Skip to content

Category: Fukushima

Inleds en farlig fas i Fukushima?

821199

 

På nätet har det cirkulerat ett tag nu att en väldigt farlig fas ska inledas i Fukushima, något som kan döda miljarder människor. Det hela handlar om att tömma bränslebassängen i Fukushima 4 på använt kärnbränsle. Det verkar vara en del i en tendens för miljörörelsen att helt enkelt inte kunna släppa att ingen dött i Fukushima på grund av strålning och då måste man hitta på all möjlig skit för att hålla vid liv skräcken. Idag valde dessvärre Cornucopia att spinna vidare på svamlet så det är nog dags för ett kort bemötande. Låt oss kortfattat gå igenom det hela steg för steg.

Kärnbränslet får inte stöta i något annat kärnbränsle, då man kan uppnå kritikalitet

Det kallas använt kärnbränsle av en anledning och det är för att det helt enkelt inte går att få mer kräm ur bränslet. Lite förenklat kan man beräkna en neutronmultiplikationsfaktor för varje bränsleknippe. Är multiplikationsfaktorn större än ett så får man ut mer än en neutron för varje neutron som åker in i knippet, är den mindre än ett så får man ut färre neutroner än man stoppar in och är den lika med ett så får man ut precis lika många som man stoppar in (mer ingående diskussion om multiplikation och kriticitet kan läsas i det här inlägget). När man stoppar in ett helt färskt knippe i en härd har det en multiplikationsfaktor på runt 1.2 och när man plockar ut det efter typiskt fyra år är den nere på 0.8-0.9. I en härd har man allt från färska knippen till fyraåriga knippen och man blandar dom så att härden totalt sett får en multiplikationsfaktor på 1.0.

När ett knippe väl gått ner till 0.8 så duger det inte längre till något så man måste plocka ut det och stoppa det i en bassäng där restvärmen får klinga av i några år. Det innebär att du kan göra en hur stor hög som helst med knippen med en multiplikationsfaktor på 0.8 och dom kommer aldrig gå kritisk under någon som helst omständighet.

Nu kan man förstås ha delutbrända knippen i bassängen också, i Fukushima-4 hade man laddat ut allt bränsle ur härden in i bassängen för att arbeta på reaktortanken. Det innebär att den bassängen innehåller en blandning av bränslen från ettåriga till fleråriga. Vissa knippen kan alltså ha en multiplikationsfaktor över 1. Men vid ett kraftverk gör man en hel rad med analyser för bränslebassängen för att försäkra sig om att kriticitet aldrig kan ske. Det största antagandet man gör är att allt bränsle i bassängen är helt färskt, dvs har så hög multiplikationsfaktor som det bara går, sen leker man hejvilt med alla parametrar. Man för in bubblor i vattnet för att optimera modereringen (en bassäng är starkt övermodererad och sänker man den effektiva vattendensiteten ökar alltså multiplikationsfaktorn), man leker med temperaturerna (doppleråterkoppling odyl som man kan läsa om i detta inlägget). Man låtsas att en jordbävning sker så knippena ligger huller om buller. Man analyserar vad som händer om man tappar ett knippe tvärs över dom andra osv. Alla dessa analyser görs oftast med antagandet att man inte har något bor i vattnet (bor äter neutroner hejfriskt och sänker multiplikationsfaktorn) vilket man i realiteten oftast har. Till på köpet brukar man ha plattor med neutronabsorberande material inbyggt uppställningen i en bränslebassäng.

Trots alla dessa konservativa antaganden så ska bassängen aldrig gå kritisk, det är helt enkelt inte tillåtet att det ska kunna ske. Det innebär att om dom råkar tappa knippen etc vid den kommande manövern så kommer det inte spela någon som helst roll. Man kan inte på något rimligt eller orimligt sätt få kriticitet i en bränslebassäng. Det ska till att den som laddar ur bassängen avsiktligt börjar stapla knippen på något väldigt specifikt sätt vilket blir rent ut sagt löjligt.

Att det funkar såhär är helt enkelt för att en vanlig reaktorhärd är vansinnigt optimerad för att få maximal kräm ur reaktorn, det innebär att vilken annan konfiguration som helst av knippena, tex i en bassäng, kommer vara mindre reaktivt.

Risken för en kriticitet är minst sagt obefintlig.

