Skip to content

Month: July 2009

The WWF cheats on the climate scorecards

Published by Michael on July 11, 2009

The World Wildlife Foundation continuously makes so called “climate scorecards” for the G8 countries. Since the issue of whether a nation is acting in an environmentaly sound manner or not is a very complex one, the WWF is making these scorecards that summarize the G8 countries and gives them a ranking which makes it easier to see how they are doing.

In July 2009, the three top ranked countries were Germany, the United Kingdom and France. As you are probably aware, Germany and the UK rely heavilly on coal (24% and 28% of total respectively) and gas (23% and 35% respectively) for their energy production while France only gets 5% from coal and 14% from gas. That is 1/5 the amount of coal and about 1/2 to 1/3 the amount of gas. France’s emissions per produced kilowatthour of electricity is 86 grams carbon dioxide, while Germany outputs 495 grams per kilowatthour and the UK a whooping 572 grams per kilowatthour.

One would imagine that this should give France a great advantage over Germany and the UK and easily beat them at the top. Right?

Wrong!

The WWF ranks both Germany and the UK higher than France. Why? Because the WWF changed the figures. In the climate scorecard for France, we find the following footnote:

1 WWF does not consider nuclear power to be a viable policy option. The indicators “emissions per capita”, “emissions per GDP” and “CO2 per kWh electricity” for all countries have therefore been adjusted as if the generation of electricity from nuclear power had produced 350 g CO2/kWh (emission factor for natural gas). Without the adjustment, the original indicators for France would have been much lower, e.g. 86 g CO2/kWh.

There it is, in plain writing. They changed the numbers, simply because they don’t like nuclear power, thus down-ranking France despite being the lowest emitter of carbon dioxide by far of the G8 countries. They cheated on the scorecard by tweaking the numbers.

And it’s not some small tweak either. From 86 grams to 362 grams… that is upping the numbers to 400% of their actual value! What is their reasoning for this? “[The] WWF does not consider nuclear power to be a viable policy option”. In short: they don’t like it. So they quadrupled the number, just like that.

The WWF also ranked Sweden, there boosting of the numbers even more. For Sweden they change the number from 47 grams per kilowatthour to 212 grams. That is 450% of its original value.

UPDATE: At the Energy From Thorium forum, a person got in touch with Allianz Insurance and asked them what was the meaning of this obvious manipulation of number. The reply was this:

Re measurement in the report: We received criticism last year for not acknowledging the fact that some countries (i.e. France) have lower CO2 emissions thanks to nuclear power. But neither WWF nor Allianz wants to encourage nuclear power as the power source for the future. The fact that there is no solution for ultimate storage is a particular concern. And we think that this world needs a different strategy for its energy needs (renewables, efficiency) – which also leads to different investments in grids and other infrastructure.

They don’t want to “encourage” the use of nuclear power. But why would anyone be enouraged? Because it is environmentally friendly of course! And here I foolishly assumed that WWF was in it for the environment… but apparently not, because they don’t want people to be “enouraged” by the fact that nuclear power has extremely low emissions. So they changed that number outright.

Not only that but they are dead wrong when they say there are no viable solutions. KBS-3 is in the final stages of development. The work to grant the method environmental approval starts next year.

This is quite simply outtrageous. It is neither scientific, nor honest. This kind of smearing and badmouthing of nuclear power is what made us start this website, because even though one would hope that this is simply an isolated incident, it is not. This kind of deception is taking place constantly. The only thing unique about this particular case is the gall they have in admitting that they actually did it.

How are we meant to trust bodies like WWF when they do this sort of thing? Had this kind of behaviour taken place at a nuclear plant, their permit would have been rescinded and the people in charge would most likely be facing criminal charges for falsifying information! But the WWF gets away with it. Why? Why should they be allowed to cheat on the numbers just to make them fit the policy, rather than fitting the policy after the numbers? Science gets ripped to shreds because the truth is too unpalatable for the nuclear opponents to swallow. What gave them the right to do so?

