Skamlös klippt & klistrat från SVT’s chat. Janne Wallenius, professor i reaktorfysik på KTH chattade om kärnsäkerheten i Japan efter olyckorna i kärnkraftverket Fukushima I. Massor med bra och brutalt ärliga svar.
Enjoy. 🙂
Tim: Påverkar detta Sverige någonting? Isåfall på vilket sett. Janne Wallenius: Hej, utsläppen kommer inte att påverka Sverige alls.
Sebastian: Hej, när tror du att Japan kommer att komma på fötterna igen efter kärnkraftsolyckorna? Janne Wallenius: Det kommer att ta ganska länge innan elproduktionen är tillbaka på normal nivå. Som det ser ut nu kan man förmodligen avbryta evakueringen runt Fukushima inom tre månader. Saneringen av härdsmältorna kommer att ta ett decennium, minst.
Sanna, sthlm: Janne Wallenius. Ville bara säga att du var den bästa och mest begripliga experten hittills. Tack! Oroliga människor behöver begripliga experter! Skicka fram Janne W i fortsättningen! Janne Wallenius: Tusen tack, Sanna!
The worst disaster Japan has seen in modern time is unfolding live on TV, right before our eyes. And yet they havn’t even been allowed to bury and mourn their dead before the anti-nuclear opinion makers use and abuse their plight to gather support for their own cause.
This must not be allowed to stand unopposed!
Steve Packard at the Depleted Cranium blog has posted a call to arms, and we are following suite. Everyone in support of nuclear power must take these b-tards head on. Yes, I’m cussing here because it makes me furious that the anti-nuclears are so singlemindedly focused on abolishing nuclear power that they do not even allow the dead to cool before they try to use them!
I am copying Steve’s rally here.
Pro-nukes can’t take this sitting down. There are some things we should have learned by now:
Don’t apologize.
Go on the offensive right away. Don’t take this sitting down. Get up in the faces of the anti-nukes and call them on their dishonesty. Shame them for instilling panic on a nation which is already dealing with tragic events. Drive hone the higher ethical authority that honesty brings. Pull no punches in showcasing their disgraceful media-whoring. Be sure not to forget the victims in this are the people of Japan who have endured the earthquake and call the anti-nukes for subjecting them to a campaign of fear.
Focus on the fact that the damage is confined to the plant. Remember that this was an enormous earthquake that destroyed nearly every industrial structure and facility. The plant will take a long time to repair, but bear in mind that this is the real concern, that it will take time to repair and that in the meantime, there can be power shortages.
Don’t forget that there are thousands dead from the quake and tsunami or that there’s an oil refinery burning. This is not a nuclear event. A nuclear plant may have been damaged, but this is not a nuclear disaster, it’s an earthquake.
Be careful about saying that newer reactors are “safer” or have better systems. While this may be true, it can also imply that the technology is inherently unsafe.
Avoid talking about a “disaster being averted” as that implies that the situation posed a threat of a disaster. Never acknowledge that any significant risk of a regional event existed, because it didn’t.
Take on the most ridiculous claims of a global disaster or the possibility of a meltdown causing deaths as far as the United States. Show these claims to be part of a campaign of fear that reaches the level of absurdity.
Don’t be afraid to call names. A liar is one who lies. If you lie, you’re a liar. When you catch someone lying call them a liar. It’s not an ad-hom attack, it’s a fact. They lied.
Comment! Comment! Comment! There are a lot of news stories out there (thousands) and most of them online allow readers to comment. It’s critical that the alarmist stories do not go unchallenged and without solid information to back the up. We need as many pro-nukes to make as many comments on as many stories as possible. It’s a lot of work, don’t get me wrong. This is all the more true considering many news organizations require you to register to comment. However, it’s also very important. If you can refute these on a few sites, you’ve done something to really help. If we can get major news stories to contain several pro-nuke comments, we’ve already made a huge impact.
So… go get’em… this is our Three Mile Island. Let’s not mess this up…
Ok, nu är jag grymt besviken på svenskarna. Katastrofen är inte ens överstånden… arbetet med att säkra kärnkraftverken är inte slut… man har inte ens lyckats räkna de som dött i tsunamin…
…och ändå är det redan politisk debatt om kärnkraften utifrån detta!
