Archive for the ‘In the media’ Category

Brittiska miljöpartiet rensar i de egna leden, dags för svenska organisationer att göra detsamma

Wednesday, November 23rd, 2011

Vi noterar i dagarna en artikel som publicerades den 21 November i den brittiska tidningen The Guardian, där Chris Busbys pillerförsäljning uppmärksammas. I artikeln, skriven av George Monbiot och Justin McCurry, redovisas de organisationer och websiter kring Busby som på sistone börjat sälja piller med mineraler som sägs rensa ut radioaktiva ämnen ur kroppen. Ett antal forskare inom olika ämnesområden avfärdar metoden och Busbys uttalanden som grundlösa och absurda.

Det hela började efter att Chris Busby i september lagt upp ett filmklipp på Youtube (här är filmen, och här är vår nedskrivna text av vad han säger) där han pratar om piller som de skall distribuera till självkostnadspris åt barnen i Fukushima. Artikeln i The Guardian visar tydligt att man säljer dessa piller till ockerpriser, tvärtemot vad Busby hävdar. Notervärt är även att vissa av websiternas länkar för donationer leder till ett konto i Wales kopplat till Busbys organisation Green Audit.

Chris Busby har tidigare varit vetenskaplig rådgivare åt det brittiska Green Party. Men nu tycks partiet äntligen ha insett att han går för långt, och distanserar sig från honom och hans senaste uttalanden.

Vi välkomnar detta uppvaknande och hoppas att de svenska organisationer och politiker som brukar frottera sig med Busby nu tänker om. Den bristfälliga forskning och de alarmistiska uttalanden han gör inom diverse olika ämnesområden har inte mycket med verkligheten att göra, och de som fortsätter hänvisa till hans studier undergräver sitt eget förtroendekapital.

En av artikelförfattarna, George Monbiot, har idag (22 november 2011) lagt upp lite mer information om Chris Busby på sin blogg (här).

 

/Nuclear Power Yes Please

 

Länkar:

Länkar till våra tidigare blogg- och foruminlägg om Chris Busby

Sherman & Mangano admits errors - or do they?

Wednesday, July 27th, 2011
Warning: The following text may contain personal attacks and wild speculations about certain people. This will not make any future attempts of dialogue with them any easier, but in my humble opinion they have had their chances.

Here we go again...

On 25 June, 2011, Janette Sherman and Joe Mangano (from now I will refer to them as S&M) had a new article in San Francisco Bay View. We just noticed it, almost a month after it was written. It has the title: Question marks, the elephant in the room and the refusal of nuclear power defenders to consider what has happened to people and the environment since Fukushima and Chernobyl. After browsing it I scratch my eyes, think for a few minutes (ok, I try to think, head hurts so much...), and then I read it again. Let's take a closer look at what they write.

First a short introduction to set the stage:

By concentrating only on the CDC (Centers for Disease Control) data – incomplete at best – and ignoring the on-going radioactive releases from Fukushima, it is apparent that the pro-nuclear forces are alive and active.

Hey, wait a minute. It was not the pro-nuclear forces (whatever that is, but let's embrace the term with a jolly "Fooorward!") who started tampering with the CDC data in a way that would flunk any undergraduate student in Statistics 101, it was you, remember? This does not mean that we ignore the rest of the issue, but we do take offence when anti-nuclear forces fail to use the information from Fukushima to their advantage and have to cook up alarmistic results in order to make the situation look worse than it is. This is indeed very remarkable, aren't the actual events in Fukushima bad enough for you?!?

If I had the mindset of S&M, I would write

By mis-treating the CDC data - incomplete at best - and ignoring all knowledge about radiation effects, and actual radiation levels in the US due to Fukushima, it is apparent that the anti-nuclear scaremongers are alive and active.

This is clearly not a way forward, at least not if you hope for a dialogue and an improvement of the nuclear debate. Oh well, let's move on.

The second section explains that the titles of the previous articles (there are two versions, one in CounterPunch, and one in San Francisco Bay View) includes question marks in order to

stimulate interest and prompt demand for governments – Japan and the U. S. at least – to provide definitive and timely data about the levels of radioactivity in food, air and water.

Hm, Janette and Joe. May I kindly ask: Wouldn't it be better to try to stimulate this interest in a way that does not include cherry-picking, unfounded alarmism that scares the heck out of millions of parents to infants, and a way of throwing random pieces of data around that should reduce whatever credibility you might have had before to a new low point?

Next section:

We received many responses, some in support of our concerns and some critical about how we used CDC data, including outright ad hominid attacks accusing us of scaremongering and deliberate fraud.

Oh really? I guess that I personally have to plead guilty to this charge, but they link to the blog entry by Michael Moyer in Scientific American as an example of an ad hominid attack. I re-read Moyers scrutiny of the CounterPunch article, but fail to see any personal attacks there. Ok, he uses words like "scaremongering", "froth up", "data fixing", "critically flawed - if not deliberate mistruths". Still, Moyer attacks S&M's actions, not their personal traits.

Or do S&M really mean ad hominid attacks? My first assumption was that they mixed up "ad hominem" and "ad hominid", but maybe they do know the difference? I bring the rest of us up to date by quoting the text on this link: "The former [ad hominem] is a criticism of a particular person; the latter [ad hominid] is a commentary upon a species." So, have Moyer, myself, or anybody else involved in this issue, referred to S&M as neanderthals, platypus, or similar? Not that I can see, but it could be an interesting path to digress upon. Anyhow: Sensitive bunch, those scaremongers...

Now it becomes interesting:

Given the fallibility of humankind, we may have erred, and if so, will admit it. Given the delay in collecting data and the incompleteness of the collection, the criticism may be valid. MMWR (CDC’s Morbidity and Mortality Weekly Report) death reports have certain limits – representing only 30 percent of all U.S. deaths. They list deaths by place of occurrence, while final statistics are place of residence and deaths by the week the report is filed to the local health department, rather than date of death. Finally, some cities do not submit reports for all weeks. The CDC data are available at http://www.cdc.gov/mmwr/mmwr_wk/wk_cvol.html.

So, they admit that they may have erred, or do they say that they may admit it if proven to be the case? Or...? I am not sure, but this is probably as close to admitting anything that they will ever be. It is of course not their fault, it is the limitations of the CDC data that we should put the blame on, not a second thought about their method.

