Sparring med Wetterstand om kärnkraft

Last updated on March 1, 2013

UPPDATERING: Jag skrev en artikel på Sourze.se om mötet med Wetterstrand.

Jag fick syn på i tidningen City att Maria Wetterstrand skulle komma till Malmö Högskola för lunchföreläsning. Jag sticker dit. Fullt i salen.. jag sitter i fönstret med några andra.

Först kommer Maria några minuter för sent, sedan är det 45 minuter reklam för (mp) och lite tjuvnyp mot Alliansen.

Under tiden skickades en Rubiks Kub runt med instruktionen “Gör den olösbar”. Redan där anades tricket: hon eller någon annan skulle lösa den på slutet för att visa att problem går att lösa. Attans att jag inte fick tag på den…

Föreläsningen avslutas. Maria löser kuben under slutanförandet, Applåder. Dags för frågor. Upp med handen.

Fråga: titeln för föreläsningen var “Byt politik, inte klimat”. Anser (mp) att om ideologi och principförklaringar står i vägen för en omställning, är det då motiverat eller kanske till och med nödvändigt att låta politiken komma på undantag för att lösa det här problemet du talat om?

Redan här visade sig politikern i Maria för nu började hon glidande svara att de flesta partier har ju faktiskt lyckats införliva klimatfrågan i politiken utan att det egentligen står emot någon av ideologierna. Så inget ja eller nej utan något som betydde “Det behövs nog inte”. Till slut får jag henne dit jag vill: skulle miljöpartiet avstå någon av sina principförklaringar om detta talade emot lösningar på problemen hon definerat? Då fick jag det “Ja” jag fiskade efter. Men då hade det också gått en bra bit över 30 sekunder och folk hade otåligt handen i luften.

Jag frågar: så varför omvärderar inte (mp) kärnkraften?

Svar: för att den är inte hållbar.

Uppföljningsfråga: enligt vems defintion av hållbarhet då?

Här fick jag ett talande svar: “enligt defintionen om vad som är hållbart”. Hon kunde uppenbarligen inte den. Språkröret för Miljöpartiet visste inte vad vi menar med “Hållbar utveckling”. Det är inskrivet i grundlagen…

Jag pressar vidare om vad hon menar med hållbar, och igen visar sig politikern då hon rycker tillbaks initiativet genom att göra en lång utläggning om varför hon inte tycker kärnkraften är hållbar, utan att definera vad hon menar med hållbart. Det blir något om att inte ta saker ur marken… farligt avfall… 100 000 år. Hon drar ut på tiden, släpper inte in mig i matchen igen.

Jag säger att vi har en lösning för kärnavfallet sedan 70-talet, men hinner inte få den punkten igenom för där tog min tid slut för att folk var irriterade på mig. Jag fick släppa frågan till andra.

Det som jag stör mig mest på att här var någon som i tre kvart talat om att inte se problem utan att se lösningar. Men när det gäller den för Miljöpartiet heliga principförklaringen att kärnkraft är fel, då var helt plötsligt avfallet ett olösbart problem.

Det intressantaste var att se hur politikern undvek knepiga situationer som kan bli pinsamma. Läxor att lära:

1) Svara inte “Ja” eller “Nej”. Prata utan att säga något.

2) Om det börjar bli jobbigt, prata på tills tiden tar slut så får du sista ordet.

Mycket facinerade, och mycket skickligt måste jag säga. Men det blev tyvärr inte den diskussion jag hade hoppats på.

—

Efteråt närmade sig dock ett antal intresserade åhörare, främst en kille som var väldigt anti-kärnkraft. Han var mycket trevlig och vi hade diskussion i minst en kvart. Flertalet tjejer lyssnade runtomkring också, vissa sköt in frågor. De lyssnade och diskuterade och förde fram argument. En trivsam diskussion. Och jag mötte deras argument…

– Folk dör i drivor vid urangruvor säger de. Nej, man dör inte i drivor vid urangruvor säger jag. Australien klarar av det. Jag har sett rapporterna från från deras miljömyndigheter.

– De säger: Uranbrytning är visste det farligt, se på Sverige. Det var ju farligt här. Ja det var farligt här, svarar jag, men Ranstad var ju för 50 år sedan. För bara 30 år sedan fick svenska järnbrytare i LKAB’s gruvor 2000% mer strålning än uranbrytarna idag. Ja men du kan ju inte se på 40 år gammal järnbrytning och jämföra tyckte han. Exakt tycker jag, precis som att du kan inte titta på 50 år gammal uranbrytning… vi måste titta på framtida brytning.