Seriöst, visa en smula respekt för ett land och ett folk som lider istället för att direkt börja mjölka dem på politiska poäng!
From the looks of it, it is the northernmost building affected by the explosion, and without doubt the containment building has been been seriously damaged.
Fukushima I, before and after (image source: BBC/NHK)
So this is it: the ultimate trial by fire. Either the containment structure within the building and the reactor has withstood the explosion, in which case this once and for all vindicates the claim that lightwater reactors cannot harm human beings, even in cases of extreme emergencies.
Alternatively, if the contaimment structure has failed and the reactor tank has ruptured… then we were wrong. Then we have to rethink the way we look at nuclear power and say no to pressurized lightwater reactors.
We are holding our breaths waiting for the result.
Looking at the big picture…
One thing needs to be concidered here and that is the big picture: 1200 to 1600 people are reported dead in the tsunami. Oil refiners are ablaze… infrastructure and roads have been destroyed… tens of thousands of people have been injured, had their homes and lives seriously upturned.
But around Fukushima I, the area is and is being further evacuated. No matter what happens there – even if it is the worst of all possible scenarios – we are looking at mainly economic damage. The safety measures have protected that which matters the most: the people. In that aspect, the safety measures worked because they protected the people.
När Mikael Karlsson, Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Johan Swahn, Miljörörelsernas Kärnavfallsgranskning (MKG) i ett antal debattartiklar till Ny Teknik (NyT 11-01-31 , NyT 11-02-10) försöker sprida tvivel om hur Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) sköter sitt uppdrag kan jag inte låta bli att fråga mig: är det verkligen sant det de säger att KBS-3 är dålig för miljön? Eller är metoden i själva verket bara dålig för miljörörelsen? “Sätt inte bocken som trädgårdsmästare” påstår de. Men vem är bocken egentligen när MKGs medlemmar har något att förlora på att frågan om kärnavfall får en lösning? Kan vi verkligen lita på en granskare som inte vill att SKB skall lyckas?
MKG utgörs i huvudsak av SNF och dess ungdomsorganisation Fältbiologerna. Föreningen har sedan 70-talet motsatt sig kärnkraft. Ett ofta använt argument är påståendet: “Det finns ingen lösning på frågan om kärnavfall“. Nu är SKB på väg att rasera detta. Inom en månad lämnas en ansökan in som – om inget oväntat inträffar – innebär slutet för detta argument. Om eller när myndigheterna godkänner SKBs föreslagna lösning KBS-3 innebär det inte bara att frågan är löst i Sverige, utan vi kan också exportera den här kunskapen. Hela världens kärnkraftsmotstånd får ett ben avhugget och vacklar när industrin helt plötsligt säger “Jo då, det finns visst en lösning”. Och inte nog med att SKB i så fall klarar kraven; kraven är dessutom väldigt högt ställda. Industrin tar inte bara ansvar utan gör det också med mycket god marginal, vilket så gott som omöjliggör vidare kritik i avfallsfrågan.
Ett annan konsekvens av KBS-3 är att vi får ett slutförvar där bränslet kan återtas. SNF vill istället att bränslet stoppas i djupa borrhål, där man inte utan betydande kostnadsökningar och svårighet kan ta tillbaks det. Om så skulle ske innebär det att bränslet – som är till minst 95% outnyttjat – inte blir tillgängligt för nästa generations kärnkraft. För en rörelse som inte vill ha kärnkraft vore detta givetvis en betydande “vinst”. Men om KBS-3 istället godkänns är bränslet lättillgängligt och Sverige kan få ren energi för hundratals år utan att någon ny gruvbrytning av kärnbränsle måste ske.