My first interpretation from reading the section is that they admit to that the statement in the first articles about a statistically significant 35% increase in infant deaths may not be correct (no matter who to blame). Unfortunately, it turns out that I am severely mistaken in my interpretation:

Since the article was originally published, we have had the chance to further analyze the CDC data. Historically, the change in infant deaths for the previous six years in eight Pacific Northwest cities from weeks 8-11 (pre-Fukushima) to weeks 12-21 (post-Fukushima) is about 6 percent – never above 11 percent. But in 2011, the change was 35 percent, far above anything ever experienced.

The same eight cities, the same comparison – four weeks 8-11 vs. 10 weeks 12-21 infant deaths:

  • 2005 +4.1 percent
  • 2006 +10.0 percent
  • 2007 +5.1 percent
  • 2008 +5.5 percent
  • 2009 +2.8 percent
  • 2010 +10.9 percent

The average for 2005-2010 is + 6.1 percent for a total of 1,249 infant deaths.

  • 2011 +35.1 percent (162 infant deaths)

Before 2005, there were missing data. But the years 2005 to 2010 are about 98 percent complete.

Argh! Now I really do want to turn ad hominid on these people, whatever species (sparsis timoris?) they may belong to! First they say that maybe they were wrong and if so they maybe will admit it. Then they go on and make more "analysis" from the CDC data base, using the same lousy way of handling the data!

There has been plenty of text here, so let's lighten up with a few plots, showing the CDC data S&M are mistreating. The plots from my previous posts about S&M should be enough for saying that this is rubbish, but one more round with the CDC data base will not hurt, in case that somebody still believes in S&M's fables. We start with plotting the change in infant deaths between weeks 8-11 and weeks 12-21 for the years 2005-2011, i.e. the ones that S&M now claim to have done a more careful analysis on.

 

Change in infant deaths between weeks 8-11 and weeks 12-21 for the years 2005-2011

The blue squares show the data as given by S&M. Nothing wrong in the data, this is what you get when you do the same treatment as S&M, weeks 12-21 give a higher weekly infant mortality rate than weeks 8-11, with a few percent every year. Except for 2011 where the 35% increase looks really alarming. But we know from before that they have cherry picked the weeks by only using four weeks before Fukushima and 10 weeks after. If we also plot the ratio of weeks 12-21 over weeks 1-7, shown as red diamonds, we get the following trend:

 

Change in infant deaths, blue squares as in previous figure, red diamonds for weeks 1-7 and weeks 12-21

Quite interesting that there is a decreasing trend, and that the decrease is at its lowest level this year, a 20% reduction while it before usually was a slight increase (the 30% for 2005 is almost as much as the 35% that S&M have made so much noise about). In other words, if we compare the weeks after Fukushima with weeks 1-7, there seems to be a very beneficial effect on child mortality. Could it be that hot particles are beneficial for infants? This is rubbish, of course, but so is the question asked by S&M.

Still, why the drastic increase this year if they only used four weeks for the years 2005-2010 as well? And why does the results look completely opposite if we instead compare with weeks 1-7 instead of weeks 8-11. The answer is: statistical variations. We are watching random noise, not real trends due to a single cause that can be easily deduced. For this we need to look at longer time spans (for a start, we probably need to do a lot more as well, but let us not confuse the S&M-fans by introducing too much real scientific reasoning). But in order to understand the discepancy, we have to remember that they present the ratio between the two time periods, not the actual numbers. In the original articles S&M talks about increased infant mortality (you may remember that the articles start with "U.S. babies are dying at an increased rate." Let's take a look at this.

 

Number of infant deaths for weeks 8-11 and weeks 12-21

Now we see something interesting. Not only are the number of infant deaths for weeks 8-11 at an all time low during 2011, the number of infant deaths for weeks 12-21 are also at a very low level! U.S. babies are dying at an increased rate? I think not! S&M are shamelessly (if they really believe in their own conclusions then they are indeed very incompetent) showing results for relative numbers, not absolute numbers. Perfectly ok if you are honest with how you handle the data, can refrain from cherry picking the weeks and the areas, and do not suffer from an alarmistic version of Tourette's syndrome. But S&M prefers to show a relative increase of 35% for this year, while the absolute numbers show a decrease when comparing with earlier years.

Still not convinced? Let us include weeks 1-7, weeks 1-21, and weeks 1-52 for each year. Please note that the value for 2011 in the weeks 1-52 (black line) only include the data for weeks 1-25, so it can change somewhat depending on the number of infant deaths that will occur during weeks 26-52 (S&M would probably be able to predict the future, I will not make any such attempts).

 

Number of infant deaths for weeks 1-7, 8-11, 12-21, 1-21 and 1-52

If anybody wants to pursue the idea that there is a drastic increase of infant deaths in northwest U.S. after Fukushima, that person will have many things to explain, for instance the drastic increase in infant mortality this year for weeks 1-7. The data does not support the idea of increased infant mortality due to Fukushima, no matter what S&M say.

One more quote from the article by S&M:

We acknowledge that many factors can cause infant deaths, but the critics who ignore Japanese fallout as possible contributing factors are acting irresponsibly.

So, cheating with the CDC data is a more responsible way to act? Nobody is ignoring the fallout. We are just fed up with false claims wrapped in an alarmistic package. Therefore I will, like many others, once again ignore everything else that is written in the S&M article; a mixture of some valid concerns that are heavily diluted with half-truths, advertisement about the Chernobyl book (edited by Sherman) and other reports (written by Mangano), scaremongering, claims about lies and cover up, and some more nonsense claims. It would be interesting to discuss the valid concerns that are addressed, but if we every time have to filter it out from a sea of myths then we would rather spend our time elsewhere.

Janette Sherman and Joseph Mangano: We do care about the consequences from Fukushima, many of them will surely be serious. Many of us are also annoyed by the lack of interest from the media to write properly about the present status. But we do not subscribe to your way of portraying it, as long as you show yourself unable to stick to the truth. Concerned citizens have nothing to learn from you. We do see the elephant in the room while you try to make it into a mammoth. May your methods and your dishonest claims suffer the same fate as this extinct species.

One final quote. In the beginning of the article there is a picture of a pretty baby, with the following figure caption:

Not only is it unthinkable to put our babies at risk by continued use of nuclear power plants, but infant mortality is an indication of an entire population’s health. When an unusual number of babies are dying, we are all at risk and must take a stand.

S&M must have plotted all the data from 2005 until now. If not, here I have done it for you:

 

Number of infant deaths per week for the years 2005-2011

Ok, I plot all years over each other, a bit messy. A better alternative would be to plot the years after each other, as done in this figure by Alexey Goldin in his entertaining statistics analysis of the S&M hoax. One may also try to see seasonal trends by plotting mean values for a number of years. In whatever way, S&M still owes us an explanation for their claim of an unusual number of babies that are dying. Can we close this chapter now, please?