And maybe the most important question of all: how is the climate, the environment and the population of this planet benefiting by bodies like the WWF lying to us? What gave them the right to defend their policy first rather than the environment? What becomes better from this?

60 Comments

Nej, vi behöver inte bryta uran i Sverige!

Published by Michael on July 10, 2009

Ett argument som ofta används mot kärnkraft i Sverige är detta:

Om vi inte tillåter uranbrytning i Sverige kan vi inte ha kärnkraft eftersom det vore omoraliskt att låta andra nationer ta den förrödande miljöpåverkan som uranbrytning innebär.

Det här argumentet är felaktigt på många sätt, vilket kräver en lång förklaring, så låt mig först sammafatta felen i argumentet:

  1. Vi har inget allmänt förbud mot att bryta uran i Sverige.
  2. Uranbrytning har inte högre miljöpåverkan än annan gruvbrytning.
  3. Vi importerar mycket gods, produkter och varor som till stora delar precis om Uran, inte produceras i Sverige.

Först skall nämnas att argumentet inte används mot kärnkraft per se utan riktas istället mot kärnkraftsförespråkare i ett försök att utmåla dem att vara hänsynslösa eller ha dubbelmoral. Det är en typ av personangrep, ett så kallat ad hominem argument, det vill säga att man kritiserar inte en persons argument utan försöker smutskasta personen i fråga för att vinna debatten utan att argumentera för sin sak. detat är, självklart, ett mycket oärligt och billigt sätt att debattera.

När det sedan gäller sakfrågan klarar sig inte argumentet mycket bättre där.

Vi har som sagt inget allmänt förbud mot uranbrytning i Sverige. Det vi har är att kommunfullmäktige får lägga ett veto mot uranbrytning i respektive om de vill. Men om detta inte läggs mot ansökan, och den klarar miljöprövningen, då får man bryta uran i Sverige. Detta betyder att om den mot vars argumentet riktas inte har yrkat på ett allmänt uranbrytningsförbud i Sverige, så är argumentet dött redan där.

Argumentets andra fel är antagandet att uranbrytning har sådan påverkan att den orsakar oacceptabla skador på människa och miljö, samt att denna påverkan är större än för all annan mineralbrytning. Detta är också fel. All gruvbrytning, oavsett vilken eller vilka mineraler det gäller, kan har stor negativ påverkan på människa och miljö om den inte utförs med försiktighet och uppmärksamhet. Och traditionellt har gruvbrytning, ända fram till 1970- och 80-talet haft problem med detta.

Modern gruvbrytning på 2000-talet är en annan historia dock. Nu existerar all den kunskap, de verktyg och teknologier för att tillse att inte människa eller miljö skadas och all gruvbrytning kan därmed leva upp till de krav man ställer på den. Detta gäller även uranbrytning.

För att illustrera med exempel: en svensk gruvarbetare i LKAB’s gruvor fick på 70-talet en årlig strålningsdos som var 2000% högre än vad en australiensisk gruvarbetare i en urangruva får idag.

Vi har sannerligen verktygen som behövs för att kunna bryta uran på ett sätt som är säkert för människor och miljö. Självklart måste vi tillse att dessa används, men den som säger att de inte existerar har fel.

Det sista stödbenet för det felaktiga argumentet är antydan att vi inte kan konsumera eller används något som vi inte producerar lokalt, så vida vi inte vill bli anklagade för dubbelmoral. Detta är ett rent ut sagt fånigt påstående, därför att allt jag behöver göra är att lyfta på blicken för att see att det finns inte mycket av det jag har omkring mig i rummet, eller i mitt liv överhuvudtaget, som är har 100% svenskt ursprung.

Ta exempelvis metall, eftersom det produceras på samma sätt som uran, det vill säga någon gräver det ur marken, och sedan raffineras det. Metall är en helt nödvändig del av våra liv. Vi har metall överallt runtomkring oss: i våra datorer, våra möbler, hushållsredskap, smycken, byggnader, bestick, bilar, nycklar, telefoner, kraftledningar, vindkraftverk, vattendammar… det finns metall i praktiken överallt.