I den bästa av världar omvärderar en opinionsbildare sin åsikt och anpassar ödmjukt ståndpunkten när sakförhållandena ändras. Men med tanke på att kärnkraft tillsammans med vattenkraft – när hela livscykeln beaktas – redan visat sig vara renast och koldioxidsnålast i Sverige och SNF trots detta fortsätter att ösa galla över kraftformen kan vi sluta oss till att föreningen inte kommer att vara först med att säga “Vi hade fel, kärnkraft är faktiskt en bra kraftkälla” om KBS-3 godkänns. Det finns för mycket prestige, för mycket känslomässigt bagage, och för många betalande medlemmar som inte vill se detta hända. Alltså har SNF enbart att förlora på att industrin övertrumfar dem och i en oberoende granskning klarar av det som motståndarna hävdat aldrig skulle komma att ske.
Den romerska tänkaren Juvenalis frågade för snart 2000 år sedan: “Vem skall vakta väktarna?”. Den frågan är ständigt aktuell, och så även här: vem skall granska granskarna? Vem garanterar att MKGs remiss-svar är sakliga och korrekta? Vem går i god för att deras opinionsbildning är fri från egenintressen? Skall jag tvunget välja mellan SKB och MKG måste jag konstatera att SKB har ett mycket starkt intresse å deras huvudmäns vägnar att lösningen blir bra, eftersom det kostar kärnkraftsbolagen många miljarder kronor att frågan förblir olöst, eller att den måste städas upp i efterhand. SNF däremot har bara att förlora på att SKB lyckas. Miljön vinner, men de förlorar.
Kort och gott kan man säga att en ansvarstagande kärnkraftsindustri – som möter alla krav som ställs på den – är bra för miljön men dåligt för miljörörelsen.
Alla de punkter som MKG angriper är icke-kritiska för KBS-3. Metoden står exempelvis inte och faller med det nuvarande förslaget på kapsel-lösning med “nakna” kopparkapslar. Detta dels för att kapslarna är inte den främsta av de tre oberoende barriärerna, dels för att kritikerna ännu inte lyckats visa på att deras invändingar är relevanta under de förhållanden som gäller utanför labbet och nere i slutförvaret, och dels för att kritikerna själva säger sig ha en lösning: belägg kapslarna med krom, zirkonium eller titan. SKB jobbar i skrivande stund med kritikerna från KTH för att utforska eventuella osäkerheter. MKG kan inte på ett trovärdigt sätt hävda att SKB undviker kapselfrågan. Som sidnot skall nämnas KTH-forskarna även arbetar med grundforskning för nästa generations kärnkraft.
Så, herrar Karlsson och Swahn, jag uppmanar er att sitta ned i båten och låta SKB slutföra arbetet med att undersöka KBS-3 och andra alternativ enligt vad myndigheterna begär, inte efter era egenintressen. Gunga skutan när det är viktigt för miljöns skull, inte bara för att ni inte får som ni vill. Med största sannolikhet ser världen att vi har en bra lösning på kärnavfallet inom tio år. Att det nog inte blir den lösning som ni hoppades på får ni helt enkelt bittert svälja. Men det är faktiskt miljön som hamnar i främsta rummet, inte miljörörelsen.
4 januari 2010 visade SVT 2 programmet “Kärnkraftsfiaskot” av Jan Nylander om den svenska kärnkraftens två förlorade år 2009-2010. Programmet var välresearchat och korrekt i de sakuppgifter som presenterades. Dock måste konstateras att Jan Nylander grovt vinklade programmet i syfte att skapa upprördhet mot bolagen, och inte förrän i sista ordet, sekunden innan eftertexterna rullade, nämndes varför svensk kärnkraft under 2009 hade sämst leveranskapacitet i Europa: energipolitiken.
Detta är var vad SVT och Jan Nylander inte berättade för dig…
Som jag nämnt tidigare blir det ibland lite Monty Python över kärnkraftsdebatten. Den här gången är det Jan Nylander på SVT med programmet “Kärnkraftsfiaskot” som gör en klockren immitation av John Cleese i “Life of Brian”, när han menar att förutom den smällkalla vintern, djup ekonomisk kris, dåliga energipolitiska beslut, lågt vattenstånd i magasinen, felaktiga val av elkunderna, och att bolagen gjort en brakförlust på de krånglande kärnkraftsverken så är det enbart bolagens fel att din elräkning blev hög under tidigt 2010.