Ad hominem/hominid attacks

I start to ask myself, are there Cliffs Notes for epidemiology? Is this how Mangano passed his courses for the MPH degree? Since my first encounter with Cliffs Notes about 20 years ago as foreign exchange student in the U.S., the company seems to have expanded its activities substantially, and are also available on the internet. At that time I was only aware of Cliffs Notes that cover novels that you are expected to read in school. If you are too lazy to read the novel, the Cliffs Notes gives a summary of the book, typical issues and questions that are likely to be on the exam (or good to be aware of if you want to pretend that you read the book and do not want to get expelled from the book-reading club), and a few other short cuts for the illiterate who still wants to graduate from high school. I find no Cliffs Notes for epidemiology, but there are indeed Cliffs Notes on statistics! Well Joe, if this is how you made it through college, please go back and read the following part:

It is important to realize that statistical significance and substantive, or practical, significance are not the same thing. A small, but important, real-world difference may fail to reach significance in a statistical test. Conversely, a statistically significant finding may have no practical consequence.

In my first post on this subject the title was Shame on you, S&M! I should probably reconsider this title. If they had done this wilfully then I would stand my ground, but after reading their last article I get more and more convinced that it is just incompetence. They truly believe in what they are doing, and because they are victims of the Dunning-Kruger effect there is no way to make them understand that somewhere along the road they lost contact with reality. And just like Helen Caldicott, who in her debate with George Monbiot said "doctors can't lie", they are convinced that they speak from a higher moral ground.

So to tell somebody to be ashamed because they are incompetent in their field is about as useful as telling my 3-year old daughter to be ashamed for not knowing Bulgarian grammar. The difference is that my daughter may have a good chance to pick it up in a couple of years, if she would like to. For S&M, who have claimed expertise in their field for a long time, I see no hope at all. Maybe, just maybe, if they read Fooled by randomness by Nassim Nicholas Taleb, or some similar literature. They could really pick up some good lessons from a few chapters there. But it wouldn't work, as far as I know Taleb's books are not available in a Cliffs Notes format.

 

/Mattias Lantz - member of the independent network Nuclear Power Yes Please

 

Further comments

In the first post about S&M (here) I was criticized by a commenter for stating that Mangano has a track record of not handling data in an honest way, but I had not given any reference or link to back up this statement. That has been corrected and I have put two links in that post. But from now on it will be much easier. Three nonsense articles by Joe Mangano in slightly over two weeks, all three based on cherry picking. That is a track record as good (hrm, bad...) as any. To make it worse, good ol' Joe has proudly put them on the RPHP web page:

http://www.radiation.org/

http://www.radiation.org/press/pressrelease110607PacificNWdata.html

http://www.radiation.org/press/pressarticle110610CounterPunch.html

http://www.radiation.org/press/pressrelease110607PacificNWReport.html

http://www.radiation.org/press/pressrelease110603PhiladelphiaResults.html

And still no reaction from CounterPunch regarding their strange analysis

I have written twice to Alexander Cockburn, but have received no response. Instead there are a number of new articles that are critical of nuclear power of all kinds. Fine with me, but the lack of interest to get the strange re-analysis by Pierre Sprey corrected makes me wonder about the statement "Ours is muckraking with a radical attitude" . CounterPunch is certainly full of articles with a lot of attitude, but the muckraking seems to be missing.

 

Earlier blog entries about S&M

17 June 2011: http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2011/06/17/shame-on-you-janette-sherman-and-joseph-mangano/

19 June 2011: http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2011/06/19/more-bullshit-from-joseph-mangano-take-2/

21 June 2011: http://nuclearpoweryesplease.org/blog/2011/06/21/counterpunch-verifies-infant-mortality-fraud-but-seems-to-create-one-themselves/

 

Welcome Fukushima progress

Wednesday, June 29th, 2011

We are now over 3 months into the Fukushima accident, progress is creeping along at a steady pace. Since our last update there has been lots and lots of new and I won't try to cover it all. The biggest news I want to share now is that TEPCO has gotten some kind of recirculation cooling working, it was reported today by Will Davis at Atomic Power Review(by far the best blog to keep an eye on for Fukushima news, I highly recommend to read it).

In short water is leaking out of the containment buildings into the turbine buildings, the water is pumped from the turbine buildings into the water treatment facility, then from there its pumped back into the reactor. Its like I described in the last update on may 18th (shown on the picture below) and one of the steps in the plan TEPCO released that month.

If everything goes well now the volumes of contaminated water will start to creep down, a proper toast is in order!

Another fairly recent news is that NRC announced that the spent fuel pools in Fukushima never went dry. That really calls into question Chairman Jaszco's recommendation for a larger evacuation zone for american citizens in Japan than what the Japanese authorities had decided.

There has also been a lot of bullshit flying around about the situation in Fort Calhoun due to the river flooding around the nuclear power plant. Claims about goverment cover ups, Russian authorities warning about disaster etc. I haven't bothered to look more in detail into it yet, but so far the reactor has both working diesels and connection to the external grid and quite a bit of margin before the river even comes near to flood over the flood protections. Here is a good post by Neutron Economy about the situation.

Why I'm not worrying about Fort Calhoun (and you shouldn't either)

 

Links(English)
Rod Adams Ted Rockwell - Fukushima: It's Not About Radiation, It's About Tsunamis
NEI Nuclear Notes Friday Update
World Nuclear News Fukushima cover on its way
The Neutron Economy Expected Doses Over a Year and Evacuation of Fukushima Towns
Will Davis How the Misinformation Superhighway affects Nuclear Energy
Will Davis JAIF Public Opinion Poll Data

 

Links(Swedish)
Med örat mot rälsen Kärnkraften igen
Kultur Ska vi glömma Fukushima?
Seppo Laine Mycket värre än man kunde tro

 

Status for each reactor

/Johan

Shame on you, Janette Sherman and Joseph Mangano!

Friday, June 17th, 2011

On several web sites there has recently been references to an article published on the web site Counterpunch with the title "Is the Dramatic Increase in Baby Deaths in the US a Result of Fukushima Fallout? - A 35% Spike in Infant Mortality in Northwest Cities Since Meltdown".

The article, published on 10 June 2011, is authored by Janette D. Sherman and Joseph Mangano, both renowned persons in the anti-nuclear movement. In the text the authors claim a statistically significant increase of infant mortality deaths with 35% after the Fukushima accident in eight selected cities on the U.S. west coast.