Vad händer då OM ett man får en litet kriticitet genom att jultomten hittar dom värsta knippena och staplar dom nära varandra samtidigt som han trollar bort boret i vattnet? Ja då kommer bara vattnet i knippena koka bort fort (knippena är som ett plåtrör med bränsle i) och knippena blir underkritiska igen. Det blir ingen explosion, som värst kokar man bort lite vatten, knippet kallnar, vatten rinner tillbaka och det kokar lite på nytt osv (lite som de naturliga reaktorer i Oklo).

Näst påståenden då?

och det får inte heller komma upp i luften, då det kan börja brinna.

Bränslet har nu legat i bassängen i minst 2.5 år och många har legat betydligt längre än så. Förstår man radioaktivitet så förstår man att resteffekten på grund av radioaktivt sönderfall minskar med tiden. Efter några år så är det inte mycket värmeproduktion längre. För att man ska få en kraftig oxidation av kapslingsmaterialet (dvs att skiten börjar brinna) krävs det hög temperatur och vattenånga. Har man bara kapslingsmaterial i luft börjar det inte brinna i första taget, se tex videoklippet (efter 50 sekunder) nedan där man kör en svetslåga på zircalloy (legeringen som kapslingen är gjord av). Jag är för lat för att räkna ut rimlig resteffekt på en 2.5 år gammal bränslestav just nu men att komma upp i tusentals grader är löjligt, speciellt när man här menar att det ska ske momentant. Det är fysikaliskt omöjligt!

http://abclocal.go.com/kgo/story?section=news/local/east_bay&id=8020441

Vad mer påstås?

In the worst-case scenario, the pool could come crashing to the ground, dumping the rods together into a pile that could fission and cause an explosion many times worse than in March 2011.

Som jag redan gått igenom ovan så går knippena INTE kritiska om man dumpar allt i en hög, speciellt inte om det är blandat med allt jäkla bråten som en kollapsad byggnad innebär. Det finns ingenting som kan explodera eftersom man inte kan få en vätgasproduktion i en sådan hög, vätgasproduktion sker när kapslingsmaterialet är i kontakt med vattenånga och yttemperaturen överstiger 1000 grader, sådana temperaturer går inte uppnå med så gammalt bränsle som ligger huller om buller tillsammans med betong och all möjlig skit. Utan vätgas kan det inte bli någon explosion. Det skulle bara bli ett jävla jobb att rensa upp den högen med bråte, men det finns inget tecken på att byggnaden kommer rasa, det är skitsnack.

Comments closed

Joseph Mangano never stops, and he never gets it right

Joseph Mangano has once again puffed too hard on the alarmist pipe, now with a new article in the August 15 edition of the political newsletter Counterpunch. We recognize the pattern from before: First spread a bit of scaremongering disguised as research in some fringe media. You mix the alarmistic message with some caution in order to cover your back in case somebody will put you to task, knowing that the alarmistic part will advertise itself, be inflated and spread through the internet and possibly some news media. Then some time later you publish an extended study with a similar message in a scientific journal with low quality threshold.

Joseph Mangano seems happily surprised that people once again are falling for his junk science.

This time the title of the Counterpunch article starts with the rather cynical Let the Counting Begin followed by Fukushima’s Nuclear Casualties. It is just a calculation exercise for Joe, and it could have been an interesting one if it weren’t for the fact that:

  • he is counting dead people in Japan during 2011, claiming that the cause of death for 38,700 of them are unexplained, with the implication that radioactivity from Fukushima is the cause, and
  • a closer scrutiny shows that once again he is handling the data in a very irresponsible way in order to push his own anti-nuclear agenda.

4 Comments

Kåberger alarmerar och gör sig till

Tomas Kåberger (foto: Niklas Holm)

Radioprogrammet Klotet hade den 30 maj ett inslag med titeln Kåberger gör en pudel om Fukushima. I intervjun ber reportern Pelle Zettersten att Tomas Kåberger förklarar sitt märkliga påstående om aborter av missbildade foster i de områden som inte evakuerats kring Fukushima (SvD 25/4, se även länkar i tidigare inlägg).

Det är bra att Zettersten ger Kåberger chansen att reda ut det här, kanske var det så att hans debattreplik kortades och något av vad han avsåg att säga föll bort? Uttalandet har redan citerats av andra och riskerar att bli ännu en del av mytbildningen kring Fukushima. Då påståendet saknar vetenskapliga belägg bör Kåberger ta ansvar för att rätta till det, åtminstone om han vill att man ska ta hans professorstitel på allvar.