Well alright, fair enough. But apart from the…
(Video provided kind courtesy of Monty Python)
Linda Magnusson, VD på vindkraftsbolaget O2, påstår att “Riksdagsledamöter väljer bort kärnkraftsel”. Det hon visar upp är ett lysande exempel på hur man genom att utforma en fråga rätt alltid kan få det svar man vill ha. Frågan är varför hon söker strid med kärnkraften när den inte söker strid med henne. All ren energi behövs ju!
Linda Magnusson, O2, hackar på kärnkaften (bildkälla: O2)
Vi har tidigare skrivit om hur man genom att utforma en opinionsundersökning på rätt sätt kan få exakt det svar man vill ha. Syftet är att sedan kunna påstå att en viss grupp människor tycker som en själv och därmed skapa bilden av att man står för en populär åsikt, alternativt att människor i auktoritet delar åsikten. Artikeln finns på vår blog under titeln “How to get professionals to agree with your opinion“. Linda Magnusson presenterar i sin artikel på teknikdebatt.se “Riksdagsledamöter väljer bort kärnkraftsel” ett lysande exempel på just detta; en noggrant utformad undersökning, följt av ett påstående att de undersökta människorna tycker som hon.
Låt oss kritiskt granska undersökningen för att se hur det gick till.
Frågan som O2 ställde var: “Vilken energikälla skulle du allra helst önska att den elektricitet som du köper kommer ifrån?”. Alternativen som gavs var:
Vindkraft
Vattenkraft
Solkraft
Kärnkraft
Biokraft
Kolkraft
Gaskraft
Tveksam/vet ej/vill ej svara
Den observante läsaren ser genast tricket. För det första ges svaranden enbart möjlighet att ange ett enda alternativ, vilket betyder att svaranden kan inte säga att denne föredrar eller accepterar flera alternativ i sin energi-mix. För det andra uppmanas svaranden indirekt att bortse ifrån faktiska omständigheter – som praktiska begränsningar, pris, tillgänglighet, utbyggnadsförbud, miljöpåverkan, välfärd, etc – utan svaranden skall istället att svara efter sitt önsketänkande. Följdriktligen kan man redan nu ana att undersökningen ger ett grovhugget och förenklat svar.
Läser man sedan kommentarerna till svaren visar det sig tydligt att flertalet ledamöter inte är nöjda med hur frågan har ställts. Exempel:
Ewa Thalén Finné (m), svarade “Solkraft”, men kommenterade: “Jag tror ytterst på en mix av energislag. Har vi/jag fler olika energislag i min energimix minskar sårbarheten. Jag förordar vattenkraft, vindkraft, solkraft, kärnkraft och biokraft.”
Jacob Johnson (v), svarade “Tveksam/vet ej/vill ej svara”, kommenterade: “går inte att välja endast ett alternativ”.
Katarina Köhler (s), “Tveksam/vet ej/vill ej svara”, “Det behövs kombinationer. Räcker inte med ett energislag.”
Jan-Evert Rådhström (m), svarade “Solkraft”, “Men det är inte det samma som det jag anser mest realistiskt”.
O2 har alltså på flit begränsat möjligheterna att ge ett uttömmande svar. Kommentarerna ignorerar Linda Magnusson glatt i sin artikel utan fokuserar bara på det hon vill skall framgå, så dessa fördjupande uttalanden kommer läsaren inte att se förrän denne laddat hem undersökningen och lusläst den. Hur många av er som läste rubriken “riksdagsledamöterna väljer bort kärnkraftsel” kom så långt? Mm hm… tänkte väl det.
Med detta är utgången så gott som garanterad: ledamöterna kommer att svara något av de förnybara energislagen. Även jag – som kärnkraftsvän – hade gjort det; jag hade svarat “vattenkraft”, för som kraftkälla sett utklassar den det mesta på alla objektiva mätpunkter, och tävlar egentligen bara med kärnkraften i gott helhetsbetyg.
Linda Magnusson har inte ljugit för oss. Inte direkt i alla fall. Rent faktamässigt har hon presenterat helt korrekta uppgifter, och hon har öppet presenterat hur O2 kom fram till sitt resultat. Likväl är det ändå frågan om en grovt missvisande undersökning, och tillika artikel.