They write

The recent CDC Morbidity and Mortality Weekly Report indicates that eight cities in the northwest U.S. (Boise ID, Seattle WA, Portland OR, plus the northern California cities of Santa Cruz, Sacramento, San Francisco, San Jose, and Berkeley) reported the following data on deaths among those younger than one year of age:

4 weeks ending March 19, 2011 - 37 deaths (avg. 9.25 per week)

10 weeks ending May 28, 2011  - 125 deaths (avg.12.50 per week)

This amounts to an increase of 35% (the total for the entire U.S. rose about 2.3%), and is statistically significant.   Of further significance is that those dates include the four weeks before and the ten weeks after the Fukushima Nuclear Power Plant disaster.

Furthermore, they try to link the releases of radioactivity from Fukushima and Chernobyl to the relatively high infant mortality rate in the U.S. A look at the data used by Sherman and Mangano does indeed seem to indicate an increase in the number of infant deaths in northwest U.S. after Fukushima, see the plot below:

Infant mortality for 8 northwest U.S. cities, as reported by Sherman and Mangano

Infant mortality for 8 northwest U.S. cities, as reported by Sherman and Mangano

The Fukushima events started on March 11, i.e. by the end of week 10. Then it took slightly more than a week for the first release of radioactivity to reach the nortwest part of the U.S. The data do show an increased infant mortality rate after Fukushima. The black line shows the average value for the 4 weeks before March 19, and the orange line shows the average value for the 10 weeks after that. The error bars on each data point indicate the statistical uncertainties.

But why are the 10 weeks after Fukushima compared with only 4 weeks before? There seems to be a reason for it, commonly referred to as cherry-picking, i.e. you select the data that supports your theory without showing the full picture. To show the full data set may falsify what you want to show. This is quite common in politics and by people who have an agenda that is more important than the truth.  But here we have two persons in medicine, one Medical Doctor and one Master of Public Health, they should be trustworthy professionals who are keen on giving people honest information, right? Let's check their deck of cards closer.

So, if we include data for, say, the first 7 weeks of 2011, we get a very different idea about the situation:

Infant mortality for 8 northwest U.S. cities, less biased version

Infant mortality for 8 northwest U.S. cities, less biased version

Very interesting, the first seven weeks of 2011 actually has higher infant mortality than the weeks after Fukushima, quite different from what Sherman and Mangano wants us to believe. There is no spike after Fukushima, instead there is a dip during the 4 weeks before! A more detailed report on the closer scrutiny of Sherman and Mangano's article is found in our Deep Repository.

 

So, why does a Medical Doctor mistreat official data in this way? It is quite remarkable, and embarrasing, especially since Janette Sherman writes about herself on her web page (http://janettesherman.com/about/):

Dr. Sherman’s primary interest is the prevention of illness through public education and patient awareness.

She seems to have forgotten about her primary interest in this case, I fail to see how cherry-picking data can be part of public education and public awareness. And if anybody can see how you can prevent illness through scaring people with false statistics, then please explain it to me. Embarrasing, Janette Sherman...

Joseph Mangano already has a track record of handling data in not so honest ways, we may come back to that in other blog entries (a few links to examples, as requested by a commenter: http://neinuclearnotes.blogspot.com/2005/08/joseph-mangano-and-art-of-deception.html and http://www.nei.org/resourcesandstats/documentlibrary/safetyandsecurity/factsheet/scienceonradiationhealtheffectsdispelstoothfairyproject/).

What baffles me the most is that he and Sherman try to get away with this alarmistic claim by such a lousy handling of official data. Anybody can easily check it for themselves and see that Sherman and Mangano are wilfully interpreting data so that they agree with their already decided view on things. What is worse, they are scaring a lot of people with their claims, for no reason at all. Therefore: Shame on you!

/Mattias Lantz - member of the network Nuclear Power Yes Please

 

Follow-up blog entries on the same subject

19 June 2011: More bullshit from Joseph Mangano, take 2

21 June 2011: CounterPunch verifies infant mortality was alarmism but seems keen to create more of it

27 July 2011: Sherman & Mangano admits errors – or do they?

Update 24 June 2011

Several other people have scrutinized the Sherman-Mangano joke (by now I do not want to mis-use the word "study" in connection with these people), most notably in Scientific American. Here is a list:

  • The Buzz Blog on Physics Central comments on the scrutiny done in Scientific American and asks the question why Sherman and Mangano is doing this nonsense: "Beware the Evil Scientists"
  • The uvdiv blog has a guest post by Alexey Goldin that hopefully is enjoyable also for non-statistics nerds, and he shows data for several years back: A curious case of cherry-picking data for the greater good. I can only agree with his final statement: "At this point it is worthwhile to question either the scientific integrity or statistical competence of Sherman and Mangano. They might be decent people and believe in what they say, but allow themselves to say "small lies" in a service of "Greater Truth". This never ends up well. Because they are likely to kill some unstable people with their small lies."

Update 25 June 2011

Several persons have asked about how to get access to the raw data. I put a summary of the links I have used on the follow-up post regarding the strange results from the CounterPunch re-analysis of the data (here), but I will now put them here as well. The last link on the list is the one that is the easiest one to use. Some information will appear if you hold the pointer over each link:

http://www.cdc.gov/

http://www.cdc.gov/mmwr/mmwr_wk/wk_cvol.html

http://www.cdc.gov/mmwr/preview/mmwrhtml/mm6010md.htm?s_cid=mm6010md_w#tab3

http://wonder.cdc.gov/mmwr/mmwrmort.asp

 

Därför samarbetar vi kärnkraftskramare med motståndarna

Tuesday, April 26th, 2011
Göran Bryntse, f.d. ordförande för Folkkampanjen

Göran Bryntse, f.d. ordförande för Folkkampanjen

Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse - nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen - författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.

Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?

Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.

För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt "vinner". I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet... men vad som än händer får det inte bli oavgjort.

Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.

Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen...

Tips: se gärna Sigfrid Leijonhufvud's föredrag tillsammans med den här artikeln, ifrån SVT Play - Energiförsörjningens risker, spola till 1 tim 09 min.

Återblick

Renforsen i Vindelälven hade kanske inte funnits kvar om inte för kärnkraften

Renforsen i Vindelälven hade kanske inte funnits kvar om inte för kärnkraften

Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.

Rädda älvarna

På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.

"Atomkraft? Nej Tack"

Olof Palme skäller ut Centern i valdebatt 1976

Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte "dagtinga med sitt samvete" och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.

Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för "svek" (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.

Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen...

"Det som hände i Harrisburg"

28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.

Debatten inför omröstningen genomsyrade Sverige ("Ratte och Odjuret", Knutsson & Jansson)

Debatten inför omröstningen genomsyrade Sverige ("Ratte och Odjuret", Knutsson & Jansson)

In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 - nedläggning när alternativ finns - hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.

Från 1980 till 2011

I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden...

Tjernobyl och tankeförbudet

Varför man inte bygger reaktorer enligt sovjetiska designer från 1950-talet

Varför man inte bygger reaktorer enligt sovjetiska designer från 1950-talet

Frågan vaknade kortvarigt till liv 26 april 1986 då det hände precis som kärnkraftsexperterna anat skulle hända: en reaktor av RBMK-typ exploderade i Ukraina, dåvarande Sovjetunionen. Detta var väntat eftersom RBMK-designen var ökänt farlig. Två veckor innan olyckan försökte en anställd på Vattenfall få publicerat en artikel i DN om att risken för en större olycka i denna typ av reaktorer var 1 på 3 (tidpunkt 59 min, 03 sek). Artikeln refuserades...

I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan - en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 - 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen - men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa "markörer" - signalämnen i kroppen - för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.

I Sverige rådde Becquerel-hysteri i flera år och vissa illa genomtänkta åtgärder genomfördes, som att man slaktade och kasserade onödigt många renar. Dock har man inte - trots diverse oseriösa figurers idoga försök - kunnat påvisa att vi fick några hälsoeffekter i Sverige.

Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 - Sverges äldra kraftreaktor i drift - med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:

6 § Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.

Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:

Visserligen står det i 6 § kärntekniklagen att bestämmelsen endast avser åtgärder som syftar till att uppföra en kärnkraftsreaktor inom landet. Av paragrafens förarbeten framgår därtill tydligt att förbudet inte riktar sig mot t.ex. tekniskt utvecklingsarbete på kärnsäkerhetsområdet. Trots detta synes paragrafens enda praktiska effekt vara att, i strid mot intentionerna vid dess införande, inkräkta på möjligheterna att fortlöpande bedriva sådant arbete (jfr prop. 1986/87:24 s. 5). Detta är mycket otillfredsställande, då forskning och tekniskt utvecklingsarbete inom kärnteknikområdet är av stor betydelse för kärnsäkerheten och kärnavfallshanteringen. Dessa frågor kommer dessutom att vara aktuella under lång tid i Sverige, varför det är mycket viktigt att det sker en kontinuerlig kompetensuppbyggnad vid de institutioner som bedriver sådan verksamhet genom bl.a. nyrekrytering av forskare och tekniker och deltagande i internationellt samarbete. Som utredningen har konstaterat hämmas emellertid sådan kompetensuppbyggnad av den utbredda misstolkningen av 6 § kärntekniklagen som råder inom landet och som alltså går ut på att all forskning inom det kärntekniska området skulle vara otillåten. Bestämmelsen har också givits den nedsättande benämningen ”tankeförbudsparagrafen”, vilket ger oönskade associationer i en demokratisk kontext.

Avvecklingslagen

1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:

  • Barsebäck lades ned.
  • Slutdatum år 2010 togs bort.
  • Regeringen gavs rätt att när helst besluta att lägga ned reaktorer.

Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.

I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn - på samma sätt som Barsebäck - eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.

7 § När ersättningen skall bestämmas skall som särskilda förutsättningar gälla följande:

  1. Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall ersättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.
  2. Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i kommersiell drift.

Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.

Och som inte det var nog har dessutom Strålsäkerhetsmyndigheten varnat för att vi riskerar få en brist på kunnig personal inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten säger att det tar upp till 20 år att ersätta experter inom dessa områden.

Enligt myndighetens senaste risk- och sårbarhetsanalys väntas brist på specialister inom både kärnkraftsäkerhet och strålskyddsberedskap de närmaste åren. Många av experterna i Sverige är redan pensionerade och ersättarna är för få. I rapporten konstateras att det kommer att "ta lång tid att på nytt bygga upp den saknade kompetensen". Att utbilda en ny specialist beräknas ta omkring 20 år.

–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.

Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.

Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat "särskild tillsyn" av Forsmark och Ringhals.

Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen - inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare - kan tycka att det är en bra situation vi har idag.

Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra

Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.

Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser...

Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.

  • Bättre är att informationsflödet idag är totalt anorlunda. Människor kan fortbilda sig om kärnkraft på ett sätt som är ren science fiction jämfört mot hur det fungerade på 70- och 80-talet.
  • Sämre är att de som arbetar med kärnkraft - och som har absolut störst kunskap om hur Svensk kärnkraft fungerar i praktiken - inte hörs eller syns. Kraftbolagen lägger munkavle på sina anställda. De får inte uttala sig i debatten, och vad värre är får de inte heller ställa upp i media med sina expertkunskaper för att hjälpa till med att förklara hur olika säkerhetsfunktioner fungerar, något som blev extra tydligt i samband med händelserna i Fukushima. Inför folkomröstningen 1980 så talade de åtminsone från hjärtat vad de tyckte…

...men idag är tystnaden total.

Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.

Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna... ställ frågor... jämför... ifrågasätt.

Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila... ring... eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.

Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.

/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP

Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls

Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls

(*) Faktum är att när vi var färdiga med artikeln var Göran fortfarande ordförande. Vi skickade artikeln till Dagens Industri, som sade att de skulle köra den. Men innan den hann gå i tryck hade FmKK årsmöte. Göran valdes bort och två nya ordförande - Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg - valdes. De var inte alls glada åt den här artikeln och mailade DI, som vek sig direkt...

Debattartikel i Aftonbladet: "Kärnkraftdebatten behöver långsiktighet"

Tuesday, April 26th, 2011
Av nätverket Nuclear Power Yes Please, och Göran Bryntse, f.d. ordföranden för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Publicerad på i Aftonbladet Debatt 2011-04-26

Kärnkraftsdebatten behöver långsiktighet

Det har inte undgått någon att svensk kärnkraft sett stora motgångar under de senaste åren. Mängden levererad el i förhållande till kapacitet var lägst i Europa under 2009 och 2010. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har vid flera tillfällen behövt ta kärnkraftsbolagen i örat och kräva uppsträckning, vilket efterföljts, men det är anmärkningsvärt att det skall behövas.

