Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse – nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen – författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.
Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?
Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.
För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt “vinner”. I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet… men vad som än händer får det inte bli oavgjort.
Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.
Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen…
Renforsen i Vindelälven hade kanske inte funnits kvar om inte för kärnkraften
Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.
Rädda älvarna
På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.
“Atomkraft? Nej Tack”
Olof Palme skäller ut Centern i valdebatt 1976
Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte “dagtinga med sitt samvete” och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.
Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för “svek” (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.
Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen…
“Det som hände i Harrisburg”
28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.
Debatten inför omröstningen genomsyrade Sverige ("Ratte och Odjuret", Knutsson & Jansson)
In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 – nedläggning när alternativ finns – hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.
Från 1980 till 2011
I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden…
Tjernobyl och tankeförbudet
Varför man inte bygger reaktorer enligt sovjetiska designer från 1950-talet
I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan – en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 – 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen – men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa “markörer” – signalämnen i kroppen – för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.
Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 – Sverges äldra kraftreaktor i drift – med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:
6 § Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.
Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:
Visserligen står det i 6 § kärntekniklagen att bestämmelsen endast avser åtgärder som syftar till att uppföra en kärnkraftsreaktor inom landet. Av paragrafens förarbeten framgår därtill tydligt att förbudet inte riktar sig mot t.ex. tekniskt utvecklingsarbete på kärnsäkerhetsområdet. Trots detta synes paragrafens enda praktiska effekt vara att, i strid mot intentionerna vid dess införande, inkräkta på möjligheterna att fortlöpande bedriva sådant arbete (jfr prop. 1986/87:24 s. 5). Detta är mycket otillfredsställande, då forskning och tekniskt utvecklingsarbete inom kärnteknikområdet är av stor betydelse för kärnsäkerheten och kärnavfallshanteringen. Dessa frågor kommer dessutom att vara aktuella under lång tid i Sverige, varför det är mycket viktigt att det sker en kontinuerlig kompetensuppbyggnad vid de institutioner som bedriver sådan verksamhet genom bl.a. nyrekrytering av forskare och tekniker och deltagande i internationellt samarbete. Som utredningen har konstaterat hämmas emellertid sådan kompetensuppbyggnad av den utbredda misstolkningen av 6 § kärntekniklagen som råder inom landet och som alltså går ut på att all forskning inom det kärntekniska området skulle vara otillåten. Bestämmelsen har också givits den nedsättande benämningen ”tankeförbudsparagrafen”, vilket ger oönskade associationer i en demokratisk kontext.
Avvecklingslagen
1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:
Regeringen gavs rätt att när helst besluta att lägga ned reaktorer.
Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.
I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn – på samma sätt som Barsebäck – eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.
7 § När ersättningen skall bestämmas skall som särskilda förutsättningar gälla följande:
Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall ersättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.
Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i kommersiell drift.
Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.
Enligt myndighetens senaste risk- och sårbarhetsanalys väntas brist på specialister inom både kärnkraftsäkerhet och strålskyddsberedskap de närmaste åren. Många av experterna i Sverige är redan pensionerade och ersättarna är för få. I rapporten konstateras att det kommer att “ta lång tid att på nytt bygga upp den saknade kompetensen”. Att utbilda en ny specialist beräknas ta omkring 20 år.
–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.
Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.
Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat “särskild tillsyn” av Forsmark och Ringhals.
Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen – inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare – kan tycka att det är en bra situation vi har idag.
Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra
Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.
Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser…
Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.
Bättre är att informationsflödet idag är totalt anorlunda. Människor kan fortbilda sig om kärnkraft på ett sätt som är ren science fiction jämfört mot hur det fungerade på 70- och 80-talet.