Vid en första genomlyssning av intervjun får man intrycket att Kåberger gör avbön för sitt uttalande. Han menade att ta upp den oro som finns bland människor i de områden i Japan som drabbats av nedfall från Fukushima, och att aborterade foster tolkas av allmänheten som om de orsakats av radioaktiviteten. Gott så, om det nu var det han menade.  Men då borde han kunna uttrycka det på ett bättre sätt, och han borde förstå att sättet han skrev det på bidrar till att sprida mer oro istället för att förklara något. Sen kan man undra vad det har med vindkraftsdebatten att göra.

Det blir inte bättre av sättet som han slingrar sig på när han får chansen att förklara sig:

Kåberger: Nej det finns ingenting som visar att man har fått signifikant ökad frekvens av aborter eller fosterskador, det gör det inte.

Zettersten: Men du som är vetenskapsman, professor, och som talar i vetenskapliga termer, varför skrev du så då?

Kåberger: Jag skrev att man har aborter och det har man. Och att de tolkas som orsakade av olyckan.

Zettersten: Men har man fler aborter nu än tidigare?

Kåberger: Jag påstod inte att man har fler aborter. Jag tror inte att man har det. Men det kan hända att man har det. Men det är inte tydligt och färdigt utvärderat ännu.

Zettersten: Men du måste hålla med om att det kan tolkas som det? Jag blev själv förvånad när jag läste det. “Oj, är det verkligen på det viset?”

Kåberger: Det var kompakt. Korrekt men vilseledande, eller missledande. Det var dumt.

 

Han hävdar alltså att han inte sagt att det är fler aborter, trots att det var så som alla tolkar det han skrev i SvD-artikeln. Bra, då är vi klara? Nej, professor Kåberger föredrar att lämna oss i ovisshet:

Jag tror inte att man har det. Men det kan hända att man har det. Men det är inte tydligt och färdigt utvärderat ännu.

Mycket märkligt uttryckt, Kåberger dementerar det uppkomna missförståndet men fortsätter sprida osäkerhet kring det. Det här är en utstuderad metod som vi känner igen från flera välkända alarmister (här är några av våra favoriter), man använder ett suggestivt språk där läsaren/åhöraren uppfattar ett visst budskap. Om alarmisten blir utmanad om påståendena så kan denne alltid förneka det uppfattade budskapet, det som ordagrant sades var ju något annat, samtidigt som man lägger in små frön av fortsatt osäkerhet.

Eller ska vi ursäkta honom med att han kände sig pressad under intervjun, grodor hoppar lätt ur munnen vid sådana tillfällen? Oavsett Kåbergers syfte så går det i alla fall att hålla med honom om att det han skrev i SvD-artikeln var dumt. Låt oss hoppas att vi slipper höra fler slingerbultar från honom på detta ämne och att vi kan föra det till handlingarna. Gult kort i kategorin alarmism har han tills vidare.

Men ett mysterium kvarstår: Med sitt djupa engagemang i förnybara energikällor, och till på köpet före detta generaldirektör för Energimyndigheten, borde Kåberger lätt ha kunnat förklara varför KVA-ledamöterna har fel om vindkraften. Det misslyckades han totalt med. Innebär detta att han fick posten på Energimyndigheten av politiska skäl och inte på grund av sin förmodade kompetens på området? Jag tror inte att det är så. Men det kan hända att det är så. Men det är inte tydligt och färdigt utvärderat ännu.

1 Comment

The first WHO and UNSCEAR reports on the health consequences of Fukushima

is on the way…. Nature has an article about it, here are some highlights.

The risk to the roughly 140,000 civilians who had been living within a few tens of kilometres of the plant seems even lower. Because detailed radiation measurements were un available at the time of the accident, the WHO estimated doses to the public, including radiation exposure from inhalation, ingestion and fallout. The agency concludes that most residents of Fukushima and neighbouring Japanese prefectures received a dose below 10 mSv. Residents of Namie town and Iitate village, two areas that were not evacuated until months after the accident, received 10–50 mSv. The government aims to keep public exposure from the accident below 20 mSv per year, but in the longer term it wants to decontaminate the region so that residents will receive no more than 1 mSv per year from the accident.

The WHO’s calculations are consistent with several health surveys conducted by Japanese scientists, which found civilian doses at or below the 1–15-mSv range, even among people living near the plant. One worrying exception is that infants in Namie town may have been exposed to enough iodine-131 to receive an estimated thyroid dose of 100–200 mSv, raising their risk of thyroid cancer. But data collected from 1,080 children in the region found that none had received a thyroid dose greater than 50 mSv. Chernobyl’s main cancer legacy in children was thyroid cancer.