Grundorsaken till den svenska kärnkraftens nuvarande ställning är årtionden av kortsiktig politik och bristande kunskap och vilja hos beslutsfattare. Olyckorna vid Three Mile Island (TMI) och Tjernobyl innebar att en del märkliga och skadliga beslut togs:

  • En folkomröstning genomfördes där folket fick välja mellan två olika avvecklingsalternativ, fördelat på tre linjer.
  • I beslutet om avveckling saknades en reservplan för att hantera den situation som skulle uppstå om beslutet inte genomdrevs.
  • En lag som förbjöd oss att planera för nya reaktorer infördes.
  • En lag som tillät regeringen att utan riksdagsbeslut stänga reaktorer infördes.

Med detta kom svensk kärnkraftsindustri att sakna incitament och möjlighet för långsiktig planering. Konsekvenserna blev att produktionskapaciteten för de svenska reaktorerna dalat till historiskt låga nivåer. Säkerhetsarbetet har försvårats då industrin utarmats på kompetens. SSM konstaterar att det tar cirka 20 år att ersätta specialister inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten flaggar för att naturliga avgångar i kombination med att få valt att utbilda sig inom viktiga kompetensområden kan medföra ökade risker i framtiden. Resultatet av kärnkraftspolitiken från 1980 och framåt blev sålunda bland annat att Sverige fick sämre verktyg för att bedriva kärnteknisk verksamhet med högsta möjliga tekniska och säkerhetsmässiga standard.

Anledningen till att besluten blev sådana är bland annat:

  • Allmänheten har fått för lite och för dålig information om kraftformen och relaterade fenomen
  • Många som besitter viktig kunskap är frånvarande i den öppna debatten

Inom kärnkraftindustrin, myndigheter och forskningen finns stora kunskaper om kärnkraft. Men få, speciellt ifrån de lägre leden, vågar uttala sig i den öppna debatten trots att det är där kunskapen om hur kärnkraft fungerar i praktiken är som störst. Debatten måste utökas med dessa röster, speciellt som allmänheten vill höra vad de har att säga.

Just nu krävs att vi analyserar de enorma mängder fakta som händelserna vid Fukushima kommer att ge oss, samt kritiskt granskar den politik och den debatt som hittills förts. När vi därefter har ett faktamässigt beslutsunderlag i hand måste vi ta gemensamma och långsiktiga beslut.

Vad besluten sedan än blir så får det inte vara ytterligare ett obeslutsamt mellanting, utan något som är kristallklart och långsiktigt. Antingen stoppar vi kärnkraften med hjälp av en tidsbestämd avvecklingsplan, eller så måste vi acceptera kärnkraften som en del av vår energiförsörjning under överskådlig tid. Oavsett väg för kärnkraften skall också arbetet med att energieffektivisera och bygga ut förnybara kraftkällor fortsätta enligt bästa förmåga.

Det är viktigt att visa stor ödmjukhet inför dessa frågor och inte vara rädd för att erkänna att man kan ha haft fel. Detta budskap riktar vi till såväl kärnkraftsmotståndare som kärnkraftskramare. Debatten om kärnkraft är viktigare än åsikten om densamma.

Michael Karnerfors, civ. ing, grundare av nätverket Nuclear Power Yes Please

Göran Bryntse, tekn dr, f.d. ordf. i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

Göran Bryntse är civilingenjör i teknisk fysik från LTH, och teknisk doktor i papperteknik. Han var tills den 26/3 ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen. Artikeln författade vi och satte underskrifter på 5 dagar innan det. Nya ordföranden för FmKK var inte road och stoppade vårt första försök att få artikeln utgiven i Dagens Industri.

Tankeförbudets skapare yttrar sig

Tuesday, April 19th, 2011

Birgitta Dahl(s) har yttrat sig i DN med 3 partikamrater.

Kortfattat tycker jag att någon som varit med som att köra Svensk kärnkraft i botten genom dåliga politiska beslut knappast skall försöka läxa upp andra om kärnkraftspolitik.

Birgitta Dahl, du är ansvarig för att Tankeförbudslagen skapades. När du fick veta att man ville ersätta Sveriges äldsta reaktorer med nyare och säkrare varianter, skapade du en lag som gjorde det förbjudet att ens sätta på papper en tanke om vad det skulle kunna kosta, eller hur en sådan reaktor kunde se ut.

Det hela slutade med att dina partikamrater kröp till korset 20 år senare och med skammens rodnad på kinderna erkände att den lag du skapat hade skadat Sveriges kärnkraftssäkerhet, och dessutom var minst sagt tveksam ur ett demokratiskt perspektiv.

Sossarna hade 25 år på sig att genomföra nedläggningen av Svensk kärnkraft genom att ordna ersättare. De misslyckades. Nu försöker en av huvudingenjörerna bakom det misslyckandet att läxa upp andra om kärnkraftspolitik med samma typ av trams-argument som de förstörde den svenska kärnkraften med...

Och Lena Sommestad, du säger på din blog: "Våga välja en hållbar energiframtid"

Tja... vad sägs om att du börjar med att ta dina egna ord till hjärtat? Föregå med gott exempel genom att släppa den trygga, men unkna snuttefilt som är ditt kärnkraftsmotstånd. Våga se bortom en över 30 år gammal åsikt.

Vi har i Sverige sedan 2002 Hållbar Utveckling inskriven i grundlagen. Definitionen av Hållbar Utveckling beskrivs i Brundtlandkommissionens rapport Our Common Future. Läs speciellt kapitel 2, stycke 12.

Enligt den definitionen är avveckling av kärnkraft helt oförenligt med Hållbar Utveckling.

Hållbar Utveckling handlar bland annat om resurshushållning. Du företräder en politk som vill att uran, thorium och använt kärnbränsle skall vara skräp och oönskade restprodukter som inte duger till annat än att döda andra människor i krig med. Dessutom låser du fast oss vid en avfallslösning som måste hålla i 100 000 år, d.v.s. 3 000 generationer.

Med vidareutvecklad kärnkraft blir istället uranet, thoriumet och - framför allt - vårt använda kärnbränsle istället en energitillgång utan dess like, som i ett slag hjälper till att avlasta den enorma press vi sätter på klimatet, miljön och våra globala resurser. Dessutom kan vi med vidareutvecklad kärnkraft förinta DU-vapen och atomvapen precis som redan idag sker till viss skala. Dessutom kapar vi avfallslösningen från 100 000 år / 3 000 generationer, till 500 år / 15 generationer.

När man kan förvandla skräp och vapen till energiproduktion i människans tjänst, samtidigt som man besparar tusentals generationer att sitta barnvakt åt våra atomsopor, så är det omöjligt att säga nej till det, speciellt om man åberopar Hållbar Utveckling.