Sämre är att de som arbetar med kärnkraft – och som har absolut störst kunskap om hur Svensk kärnkraft fungerar i praktiken – inte hörs eller syns. Kraftbolagen lägger munkavle på sina anställda. De får inte uttala sig i debatten, och vad värre är får de inte heller ställa upp i media med sina expertkunskaper för att hjälpa till med att förklara hur olika säkerhetsfunktioner fungerar, något som blev extra tydligt i samband med händelserna i Fukushima. Inför folkomröstningen 1980 så talade de åtminsone från hjärtat vad de tyckte…
…men idag är tystnaden total.
Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.
Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna… ställ frågor… jämför… ifrågasätt.
Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila… ring… eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.
Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.
/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP
Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls (*) Faktum är att när vi var färdiga med artikeln var Göran fortfarande ordförande. Vi skickade artikeln till Dagens Industri, som sade att de skulle köra den. Men innan den hann gå i tryck hade FmKK årsmöte. Göran valdes bort och två nya ordförande – Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg – valdes. De var inte alls glada åt den här artikeln och mailade DI, som vek sig direkt…
Av nätverket Nuclear Power Yes Please, och Göran Bryntse, f.d. ordföranden för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Publicerad på i Aftonbladet Debatt 2011-04-26
Kärnkraftsdebatten behöver långsiktighet
Det har inte undgått någon att svensk kärnkraft sett stora motgångar under de senaste åren. Mängden levererad el i förhållande till kapacitet var lägst i Europa under 2009 och 2010. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har vid flera tillfällen behövt ta kärnkraftsbolagen i örat och kräva uppsträckning, vilket efterföljts, men det är anmärkningsvärt att det skall behövas.
Grundorsaken till den svenska kärnkraftens nuvarande ställning är årtionden av kortsiktig politik och bristande kunskap och vilja hos beslutsfattare. Olyckorna vid Three Mile Island (TMI) och Tjernobyl innebar att en del märkliga och skadliga beslut togs:
En folkomröstning genomfördes där folket fick välja mellan två olika avvecklingsalternativ, fördelat på tre linjer.
I beslutet om avveckling saknades en reservplan för att hantera den situation som skulle uppstå om beslutet inte genomdrevs.
En lag som förbjöd oss att planera för nya reaktorer infördes.
En lag som tillät regeringen att utan riksdagsbeslut stänga reaktorer infördes.
Med detta kom svensk kärnkraftsindustri att sakna incitament och möjlighet för långsiktig planering. Konsekvenserna blev att produktionskapaciteten för de svenska reaktorerna dalat till historiskt låga nivåer. Säkerhetsarbetet har försvårats då industrin utarmats på kompetens. SSM konstaterar att det tar cirka 20 år att ersätta specialister inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten flaggar för att naturliga avgångar i kombination med att få valt att utbilda sig inom viktiga kompetensområden kan medföra ökade risker i framtiden. Resultatet av kärnkraftspolitiken från 1980 och framåt blev sålunda bland annat att Sverige fick sämre verktyg för att bedriva kärnteknisk verksamhet med högsta möjliga tekniska och säkerhetsmässiga standard.
Anledningen till att besluten blev sådana är bland annat:
Allmänheten har fått för lite och för dålig information om kraftformen och relaterade fenomen
Många som besitter viktig kunskap är frånvarande i den öppna debatten
Inom kärnkraftindustrin, myndigheter och forskningen finns stora kunskaper om kärnkraft. Men få, speciellt ifrån de lägre leden, vågar uttala sig i den öppna debatten trots att det är där kunskapen om hur kärnkraft fungerar i praktiken är som störst. Debatten måste utökas med dessa röster, speciellt som allmänheten vill höra vad de har att säga.
Just nu krävs att vi analyserar de enorma mängder fakta som händelserna vid Fukushima kommer att ge oss, samt kritiskt granskar den politik och den debatt som hittills förts. När vi därefter har ett faktamässigt beslutsunderlag i hand måste vi ta gemensamma och långsiktiga beslut.
