Greenpeace sprider skräck, osäkerhet och tvivel om kärnkraft, utan att det gagnar någon annan än dem själva. Deras så kallade “stresstester” handlar inte om att göra kärnkraft säkrare, utan att ge organisationen uppmärksamhet i media. Dessa aktioner måste mötas med kritik.
Än en gång har den kärnkraftshatande lobbyorganisationen Greenpeace skapat rubriker genom adrenalinstinna aktiviteter, nu medelst skärmflygning över Ringhals kärnkraftverk. De hävdar att de “testar säkerheten”. Men dessa spektakel har inte karaktären av en objektivt utförd prövning. Aktionerna är istället ett illa dolt försök av Greenpeace att marknadsföra sin åsikt om kärnkraft eftersom ingen seriös analys och ingen konstruktiv kritik framförs, samt att “lösningen” som föreslås är bestämd på förhand.
Själv arbetar jag med tester dagligen inom mitt ordinarie yrke. Enkelt sett kan man säga att ett test syftar till att besvara två frågor:
1) Är de krav vi har ställt uppfyllda?
2) Är kravställningen heltäckande?
…och om svaret på någon av dessa frågor är “Nej” så kommer följdfrågan:
3) Vad behöver vi göra för att åtgärda bristerna?
I Sverige ställer ett antal olika myndigheter krav på våra kärnkraftverk. Om dessa krav inte uppfylls får verken inte fortsatt tillstånd att driva verken och måste stänga ned, vilket exempelvis skedde vid Oskarshamn 2 i vintras. Detta betyder att om första frågan inte är uppfylld ligger ansvaret på kärnkraftverket att åtgärda bristerna. Om andra frågan inte är uppfylld ligger ansvaret på myndigheten att ställa bättre krav.
Greenpeace hävdar att deras “tester” visar på “en lång rad kärnkraftrisker som fortfarande inte tas på allvar”. Detta påstående är fel därför att konsekvenserna av deras aktioner ligger gott och väl inom de krav som faktiskt ställts. I de fall där myndigheter har sett behov av förbättring har nya krav redan framförts, vilka verken nu arbetar på att genomföra. Organisationen har inte visat på några brustna krav eller oväntade risker. Greenpeace skapar sålunda en falsk bild där allmänheten luras att tro att ingenting görs eller att katastrofer alltid är nära förestående, vilket är grov och lögnaktig smutskastning.
Och även om Greenpeace aktioner hade visat på att kraven inte uppfylls, eller att ytterligare krav måste ställas, så återstår fortfarande att analysera eventuella brister och att åtgärda dem. Detta steg hoppar Greenpeace helt över och hävdar istället – i samma ögonblick som aktionen sker – att enda möjliga åtgärden är att stänga ned kärnkraften på studs. Debattartikeln var ju skriven och inskickad till Aftonbladet redan innan skärmflygaren lyfte i morse.
Inte nog med Greenpeace struntar i att analysera om deras “test” avslöjat något nytt eller oväntat; de accepterar heller ingen annan åtgärdsplan än den som passar deras kärnkraftsmotstånd. Som grädde på moset är denna plan något som hade kastat Sverige i en akut energikris med katastrofala konsekvenser.
Så trots att kärnkraften och myndigheterna faktiskt gör det som förväntas av dem så lurar Greenpeace svenska folket till att tro att så inte sker. Sedan presenterar man en “lösning” som – föga förvånande – ligger helt i linje med organisationens föråldrade policy. Deras aktioner är välregisserade och uttalandena är förberedda långt innan de ger sig iväg att orättfärdigt sprida skräck, osäkerhet och tvivel om svensk kärnkraft. Spiken i kistan för Greenpeace trovärdighet är att det ligger heller inte i deras intresse att kärnkraften fungerar väl. Med allt detta sammantaget är det påvisat att det hela handlar om att skapa uppmärksamhet åt organisationen och dess åsikter.
Att terrorisera allmänheten bara för att marknadsföra en åsikt – utan att konstruktiv kritik eller seriösa lösningsförslag presenteras – är inte acceptabelt. Därför är dessa aktioner inte välmenande utan självisk och spektakulär lobbyism. Sådant agerande är förkastligt, och uttalanden där Greenpeace utmålar sig själva som att vara ute i ädelt syfte förtjänar hård kritik.
Aftonbladet: Här attackeras Ringhals från luften
Aftonbladet Debatt: Greenpeace: I dag stresstestar vi Ringhals