Lena Sommestad, före detta miljöminister... om du vill åberopa Hållbar Utveckling som argument för din föreslagna politik, se då till att du först har förstått innebörden av det du säger... för ditt eget argument tvingar dig att göra motsatt det du föreslår.

Erik Pelling har fått svar på sin blogg...

Erik...

...eftersom du inte törs stå för dina ord eller tro på dem, varför skall jag tro på dem? Om du ärligt anser att kärnkraften är en tickande bomb, varför begär du inte snabbstopp nu?

Dahl och Sommestad får sina svar här.

Ett mer lämpligt svar till dig - eftersom du kör på skrämselspåret - hittar du här: Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna. Det är addresserat till Per Bolund, men eftersom din argumentation är densamma så kan du också känna dig träffad.

Sammanfattning: du har två alternativ...

Antingen begär du snabbstopp direkt.... nu... idag. Lägg motionen omgående att svensk kärnkraft måste snabbstoppas inom en månad.

Eller så tar du ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats, med garantier och hårt förbundet personligt ansvar.

Gör du inget av detta skall du lämna kärnkraften ifred och istället ge den ditt fulla stöd så att den kan fungera bra.

Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna

Monday, April 18th, 2011
Av Michael Karnerfors, publicerad på SVT Debatt, 2011-04-18
Rubriken är annorlunda där för att SVT Debatt satte en annan rubrik än den jag valde.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund skriver på SVT Debatt att vi har goda förutsättningar att avveckla kärnkraften. Han understödjer sitt resonemang med samma argument som vi hörde 1980. Men den här gången går jag inte på det, tomma löften räcker inte. Det skriver Michael Karnerfors, Medgrundare av nätverket Nuclear Power Yes Please.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund frågar på SVT Debatt: ”Vad krävs då för att det ska vara möjligt att stänga svensk kärnkraft?  De svenska kärnkraftsförespråkarna har ett ansvar att leverera ett svar i  debatten: Vilka förutsättningar krävs egentligen för att det ska vara  aktuellt att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige?”

Per Bolund, svaret du efterfrågar är enkelt:

- Det krävs att ni som inte vill ha kärnkraften tar bort de fossila bränslena först, för de dödar oss.
- Det krävs att ni tar ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats.
- Det krävs att ni visar att ni tror på det ni säger, och inte bara kommer med tom skrämselretorik.

Sista punkten är den som avslöjar falskheten bakom din artikel Per  Bolund. Precis som när du i riksdagen gjorde dina anföranden inför  kärnkraftsbeslutet 17 juni 2010, går denna artikel ut på att skrämmas.  Ditt budskap till läsarna och svenska folket är ”Var rädd och känn skräck för kärnkraft”. Du använder dig av skrämselpropaganda.

Samtidigt säger du ändå inte ”Lägg ned all kärnkraft idag”. Du försöker  påstå att kärnkraften är skrämmande och oacceptabel, men – för att  parafrasera Tage Danielsson – bara nästan(!) oacceptabel, det är det som  är det konstiga. Efter alla skräckhistorier du framför vågar du ändå  inte framföra kravet att kärnkraften skall läggas ned idag.

Riksdagsledamoten Cecilie Ternfjord-Toftby (m) satte fingret på denna hyckleriets motsättning när hon 17 juni frågade dig:

”Om Miljöpartiet verkligen tycker att kärnkraften är ett potentiellt  katastrofscenario tycker jag att ert argument om att avveckla  kärnkraften successivt är oansvarigt, ansvarslöst och extremt cyniskt.  Eller är det så att er argumentation i dag bara är ren retorik?”

Om du verkligen hade trott på dina ord hade du krävt ett snabbstopp nu, i  denna sekund. Men det gör du inte. Alltså är du inte ens själv  övertygad att dina egna ord bär vikt. Du vill bara utnyttja dessa falska  påståenden för att sprida skräck och genom rädsla få svenskarna att  anpassa sig till er politiska linje om kärnkraften. Eftersom inte du  tror på orden tänker inte heller jag tro på dem. Varför skulle jag göra  det när du själv inte har övertygelse nog att faktiskt agera efter dem?

Att orden faktiskt är falska bekräftas dessutom av fakta, när vi  gemensamt ser vad dessa påståendevis ”fruktansvärda” olyckor faktiskt  (inte) har ställt till med. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har  hittills dödat färre människor än vad som dör i trafikolyckor i världen  under en helt vanlig dag. Vad som är än värre är att under samma dag dör  tio gånger så många människor av luftföroreningar, främst orsakade av  fossila bränslen. I Sverige allena dör 5 000 människor per år en för  tidig död på grund av fossil bränslanvändning. Inte ens FNs mest  pessimistiska prognoser över Tjernobyl kommer upp i de siffrorna totalt  räknat.

Ändå vill du, Per Bolund, och ditt parti att allt eventuellt överskott  vi får i energiproduktionen skall användas för att lägga ned kärnkraft;  inte för ersätta de 200 TWh fossila bränslen Sverige fortfarande  använder varje år; inte för att sälja el till våra grannländer Tyskland,  Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen, vars energiproduktion är  80 till 100% beroende av  fossila bränslen. Du och andra  kärnkraftsmotståndare tycker att överskottet i den svenska  energiproduktionen enbart skall läggas på att jaga bort Sveriges  koldioxidsnålaste och renaste kraftkälla, kärnkraften.

År 1980 blev vi i Sverige lovade av landets kärnkraftsmotståndare att  till år 2010 skulle de fossila bränslena och kärnkraften vara borta,  detta dessutom utan att de orörda älvarna byggdes ut. Vi vet idag att  det var ett tomt löfte. Kärnkraften finns kvar. De fossila bränslena  utgör fortfarande 1/3 av tillförseln till den svenska energibalansen.  Påståendena om att det är lätt att avskaffa det fossila och kärnkraften  uppfylldes inte.

Nu försöker ni, Per Bolund, dina partikamrater och andra  kärnkraftsmotståndare, att dra samma vals igen. ”Det går att”,  ”vi har  potential att”, vi kan ”utan problem” stänga ned kärnkraften. Samma ord  som vi hörde då. Samma löften. Och samma avsaknad av garantier.

Den här gången går jag inte på det. Per Bolund, du och alla  kärnkraftsmotståndare måste visa att ni tror på det ni säger och att ni  håller det ni lovar. Den här gången räcker det inte med tomma löften.  Prognoser är inte gott nog. Skräckhistorier är inte tillräckligt.

