Kärnkraften lever igen efter 30 år

Last updated on March 1, 2013

 

Av Michael Karnerfors, 2010-06-18

Med knapp marginal, efter över 10 timmars debatt (minus raster), har den svenska riksdagen fattat beslutet att lyfta det 30 år gamla förbudet mot att ge tillstånd för nya kärnreaktorer. Även om detta är mycket upplyftande, och definitivt en betydande islossning i detta låsta fråga, det är inte över riktigt än. Vi har ett val som kommer …

Bakgrund

På 1960-talet var Sverige intresserat av kärnkraft, och även kärnvapen. Den svenska regeringen var nyfiken på vapen från det ögonblick de uppenbarades för världen, och ett stats-styrt program startades som skulle titta närmare på möjligheten att anskaffa lokalt producerade vapen genom att bygga en kombinerad el- och plutonium-reaktor: R4, reaktor 4.

Designen var tämligen komplex: tungt vatten som moderator, kokar-reaktor, med möjlighet till bränslebyten under drift. Av olika skäl blev den aldrig färdig:

• den allmänna opinionen mot kärnvapen var stor
• USA försåg Sverige med billigt anrikat uran på villkor vi inte använde det för vapen, vilket slog bort den ekonomiska grunden för den kombinerade kraft/vapen reaktorn
• Sverige verkade för, och undertecknade, icke-spridningsavtalet
• designen var för komplicerad och hade stora säkerhetsmässiga svagheter
• privata investerare satsade på lättvattenreaktorer istället.

R4 slutfördes men laddades aldrig. En oljepanna installerades för att köra turbiner och generatorer på istället. (P3 Dokumetär om projektet)

Tolv lättvattenreaktorer planerades och konstruerades.

Folkomröstningen

I slutet av blev 1970-talet kärnkraften i sin tur blev en känslig fråga. En regering föll på frågan. Krav en folkomröstning yttrades, men detta slogs ned. Då inträffade Three Mile Island olyckan… känd i Sverige som Harrisburg.

Stödet för kärnkraften rasade, och alla riksdagsparterna enades om en folkomröstning. Den hölls 1980.

Folkomröstningen var en mycket underlig historia, eftersom de alternativ – linjer – som man kunde att rösta på var i korthet:

1. Sluta använda kärnkraft, när lämpliga alternativ finns tillgängliga.
2. Sluta använda kärnkraft, när lämpliga alternativ finns tillgängliga. Ja, det är samma möjlighet som 1. Den var bara en lite mer detaljerad.
3. Sluta använda kärnkraft inom 10 år.

Resultatet blev en jämn spridning mellan de tre alternativen. Linje 2 vann med en ytterst knapp marginal. Efter det beslutade riksdagen att förbjuda tillstånd för nya kraftreaktorer, att förbjuda planeringen och/eller utformning av nya kraftreaktorer; att stänga av alla 12 kraftreaktorer senast 2010, det vill säga inom trettio år. Budskapet var mycket tydligt: år 2010 kommer kärnkraften att vara död i Sverige.

Stor besvikelse, men alla kände åtminstone till förutsättningarna och politikerna drog en suck av lättnad i det att den heta potatisen hade kastats bort och kunde ignoreras. För ett tag framåt…

Från “Nej!” till “Förmodligen inte”

På 1990-talet stod det klart att ersättarna för kärnkraften i Sverige inte gjorde några större framsteg. Sverige har alltid haft en mycket stark produktionsbas av vattenkraft. Men av miljöskäl fanns/finns också ett förbud mot att bygga nya dammar i de återstående orörda stora älvarna i norra Sverige. Vindkraft lyfte inte alls. Solkraft är rätt uteslutet på dessa breddgrader. Energibesparingar skedde inte i någon större utsträckning. Och vi hade fortfarande en ganska stor användning av olja för uppvärmning, särskilt som Sverige är djuptfryst flera månader varje år.

Det antyddes starkt att det inte skulle finnas en ersättning för de 50% av elproduktionen att kärnkraften tillhandahöll.

Saker tog en vändning till det sämre när under 1997 slutdatument 2010 togs bort. Istället för att ge ett nytt slutdatum ersattes det med Avvecklingslagen som sade kärnkraften skulle läggas ned, men utan fastställt datum. Regeringen gavs också med denna lag rätten att stänga kärnkraftsreaktorer när som helst. Detta hände 1999 och 2005 när de båda reaktorerna vid kärnkraftverket i Barsebäck tvingades ur drift i förtid.

Fortfarande hade dock inte ersättare för kärnkraften realiserats.

Sekelskiftet

Omkring 2005 var det tämligen uppenbart att kärnkraften inte skulle försvinna i Sverige fram till år 2010. Underskottet i produktionskapacitet efter att Barsebäcks 1 230 MW togs bort från nätet började också bli märkbart, särskilt under kalla perioder på vintern.

Men ett problem hade växt till sig i att de återstående tio reaktorerna var i trängande behov av service och uppgraderingar.  Eftersom de ursprungligen bara skulle köra fram till 2010 hade de inte servats för verksamhet efter det. För vad för slags idioter på en bolagstyrelse skulle godkänna att stoppa miljarder i reaktorerna när det varit klart att det skulle vara ett totalt slöseri, åtminstone så länge det fanns ett tydligt slutdatum? Även efter 1997 års beslut med en potentiall dödsom hängandes över varje reaktor, redo att slå ihjäl alla investeringar som strömmade in i dem, var det inte motiverat att lägga pengar på dem.

Men till slut gavs ordern: helt om! Inte bara skulle reaktorerna få förlängd livslängd – något de inte var byggda för – men vissa av dem skulle också få en uppgradering i uteffekt. Kärnkraftsindustrin hade nu mindre än 5-10 år på sig att göra vad de borde ha gjort de senaste 25-30 åren.