Är det sant, som Linda Magnusson säger, att “riksdagsledamöterna väljer bort kärnkraftsel”? Ja… men svaret är enbart giltigt i O2’s undersökning. Påståendet gäller bara under förutsättningar som O2 har angivit när de ställer frågan. Men det får du inte veta förrän du läst hela artikeln, laddat hem undersökningen och kritiskt granskat den.
Hur mycket svaren kan skilja beroende på hur man ställer frågan kan snabbt visas genom att jämföra med andra undersökningar. SIFO gjorde exempelvis en undersökning där man frågade “På det stora hela, vilket energislag tror Du sammantaget är bäst för både jobben och klimatet?”. Då svarade majoriteten – 26% – “kärnkraft”; vindkraft kom som god tvåa på 21%. (Källa: SVT, DN) Liknande, när Novus Opinion frågade vad svenskar tycker om kärnkraftsbeslutet som togs 17 juni i år – att nya reaktorer skall få byggas där det idag finns kärnkraftverk – så stöder hela 60% av svenskarna det beslutet. Man jämförde också mot partisympatier och fann att av kärnkraftshatarna (mp)s anhängare stödde 3 av 10 beslutet. När United Minds frågade samma sak sade hela 40% av miljöpartisterna (45% om man inte räknar de som sade “vet inte/vill inte svara”) att de föredrog det nya kärnkraftsbeslutet jämfört mot att ta tillbaks tillståndsförbudet.
Därmed visat att beroende på hur man ställer frågan kan man få exakt det svar man vill ha. Och genom att välja vilka delar av undersökningen man fokuserar på när man skriver sin press-release eller debattartikel, så kan man i praktiken fritt välja vilken bild man presenterar. Och detta är exakt vad Linda Magnusson och O2 har gjort.
Som kärnkraftsvän kan jag bara roat konstatera att Linda Magnusson och O2 – försäljare av vind-el – tydligen finner det nödvändigt att marknadsföra sig genom att använda den här metoden, bara för att kunna hävda att deras produkt är populär. Detta samtidigt som de pekar finger åt kärnkraften och försöker få den att framstå som oönskad. Beteendet är inte helt olikt det jag ser händer på min 11-åriga dotters skolgård när barnen försöker göra sig själv högsta hönset på andras bekostnad.
Frågan är varför. Kärnkraften har aldrig sagt att vindkraften inte skall få vara med i den rena energimixen. Fortfarande går 200 TWh fossil energi in i den svenska energibalansen varje år. Det är 3 gånger mer än ett normalår för vattenkraften; dito för kärnkraften; och mer än 50 gånger så mycket som den svenska vindkraften producerar i år, trots den explosiva expansion som har skett de senaste åren. Det är inte så att det saknas utrymme för att ersätta fossil bränsle-använding med ren el.
Svensk kärnkraft har tillsammans med förnybar energi redan minskat vårt oljeberoende mycket. Så sent som på 60- och tidigt 70-tal låg svavelröken tät över storstäderna där man brände olja för uppvärmning. Idag är det få som minns det. Kärnkraft och förnybart har tillsammans gjort den svenska energimixen till en av de renaste i världen. Världsnaturfonden WWF konstaterar exempelvis – ytterst motvilligt – att svensk el är 10 gånger renare per kWh jämfört mot el producerad i Tyskland.
Med detta i åtanke är Linda Magnusson och O2 ute i ogjort väder. Kärnkraften har inget otalt med vindkraften och söker inte strid. Så varför gör vindkraftsförespråkarna det?
By Michael Karnerfors, previsouly published at Currents, the Swedish-American Chambers of Commerse magazine
Today’s policies on nuclear energy dictate that we shall put fuel that is unspent – 95 percent of it – in an expensive hole in the ground. There are better ways. Fourth generation nuclear power helps save us from our own foolish plans.
Picture this…
You are on a family car trip. You need gas, so you stop at a station and fill up twenty gallons of fuel in your car. You drive ten-fifteen miles down the road, using up one third of a gallon of gas, and then you stop. To the puzzlement of your family you siphon all of the unused gas out of the tank. Two thirds of a gallon you pour out on the road and set fire to. The remaining nineteen gallons you give back to a gas station. Your family asks you: “Why are you doing that?!”. You reply to them: “Oh that gas will be sent back to the oil well and put it into the ground again, not to be used”
By now your family will call for an ambulance and have you committed on grounds of insanity, because such behavior is without doubt utterly ludicrous.