– I Afrika finns ingen miljlagstiftning värd att tala om menas det. Jag påpekar att man även utanför lagstiftningen använder sig av miljöcertifieringar, som ISO 14001. E.ON exempelvis certar sina levarantörer av uran så.

– Ok, Australien kanske gör det rätt. Men vi kan ju inte köra uranet från Australien för transporterna förorenar menar de. Jo men hur mycket uran behöver du? frågade jag. Hela din energiförbrukning… hur mycket behöver du? Jag håller fram händerna och kupar dem: “så här mycket”.

– Avfallet är farligt och vi har ingen lösning säger de. Jo, vi har en lösning, vi har vetat sedan 70-talet vad man kan göra. Detta hade de uppfattat från sparringen med Maria, och undrade vad jag menade med det. Jag förklarade att vi har vetenskapen, nu gällde det bara att få till politiken bakom det hela också. Exempelvis havsbottenförvaring funkar perfekt, men vi vill inte. Oklo däremot visar att djupförvar det funkar, och det är politiskt gångbart. Lång utläggning om det. Och nu är KBS-3 på gång och det är ännu bättre än Oklo.

– KBS-3 funkar inte påstår de. Kopparn i kapslarna korroderar på 1000 år, det var ju konstaterat. Eh, nej, det var inte alls konstaterat, Peter Szakalos och Gunnar Hultquist är de enda som säger detta, och de säger att de har en lösning på det som de påstår är problemet. De har till och med patenterat den.

– Fick in punkter om 95% av uranet som kommer ut ur våra reaktorer är outnyttjat och hur lite uran vi använder: 9000 ton på 50 år. Det mostvarar en kub på 8x8x8 meter. 2x2x2 meter av det är avfall

– *SPARK* på Sovjet för att de var idioter. Alla visste ju att den där lösningen som resulterade i Tjernobyl var farlig. Hade vi gjort samma sak i Sverige hade jag(!) hängt på grindarna till verken och krävt deras omedelbara nedstängning.

– Strålning är osynligt och omätbart så det är unikt på det viset, säger han. Nej, strålning är inte alls omätbart kontrar jag. Du kan mäta strålning i koncentrationer över miljarden lägre jämfört med de flesta andra potentiella miljöfaror. Du får utslag för radioaktivitet på kaliumet i en banan. Jo men det är osynligt, för du kan inte se det, säger han. Sant, säger jag, men du kan inte se koldioxid eller kvicksilver i fisk heller.

– Jag poängterar vikten av en energimix. Vi behöver allt vi kan få… alla rena energislag måste få vara med, inklusive kärnkraft.

– Kärnkraft är dyrt och ineffektivt säger han. Jag säger: 90-95% lägre mängd utsläpp, per kWh enligt WWF, om man jämför kärnkraftsnationen Sverige med kolnationerna Tyskland, UK, USA och Kina. Effektskatten på kärnkraft uppgår till 4 miljarder SEK årligen, men ändå går bolagen runt ledigt. Vindkraften har blivit utlovad 100 miljarder SEK av regeringen, bara för att bli ekonomiskt gångbart. Och Elforsk säger att kärnkraft är billigare än allt utom vattenkraft.

– En av tjejerna säger att många länder ger kärnavfall till vapenindustrin. Nej, konstaterar jag, det är tvärt om: vi gör idag kärnbränsle av kärnvapen; svenska kärnkraftindustrin dödade svenska kärnkraftsprogrammet; och ingen använder kärnavfall till kärnvapen för det är för dyrt, för svårt och det är mycket enklare att bara göra busenkla vapen-breeders om man tvunget vill ha rent vapen-plutonium.

– Sol räcker, så varför kärnkraft? frågar en av tjejerna. Jag ger länk till www.withouthotair.com till alla närvarande och uppnanar att gå in och kolla siffrorna själva.

Roligast var på slutet… vi reser oss, tar kapporna/jackorna. Han tappar sin “Atomkraft, Nej Tack”-knapp. Han plockar upp, visar upp den för mig och säger skämtsamt/lättsamt “Aha!”. Jag tar lugnt upp min mobil. Utan att ens titta på den slidar jag upp skärmen så att den tänds och håller upp den till honom: “Nuclear Power, Yes Please”. Jag behövde inte säga “Aha”… bara log väldigt nöjt. 

Vi skildes åt på goda termer medan vi diskuterade om vikten att diskutera med de som inte håller med en själv. Han påpekade att han ändå inte var övertygad, men att argumenten ändå var intressanta. Handskak, hej då.

Kul lunch! Men fan vad hala politiker är. Får kolla Wetterstrands blogg senare.