Självfallet funkade detta inte alls och när arbetet inleddes 2009 var tidtabellerna helt fel tilltagna. Arbetet drog ut långt in på vintern. I januari 2010 var fyra av tio reaktorer ur drift när den värsta kylan på över tio år drabbade oss och vi närmade oss rullande nedsläckning. Vi klarade det… men bara “tack” vare mycket import och att starta reservkraftverk i form av oljeeldade turbiner.

Den stora överraskningem

I januari 2009 tillkännagav dock den nuvarande borgerliga koalitionsregeringen att de hade nått en överenskommelse. Den tidigare hårt kärnkraftskritiska Centern hade övertygats och Alliansen enades om att upphäva förbudet mot att bygga nya reaktorer. Detta orsakade en enorm uppståndelse och de röd-gröna oppositionspartierna – med Miljöpartiet i synnerhet – motsatte sig denna idé. Trots detta utarbetades förslagen. De var dessa:

• Avvecklinglagen från 1997 skulle tas bort
• Tillstånd för nya reaktorer skulle återigen kunna ges
• Endast ersättning för gamla reaktorer kommer att tillåtas
• Ansvar för reaktorinnehavarna skulle höjas till europeiska standarder, vilket innebär 1.200 miljoner euro måste garanteras vara tillgängliga omedelbart, och det kommer inte finnas någon övre gräns för betalningsansvaret. På lång sikt kan alltså företagets tillgångar tas i beslag för att kompensera för kostnader över dess 1,2 miljarder
• Inga statliga subventioner för att bygga nya reaktorer

Omröstningen och framtiden

Idag, den 17 juni 2010 gav Sveriges riksdag slutligen gehör för förslaget. Det var med mycket knapp marginal med 174 röster mot 172 och tre frånvarande (= 349 platser). Vägen att dit var tuff och vid ett tillfälle såg det till och med ut som att upp till fyra alliansledamöter skulle rösta emot förslaget, vilket skulle ha fällt det. I slutänden var det bara två som gjorde så och förslaget gick igenom.

Den debatt som föregick omröstningen var häftig och särskilt de gröna gick till hård attack. Talesmannen för energipolitik för Miljöpartiet – Per Bolund – höll inte tillbaks på skrämselpropagandan i talarstolen och utlovade nya Tjernobyl, terrorism, och alla möjliga hemskheter om förslaget godtogs. Han gick till och med så långt som att läsa ett vittnesmål från en änka efter en av de brandmän som dog i Tjernobyl.

Självklart var jag och de andra från NPYP som följde debatten tämligen rasande över denna fruktansvärd propaganda. Uppfriskande nog fick han dock mycket fina mothugg från från borgerliga företrädare. Ett av de bästa var detta (citerat ur minnet så det är inte helt korrekt):

“Om det du säger är sant Per Bolund, varför föreslår du och dina röd-gröna kompisar inte en omedelbar nedläggning av våra reaktorer? Om det är så farligt som du påstår, varför säger du inte sen att ni kommer att stänga ned dem omedelbart om du kommer till makten, utan att ni istället succesivt skall avveckla dem? Tror du ens på vad du säger, eller är det bara tom retorik? “.

Förslagen röstades igenom, men historien är inte över än. I september i år är det val till riksdagen. De röd-gröna har sagt att de kommer att riva upp beslutet i dag om de vinner valet.

Det blir en väldigt spännande sommar och tidig höst vad gäller kärnkraftens framtid i Sverige.

/Micke

I dag fick Sverige första gången på 30 år en ansvarsfull energipolitik (Andreas Froby)
Ja till kärnkraft (Markus Wiechelt)
Långsiktigheten inom politiken (Haninge Posten – Blogg)
Grånade gröna valfloskler (Verklighetens folk)
Av två onda ting… (Magnus blogg)
Hooray, hooray it’s a new clear, new clear day! (Ett fritt Sverige)
Ja till ny kärnkraft (Kalles blogg)
Äntligen kärnkraft (Luffsmans blogg)
Jaaaaaaaaaaaaaaaaa! (Kryssa Jenny)
Mera kärnkraft (Tänk (t) om)
Ja till ny kärnkraft! (JoakimWikström.se)
Fullständigt osannolikt (adventskalendern)
Odemokratiskt (Patas betraktelser)
NEJ! Ett JA till kärnkraft! (Thinking Further)
Möjlighet att bygga ny kärnkraft. (munkhammar.org)
CENTERPARTIET: Ja till kärnkraft (Fredrik Pettersson)
Den andra kärnkraftsomröstningen (Approximation)
Centerns förlorade heder (Sederade dagsedlar)
Äntligen är klimatpropositionen i hamn! (Magnus Andersson)
Ja till kärnkraft (Sadsmiles blogg)
Wetterstrand – aldrig ger vi upp! (Conny Wahlström)
Centern röstade sig under 4-procentspärren (Rune Lanestrand)
Ja till Kärnkraften (Cecilia & Livet)
Kärnkraften (Greenjessica)
Ett viktigt beslut för jobbens skull (Medborgarperspektiv)
Ja till ny kärnkraft (The Climate Scam)
En sorgens dag – Centern har sålt sig i kärnkraftsfrågan (Pesto Silvestri)
Det blev ja, trots allt (Mina Tre Kronor)
KÄRNVÄLJARNA OCH KÄRNKRAFTEN (Tokmoderaten)
Ett beslut för framtiden (Thomas Böhlmark)
Dagens energibeslut (Berliners blogg)
Jakten på något annat än det enkla och svåra (Gunnar Hökmark)