Lise Nordins respons på vår kritik mot hennes klipp & klistra-debatterande mot Alliansens energiuppgörelse lämnade majoriteten av våra argument obesvarade.
De senaste decenniernas rödgröna kärnkraftsmotstånd har enbart givit oss dåligt fungerande kärnkraft och rusande el-priser vintertid. Att Alliansen ersatt denna politik med en uppgörelse som tillåter kärnkraft – samtidigt som den också satsar på förnybart och energieffektiviseringar – är därför en förödande prestigeförlust för de rödgröna. Nordins svar bekräftar att hennes attack är pajkastning och partipolitiskt käbbel för att dölja detta misslyckande.
Nordin upprepar påståendet att ersättningstaket för en olycka är satt till 12 miljarder. Detta är – som redan påpekats – felaktigt. Hon kompletterar påståendet med lite löst handviftande om konkurs, men det är inte ett seriöst svar.
Hon kommenterar inte vårt argument att det är rätt och rimligt att staten täcker topprisker, därför att det är en av nationalstatens huvuduppgifter. Istället försöker hon väcka ilska genom att hävda att “skattebetalarna” betalar för en olycka. Till detta kan vi i så fall tillägga att eftersom vi skattebetalare – privatpersoner och företag – är de som nyttjar den el som kärnkraften förser oss med är det i högsta grad rimligt att vi också solidariskt betalar för eventuella extrautgifter. Vi gör det redan idag i och med kärnavfallsfonden som finaniseras direkt från vår elräkning och detta tycks Nordin inte ha något emot. Dessutom mjölkas kärnkraften via effektskatten på mer pengar än vad en fonderingspremie skulle kosta.
Nordin hävdar att kärnkraften inte kan försäkras, för inga försäkringsbolag skulle vilja göra det. Att olycksfonder, likt USA’s Price-Anderson Nuclear Industries Indemnity Act, kan lösa försäkringsfrågan verkar hon inte vilja kännas vid. På samma sätt ignorerar hon också vår kritik mot dubbelmoralen i att enbart ställa detta “försäkringskrav” på kärnkraft och inte på andra verksamheter som har samma eller högre risker. (exempel på andra riskindustrier borde nämnas och argumentet förstoras, det är i mina ögon en av huvudargumenten mot Nordin och viktigaste budskapet till läsarna, kärnkraftens olycksrisk är inte unik. Efter att ha läst artikeln borde läsarna ha fått upp ögonen för att kemifabriken, raffinaderiet eller oljehamnen runt hörnet är precis lika “stor och läskig” som en kärnreaktor)
Resten av Nordins svar är gamla slitna floskler om kärnkraften. Vi besvarar dem i korthet.
62 kraft-reaktorer är under uppförande i världen just nu. USA, Ryssland, Japan, Pakistan, Slovakien, Ukraina, Argentina, Brasilien, Finland, Frankrike, Indien, Kina bygger kraftreaktorer. De senaste åtta åren är det enbart två länder som i förtid stängt ned fungerande reaktorer: Sverige och Tyskland. Den nedläggnings-“trend” Nordin försöker hävda existerar inte.
Kärnkraft har i Sverige de lägsta utsläppen av klimatgaser av de olika kraftslagen. En livscykelanalys (LCA) från Vattenfall år 2005 visar att svensk kärnkraft har utsläpp på 3 gram koldioxid per kWh levererad till hushållskund. Vattenkraften ligger på 5 g/kWh, vindkraft på 10 g/kWh, solkraft på ca 70 g/kWh. Och den reservkraft som vi måste starta för att vi inte har kapacitet nog att täcka vårt effekt-behov de kallaste vinterdagarna ligger enligt samma LCA på 1300 g/kWh. Att i det läget påstå att kärnkraft inte bidrar till vår rena energimix är verklighetsfrämmande.
Kärnkraftsmotståndarna har i över 30 år lovat och försäkrat att kärnkraften är lätt att avskaffa. De senaste vintrarna har vi sett att det löftet var noll och inget värt. När vi ändå talar försäkringar undrar vi försynt vem som försäkrar oss elkunder mot de skenande elpriser som kärnkraftsmotståndet lett till. Thorbjörn Fälldin, Birgitta Dahl, Olof Johansson, Lise Nordin och de andra kärnkraftsmotståndarna verkar inte beredda att hala upp plånboken för ersätta oss för deras ouppfyllda löften. Så vem skall betala det?
I allmänhetens medvetande har konsekvenserna av härdsmältan i kärnkraftverket i Tjernobyl helt felaktigt likställts med något av en cancerkatastrof. Knappast inom något annat område är skillnaden mellan upplevd och verklig risk större än när det gäller joniserande strålning, skriver Robert Nilsson, docent i strålningsbiologi och professor i toxikologi.
