Skip to content

Feltolkade siffror om kärnkraft

Last updated on March 1, 2013

Publicerad i GT, 2011-02-28

Göran Bryntse har under flera år hänvisat till vissa livscykelanalyser som om de vore de enda av vikt för diskussionen om kärnkraftens klimateffekter. I sin replik i debatten med Cecilie Tenfjord-Toftby och Lars Hjälmered (GT 7/2, tidigare inlägg GT 3/1, GT 16/1 och GT 1/2) hänvisar han åter till två specifika studier, men tycks inte ha granskat dem närmare.

Den första är
Sovacool-studien, vars medelvärde för kärnkraften är 66 g CO2/kWh. Vad Bryntse och andra debattörer däremot har missuppfattat är att medelvärdet inte baseras på 103 olika studier, utan endast 19 av de 103 som artikelförfattaren ursprungligen hittade. Bland de kvarvarande finns flera saker att anmärka på, exempelvis:
* Fyra av studierna (Storm van Leeuwen) är hårt kritiserade på grund av diverse brister och tvivelaktiga ad hoc-antaganden. Alla fyra studierna har avsevärt högre värden än någon annan studie.
* Resultatet från en studie (ÖKO-institutet) har räknats dubbelt.
* En studie (Tokimatsu) påvisar en stadig förbättring från 200 g CO2/kWh på 1960-talet till 10- 15 g CO2/kWh i dagsläget. Trots detta har Sovacool tagit ett medelvärde på omkring 100 g, vilket blir fel om man diskuterar kärnkraftens roll i nutid.

Vid justeringar av dessa felaktigheter reduceras koldioxidutsläppen avsevärt.

Bryntse fortsätter sedan med Jacobsons studie. Vi glädjer oss åt det vetenskapsintresse som Bryntse uppvisar med sin hänvisning till antalet Nobelpristagare från Stanforduniversitetet. Men vi frågar oss vad denna information tillför diskussionen då Jacobson bevisligen inte tillhör denna grupp, och hans studie uppfyller knappast Nobelprisklass. Jacobson gör exempelvis en högst tvivelaktig koppling mellan kärnkraft och kärnvapen genom att lägga på koldioxidutsläpp från brinnande städer efter ett framtida kärnvapenkrig som en utgiftspost för kärnkraften. Den extra bestraffning han lägger på med avseende på långa byggnadstider kan även den ifrågasättas, då Jacobson förutsätter att man under tiden använder enbart fossila bränslen. De förnybara källorna bestraffas inte på motsvarande sätt och tycks kunna trollas fram i stor skala ögonblickligen. Långa byggnadstider motbevisas i dag av Kina och Sydkorea som bygger kärnkraft mycket snabbt.

Resultaten från
Sovacools och Jacobsons studier är inte representativa för svensk kärnkraft, där vi finner Vattenfalls ISO-certifierade studie vara mer trovärdig. Vi välkomnar oberoende studier av de svenska kraftslagens miljöpåverkan, men att Bryntse ännu en gång väljer att bortse från Vattenfalls studie är antingen slarvigt eller oärligt. Lyft blicken från dessa studier och försök diskutera miljöeffekterna av framtida svensk elproduktion ur ett för Sverige relevant perspektiv.

Klas Färd
Michael Karnerfors
Mattias Lantz
Johan Simu

För oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please

Published inIn the mediaSwedish