But what if I told you that this is how most counties in the world are managing their stock of nuclear fuel, including the US?
In the middle 1980’s most of the nuclear power plants that are in operation in the world today had been built. They are of the so called second generation nuclear power. After thirty years in operation the results from these plants are quite excellent. Apart from Three Mile Island (TMI) accident – which incidentally didn’t hurt anyone – none of the pressure and boiler water reactors of West or East Asia have had a major accident. They are sturdy and reliable designs.
They do have a few drawbacks though:
Only 5 percent of the energy in the fuel is extracted.
Of the energy extracted from the fuel, two thirds is washed away as waste heat.
When the fuel is taken out from the reactor, it is highly radioactive, necessitating storing it for 100,000 to 1 million years while it decays.
Today tens of thousands of tons of spent nuclear fuel are sitting in casks or storage pools around the world, waiting for us to come up with a solution for it. For countries that do not allow reprocessing, there has only been one solution seriously proposed so far: deep geological repositories. You build caves deep into stable bedrock, and stuff the nuclear fuel there. Seen from a safety perspective that is a good idea because we know from the natural nuclear reactor site in Oklo, Gabon, Africa, that such repositories are extremely safe. A geological repository will keep spent nuclear fuel locked inside for literally billions of years. The only major worry is human intrusion.
Seen from a resource and sustainable development standpoint though, this is an awful(!) idea. 95 percent of the energy in spent nuclear fuel is unused. Why would we want to put that in the ground for hundreds of thousands of years when we can use it to get clean, safe energy instead?
Fourth generation nuclear power is an umbrella term for emerging reactors designs. Some of them have existed as experimental plants for decades. Countries like the U.S., Russia, France and India have been working on fourth generation for quite some time. The advantages of this new nuclear power are substantial:
Fourth generation reactors use what we call “waste” today as fuel and extract twenty times the energy, used nearly twice as effective.
The storage time for the nuclear waste goes down to approximately 500-1,000 years instead of 1,000,000 years.
They can use plutonium from dismantled nuclear weapons as fuel.
Two things have held fourth generation nuclear power back so far. First the negative attitudes towards nuclear power after TMI and Chernobyl. The second factor has been the fact that Uranium has been – and still is – dirt cheap considering the fantastic amounts of energy that is extracted from the material, even with the second generation reactors.
But today, when we are faced not only with the problem of nuclear waste but also the urgent need of phasing out fossil fuels, these accidents have in the grand perspective proven to be exceedingly rare and either harmless – like TMI – or not relevant to the issue of future nuclear power, because no one is building dangerous Soviet junk-reactors designed in the 1950’s anymore. Nuclear power is without doubt coming back.
While countries like the US and Sweden are mulling over how to get people to accept nuclear waste dumps in their neighborhoods, others – like Russia and South Korea – are moving forward aggressively in the field of new nuclear power. With the current rate of expansion China will be the world leader in a couple of decades; the country is breaking ground for ten(!) new nuclear reactors every year.
Until fusion power is commercially available, the question is what role the western world will take in the continuing history of nuclear power. Will we:
Stop the development of our own nuclear power and bury our nuclear fuel in the world’s most advanced and expensive garbage dumps, hoping no one touches it for a million years?
Move forward, develop new nuclear power and produce clean energy for hundreds of years while eliminating nuclear waste and nuclear weapons?
If the first option sounds good to you, I urge you to get a siphon and start draining your gas tank…
Michael Karnerfors, Lund, Sweden
The author is a Master of Science in Computer Science and Engineering, and co-founder of the independent network Nuclear Power Yes Please” (NPYP) which seeks to gather people who consider the issue of nuclear power too important to be squandered with junk arguments and outrageous claims aimed more to scare and terrify people rather than informing them on the issues for and against nuclear power.
2 Comments
NPYP i P1 Morgon 2011-03-16
Published by Michael on March 16, 2011