely dangerous activity…
“It’s run down the curtain and joined the choir invisible!”
…makes it as perfect as before for callous and desperate terrorists.
As you can surely understand arguments such as those presented by Christer Borg leave me wondering what kind of reality some people live in. There just isn’t any truth to his claims. Anyone with a web browser and half a pint of sense can verify that his argument is a load of fetid dingo’s kidneys. How does he expect that anyone will not notice the gaping cracks in his anti-nuclear facade?
I’ll leave you with the only piece of sense to come out of his ridiculous article… one that I think he in retrospect ought to feel really embarassed about having put there as it perfectly describes the futility of his behaviour:
A lie does not become more true just because you repeat it over and over.
/Michael Karnerfors, member of the network Nuclear Power Yes Please
– No I’m sorry! I’m not prepared to persue my line of inquiry any further as I think this is getting too silly!
– Quite agree, quite agree. Silly silly silly. Right, get on with it. Get on with it!
Låt det inte vara osagt att vi känner stor sympati med människor som upplever ohälsa. Ett grundläggande mål i livet är att få uppleva det utan obehag och sjukdom. Hela vår civilisation existerar för att säkra invånarnas hälsa och välstånd. Självklart känner vi djupt för alla som mår sämre än de borde, inklusive elallergiker.
Det finns dock ett problem med Liza Marklunds påstående: Ingen har lyckats bevisa att elektromagnetiska fält i vardagen kan ge ohälsa, inte ens då man avsiktligen försökt provocera fram symptomen.
Liza säger att hon ringde Energimyndigheten för att fråga om lågenergilamporna och dess fält. Hon borde istället ha ringt Mattias Sköld på Strålsäkerhetsmyndigheten eftersom det är SSM som ansvarar för frågor som dessa. I en mail-konversation nyligen frågade vi honom om elöverkänslighet. Detta är vad han sa:
“När det gäller elkänslighet anser SSM att forskningen inte ger något vetenskapligt stöd för ett orsakssamband mellan elektromagnetiska fält, EMF, och de besvär som drabbar elkänsliga.”
“[SSMs vetenskapliga råd] noterar att de symptom som drabbar elkänsliga är verkliga och att de kan leda till svårt lidande. Samtidigt konstaterar man att det i stort sett inte finns några vetenskapliga data som bekräftar att symptomen orsakas av exponering för elektromagnetiska fält.”
De studier som hävdar att vardagliga elektromagnetiska fält kan ge besvär är utan undantag ovetenskapligt utförda. När man utför studierna korrekt och tar bort de faktorer som kan ge felaktiga resultat visar sig inte sambandet längre. Granskningen “Electromagnetic hypersensitivity: a systematic review of provocation studies” från 2005 sammanfattar inte mindre än 31 olika studier där man avsiktligt försökt provocera fram symptom hos påstått elöverkänsliga personer genom att utsätta dem för elektromagnetiska fält. Resultatet var som följer:
– 24 studier visade inte något samband mellan fält och upplevda symptom.
– 2 studier visade på samband under ett(1) försök, men kunde sedan inte upprepa resultatet
– 3 studier kasserades för att de var felaktigt gjorda.
– 2 hade resultat som sade emot varandra
Så här har Liza en chans som är få förunnat: hon har möjlighet att bevisa ett nytt medicinskt fenomen.
Liza Marklund, du bör anmäla dig som frivillig till en provokationsstudie där man på ett vetenskapligt rigoröst sätt undersöker din elöverkänslighet och försöker bevisa sambandet mellan dina symptom och elektromagnetiska fält i din vardag. Visa att du tror på dina påståenden genom att anmäla dig till en riktig medicinsk studie.
Vi vet dock redan vad resultatet kommer att bli, eller hur Liza? I ett dubbel-blint vetenskapligt test kommer du inte att kunna berätta när du utsätts för ett fält. Vad än det är som orsakar dina symptom måste den verkliga orsaken sökas någon annanstans. Vill du motbevisa detta påstående så varsågod Liza; den samlade vetenskapliga medicinska expertisen i Sverige står beredd och väntar på din medverkan. Tänker du ställa upp?
