Göran Hägglund (kd) skriver på DN Debatt:
Förbudet mot nya reaktorer bör tas bort. Rimligt vore att ersätta befintliga reaktorer med nya. Vi älskar inte kärnkraften men inser att den under överskådlig tid kommer att vara viktig för vår elförsörjning. Vi kan inte räkna med att de förnyelsebara energikällorna räcker till om cirka 20 år då de nuvarande reaktorerna kommer att stängas av.
Detta är nog första gången som vi ser att en svensk politiker verkligen sätter fingret på grundproblemet i den svenska kärnkraftsfrågan: kärnkraft kan inte ersättas med förnybart, för vi har inga garantier att förnybart kommer att räcka till.
Motståndare till kärnkraft hävdar att förnybara kraftkällor, i Sverige då i första hand vind och vattenkraft, kommer att kunna ersätta kärnkraften. Men detta är osäkra kort. Vattenkraften är fullt utbyggd och finns det någon fråga som är heligare i Sverige än kärnkraften så är det älvarna. Det är inte rimligt att anta att vi kommer att kunna bryta exploateringsförbudet av älvarna.
Vindkraft är då ett alternativ. Men vind, om än ungefär lika miljösnål per producerad kilowatt-timme som kärnkraft, har ett inneboende problem: när det inte blåser har man ingen kraft.
Bilden ovan är hämtad från vindstat.nu, och motsvarar originalet i skrivande stund. Som mest kan man idag av svensk vindkraft få 16 800 MWh per dygn (bilden går upp till 14 000 MWh). I går låg produktionen på ca 4% av max; dagarna innan det ännu lägre. Vi vet inte från dag till dag vad vindkraften kommer att producera. Vi vet inte ens från timme till timme. Detta är uttryckligen vad Göran Hägglund skriver: “vi har inga garantier att det kommer räcka till”.
En energikälla som när den själv känner för det levererar så lågt som 3% av installerad effekt är inte pålitlig, och ingeting vi kan bygga ett helt lands kraftförsörjning på.
Och detta är inte vindkraftens enda nackdel heller. Som vi har skrivit om tidigare är vindkraft en mardröm för kraftnäten därför att den är lynnig till sin natur, vilket gör styrning svårt och riskerar att kollapsa elnäten med mycket stora strömavbrott som följd. För att klara av att basera vår kraftförsörjning på vindkraft måste vi i princip slänga ut hela elnätet och bygga nytt. Och hur dyrt kommer det att bli? Med tanke de bökiga miljökrav som gäller att få bygga nya kraftledningar så är det frågan om detta ens är möjligt med mindre än att kraftbolagen nästan ges fritt spelrum att köra över lokalbefolkningen vid ledningsdragning. Om inte enklare regler och förkortad tillståndsprocess kommer till stånd kan kraftbolagen aldrig ta på sig den kostnad som det innebär att förnya elnätet.
Vi kan alla önska oss en framtid där vi inte behöver kärnkraftverk, eller klarar oss utan vattendammar som riskerar att kollapsa och dränka hela städer. Men vi måste också vara realistiska och börja räkna på saker och ting för att se om de räcker till eller inte. (kd) har nu gjort det. Och siffrorna ljuger inte: förnybart har inga garantier för att klara vår kraftförsörjning. Alltså måste vi inkludera ett alternativ som klarar av att leverera, samt lever upp till miljökraven: kärnkraft.
Sålunda välkomnar vi detta beslut av (kd). Kärntekniklagen 5§ måste ändras. Förbudet att bygga nya reaktorer i Sverige skall tas bort, för att säkra vår energiförsörjning.
Läs även om detta i SvD, Aftonbladet.
Comments closed
Till våra föräldrar – tack för omtanken och kärnkraften
Published by Lantzelot on August 13, 2010Text av Mattias Lantz et. al, tidigare publicerad på Newmill
För 30 år sedan tog ni – vår föräldrageneration – ett energipolitiskt beslut. Ni gjorde det enligt bästa förmåga och med goda avsikter, vilket vi uppskattar. Tyvärr var det inte ett bra beslut. Nu är det dags för oss att ta över ansvaret.
