På grund av lite uppkopplingsproblem uteblev några dagars summering på bloggen från Ukraina. Detta tar vi igen nu efter att vi har landat i Sverige och smått försökt att återgå till vardagen. Efter att vi besökt Olga i Tjernihiv, ätit middag hos Yuliya och Tatanya i förorten så begav vi oss till Tjernobyl i en fullsmockad turistbuss. Tjernobylturisterna var av blandad kompott, vilka vill egentligen besöka en radioaktiv zon och begrunda Sovjetarv? Våra medpassagerare bestod av två amerikanska tanter med varsin käpp och en viss förvirrad uppsyn, heterogena kärnfysikstudenter från Tyskland, pinsamma ungkarlar från Sverige som knappt släppt berusningen (och vad som hänt kvällen innan), tre par på kärlekssemester i Kiev (av blandad nationalitet), ett gäng glada serber och vi, två artonåringar från Falun!
Gemensamt för alla vi som besökte Tjernobyl denna 22:a oktober var att vi betalat först en depositavgift (som vi inte fick tillbaka trots löften) på 50 dollar, plus 160 dollar per person och icke-obligatorisk geigermätare på 20 dollar. Vi reste med företaget SoloEast Travel och på deras hemsida finns all information att tillgå. Dock står det att resor inte genomförs längre, men med lite dollar och korrespondens är allting möjligt i Ukraina. Liksom att arrangera en individuell resa, så som en man från Sidney hade gjort. Honom träffade vi på Tjernobyl Museet i Kiev och han berättade att han hade spenderat tre dagar i Tjernobylområdet tillsammans med en privat guide. Det kostade dock 550 dollar per dag, men är absolut möjligt vid speciella önskemål.
Men hur var det att besöka Tjernobylområdet då? För att sammanfatta alla våra intryck under ett och samma spann kan vi säga att det var svårt att ta till sig att det en gång har funnits ett fungerande samhälle där. Skogen hade verkligen fått leva sitt eget liv och allt av något värde var plundrat. Sedan kände vi också att våra tidigare diskussioner om kärnkraft hade påverkat oss i den grad att vi delade den ukraina föreställningen av att detta är något som har hänt i det förgångna, att Ukraina har gått vidare och behandlar nya problem. Befolkningen i Ukraina vill inte endast bli förknippade med Tjernobylkatastrofen, utan försöker bli förknippade med andra positiva kännetecken för landet så som rik arkitektur osv.
Men det var en speciell känsla att vandra på en gågata med vägskyltar om att se upp för lekande barn, samtidigt som träden bildade en tät snårskog runtomkring. Bakom träden stod de tomma lägenhetskomplexen och gapade rostigt tomma. Det ligger inte i Ukrainas intresse att bevara Tjernobylområdet och de andra evakuerade byarna som de en gång varit, men av respekt till de som en gång bott där går man inte in i vissa bostadshus osv. Vår guide (som egentligen inte var en guide, utan var en kille på 30 bast som arbetade 15-dagarsintervaller på inne i Tjernobyl exclusion zone) guidade oss inne i Pripyjats gamla kulturhus, men i övrigt fick man ströva fritt på området. Det fanns som sagt inget engagemang att hålla stället intackt och inte heller våran säkerhet var bejakad då vi vandrade i fallfärdiga hus och skolor. Det var väldigt intressant att vara där, men det var skrämmande att se att det inte fanns intresse att bevara det som ett kulturarv. Antagligen så var det vår naiva och svenska sida som fick oss att reagera på detta. Vi menar, att om man till exempel ska besöka Zorn Muséet eller något annat kulturarv i Sverige så finns det ju bestämda vägar man får följa och man får inte gå på vissa områden med risk för att det ska slitas för mycket och falla i glömska. Detta avsaknade helt Tjernobylområdet. Även det faktum att besöka Tjernobylområdet kostar mer än en årslön för en ukrainier genererar att området inte besöks utav inhemska personer utan bara turister.
Skolan i Pripyjat, där uppmätte vi faktiskt högst strålning på vår Geigermätare under hela turen. Inte ens 400 meter nära reaktorn var det så högt
Inhemsk mat som vi blev bjudna på inne på en resturang för de som jobbade med att bygga en ny sarkofag runt Reaktor 4
Det bör tilläggas som slutplädering i vårt inlägg om Tjernobyl, att vi kanske är några av de sista som har fått se Tjernobylområdet och Reaktor 4 som de är och var sedan katastrofen. Nu håller man på att så sakteliga montera ned Reaktor 4-tornet bit för bit, och man håller i stunden även på att bygga en ny sarkofag runt hela reaktorn för att förhindra ytterligare radioaktiva läckor. Tjernobyl är ett väldigt rostigt och sönderfallet ställe, så det är verkligen på tiden att någonting görs för att undika ytterligare skador i radioaktivitetens tecken.
Tack & bock / Alice&Sara