But most importantly is this

A far greater health risk may come from the psychological stress created by the earthquake, tsunami and nuclear disaster. After Chernobyl, evacuees were more likely to experience post-traumatic stress disorder (PTSD) than the population as a whole, according to Evelyn Bromet, a psychiatric epidemiologist at the State University of New York, Stony Brook. The risk may be even greater at Fukushima. “I’ve never seen PTSD questionnaires like this,” she says of a survey being conducted by Fukushima Medical University. People are “utterly fearful and deeply angry. There’s nobody that they trust any more for information.”

To bad people like Sherman and Mangano, Gundersen, Busby, Caldicott, Matsumura and a host of other people and their fan clubs within the “environmental movement” are doing everything they can to spread excessive and scientifically unfounded fear of radiation.

3 Comments

A look at recriticality during meltdown, part 1

The issue of recriticality in the damaged reactors at Fukushima pops up every now and then (a few examples link1, link2, link3, link4). Perhaps it is worth taking a look at what recriticality means, how likely it is and what it would mean if the cores goe critical. These posts will contain some maths and give some insight into basic reactor physics. Despite what most people think it is actually quite easy as long as one can follow the solution of some simple differential equations.

We will look at two different cases, in the first case the core has melted completely and is as a molten puddle or bed of “gravel” at the bottom of the vessel. In the second case the fuel rods are still mostly geometrically intact while the control rods have melted. If I have energy I might throw in a section about criticality in spent fuel pools as well at the end. We start with the completely molten core because it is easier and highlights all the relevant physics.

What exactly is criticality?

Fission is a reaction whereby a incoming neutron hits a nucleus, the nucleus then has a certain probability (depending on the energy of the neutron, what nucleus it is etc) of splitting into two roughly equally large pieces and in the process emit 2-3 new neutrons. Those neutrons can in turn hit new nuclei that causes more fissioning and voila, we have a chain reaction. If we assume we have a system where nothing is happening and we send in a burst of neutrons, those neutrons, that we will call the first generation, will cause an initial amount of fission reactions that produce a second generation of neutrons which goes on to create a third generation etc. Criticality is simply defined as the ratio between a subsequent generation with the one preceding it, it is usually designated by the letter K.

7 Comments

The spent fuel pool at Fukushima #4

A former DOE assistant secretary for renewable energy, Robert Alvarez, has lately been spreading a lot of fearmongering about the stability of the spent fuel pool in reactor 4 at Fukushima. From the start of the accident a lot of question marks regarding the pool has been floating around, including the statement from the NRC chairman Jaczko that the pool might have run dry. Later is was however shown that the pool was never in any danger, it was never damaged in the earthquake and tsunami and it never ran dry. TEPCO released footage from the pool itself and its clear that it is intact and full of water.

52 Comments

Status i Fukushima?

De senaste dagarna har det mullrats lite i bloggvärlden om Fukushima, speciellt hos Cornucopia. Så låt oss kika på situationen lite. Först så cirkulerar påståenden om att vattnet kokar igen i reaktor 2 baserade på termometervärden som TEPCO publicerat här(länk).

 

 

Mätare TE-116-14L#1 och TE-116-14L#2 visar båda starkt ökande trender. Om man kikar i samma rapport några sidor före så ser man en schematisk överblick över vars mätarna ligger. Jag har en pil som pekar mot platsen på reaktorn och jag har ringat in de aktuella mätarna i listan till höger. Bilden blir lite komprimerad här i bloggposten så klicka på den för att se bättre.

 

 

Färgkodningen av mätarna betyder detta (japanska kört genom google translate).

Blå = (Can be used to monitor) to be evaluated: blue
Grön = (Used for reference) to be evaluated: green character
Röd = Deficit: target of evaluation (failure after the accident ())

Båda mätarna TE-116-14L#1 och TE-116-14L#2 är blå så TEPCO har inte flaggat dom som trasiga.

Det handlar alltså om två mätare som sitter någonstans just under ytan där tanklocket placeras (RPV BELLOWS SEAL AREA som det står i rapporten). Vi ser också att det finns gott om blåa mätare där, förutom de två ovannämnda så har vi TE-16-114M#1, TE-16-114M#2, TE-16-114N#1, TE-16-114N#2 och TE-16-114R#2. Om man går tillbaka till grafen över temperaturer så har jag markerat vilka linjer som hör till de mätarna. Man ser alltså att av 7 mätare i samma region så sticker två stycken iväg medan resterande 5 inte går upp alls. Kom ihåg att det här är mätare som inte någonsin var konstruerade för att i flera dagar badas i kokande saltvatten samtidigt som de angrips av alla tänkbara korrosiva ämnen som släppts ut ur bränslet under härdsmältans gång. TEPCO har inte flaggat dom som trasiga ännu, men uppe där mätarna är placerade finns inget bränsle. Det finns ingenting som kan generera värme, det enda som kan hända är att det kokar i botten på reaktorn och varm ånga stiger och värmer de två mätarna. Men då hade man sett en värmande trend på alla andra mätare uppe i den regionen plus att man skulle se det på alla mätare i botten.  Hur ser det ut i botten då? Så här (TE-2-3-69H2/3 och TE-2-3-69F2)

