Civilingenjör Per Ribbing gillade inte riktigt vårt svar på hans misslyckade siffertrolleri. I hans artikel i Barometern-OT 2009-02-03 försökte Per med vaga antydningar, felaktiga jämförelser och i ett fall direkt felaktiga siffror som mörkade obekväma fakta, att skapa opinion mot kärnkraft. Vi invände mot detta. Så i en ny artikel i Barometern-OT 2009-02-20 försöker Per bita tillbaks mot oss. Hans bett saknar dock helt styrka. Han berör inte ens tre av fyra kritiska invändningar. Och på den sista upprepar han bara sitt tidigare påstående utan att möta kritiken.
Per påstod i första artikeln att utvunnen energi från vindkraft är mer än den energi som krävs för att bygga vindkraftverken. Detta får vi sannerligen hoppas(!) därför att annars är det en ren förlustaffär. Detta är också sant för alla andra kraftslag vi har. Så att Per tog upp EROEI-värdet, som det kallas, är helt meningslöst så länge det är större än 1. Denna kritik diskuterar inte Per i sin senaste artikel.
Per menade i första artikeln att vi måste lagra kärnavfall i 100 000 år. Vi visade på att detta är inga problem, speciellt då naturen har lagrat kärnavfall i 1 700 000 000 år helt galant. Inte heller detta tar Per upp nu i sin senaste artikel.
Per menade att två flygplan attackerade den elfte september 2001, och försökte antyda att bara för att skyskraporna World Trade Center 1, 2 och 7 kollapsade så skulle effekterna, om terroristerna hade valt kärnkraftverk som mål istället, ha varit mycket värre. Detta var flera olika fel på samma gång. Dels för att av fyra kapningar resulterade tre av dem i slutförda attacker, inte två. Dels för att attacken mot Pentagon (som Per inte nämnde) visade hur liten skada ett flygplan gör mot betongförstärkta byggnader. Kärnkraftverk är mycket robustare än Pentagon. Och det sista och största felet med Pers påstående är att man har genomfört analyser av vad en sådan attack mot en kärnkraftsanläggning skulle innebära, och kommit fram till att eftersom reaktorinneslutningar är så små i jämförelse med deras robusthet, kan ett trafikflygplan inte tillfoga mer skada än att spräcka och flagna betongen på insidan. Inte heller detta väljer Per att svara på.
Den punkt i vår kritik som Per väljer att diskutera igen är den om verkningsgrad, det vill säga hur stor andel av den energi som kommer in i kraftverket omvandlas till en form av energi som är till nytta för oss. I detta fall är den nyttiga energin elektricitet. I den senaste artikeln kommer dock inte Per med något nytt utan upprepar det han sade tidigare: att kärnkraftverk har låg verkningsgrad. Enbart en liten mängd av den energi som finns i uranet kommer oss till nytta, medan vindkraftverk har en högre verkningsgrad.
Vi svarade att detta är givetvis sant. Kärnkraft har en rent ut sagt löjligt låg verkningsgrad. Vi håller däremot inte med Per i hans antydan att detta på något sätt talar för att kärnkraften är dålig. Vi håller inte med honom därför att verkningsgrad säger ingenting om miljöpåverkan. En kraftkälla kan ha extremt låg verkningsgrad men ändå vara bättre än en annan kraftkälla så länge miljöpåverkan är låg i förhållande till mängden nyttiggjord energi.
Enligt hans argument skulle kolkraft vara en bra energikälla eftersom det har hög verkningsgrad.
Det verkningsgraden däremot berättar för oss är hur mycket bättre en energikälla kan bli i framtiden. Att tala emot en kraftkälla utifrån låg verkningsgrad är som att säga att bara för att 40-talets bilar var dåliga så skulle man slutat utveckla bilar, och hellre än att låta nya effektivare modeller komma på marknaden skulle man ha fortsatt köra på 40-talets modeller för all framtid.
En låg verkningsgrad är samma sak som en hög förbättringspotential.
Och när man ser på kraftslagen på det viset är kärnkraft den stora vinnaren. Med en verkningsgrad på under 1% kan framtidens kärnkraft bli 25-40 gånger bättre än vad våra uran-samovarer från 70-talet är!
Vindkraft och solkraft däremot har verkningsgrader på 50% av 59 (fysiskt) möjliga, respektive 30-35% av 100 (teoretiskt) möjliga. Alltså är förbättringspotentialen för vind- och solkraft riktigt usel i jämförelse med kärnkraften. Dessutom har man fortfarande inte löst problemet med att dessa kraftkällor har dålig tillförlitlighet i det att när vinden inte blåser och solen inte lyser så har man ingen energi ut ifrån dem, oavsett hur bra verkningsgrad de har. 100% av 0 Watt är fortfarande 0 Watt.
Pers argument talar alltså för att det är lönt att satsa på att utveckla kärnkraften medan det vore slöseri att slänga pengar på forskning på förnybara kraftkällor därför att man kan som mest enbart klämma ut några få extra procent ur dem. Enda sättet att få ut mer av dem är att bygga fler kraftverk.
I övrigt lämnar Pers senaste artikel fältet öppet för kritik på ytterligare några punkter.
Han går till personangrepp och kallar oss “ohederliga”. Eftersom Per, som är civilingenjör i fysik, självklart visste att hans argument var undermåliga i det att de var felaktiga, missvisande, meningslösa eller kontradikterade hans budskap, är det skäl nog att mena på att han ljög för läsaren. Att Per inte att tål att bli kritiserad för uppenbara och medvetna fakta- och resonemangsfel utan att bli oförskämd talar inte till hans fördel.
Per påstår att han inte kunde hitta någon livscykelanalys om andra energislag än vindkraft. Att Per, en civilingenjör, inte kan använda Google och mata in orden “Livscykelanalys” eller “Life Cycle Analysis”, talar inte heller det till hans fördel. När skribenten av denna artikel testade att googla på “Livscykelanalys” var tredje träffen följande LCA från Vattenfall. Där finns många energislag med, inklusive kolkraft, kärnkraft, vindkraft, solkraft, många olika varianter på biokraft med mera. Vi rekommenderar läsaren att ta en titt i den. Det intressanta börjar på sida 22.
Per skriver:
[Jag] tror nog inte att de personer som skriver så otrevliga kommentarer skulle lyssna till mina argument även om jag fick möta dem i en ärlig debatt.
Inte nog med att vi lyssnade på Pers argument; vi skärskådade dem och analyserade vad dessa “siffror” egentligen betydde. Och efter att vi noga undersökt vad Per egentligen sade kom vi fram till att hans påståenden var felaktiga, meninglösa, eller till och med sade emot hans ståndpunkt.
Per har också helt fel om vår benägenhet att debattera. Vi möter gärna Per i ärlig debatt, en debatt där fakta, vetenskap och helhetsperspektiv får vara huvudpersoner istället för lösa antydningar, skrämselpropaganda och annat trams som Per framför mot kärnkraften. Faktum är att allt Per behöver göra för att deltaga i debatt med oss är att trycka här så kommer han direkt till hans personliga debatt-tråd på vårt forum. Och som värdar för diskussionen låter vi givetvis Per få första ordet.
Vi väntar ivrigt på att höra ifrån Per.
Aftonbladet, kärnkraftverket och fantasiskaparen
Published by Michael on August 18, 2009Vår favorit-tidning Aftonbladet, med deras knivskarpa analytiska förmåga och djupa insikt i teknik och vetenskap (OBS: lätt sarkasm) slog till idag med den lysande rubriken “Forsmark stoppade nya “Beck”-filmen“. Vid första anblick låter rubriken som att Forsmark använt sig av någon flummig säkerhetslag för att utöva censur genom helt sonika stoppa produktionen och hindra filmen från att någonsin visas. Men så fort man börjar läsa artikeln så kryper det fram att fullt så dramatiskt var det inte:
Tanken var först att man skulle filma scener inne i kärnkraftverket men efter att ansvariga tagit del av manuset nekades inspelningsteamet tillträde.
– De skickade ett utkast av manuset till oss. Men vi tackade nej, vi kan inte ha filminspelning inne på anläggningen av säkerhetsskäl, säger Claes-Inge Andersson, informationschef på Forsmark.
Att privata bolag inte får tillträde till samhällsviktiga anläggningar, och tillika skyddsobjekt, för att leka teater därinne… jag vet inte riktigt vad ni tycker men för min del har jag inga större problem med det. 😀
Så varför ville de då filma därinne? Fantasiskaparen (manusförfattaren) Rolf Börjlind förklarar…