Knappast inom något annat område är skillnaden mellan upplevd och verklig risk större än när det gäller joniserande strålning. Vid mina föreläsningar i riskvärdering av cancerframkallande ämnen brukade jag fråga mina studenter: Hur många fall av cancer som de trodde hade orsakats av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki – 500, 10000 eller 50000? De flesta menade, att det nog måste har rört sig om 50000 fall eller fler.
Rädslan för strålning är mycket farligare än själva strålningen. Robert Nilsson
Verkligheten ger en helt annan bild. 1965 hade man bland 100000 överlevande funnit cirka 500 fall som kunde härledas till strålningen. Vid den senaste uppföljningen år 2000 hade antalet nått cirka 1000. Detta skall jämföras med att under en 55-årsperiod, normalt förväntas att minst 30000 i denna grupp fått cancer av helt andra orsaker.
…
Enligt uppgift från den nu avlidne professorn i strålningsbiologi och akademiledamoten, Lars Ehrenberg, genomförde två svenska kvinnor abort på grund av sin skräck att föda ett missbildat barn till följd av utsläppen från Tjernobyl. Som väntat, var båda fostren helt normala. Denna tragiska händelse visar att rädslan för strålning är mycket farligare än själva strålningen.
Skapat världens sedermera näst största explosion, Castle Bravo-skottet, som var detsamma som 1000 Hiroshima-bomber.
Sedan 1954 har ytterligare tiotusentals stridsspetsar konstruerats. Selin Lindgren försöker hävda att det är en enkel sak att skapa atomvapen ifrån använt kärnbränsle. Men aldrig har man i dessa stridsspetsar använt sig av civilt kärnbränsle som kommer från kraftproduktion. För att göra atomvapen har man alltid använt sig av för syftet specialbyggda plutoniumfabriker, med militära bränslecykler som inte fungerar i civila sammanhang.
Civil kärnkraft har aldrig använts i vapenproduktion därför att det är dyrare, svårare, och farligare, samt lättare för omvärlden att upptäcka och stoppa.
Att hävda att vi måste avskaffa våra civila kärnkraftverk för att ta bort alla atomvapen är lika felaktigt som att hävda att vi i Sverige också skall avskaffa…
svenska köksknivar, för att det skulle förhindrat machete-folkmordet i Rwanda.
medicinindustrin AstraZeneca, för att det skulle stoppa spridning av mjältbrand.
kemiprodukten Perstorps Ättika, för att omöjliggöra kemiska angrepp likt Sarin-attacken i Tokyos tunnelbana.
Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera fredlig användning av teknik med illdåd och krigföring är falsk. Så fort detta argument sätts i ett brett perspektiv finner man att så gott som all vetenskap och teknik kan missbrukas. Och vi inser då snabbt att bara för att vi slutar använda en teknik på ett fredligt sätt så kommer det aldrig att hindra någon annan från att använda liknande teknik på ett illasinnat sätt.
Att exempelvis påstå att Kim Jong-Il skulle montera ned Nordkoreas atombombsprogram bara för att vi här i Sverige lägger ned vår kärnkraft är löjeväckande.
Kärnkraft gör vår värld säkrare. När ett land vill skaffa kärnkraft är det tvunget att underkasta sig FN-inspektioner och att spela med öppna kort om sitt klyvbara material, även om landet saknar de specialanläggningar som behövs för att göra atomvapen. Ett land som inte har kärnkraft har lättare, inte svårare, att i smyg göra atomvapen.
Exempelvis kan antagas att om Israel verkligen hade haft kärnkraft, så skulle FN haft större möjligheter att agera mot landets dolda atombomber.
Ett annat exempel är att USA år 1994 erbjöd Nordkorea reaktorer för civil kärnkraft mot att landet upphörde med sitt atomvapenprogram och gjorde sig av med sin plutoniumfabrik. Detta var samma strategi som användes när den svenska atombomben stoppades av att USA erbjöd oss hjälp med kärnkraften, under villkor att vi lät oss inspekteras och lovade att aldrig göra bomber.
Ett än mer konkret exempel på hur kärnkraft gör oss säkrare är det faktum att kärnkraft används för att förstöra atomvapen. Under programmet “Megatons to Megawatts” har över 15 000 ryska stridsspetsar förstörts genom att nedgraderas till att istället bli kärnbränsle. 10% av elen i USA kommer idag från atomvapen som utplånas i civila kärnkraftverk.
Sålunda måste Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera civil svensk kärnkraft med atomvapen i händerna på terrorister betraktas för vad den är: ett försök att skrämma oss till att tycka som hon.
Påståendet att avskaffad kärnkraft tar bort världens nuvarande och framtida atomvapen är falskt. Det enda som skulle hända är att vi står där som fånar utan el, utan att vi för den sakens skull blev ett uns säkrare. Vi står inför mycket viktiga beslut om Sveriges framtida energiförsörjning. Då kan vi inte acceptera att gälla röster på debattens ytterkanter förstör debatten med nonsens och skräckpropaganda. Eva Selin Lindgrens artikel är ett taffligt försök av en passionerad kärnkraftshatare att smutskasta en av våra renaste, effektivaste och säkraste kraftformer, genom att helt felaktigt associera den med något ondskefullt.