Liza, vi önskar dig och andra elallergiker all lycka och vi hoppas verkligen att ni snart slipper era besvär. Men påstå inte att det är fälten i vår vardag som gör det, därför att det har du inget stöd för. När du leder svenska folket till att tro att de fält som finns runtomkring oss kan göra oss sjuka så gör du oss en stor otjänst. För elallergikernas skull kan du inte fortsätta hävda att elektromagnetiska fält är orsaken till er ohälsa, därför att då kommer ni aldrig att bli kvitt den.
Tillägg: Detta skickades till Expressen som respons. De publicerade det inte. Det har nu mailats till Liza Marklund också. Svar inväntas.
Min fundering, som jag inte läst någonstans än, är: Hur stor är risken att det kommer framtida stora skalv i plattan. Om vi nu tänker några hundra tusen år och börjar fundera över svenskt slutförvar av utbränt kärnbränsle. Är det så säkert eller klokt att “gömma” avfallet i den säkra? svenska berggrunden?
Det roar mig alltid hur dessa amatörtyckare tror att de är de första som kommer att tänka på olika riskmoment. Hela tiden i debatten dyker det upp invändningar i stilen
– Ja men vad händer om det rinner vatten i berget…
– Kapslarna utvecklar ju värme och det är ett okänt riskmoment…
…eller som i det här fallet…
– Vad händer om det blir jordbävning?
Humorn i det hela är att detta har sedan länge varit med i beräkningarna. Det är som att en hemmamekare står och säger åt ett F1-stall “Öh, ni har väl kollat trycket i däcken?”
Varsågod… läs och begrunda hur långt bak i diskussionen sådana här funderingar är.
Beräkningen är gjord på ett skalv på styrka 7.5, på 100 meters avstånd. Är du inte nöjd med det eller Björn?
On November 4, 2006, Europe suffered one of the largest disturbances in its electrical power grid of the past half century. 15 million households were disconnected from the grid for 20-40 minutes. A trivial error that should not have meant any significant disturbances cascaded and spanned much of continental Europe. This nearly threw the continent into a blackout that would have dwarfed the North American power-out in 2003. While the direct cause of the 2006 disturbance was operator error, a root cause of the problem and a significant factor in delaying getting the grids back online, was wind power and combined heat and power (CHP) plants.
Background
The European power grid has been constructed, basically from scratch, since the end of World War II. The grid in itself is divided between a number of different Transmission System Operators (TSOs), like for instance E.ON (Germany), RTE (France) and TenneT (The Netherlands). Each country’s domestic power grid is serviced by one or more TSOs. In order to provide stability and safety of the power supply TSOs are connected to each other. The basic idea was that if an area suffers a major disruption, neighbouring TSOs can help by pushing power from their grids into the affected area.
However over time things have changed. With the increased use of supposedly more environment friendly power plants, such as wind turbines and CHP plants, coupled with requirements to cut down on emissions, TSOs today are required to accept power from neighbours if the latter has a surplus of low-emission power. While this sounds good in theory as it forces TSOs to use “greener” power, instead of for instance coal power, this means that the power grid is used in a way which it was not designed for. Shunting power from one area to another puts high loads on the power transmission lines. In effect the European power grid is often operated close to maximum of what it can handle. To rectify this problem, more power lines should be built, but this is becoming increasingly more difficult and thus we are stuck with the problem.
Due to environmental reasons, the development of the transmission system is more and more affected by stricter constraints and limitations in terms of licensing procedures and construction times. The reality today is that many UCTE TSOs face significant difficulties to build new overhead lines due to long authorization procedures and regulatory regimes.
Final Report
System Disturbance on 4 November 2006
union for the co-ordination of transmission of electricity
The windy weekend
November 4, 2006, was a Saturday. The event took place in the evening, starting at 22:10 CET. While power consumption is low in evenings and even more so during weekends, the load on the grid was still high. The reason for this was that TSOs use these low-periods to disconnect some power lines to perform maintenance on them. This means that remaining lines still operate at near full capacity even if demand is low.
Such conditions also meant that the fraction of intermittent and distributed power production such as wind and CHPs was higher than normal, something that was further compounded by the fact that Germany was experiencing windy conditions that evening. Large amounts of power was therefore being routed into The Netherlands and Poland, straining the power lines.