Vad besluten sedan än blir så får det inte vara ytterligare ett obeslutsamt mellanting, utan något som är kristallklart och långsiktigt. Antingen stoppar vi kärnkraften med hjälp av en tidsbestämd avvecklingsplan, eller så måste vi acceptera kärnkraften som en del av vår energiförsörjning under överskådlig tid. Oavsett väg för kärnkraften skall också arbetet med att energieffektivisera och bygga ut förnybara kraftkällor fortsätta enligt bästa förmåga.
Det är viktigt att visa stor ödmjukhet inför dessa frågor och inte vara rädd för att erkänna att man kan ha haft fel. Detta budskap riktar vi till såväl kärnkraftsmotståndare som kärnkraftskramare. Debatten om kärnkraft är viktigare än åsikten om densamma.
Michael Karnerfors, civ. ing, grundare av nätverket Nuclear Power Yes Please
Göran Bryntse, tekn dr, f.d. ordf. i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Göran Bryntse är civilingenjör i teknisk fysik från LTH, och teknisk doktor i papperteknik. Han var tills den 26/3 ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen. Artikeln författade vi och satte underskrifter på 5 dagar innan det. Nya ordföranden för FmKK var inte road och stoppade vårt första försök att få artikeln utgiven i Dagens Industri.
A bit of casual reading for the Easter holidays is offered here:
There are now a few scientific articles available from the arXiv preprint server. We may put some more detailed comments on them as soon as we have had the time to look at them closer ourselves, but they may be of interest to a broader audience.
The articles are (click on the link for each article in order to reach the arXiv page, then download the article as pdf or other format from the box in the upper right corner):
19 April 2011: Measurement of airborne radioactivity from the Fukushima reactoraccident in Tokushima, Japan, by K. Fushimi, S. Nakayama, M. Sakama, Y. Sakaguchi, Institute of Socio Arts and Sciences, The University of Tokushima, Japan, Department of Radiological Science, Division of Biomedical Sciences, Institute of Health Biosciences, The University of Tokushima, Japan, and Faculty of Integrated Arts and Sciences, The University of Tokushima, Japan.
In an earlier blog post there were discussions in the comments regarding the difficulties in correctly identifying which isotopes that are found in the releases. These articles show some nice examples of pulse-height spectra from gamma spectroscopy measurements (incidentally, it is Figure 1 in all three papers). Figure 1 in the paper about analysis of rainwater in the San Franciso Bay area (page 6) clearly illustrates how difficult it can be to correctly identify relatively small peaks on a large background. The samples taken in the water pools at the Fukushima power plant have an even more complicated mix of radioactive nuclides, so this is part of the explanation to why there have been some strange reports regarding identified isotopes.
The last paper surprised me first due to the low levels of Iodine-131 detected, there was a peak value of 2.5 milli-Becquerel per cubic meter of air observed on 6 April, only slightly higher than the peak value observed in Stockholm on 30-31 March (2.15 milli-Becquerel per cubic meter, a tiny amount as explained here (in Swedish only)) and the other data are much lower, around 0.1-0.2 milli-Becquerel per cubic meter. The reason is due to the geography, Tokushima is located on the island Shikoku far to the south-west of Fukushima. Due to the dominating wind pattern, the detected radioactive nuclides have mainly traveled around the entire planet before reaching Tokushima, and therefore have much lower activity. However, the peak around 6 April is due to a temporary change in the wind pattern. Calculations from the Central Institute for Meteorology and Geodynamics (ZAMG) in Austria show examples of the wind patterns. Here is an example from 6-7 April for Iodine-131.
If anybody has any questions related to the articles, you are welcome to post them here and we will try to answer.
Kortfattat tycker jag att någon som varit med som att köra Svensk kärnkraft i botten genom dåliga politiska beslut knappast skall försöka läxa upp andra om kärnkraftspolitik.
Birgitta Dahl, du är ansvarig för att Tankeförbudslagen skapades. När du fick veta att man ville ersätta Sveriges äldsta reaktorer med nyare och säkrare varianter, skapade du en lag som gjorde det förbjudet att ens sätta på papper en tanke om vad det skulle kunna kosta, eller hur en sådan reaktor kunde se ut.