Vill ni – du Per Bolund, Miljöpartiet och andra kärnkraftsmotståndare –  lägga ned Sveriges renaste och säkraste kraftkälla krävs följande  förutsättningar. Antingen…

- Krav på totalt snabbstopp nu. Ni lägger snarast en motion att alla Sveriges tio reaktorer skall vara nedstängda inom en månad.

…eller…

- Ett helt fossilfritt Sverige.
- Att ersättare för kärnkraften finns på plats och är i drift.
- Personligt ansvar av alla som krävt och tagit besluten.

Dessa är förutsättningarna som krävs. Tänker ni inte ställa upp på dessa  krav stänger ni inte en enda reaktor i det här landet, utan ger  kärnkraften ert fulla stöd och arbetar för att den skall fungera väl.  Detta är valet ni har att göra och ansvaret ni har att ta för era krav,  annars är era ord tomma och inget värda.

German economy minister: "To prevent paper cuts, we must cut off our arms"

Friday, April 15th, 2011

Ok, now it is official: Germany has gone batshit crazy.

Power firms should invest massively in coal and gas-fired power technology and renewable energy sources, Harry Voigtsberger, economy minister of Germany's most populous state North Rhine Westphalia, said in the Financial Times Deutschland.

The original article can be read here (in german).

Angela Markel seems to be agreeing...

In a document from Friday's meeting obtained by Reuters, Merkel and her ministers laid out a six-point plan that includes a 5 billion-euro credit programme to support renewables.

It will also require building new gas and coal plants, Merkel said. "Gas and coal power plants were discussed... an accelerated exit from nuclear energy will lead to replacement power stations," she said.

Why? So they can get rid of nuclear power...

This is about as stupid an idea as to say that in order to prevent paper cuts to your finger you should cut off your arms!

Sure... you achieve what you aimed for... but did you really concider the side effects before you took a knife and started carving?

Diese dummen Deutschen...

Miljöpartiets kärnkraftsutspel förkastlig populism

Tuesday, April 12th, 2011

Världens kärnkraftsmotståndare har kastat sig över olyckan i Fukushima med ohöljd frenesi. Innan man ens lyckats få hejd på olyckan och börjat samla in fakta eller göra analyser börjar ropen skalla på avveckling. Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Lise Nordin säger i Dagens Nyheter 2011-04-08 "Det är hög tid att även den svenska regeringen drar några slutsatser för den svenska energipolitiken". Att dra förhastade slutsatser och komma med ogenomtänkta beslut är det som sänkt svensk kärnkraft. Och nu vill Miljöpartiet begå samma misstag igen.

Skillnaden mellan en kärnkraftsmotståndare och någon som arbetar med eller förespråkar kärnkraft är att för motståndaren är Fukushima slutet på diskussionen, medan för arbetaren och förespråkaren så är det början. Miljöpartiet vill redan nu, innan olyckan i Japan ens är till ända, kasta fram politiska beslut om kärnkraften i Sverige. Detta är inte bara förhastat, det är farligt. Det var exakt den typen av beslut som efter händelserna på Three Mile Island och i Tjernobyl gjort att svensk kärnkraft nu fungerar sämst i Europa.

Nordin och Wetterstrand säger att man "utan problem" kan stänga två reaktorer under mandatperioden. Inte en enda villaägare som nu svär över elräkningen efter att en (1) reaktor krånglade i vintras håller med om det. De ser att förslaget inte är "utan problem".

I vintras gick den svenska effektreserven och importen för fullt för att täcka upp bortfallet av reaktorn. Smutsig olja och gas ökade i ett slag de svenska utsläppen av koldioxid med upp till 40 000% per kiloWatt-timme. Det är inte "utan problem".

Tyskland har i panik efter Fukushima stängt åtta reaktorer i tre månader. Men varje TWh kolkraft och olja som ersätter kärnkraft dödar 25-35 personer på grund av luftföroreningar. Det tyska beslutet dödar alltså 5-7 personer per dag och upp till 450-650 totalt. Detta medan Fukushima, trots tre pågående härdsmältor och en explosion i en bränslepool, inte annat än lätt skadat några i räddningsstyrkan och ingen i allmänheten. Det förhastade tyska beslutet är allt annat än "utan problem".

Ända sedan 1970-talet har vi i Sverige lyssnat på vackra löften ifrån politiker som Wetterstrand och Nordin; politiker som lovar stort i energifrågan men levererar lite. För 30 år sedan hette det att till 2010 kommer det förnybara att kunna ersätta kärnkraften och det fossila. Vi vet att det inte blev så. Men ingen av de politiker som tog detta verklighetsfrånvända beslut finns idag kvar att utkräva ansvar ifrån.

Nu säger det avgående språkröret Maria Wetterstrand att det "utan problem" går att stänga fler reaktorer, trots att den sortens löften havererat svensk kärnkraftsindustri. Det kan hon göra, för hon vet att inte ens under denna mandatperiod kommer hon att behöva ta ansvar för vad som händer om beslutet är dåligt.

Vi säger att det räcker nu. "Prognoser" är inte gott nog. "Potential" är inte gott nog. Att politiker i en debattartikel påstår att nedstänging är "utan problem" är inte gott nog.

Maria Wetterstrand och Lise Nordin, om ni vill stänga svensk kärnkraft kräver vi att ni tar personligt och fullt ansvar för att ersättare kommer på plats. Era vackra ord ger oss inte en enda kiloWatt-timme. Kraftverk är vad som ger oss energi, inget annat. Först när ni har sett till att dessa finns på plats och är i produktion är det tillfälle att kräva nedstängning av reaktorer i Sverige, inte en sekund tidigare.

Tvåhundra TWh fossil energi går in i den Svenska energibalansen varje år, energi som årligen dödar ca 5 000 svenskar och orsakar miljardkostnader i sjuk- och hälsovård. Det påstådda energiöverskottet på 23 TWh som Maria Wetterstrand och Lise Nordin utlovar kommer att lämna 90% av det fossila kvar. Trots detta vill de istället stänga ren svensk kärnkraft. Det är inte "utan problem".

för det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please

Michael Karnerfors, civ. ing, Lund
Johan Kihlberg, fysikstuderande, Stanford
Mattias Lantz, forskare i fysik, Uppsala universitet
Johan Kreuger, ekonomistuderande, Handelshögskolan i Stockholm
Nils Rudqvist, doktorand i strålningsfysik, Göteborgs universitet
Klas Färd, Elektroingenjör Stockholm

Bloggar om artikeln: