Debatten om risker inom energiproduktion är väldigt binär, antingen pratar man (media, politiker etc) om kärnkraftens risker eller så pratar man inte om risker överhuvudtaget. Klimatförändringar har lyft upp en del risker med fossil energi i rampljuset men det handlar ändå om ett en relativt avlägsen och diffus risk. När det handlar om evakueringar, plötsliga dödsfall, förstörelse av egendom och andra olyckor då är det enbart kärnkraften som diskuteras. Om man som utomstående försöker få ett grep på risker ter det nog sig väldigt lätt som att kärnkraft är det enda kraftslaget som överhuvudtaget är belastat med sådana risker.
Hur är det egentligen med andra kraftslag? Det energislag som historiskt sett har drabbats av de mest spektakulära och horribla katastroferna är utan tvekan vattenkraften (lite klumpigt infogar jag alla slags vattendammar under kategorin vattenkraft). Ingen annan industriell olycka har någonsin orsakat förintelse på en sådan skala som Banqiaokatastrofen i Kina, men enorma olyckor har även skett i Indien, Bulgarien, Italien och många fler länder. I Sverige har vi varit förskonade från olyckor med dödlig utgång men även här har dammar brustit och orsakat miljöskador.
Varför detta utlägg om vattenkraft och vattendammar? Motivet är en rapport som myndigheten för samhällsskydd och beredskap nyligen släppt som beskriver en bunt möjliga katastrofer som kan ske i Sverige, bläddrar man till sida 58 kan man läsa detta stycket.
Endast omkring 20 dammar i Sverige bedöms kunna få så stora konsekvenser som scenariot förutsätter. Med utgångspunkt i internationell statistik blir sannolikheten för ett dammbrott i någon av dessa 20 dammar 0,002 på årsbasis, vilket motsvarar storleksordningen 1 gång 500 år.
För att ge ett perspektiv på den siffran designas nya reaktor med målet att sannolikheten för härdskador ska vara av storleksordningen en på miljonen reaktorår. Härdskador i sin tur innebär inte med automatik utsläpp och evakuation av omgivningen. Man måste förstås alltid ta sådana siffror med en stor nya salt då dom inte representerar en verklig frekvens. Det kan inte vara en verklig frekvens helt enkelt eftersom man inte kan fånga hela verkligheten i en sannolikhetsmodell och när olyckor sker är det oftast på oväntade sätt. Det är dock helt klart att det inte hade varit acceptabelt med en härdsmältefrekvens på 1/500 år i Sverige.
Greenpeace fiskar vilt efter de så kallade PSA (probabilistic safety analysis) analyserna av de svenska kärnkraftverken just för att kunna hävda att risken är si och så stor med kärnkraft och att vi omedelbart borde avveckla den. Greenpeace argumenterar alltid med utgångspunkt att ingen risk, oavsett hur liten, är acceptabel. Från den samlade miljörörelsen hörs dock inte ett knyst om risken med vattenkraft eller något annat kraftslag överhuvudtaget! Siffrorna står där svart på vitt och skriker efter uppmärksamhet men alla rycker på axlarna, det vi ser är helt enkelt en oerhörd kognitiv dissonans. Föreställningen att kärnkraften är det enda energislaget förknippat med risker är så väl etablerat att de flesta helt enkelt vägrar accepterar att exempelvis vattenkraften innebär större risker. Lyfter man frågan dröjer det inte länge innan bortförklaringarna haglar vilt och efter att diskussionen är över har förnekelsen redan trätt i kraft. Många vägrar ens ta i frågan utan byter illa kvickt ämne. Media verkar även vara helt förblindad av kärnkraftens risker och kniper nästan helt igen om alla andra energislag. Om en damm brister eller ett naturgasverk exploderar och några människor stryker med blir det en liten notis på femte sidan, sker ett obetydligt tritiumläckade från ett kärnkraftverk blir det ofantliga rubriker trots att risken från läckaget är obefintlig. På något sätt accepterar vi risker från andra energislag som något helt naturligt och rycker bara på axlarna och går vidare utan att oroa oss över att Suorva kan brista eller att Preemraff kan explodera.
Poängen med blogginlägget är förstås inte att hävda att vattenkraft är för riskabelt eller att vi ska stänga svensk vattenkraft. Vattenkraften är trots allt en ängel jämfört med vad fossila bränslen ställer till med, men det är förbannat märkligt att tystnaden är totalt runt vattenkraftens risker i en vattenkraftnation som Sverige. När riskuppfattningen är så otroligt vriden som den är idag spär vi på de riktiga riskerna. Istället för att lägga en liten summa på att sänka en medelstor risk så öser vi ofantliga resurser på att reglera och minimera redan trivialt små risker. Det är inte optimalt, det är inte vettigt och det gör oss inte säkrare.
När skall vi lära oss om energikällornas farlighet?
Published by Michael on April 8, 2011Efter att ha läst Maria Wetterstrands och Lise Nordins utspel i DN kan vi inte låta bli att fundera lite på det där med vissa energi-slags farlighet…
(Notera: nedanstående kan innehålla spår av ironi 😉 )
Efter den stora jordbävningen och tsunamin i Japan så har vi sett hur oerhört känsliga vissa energislag är när katastrofen sker. Återigen har både fossil energi och vattenkraft skördat åtskilliga liv och orsakat stor skada både omedelbart och långsiktigt.
Fujinuma dammen i Fukushima brast under jordbävningen och den efterföljande flodvågen dödade minst 4 personer. I Chiba exploderade och brann Cosmo Oils raffinaderi obehindrat i 10 dagar. Hur många liv som gick förlorade i den inledande explosionen är okänt och vilka långsiktiga effekter på hälsa och miljö den stora branden och dess giftiga utsläpp kommer få vet ingen ännu, men helt klart är konsekvenserna stora och utsläppen har vid det här laget spritts över hela norra halvklotet.
Dessa händelser manar till eftertanke. Hur intelligent är det egentligen att ha samhällen som Boden, Luleå och Umeå utefter fördämda älvar? Vill vi verkligen ha ett raffinaderi ett stenkast från Göteborgs centrum? Mitt svar är nej! Vi måste omedelbart avveckla vattenkraften, till en början de dammar som är ett direkt hot mot svenska städer. Vad många vattenkraftsförespråkare försöker dölja för allmänheten är att utsläppen från detta kraftslag tenderar att följa vattendragen ut i havet och spridas till jordens alla hav. Avsevärda delar av utsläppen dunstar dessutom och sprids med moln över hela jordens yta, stora landarealer drabbas årligen av dessa nedfall, ibland med katastrofala följder. Förra veckans monsunregn i Thailand är ett skrämmande exempel.
Dessutom måste Preems raffinaderi med omedelbar verkan läggas ner. Tror någon på allvar att Preem kommer ta ansvar om raffinaderiet exploderar och Göteborgs stad blir obeboelig för oöverskådlig framtid med cancerepidemier och andra sjukdomar som följd?
Med kärnenergi och andra moderna hållbara energikällor kan vi med lätthet ersätta vattenkraften och oljan. Det är dags att vi tar itu med det nu, innan katastrofen är ett faktum! Ska vi låta olje- och vattenkraftslobbyn stå oemotsagd med sina lakejer inom Miljöpartiet när de propagerar mot de betydligt säkrare energikällorna som kärnkraft? Ska vi låta dom lägga ner säker energiproduktion för att kunna klämma några år till ur gamla förfallna dammar och petrokemiska anläggningar som kan haverera när som helst? Vill vi verkligen förlita oss på över 100 år gammal farlig och föråldrad teknik när det finns säkra och miljövänliga alternativ? Banqiao-katastrofen visade oss redan för över 35 år sedan att vattenkraften aldrig kan vara en säker källa till energi. Trots detta har Sverige ännu inte dragit några slutsatser av denna ofattbara katastrof där vi fortfarande inte vet det totala antalet offer, vi vet bara att det rör sig om hundratusentals oskyldiga som fick sätta livet till på grund av energigirigheten och likgiltigheten hos ett fåtal styrande.
När ska vi lära oss historiens läxor? Vattenkraft och olja är föråldrade kraftslag som tillhör en era som vi måste lämna bakom oss innan vi ser fler människoliv gå till spillo.
14 Comments