Så nu frågar jag dig, du som använder enorma mängder metall: är du beredd att ha en järngruva på bakgården, med all den förorening och miljörisker som det innebär? Är du beredd att bo granne med ett stålverk med all den kol som bränns i masugnarna för att raffinera järn till stål?

Inte? Tja, hur kan du då använda all denna metall då? Innebär inte det att du har dubbelmoral, när du dumpar alla dessa miljöproblem och hälsorisker på andra människor bara för att kunna sitta där och läsa denna artikel på din metall-rika dator och dess tillhörande skärm?

Nej, självklart har du inte dubbelmoral. Eller… kanske har du det! Hur vet du att du inte har det? När kontrollerade du senaste att allt du använder och har runtomkring dig är producerat på ett sådant sätt att ingen person påverkats på ett oacceptabelt negativt sätt? All denna metall omkring dig lyftes från marken någon gång. Hur vet du att ingen for illa av detta? Har du någon aning om din livsstil och dina konsumtionsvanor orsakat en miljökatastrof någonstans eller inte?

Med detta inser du att du kan inte gå omkring och oroa dig på det viset, inte om du inte är beredd att helt ge upp så gott som allt du har i livet. Det måste finnas ett bättre sätt att hantera denna fråga än att säga nej till att som möjligen skulle kunna orsaka problem vid produktionen.

Frågan om etik vad gäller importerade varor, eller helt enkelt allt som du använder men någon annan producerade, är ett universellt problem och gäller inte bara uran. Uran är inget specialfall utan lever under samma betänkanden som allting annat (och sedan ytterligare några krav eftersom det är en reglerad vara). Och föga förvånande har de svenska kärnkraftsbolagen strikta regler för att tillse att det uran de köper in till de svenska reaktorerna skall vara producerat på ett sätt som inte skadar människor eller miljö.

Så frågan är: är det verkligen så att om man vill ha kärnkraft så måste man ovillkorligen acceptera uranbrytning i Sverige, annars har man dubbelmoral? Måste vi bryta uran i Sverige bara för att ha kärnkraft?

Nej, det måste vi inte. Argumentet är trångsynt, överförenklat och fånigt. Frågan om att tillse att de saker vi använder och konsumerar i våra liv är etiskt producerade är en mycket viktig fråga och den görs en björntjänst av att anti-kärnkraftslobbyn fördummar frågan för att passa sin egen agenda. De missbrukar frågan bör för att få vatten på sin allt mer gnissliga kvarn.

Så fall inte för detta. Behandla frågan om producent- och konsumentetik med den respekt den kräver. Och låt inte någon förvanska frågan bara för att försöka plocka oförtjänta poäng i debatten.

38 Comments

No, we do not need to mine uranium domestically!

Published by Michael on July 10, 2009

One argument being used quite frequently against nuclear power here in NPYP’s home country Sweden is this:

If we do not allow uranium to be mined in Sweden, we cannot have nuclear power since it would be immoral to let people in other nations take the devastating environmental impact of the uranium mining.

This argument is flawed in many ways, which will take some time to get to the bottom with, so let me first summarize where the argument goes wrong:

  1. Unlike what is being hinted, we do not have a ban against mining uranium in Sweden.
  2. Uranium mining does not have a higher environmental impact other mining other minerals.
  3. We import other produce, products and commodities to Sweden as well, most of which like uranium are not locally produced.

First I should say that this argument is not actually used against nuclear power per se but rather being thrown in the face of proponents of nuclear power trying to mark them as hypocrites. This is a type of ad hominem attack, that is to say you’re not attacking a person’s arguments but instead the person itself in order to try to win the debate by default. This is, of course, a very dishonest and cheap way of doing debate.

Anyway… on to the flawed reasoning behind the argument.