Problems begin
E.ON Netz was to disconnect a power line. Calculations had predicted that this should have been alright without compromising the safety of the power grid. However due to changes in the conditions – Germany’s unforeseen windy weather, and a rescheduling that was communicated late to the other TSOs – the disconnect and rerouting of power overloaded the remaining lines. These power lines tripped (automatically disconnected) in order to protect them from becoming damaged. This caused more overloads in other power lines, causing further trips. This is what is know as a cascade. The cascade had within seconds divided the European power grid into three isolated “islands”: west, north east and south east.
The severe disturbance of nov. 4 2006 divided Europe
The west area, having lost the connection to eastern Germany where much power was coming from, suffered a large deficit in power production. In order to protect the power grid and equipment connected to it, TSOs started load shedding, that is to say they started disconnecting customers from the grid in order to lighten their load. For each TSO 3-20% of all customers were disconnected and suffered power outs. In total approximately 15 million European households were affected by this.
In the north east area, the problem was the opposite. With the consumers in the west disconnected, the power generators surged as there was no-one that could accept the power they produced. Windmills are particularly sensitive to this and automatically disconnected from the power grid. Within a minute the north east area stabilized.
The south east area suffered a rather small power deficit in comparison and the impact was therefore smaller.
Trying to get back online
The west area started up power generation reserves to counter the production deficit. Within fifteen minutes the west area had stabilized to nominal production, although they were still disconnected from the north east.
In the north east however the different TSO operators had big problems. This was because the windmills and CHP plants that had tripped, automatically reconnected themselves, again causing a production surplus. There was no way to keep the windmills from doing this. To counter it the TSO operators had to manually prevent overloading the grid by instructing other power plants to cut down on production or shut down completely, and engaging power buffers such as pump storage units. This was while they at the same time tried to diagnose what had happened and why they had a disturbance in the first place. There was much confusion and which meant that the north east area was delayed in getting things back to normal.
In order to help counter the production surplus from the uncontrollable windmills, the control block leader for CENTREL (TSOs in Poland, the Czeck Republic, Hungary and Slovakia) somewhat unconventionally agreed to accept much of the surplus. However this meant that huge amounts of power was suddenly being routed eastwards, overloading some power lines up to as much as 140% of normal capacity, severely risking splitting the power grid again. Luckily this did not happen.
As the power levels were restored they tried to get the different areas connected again. Starting at about 25 minutes after the problems began, they tried to resynchronize the different networks. However for another quarter hour, the networks would not connect to each-other because they were fluctuating too much or not lining up to each-other. Either they wouldn’t even attempt a connection or they would trip out again after a few seconds. At 22:47 did the networks begin to connect properly, and not until over an hour later, at 23:57, were things back to normal.
Conclusion
Opponents of nuclear power and proponents of “green” power such as wind and CHPs often argue that nuclear power leads to poor safety and reliability of the power production. The argument is that “putting all eggs in one basket” puts us at a risk of a serious power shortage. They argue that distributed power such as wind is better because it spreads the risk.
However the events of November 4, 2006, point to the exact opposite. While the grid was always made to handle large single-point outages, such as a nuclear power plant going offline, with fairly local load balancing, it was not made to being operated the way we are forced to do with intermittent power. With wind power being essentially uncontrollable and fluctuating there is a need to shunt power long distances through power grids that were never built to handle it. This in turn puts strain on the grids, lessening the margins and risking cascading chaotic failure of an entire continent.
With increased use of wind and other intermittent power sources, this risk can only be increased unless we basically tear out our entire transmission grid and build a new one. This is an investment that will not come cheap. Those arguing for large scale power production using intermittent sources, such as wind, must seek an answer to the following question:
Is it prudent, economical, or even feasible to replace the entire power grid of a continent, just to accommodate a notoriously troublesome source of power?
Att Stockholmsvänstern inget vet avslöjas direkt i inledningen. Närmast förvånat konstaterar de att dagens svenska kärnkraft utnyttjar bränslet mycket dåligt. Våra öppna uranbaserade bränslecykler har en nyttjandegrad på några få procent. Det vill säga av allt det bränsle vi stoppar in i våra reaktorer kommer mer än 95% ut igen, outnyttjat. Inte nog med det men av den värme vi faktiskt får ut från bränslet går två tredjedelar förlorat som spillvärme rakt ut i Östersjön och Kattegatt. Detta är givetvis hål i huvudet.
