SvD Nyheter ”Jag skulle inte känna mig säker”
– Skulle jag bo i den delen av landet skulle jag inte känna mig säker.
Men sprängmedlet upptäcktes ju när trucken var på väg in i skyddszonen?
– Det var naturligtvis en säkerhetsrisk att den trucken kunde appliceras med ett sprängmedel. Problemet är att den inte var under bättre uppsyn än att någon kunde applicera sprängmedel på den.
Romson demonstrerar här på ett ypperligt sätt hur man sprider FUD(Fear, uncertainty and doubt). Vad som hänt är att en säkerhetskontroll vid Ringhals har fungerade som den ska när en liten mängd sprängmedel upptäcktes vid kontrollen in till säker zon. Det är inget konstigare än polisen jobbar bra om de tar rattfulla eller att flygplatssäkerheten fungerar när de hittar folk som försöker smuggla in bomber, tillhyggen eller vapen. Ändå försöker Romson så skräck, osäkerhet och tvivel hos alla de som bor i närheten av Ringhals. Att sprängmedel var på vift utanför säker zon är ingen större fara än om det vore på vift var som helst i Sverige, utanför säker zon finns bara saker som matsalar och kontorsbyggnader. Säkerheten där är inte menad att vara väldigt hög helt enkelt eftersom det inte behövs.
Det Romson gör är att plantera “tänk om” tankar hos läsaren, “tänk om sprängmedlet hade tagit sig in….” och det räcker oftast för att läsaren ska känna obehag. Men låt oss tänka den tanken fullt ut, tänk om den knytnävsstora biten sprängmedel hade kommit igenom säkerhetskontrollen och att någon illvillig terrorist sen kunde placera den där den kan göra maximal skada. Vad händer då? Svaret är helt enkelt, inte särskilt mycket! Visserligen skulle personal säkerligen skadas, men när det gäller säkerheten hos anläggningen existerar ingen risk från en sån liten mängd sprängmedel.
Det går inte skada inneslutningen för den består av metertjock förstärkt betong designad för att kunna klara väldigt starka belastningar. Det går inte komma åt själva reaktortanken för under drift går det inte komma nära den (för varm och för mycket strålning) och under revision är den under flera meter med vatten (det är lite löjligt att tänka sig att en terrorist smyger in osedd med dykardräkt och sprängdeg och helt obemärkt dyker ner och sätter en bomb på tanken..). Direkt skada på reaktor eller inneslutning är alltså inte att tänka på.
Om man vill skada reaktorn genom att slå ut all ström och därmed kylsystemet så har man ett stort jobb framför sig. Kylsystemen kan drivas från yttre nät, de kan drivas med dieselgeneratorer (flera stycken i separata robusta stålbyggnader plus mobila generatorer både vid Ringhals och vid andra ställen i landet som kan flygas in), de kan drivas med den el reaktorn själv genererar (“husturbindrift”) och det finns förmodligen möjlighet att koppla in externa pumpar (tex med brandbilspumpar så som man gjorde vid Fukushima) men jag är inte insatt i detaljerna där. Man måste alltså slå ut flera separata möjligheter att leverera ström eller vatten och även se till att inga slags reparationer är möjlig inom rimlig tid.
Allt det krävde en synnerligen oangenäm tsunami och århundradets värsta jordbävning för att ske i Japan. Om TerrorTore lyckas med allt det med en knytnävsstor bit sprängmedel är han (hen kanske?) en synnerligen begåvad terrorist minst sagt, men det finns ännu en grej som kommer göra TT förbannad, nämligen haverifiltret. Även om hela jävla härden smälter ner i inneslutningen så har Ringhalsreaktorerna haverifilter (till skillnad från Fukushimareaktorerna) och det innebär att man kan tryckavlasta inneslutningarna utan större utsläpp. Tore måste alltså ge sig på haverifilterbyggnaden också (ett stor silo fyllt med grus odyl).
Men om vi antar att Tore också belägrar kontrollrum odyl och ser till att ingen ventilerar inneslutningen och att härden får smälta ostört, då tar det ändå 5 dagar till innan inneslutningen går sönder pga tryckuppbyggnaden. Förutom sin magiska knytnävsstora sprängmedelsklump måste Tore alltså smuggla in nog med vapen odyl för en 5 dagar lång belägring där han ska hålla undan vaktkåren, lokal polis, nationella insatsstyrkan och allt annat som kan tänkas kallas in, för att säkerställa att ingen har en chans att kyla inneslutningen. Tore börjar se ut som en riktig stålman till terrorist, till och med Chuck Norris skulle nog svettas i det läget.
Är det bara jag som tycker det hela är smått absurt och löjligt? Om Romson verkligen känner oro är det inget annat än ett tecken på hennes egen okunskap, men framförallt visar hon enormt dåligt omdöme när hon sprider sin obefogade rädsla i media. Jag föreslår att hon genast åker på studiebesök till Ringhals och kikar på alla system och frågar ingenjörerna där allt hon kan tänka sig. Kunskap är bästa botmedlet mot rädsla och Romson verkar behöva en rejäl dos….