För 30 år sedan debatterade, demonstrerade och röstade ni om kärnkraften. Många av er sade “Nej!”, av omtanke för “våra barn och barnbarn”.
Vi är de barn och barnbarn ni ville skydda. Vi växte upp med hotbilder av kärnkraften, och några av oss är gamla nog att minnas Harrisburg och Tjernobyl, men för de flesta av oss är det endast suddiga intryck och minnet av den rädsla som ni förmedlade till oss.
Nu har vi växt upp och har förmågan att själva värdera kärnkraftens hot och förtjänster. Vissa av oss har fått kämpa för att bli av med den rädsla vi ärvde från er, för att utan förutfattade meningar kunna bilda oss en egen uppfattning. Till vår fördel så var vi inte engagerade kring år 1980 och har inga känslomässiga bindningar till händelserna. Vi var inte på möten och lyssnade på Hannes Alfvén och hans förmåga att känslomässigt slita med sig åhörarna. Vi deltog inte i bevakningen av Kynnefjäll. De flesta av oss minns bara flyktigt den förvirring och panik som rådde i samband med kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl. Vi ser skillnaderna i konsekvenser mellan dessa olyckor, och drar egna slutsatser från dessa fakta. Vi kan njuta av Tage Danielssons monolog om sannolikhet utan att tvingas se den som ett trovärdigt argument mot kärnkraft.
För 30 år sedan lovade ni, av omtanke för oss, en avveckling av kärnkraften och ett samhälle där förnybara energikällor helt tagit över. Ni ansåg att det var er generations ansvar att ta tag i energifrågan och hitta lösningar på alla problem. Idag, år 2010, ser vi att ni tyvärr har misslyckats. Det var en god avsikt, men den omsattes inte i praktiken, vilket har medfört att vi på grund av era beslut har fått ärva kärnkraftfrågan med dess problem, men också med dess möjligheter. Vi ber att får tacka allra ödmjukast för omtanken och den välvilja som styrde era beslut, men nu är det vår tur att ta över ansvaret. Vår bedömning är annorlunda än er, och vi kommer att ta ett annat beslut än vad ni gjorde.
Vad finner vi då? Kärnkraft är ett kraftslag med utmaningar och frågor som skall lösas, men också med fantastisk energitäthet och stor potential för utveckling. Liksom andra kraftslag har den både för- och nackdelar. Sammantaget ser vi kärnkraften som en självklar del i en hållbar energimix, tillsammans med sol-, vind-, vatten- och vågkraft, bergvärme, energieffektiviseringar, och andra åtgärder som krävs för att möta framtida utmaningar.
Vi ser framför oss ett samhälle där alla kraftslag får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, med samma hårda regelverk med avseende på säkerhet, tillförlitlighet och miljökonsekvenser. Statliga stöd till energiforskning och kraftverksbyggande kan ges utan att favorisera eller diskriminera vissa kraftslag. Industrin får själva satsa på de energislag de tror på, så länge som de uppfyller regelverket.
Vi ser framför oss ett samhälle där man istället för “Nej!” säger “Ja, under förnuft, säkerhet och ansvar!”. Vi säger “Ja!” till att alltid förbättra säkerheten och öka tillförlitligheten för våra kraftkällor, samtidigt som vi effektiviserar vår användning av dem och reducerar miljöpåverkan från dem.
Vi säger därför “Ja!” till alla kraftslag som kan uppfylla kraven i alla led, och vi anser att kärnkraften kan det, trots vissa brister. Vi säger också “Ja!” till vidare utveckling och förbättringar, oavsett om det är staten eller privata intressen som står för notan. En dag kommer våra barn och barnbarn få ta över frågan och hitta sina lösningar. Men idag tackar vi er för omtanken och ber om ert förtroende att få göra andra bedömningar än vad ni har gjort.
För det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please
Comments closedMichael Karnerfors, civilingenjör datateknik
Johan Kihlberg, fysikstuderande
Johan Kreuger, ekonomistuderande
Mattias Lantz, forskare kärnfysik
Nils Rudqvist, biträdande forskare strålningsfysik
Johan Simu, reaktorfysiker