Michael Karnerfors, civilingenjör
Johan Simu, reaktorfysiker
Nils Rudqvist, forskare, medicinsk strålningsteknik
Mattias Lantz, forskare, kärnfysik
Johan Kihlberg, fysikstuderande
Slutreplik: “Kärnkraftsmotståndarna ger oss skenande elpriser”
Published by Michael on May 7, 2012Detta är en längre och mer utförlig version av vår slutreplik till Lise Nordin i SvD.
Lise Nordins respons på vår kritik mot hennes klipp & klistra-debatterande mot Alliansens energiuppgörelse lämnade majoriteten av våra argument obesvarade.
De senaste decenniernas rödgröna kärnkraftsmotstånd har enbart givit oss dåligt fungerande kärnkraft och rusande el-priser vintertid. Att Alliansen ersatt denna politik med en uppgörelse som tillåter kärnkraft – samtidigt som den också satsar på förnybart och energieffektiviseringar – är därför en förödande prestigeförlust för de rödgröna. Nordins svar bekräftar att hennes attack är pajkastning och partipolitiskt käbbel för att dölja detta misslyckande.
Nordin upprepar påståendet att ersättningstaket för en olycka är satt till 12 miljarder. Detta är – som redan påpekats – felaktigt. Hon kompletterar påståendet med lite löst handviftande om konkurs, men det är inte ett seriöst svar.
Hon kommenterar inte vårt argument att det är rätt och rimligt att staten täcker topprisker, därför att det är en av nationalstatens huvuduppgifter. Istället försöker hon väcka ilska genom att hävda att “skattebetalarna” betalar för en olycka. Till detta kan vi i så fall tillägga att eftersom vi skattebetalare – privatpersoner och företag – är de som nyttjar den el som kärnkraften förser oss med är det i högsta grad rimligt att vi också solidariskt betalar för eventuella extrautgifter. Vi gör det redan idag i och med kärnavfallsfonden som finaniseras direkt från vår elräkning och detta tycks Nordin inte ha något emot. Dessutom mjölkas kärnkraften via effektskatten på mer pengar än vad en fonderingspremie skulle kosta.
Nordin hävdar att kärnkraften inte kan försäkras, för inga försäkringsbolag skulle vilja göra det. Att olycksfonder, likt USA’s Price-Anderson Nuclear Industries Indemnity Act, kan lösa försäkringsfrågan verkar hon inte vilja kännas vid. På samma sätt ignorerar hon också vår kritik mot dubbelmoralen i att enbart ställa detta “försäkringskrav” på kärnkraft och inte på andra verksamheter som har samma eller högre risker. (exempel på andra riskindustrier borde nämnas och argumentet förstoras, det är i mina ögon en av huvudargumenten mot Nordin och viktigaste budskapet till läsarna, kärnkraftens olycksrisk är inte unik. Efter att ha läst artikeln borde läsarna ha fått upp ögonen för att kemifabriken, raffinaderiet eller oljehamnen runt hörnet är precis lika “stor och läskig” som en kärnreaktor)
Resten av Nordins svar är gamla slitna floskler om kärnkraften. Vi besvarar dem i korthet.
62 kraft-reaktorer är under uppförande i världen just nu. USA, Ryssland, Japan, Pakistan, Slovakien, Ukraina, Argentina, Brasilien, Finland, Frankrike, Indien, Kina bygger kraftreaktorer. De senaste åtta åren är det enbart två länder som i förtid stängt ned fungerande reaktorer: Sverige och Tyskland. Den nedläggnings-“trend” Nordin försöker hävda existerar inte.
Kärnkraft har i Sverige de lägsta utsläppen av klimatgaser av de olika kraftslagen. En livscykelanalys (LCA) från Vattenfall år 2005 visar att svensk kärnkraft har utsläpp på 3 gram koldioxid per kWh levererad till hushållskund. Vattenkraften ligger på 5 g/kWh, vindkraft på 10 g/kWh, solkraft på ca 70 g/kWh. Och den reservkraft som vi måste starta för att vi inte har kapacitet nog att täcka vårt effekt-behov de kallaste vinterdagarna ligger enligt samma LCA på 1300 g/kWh. Att i det läget påstå att kärnkraft inte bidrar till vår rena energimix är verklighetsfrämmande.
Kärnkraftsmotståndarna har i över 30 år lovat och försäkrat att kärnkraften är lätt att avskaffa. De senaste vintrarna har vi sett att det löftet var noll och inget värt. När vi ändå talar försäkringar undrar vi försynt vem som försäkrar oss elkunder mot de skenande elpriser som kärnkraftsmotståndet lett till. Thorbjörn Fälldin, Birgitta Dahl, Olof Johansson, Lise Nordin och de andra kärnkraftsmotståndarna verkar inte beredda att hala upp plånboken för ersätta oss för deras ouppfyllda löften. Så vem skall betala det?
15 Comments