Relaterade bloggar:
Cornucopia Måltavlan Ringhals
Röda BergetGraverande säkerhetshål vid Ringhals
Politik för en halv miljon och en hel miljö Kärnkraft – en säkerhetsrisk
Slutreplik: “Kärnkraftsmotståndarna ger oss skenande elpriser”
Published by Michael on May 7, 2012Detta är en längre och mer utförlig version av vår slutreplik till Lise Nordin i SvD.
Lise Nordins respons på vår kritik mot hennes klipp & klistra-debatterande mot Alliansens energiuppgörelse lämnade majoriteten av våra argument obesvarade.
De senaste decenniernas rödgröna kärnkraftsmotstånd har enbart givit oss dåligt fungerande kärnkraft och rusande el-priser vintertid. Att Alliansen ersatt denna politik med en uppgörelse som tillåter kärnkraft – samtidigt som den också satsar på förnybart och energieffektiviseringar – är därför en förödande prestigeförlust för de rödgröna. Nordins svar bekräftar att hennes attack är pajkastning och partipolitiskt käbbel för att dölja detta misslyckande.
Nordin upprepar påståendet att ersättningstaket för en olycka är satt till 12 miljarder. Detta är – som redan påpekats – felaktigt. Hon kompletterar påståendet med lite löst handviftande om konkurs, men det är inte ett seriöst svar.
Hon kommenterar inte vårt argument att det är rätt och rimligt att staten täcker topprisker, därför att det är en av nationalstatens huvuduppgifter. Istället försöker hon väcka ilska genom att hävda att “skattebetalarna” betalar för en olycka. Till detta kan vi i så fall tillägga att eftersom vi skattebetalare – privatpersoner och företag – är de som nyttjar den el som kärnkraften förser oss med är det i högsta grad rimligt att vi också solidariskt betalar för eventuella extrautgifter. Vi gör det redan idag i och med kärnavfallsfonden som finaniseras direkt från vår elräkning och detta tycks Nordin inte ha något emot. Dessutom mjölkas kärnkraften via effektskatten på mer pengar än vad en fonderingspremie skulle kosta.
Nordin hävdar att kärnkraften inte kan försäkras, för inga försäkringsbolag skulle vilja göra det. Att olycksfonder, likt USA’s Price-Anderson Nuclear Industries Indemnity Act, kan lösa försäkringsfrågan verkar hon inte vilja kännas vid. På samma sätt ignorerar hon också vår kritik mot dubbelmoralen i att enbart ställa detta “försäkringskrav” på kärnkraft och inte på andra verksamheter som har samma eller högre risker. (exempel på andra riskindustrier borde nämnas och argumentet förstoras, det är i mina ögon en av huvudargumenten mot Nordin och viktigaste budskapet till läsarna, kärnkraftens olycksrisk är inte unik. Efter att ha läst artikeln borde läsarna ha fått upp ögonen för att kemifabriken, raffinaderiet eller oljehamnen runt hörnet är precis lika “stor och läskig” som en kärnreaktor)
Resten av Nordins svar är gamla slitna floskler om kärnkraften. Vi besvarar dem i korthet.
62 kraft-reaktorer är under uppförande i världen just nu. USA, Ryssland, Japan, Pakistan, Slovakien, Ukraina, Argentina, Brasilien, Finland, Frankrike, Indien, Kina bygger kraftreaktorer. De senaste åtta åren är det enbart två länder som i förtid stängt ned fungerande reaktorer: Sverige och Tyskland. Den nedläggnings-“trend” Nordin försöker hävda existerar inte.
Kärnkraft har i Sverige de lägsta utsläppen av klimatgaser av de olika kraftslagen. En livscykelanalys (LCA) från Vattenfall år 2005 visar att svensk kärnkraft har utsläpp på 3 gram koldioxid per kWh levererad till hushållskund. Vattenkraften ligger på 5 g/kWh, vindkraft på 10 g/kWh, solkraft på ca 70 g/kWh. Och den reservkraft som vi måste starta för att vi inte har kapacitet nog att täcka vårt effekt-behov de kallaste vinterdagarna ligger enligt samma LCA på 1300 g/kWh. Att i det läget påstå att kärnkraft inte bidrar till vår rena energimix är verklighetsfrämmande.
Kärnkraftsmotståndarna har i över 30 år lovat och försäkrat att kärnkraften är lätt att avskaffa. De senaste vintrarna har vi sett att det löftet var noll och inget värt. När vi ändå talar försäkringar undrar vi försynt vem som försäkrar oss elkunder mot de skenande elpriser som kärnkraftsmotståndet lett till. Thorbjörn Fälldin, Birgitta Dahl, Olof Johansson, Lise Nordin och de andra kärnkraftsmotståndarna verkar inte beredda att hala upp plånboken för ersätta oss för deras ouppfyllda löften. Så vem skall betala det?
15 Comments