Like I said, we do not have a ban on uranium mining in Sweden. What we have is a right for municipal councils to veto uranium extraction in that municipality. We do not have a general ban on uranium mining in Sweden.  This means that unless the target of the argument has said that we should have a general ban on uranium mining in Sweden, the argument is dead in the water right there.

The second fault of the argument is to assume that uranium mining has a severe impact which causes unacceptable damage to people and the environment, and that uranium mining is worse than everything else. This too is wrong. All mining, no matter what you are extracting, can have quite a hefty impact and be very detrimental to both worker health and the surrounding environment if it is not done with care and caution. Indeed historical mining all the way up to the 70’s and 80’s have had severe problems with this.

Current mining in the early 2000’s however is different, and has all the protection and monitoring techniques needed to live up to any modern worker-, population- and environment protection standard out there. This includes uranium mining.

To illustrate by example: a Swedish miner in the LKAB iron mines in the 70’s received an accumulated yearly dose of radiation that was approximately 2000% higher than what an Australian uranium miner receives today.

It is simply just not true that we cannot do uranium mining without protecting people and the environment. We have all the tools that are needed. This still means that we have to ensure that they are used, of course, but they do exist.

The final leg of the flawed argument is the general notion that we cannot consume or use anything which we ourselves are not producing domestically, lest someone will call us hypocrites. This one is just plain stupid, because all I need to do is lift my eyes and look around me where I’m sitting to realize that not much of what I have in my room or indeed in my life, is produced domestically.

Take for instance metal, since that is produced in a nearly identical manner to uranium, which is to say: first you mine it from the ground, then you refine it. Metal is an integral part of our lives. Metal is all around us: in our computers, our furniture, appliances, jewelry, buildings, eating utensils, cars, keys, phones, power lines, wind turbines, water dams… there is metal just about everywhere.

Now I ask you, who use immense amounts of metal: are you prepared to have an iron mine in your back yard, with all the pollution and environmental hazards this implies? Are you prepared to have a steel mill as your next door neighbour with all the coal being burned in the furnaces to refine iron to steel?

You’re not? Well how can you be using all this metal then! Doesn’t that make you a hypocrite, just dumping all these environmental problems on someone else so you can sit there and read this very article on your metal-laden computer and its screen?

Of course you’re not a hypocrite. Or… maybe you are! How do you know you’re not? When was the last time you took the time to check that all the goods you’re using has been produced in a way that does not affect some other person or persons in an unacceptable manner? All this metal around you was once extracted from the ground in a mine. How do you know no-one suffered ill effects from this? How do you know that your lifestyle has not caused an environmental disaster somewhere?

With this you realize that you cannot go around and worry like that or you’d have to give up living altogether. There has to be a better way to deal with this issue than just saying no to everything that potentially caused problems when it was produced. And there is.

The ethics of importing goods, or indeed simply using goods produced by anyone other than myself, is a universal issue and it does not apply only to uranium. Uranium is not a special case and is subject to the same considerations as everything else (and then some more, since it is a controlled substance). And unsurprisingly, the Swedish nuclear companies does indeed have strict rules to abide by when it comes to seeing to that the uranium used in Swedish nuclear reactors have been produced in a sound manner that does not harm people or the environment in an unacceptable manner.

So in the end, does the argument turn those that do not want to have a uranium mine in their back yard but still want nuclear power into hypocrites? Does the argument successfully render their stance for nuclear power null and void? Must we produce uranium domestically just to have nuclear power?

No, we do not. It is a narrow-minded, simplistic and silly argument. The issue of assuring that the things which we use and consume in our lives are produced in an ethical manner is very important, and it is not being done any favours by the anti-nuclear lobby trying to dumb it down to fit their agenda. They are abusing the issue just to try to add some fuel to their waning struggle.

So don’t fall for it. Treat the issue with the respect it demands. And don’t let anyone try to abuse it just to push their point across unless it’s actually relevant.

18 Comments