Den 18onde och 19onde så händer absolut ingenting. Om man läser fotnoten på den bilden så ser man att de exkluderat en mätare (TE-2-3-69F3) som faktiskt satt i botten. Med den inkluderat så såg det ut såhär.

Aha säger väll alla som vill växla till panikväxeln, temperaturen steg faktiskt i botten. Men sanningen är snarare den att vi har konsekvent sett att temperaturmätare som går sönder först visar en stegrande temperaturutveckling som man inte kan se någon annan stans. TE-2-3-69F3 är exempel på det och TEPCO lär nog meddela samma sak för TE-116-14L#1 och TE-116-14L#2. Vi har tidigare även sett med andra mätare(Will Davis har skrivit om det länk 1, länk 2).

Att från förmodligen trasiga termometrar hävda att Tokyo planeras att evakueras verkar väldigt långsökt. Speciellt med tanken på vars termometrarna är placerade och på vilket beteende tidigare termometrar uppvisat när de går sönder. Det tar bara några minuter med TEPCO’s dokument så kan man inse hur långsökt det är.

Men vad händer ifall en del av reaktor faktiskt överstiger 100 grader? Inte mycket! Alla lättflyktiga radioaktiva ämnen är sedan länge lösta i vattnet. Om en isolerad region blir väldigt varm så spelar det ingen som helst roll, så länge man kan kyla tanken och inneslutningen i stort. Kom ihåg hur många mätare TEPCO har i tanken, i inneslutningen och kopplat till vattencirkulationen etc. Om något håller på att gå helt åt skogen så kommer de få indikationer på det långt i förväg! Att någon liten region kan uppnå höga temperaturer är inte alls osannolikt, det är omöjligt att säga om alla delar av härden nu är i en lätt kylbar geometri eller inte.

Det andra som vi borde nämna är påståendet att Fukushima 2 är bortom all räddning eftersom dosraten inuti inneslutningen är 73 Sv/timme. Ärligt talat nu, vad annat kan man förvänta sig inuti en inneslutning där en stor del av härden runnit ner på golvet? Ser man tex på våra gamla inlägg, exempelvis detta, så var dosraterna i 2ans wetwell uppe i närmare 150 Sv/timme och i drywell runt 20 Sv/timme.  Det är förövrigt, om man ska vara petig, lite märkligt att tala om Sievert i detta sammanhanget då Sievert är ett viktat mått på en stråldos “farlighet” för människor. En robot eller ett mätinstrument kan inte få en stråldos i Sievert, enheten är helt meningslös i det sammanhanget. Man ska prata om Gray vilket helt enkelt är joule/kg. Slut på petitessen.

Visst är det ett problem att elektronisk utrustning går sönder när man kör in det i en sådan miljö. Men är det ett oöverkomligt problem? Nej! Man har redan idag många exempel på elektronisk utrustning som kan hantera sådana miljöer. Rymdsonder som utforskar Jupiters månar är ett utmärkt exempel. Satelliter i närheten av Io får runt 1000 Gray per dag och är designade för att kunna klara 1500 gray och vanliga satelliter i omloppsbana runt jorden måste kunna klara solstormar som levererar 100 gray. Io sonden motsvarar nästan ett dygn inuti Fukushima 2 inneslutningen. Är reaktor 2 då bortom räddning? Nej givetvis inte, dels så behöver man bara se till att vattnet fortsätter flöda in där så att smältan hälls kyld och dels ha en sluten loop för vattnet så man inte sprider aktivitet bortom inneslutningen. Om åtgärder behövs för att hålla igång vattnet så lär det vara utanför inneslutningen, inte inuti. In i inneslutningen vill man mest för att kunna kika och se vad för status härdarna egentligne har. Att hålla igång vattnet verkar TEPCO klara och det finns ingen anledning till varför de inte ska kunna fortsätta med det. Vattennivån i inneslutningen är lägre än man väntat sig, men det är inte samma sak som att säga att TEPCO är okapabla att höja nivån om de anser det nödvändigt!

 

 

8 Comments