Detta har vi kärnkraftsvänner vetat länge. Sådant tillhör de grundläggande frågorna i kärnkraftsdebatten. Detta är ett av de huvudskäl som vi angivit till varför vi behöver forskning, utveckling och nybyggnad inom svensk kärnkraft. Att motståndare som Stockholmsvänstern får upp ögonen för det först 20-25 år efter att reaktorerna togs i drift är frustrerande, men tyvärr är inte inget som är oss obekant. Sådan här okunskap springer vi på stup i kvarten.
Efter detta fortsätter Stockholmsvänstern bara nedåt. De hävdar…
– Att Tjernobyl-katastrofen berodde på en härdsmälta.
– Att svenska reaktorer är lika olycks-benägna som Tjernobyl’s reaktorer.
– Att låg nyttjandegrad är detsamma som att energikällan är smutsig.
– Att vi inte har någon lösning för avfallsfrågan.
– Att urangruvor är smutsiga.
– Att huvudexportörerna av kärnbränsle är Tredje Världen-länder som få européer besöker.
Som intresserade och någorlunda pålästa i dessa frågor bankar vi förtvivlat huvudet i väggen över dessa aningslösa, huvudlösa och framförallt kunskapslösa påståenden. Inget av dem har någon grund i verkligheten. Kan man bli annat än uppgiven när debatten ser ut så här?
Men värst är nog ändå när Stockholmsvänstern frågar läsaren: varför är det så här? Varför använder vi inte reaktorer som har mycket högre verkningsgrad; som producerar mindre än en femtiondel mängd avfall mot dagens reaktorer: avfall som är farligt en tusendel av tiden av det avfall vi skapar idag. Varför har vi våra gamla generation II-reaktorer från 70-talet när vi skulle kunna nyttja moderna generation IV-reaktorer som inte ens kan drabbas av härdsmälta?
Stockholmsvänstern… gå till närmaste spegel och ställ er rakt framför den, så finner svaret på er fråga där. Ni frambär arvet av ett 28 år gammalt riksdagsbeslut, taget efter en farsartad folkomröstning där de tre alternativen som fanns att rösta på var “Nej”, “Nej” och “Nej”. Felaktig trosövertygelse baserad på okunskap och framstegs-fobi är den första och största anledningen till att vi harvar på som vi gör istället för att vara världsledande på den renaste och säkraste energiform som finns. Vi kunde ha haft en hållbar och klimatneutral energiproduktion i Sverige till år 2030, om inte nojiga och felaktiga beslut tagits av förra generationens beslutsfattare.
Men än är inte för sent. Bara för att vår föräldrageneration inte visste bättre så behöver vi inte leva med deras misstag. Planeringsförbudet mot kärnkraft är bortplockat sedan ett par år tillbaks. Återstår gör bara att riva upp Kärntekniklagen 5§, och därigenom tillåta nybyggnation av klimat-smarta kärnkraftverk.
/Michael Karnerfors, för Nuclear Power? Yes Please
SKB’s metod för kärnbränsleförvaring KBS-3 är i slutstadierna av sin forskning. Bevisen för att metoden är säker finns redan på plats och all forskning finns publicerad att läsa. Det är bara att gå till SKB’s hemsida och börja ta åt sig av kunskapen.
Vidare förutsätter påståendet att vi aldrig någonsin kommer att kunna transmutera avfallet till något som är mer kortlivat. Om SNF hade bekymrat sig att läsa det som Mark Lynas skriver istället för att komma med irrelevanta och desperata personangrepp så hade de kanske fått upp ögonen för att ny teknik är på god väg, teknik som inte bara kan minska farligheten på redan skapat avfall, utan dessutom kraftigt höja effektiviteten på kärnkraftverk så att mängden kärnbränsle som används gott och väl faller inom hållbarhetens ramar.
Att Mikael Karlsson i det läget går ut och påstår att ingen vet vad man skall göra med avfallet eller att att kärnkraft inte är hållbart är sålunda antingen avsiktlig lögn, eller en förbluffande brist på insikt i dessa frågor.
Så säg oss Micke, vilket är det? Ljuger du dina läsare rakt upp i ansiktet, eller har du bara skitit i att sätta dig in i frågan?
Per Ribbing ljuger med siffror
Published by Michael on February 3, 2009Amerikanerna har ett uttryck: “Guns don’t kill people… people with guns kill people”.
Inom den akademiska världen har vi ett motsvarande uttryck: “Figures do not lie, but liars do figure(s)”. På svenska förloras en del av ordvitsen, men det blir ungefär “Siffror ljuger inte, men människor kan ljuga med siffror”.
Detta bevisas i hösta grad i den tirad som Per Ribbing, civilingenjör i Teknisk Fysik från Linköpings Tekniska Högskola, levererar i Barometern. Per försöker på ett överlägset sätt visa oss “siffror” som argument för hans påståenden att kärnkraft är fel. Han ger oss fyra olika siffror som skall övertyga oss att det verksamhetsområde som han är aktiv i: vindkraft, är bättre än allting annat. Och precis som i hans förra insändare försöker han skrämma oss med terrorist-spöket (mer om det här).
Per, från en civilingenjör till en annan, trodde du verkligen inte att någon skulle märka att dina siffror är fel? Tror du det går obemärkt förbi att du tar till halsbrytande habrovinker för att motivera dina hutlösa påståenden?
De första två siffrorna Per försöker imponera oss med är olika kraftverks verkningsgrad, det vill säga hur mycket användbar energi vi får ut av den totala mängd energi som stoppas in i kraftverket (se teknisk notis nedan). Hans argument är att kraftverk med låg verkningsgrad är fel, medan de med hög verkningsgrad är bra. Han förklarar dock inte varför… av anledning som snart kommer att bli uppenbar. Men först låt oss undersöka dessa siffror.
Problemet med Pers påståenden är att den verkningsgrad han anger för vind- och kärnkraftverk är helt fel. Per räknar nämligen inte in den energi som vinden tillför och får därför en fysisk omöjlighet: en evighetsmaskin. Den teoretiskt maximala verkningsgraden för ett vindkraftverk är 59%, inte 10 000% som han påstår. Våra vindkraftverk idag har en verkningsgrad på ca 50%. (Källa)
Den verkningsgrad Per anger för kärnkraftverken är också helt fel. Per räknar nämligen enbart med utvunnen värmeenergi. Det han inte tar i beaktande är den totala mängden energi som finns i bränslet. I själva verket är verkningsgraden så låg som under 1% eftersom vi utvinner mycket lite av den energi som finns i kärnbränslet.
Och som om dessa faktamässiga fel inte vore illa nog, har Per helt vänt på resonemanget. Det hans siffror bevisar är nämligen att förbättringspotentialen för dessa kraftkällor är helt olika. Vindkraften närmar sig taket. Släng hur mycket forskningspengar du vill på vindkraften och du kommer ändå inte att få mer än ytterligare 20% högre verkningsgrad. Efter det kan du inte klämma mer kraft ur ett vindkraftverk hur mycket du än försöker.
Men om vi däremot utvecklar kärnkraften, då kan vi få effektivitetsökningar på upp till 2500-4000%! Vad tycker du är värt att satsa på?
Som teknisk notis för den intresserade: det Per i själva verket gör är att han friskt och hejdlöst blandar ihop begreppen verkningsgrad och EROEI (Energy Returned on Energy Invested) och jämför den ena med den andra. Självklart är också detta också ett grovt fel i hans resonemang och inte något man kan förvänta sig av någon som klarat av att bli civilingenjör. Linköping, vad pågår vid er tekniska högskola egentligen?!
Nästa siffra Per försöker imponera oss med är 100 000 år, vilket är den tid som vi behöver slutförvara kärnavfall med dagens teknik, (Att vi kan minska den tiden till 500 år låter jag av barmhärtighet till Per vara osagt. Oops! För sent…). 100 000 år låter mycket, men i dessa sammanhang är siffran egentligen futtig. Om han har lagt 100 000 år på bordet höjer jag det budet till 1 700 000 000 år. Det är nämligen den tid under vilket naturens eget experiment i slutförvaring har pågått. Vid en plats som heter Oklo, i landet Gabon, Afrika, skapade naturen kärnavfall för 1.7 miljarder år sedan. Och inte lite kärnavfall heller utan mängder som mäts i tusentals ton, bland annat det ökända ämnet Plutonium som så många går och oroar sig för. Detta låg naket i berget, med vatten flödande rakt igenom det. Var tror du hände med detta kärnavfall?
Absolut ingenting. Kärnavfallet låg helt stilla i berget i ett tusen sjuhundra miljoner år, utan inblandning av människor.
Pers 100 000 år är inte ens en blinkning i sammanhanget. Följdaktligen har företaget Svensk Kärnbränslehantering AB tittat mycket noga på det som naturen lärt oss i detta experiment, och baserar därför förvaringsmetoden KBS-3 på kunskapen.
Sedan försöker Per imponera oss med talet 2, vilket enligt honom är mängden byggnader som anfölls 11 september år 2001. Även detta är fel. Siffran är 3. Han vill nämligen inte att vi skall uppmärksamma att ett tredje plan krashade i byggnaden Pentagon och där orsakade enbart minimal skada i jämförelse med World Trade Center innan det smulades i småbitar. Per vill heller inte att vi skall uppmärksamma att kärnkraftverk är mycket kraftigare byggda än Pentagon.
Redan innan vi kommit såpass långt i att förstöra Pers argument har en fråga uppenbarat sig: varför valde terroristerna att krascha in i kontorsbyggnader istället för 1-4 kärnkraftverk? Om man nu kan orsaka enorm förstörelse genom att krasha ett plan i ett kärnkraftverk, vilket Per påstår, varför gjorde man inte det?!
För att terroristerna var kunnigare än Per. Kärnkraftverk är dimensionerade som bunkrar, bland annat av anledningen att man inte skall kunna rasera dem på det här sättet. Den förstörelse man kan orsaka genom att krasha i ett kärnkraftverk är enbart lokal. Självklart kan man slå ut anläggningen så att den inte längre kan producera ström genom att haverera ställverket eller andra viktiga omkringliggande byggnader. Men man kan inte orsaka ett destruktivt radioaktivt utsläpp. Detta visste terroristerna, så de valde mål där de faktiskt kunde göra någon skada.
Så Per… jag frågar dig igen, från en civilingenjör till en annan: trodde du inte att vi skulle märka att dina siffror var uppåt väggarna fel? Hoppades du att vi inte skulle genomskåda dina bakvända resonemang? Visste inte du att vi skulle kunna se att du ljög med siffror?
Jag får tyvärr ge Per underkänt i kurserna klassisk fysik och retorik. Medan den senare är valfri på LiTH undrar jag sannerligen hur han fick ut sin civilingenjörs-examen om han på allvar tror att vi kan göra makalösa manicker med hjälp av vindmöllor.
Per Ribbings 10 000% effektiva vindmöllor
har en viss likhet med Professorns makalösa manick
/Michael Karnerfors, civilingenjör från Lunds Tekniska Högskola, D-93
(Och jag fick faktiskt 5:a på min tentamen i klassisk fysik. 😀 )
FÖRTYDLIGANDE 090204: Mer exakt vad Ribbing gör: först räknar han ut effektivitetsgrad för kärnkraftverk och kolkraftverk, utan att göra samma sak för vindkraftverk. Sedan, direkt efteråt, räknar han ut EROEI för vindkraftverk, utan att göra samma sak för de tidigare nämnda energislagen. Vad han sedan menar med dessa siffror säger han inte, utan läsaren lämnas att själv försöka få något vettigt ur en jämförelse där hälften av all data saknas!
Hade detta varit en jämförelse mellan bilar hade han sagt: “SAABen har en bränsleförbrukning på 0.6 l/mil vid blandad körning, och Volvon kostar 295 000 i inköp”. Som läsare undrar jag direkt vad SAABen kostar i inköp och vad Volvon har för bränsleförbrukning, så jag kan jämföra dem… men Per håller inne på det.
8 Comments