Det hela slutade med att dina partikamrater kröp till korset 20 år senare och med skammens rodnad på kinderna erkände att den lag du skapat hade skadat Sveriges kärnkraftssäkerhet, och dessutom var minst sagt tveksam ur ett demokratiskt perspektiv.
Sossarna hade 25 år på sig att genomföra nedläggningen av Svensk kärnkraft genom att ordna ersättare. De misslyckades. Nu försöker en av huvudingenjörerna bakom det misslyckandet att läxa upp andra om kärnkraftspolitik med samma typ av trams-argument som de förstörde den svenska kärnkraften med…
Tja… vad sägs om att du börjar med att ta dina egna ord till hjärtat? Föregå med gott exempel genom att släppa den trygga, men unkna snuttefilt som är ditt kärnkraftsmotstånd. Våga se bortom en över 30 år gammal åsikt.
Vi har i Sverige sedan 2002 Hållbar Utveckling inskriven i grundlagen. Definitionen av Hållbar Utveckling beskrivs i Brundtlandkommissionens rapport Our Common Future. Läs speciellt kapitel 2, stycke 12.
Enligt den definitionen är avveckling av kärnkraft helt oförenligt med Hållbar Utveckling.
Hållbar Utveckling handlar bland annat om resurshushållning. Du företräder en politk som vill att uran, thorium och använt kärnbränsle skall vara skräp och oönskade restprodukter som inte duger till annat än att döda andra människor i krig med. Dessutom låser du fast oss vid en avfallslösning som måste hålla i 100 000 år, d.v.s. 3 000 generationer.
Med vidareutvecklad kärnkraft blir istället uranet, thoriumet och – framför allt – vårt använda kärnbränsle istället en energitillgång utan dess like, som i ett slag hjälper till att avlasta den enorma press vi sätter på klimatet, miljön och våra globala resurser. Dessutom kan vi med vidareutvecklad kärnkraft förinta DU-vapen och atomvapen precis som redan idag sker till viss skala. Dessutom kapar vi avfallslösningen från 100 000 år / 3 000 generationer, till 500 år / 15 generationer.
När man kan förvandla skräp och vapen till energiproduktion i människans tjänst, samtidigt som man besparar tusentals generationer att sitta barnvakt åt våra atomsopor, så är det omöjligt att säga nej till det, speciellt om man åberopar Hållbar Utveckling.
Lena Sommestad, före detta miljöminister… om du vill åberopa Hållbar Utveckling som argument för din föreslagna politik, se då till att du först har förstått innebörden av det du säger… för ditt eget argument tvingar dig att göra motsatt det du föreslår.
…eftersom du inte törs stå för dina ord eller tro på dem, varför skall jag tro på dem? Om du ärligt anser att kärnkraften är en tickande bomb, varför begär du inte snabbstopp nu?
Ett mer lämpligt svar till dig – eftersom du kör på skrämselspåret – hittar du här: Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna. Det är addresserat till Per Bolund, men eftersom din argumentation är densamma så kan du också känna dig träffad.
Sammanfattning: du har två alternativ…
Antingen begär du snabbstopp direkt…. nu… idag. Lägg motionen omgående att svensk kärnkraft måste snabbstoppas inom en månad.
Eller så tar du ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats, med garantier och hårt förbundet personligt ansvar.
Gör du inget av detta skall du lämna kärnkraften ifred och istället ge den ditt fulla stöd så att den kan fungera bra.
Av Michael Karnerfors, publicerad på SVT Debatt, 2011-04-18
Rubriken är annorlunda där för att SVT Debatt satte en annan rubrik än den jag valde.
Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund skriver på SVT Debatt att vi har goda förutsättningar att avveckla kärnkraften. Han understödjer sitt resonemang med samma argument som vi hörde 1980. Men den här gången går jag inte på det, tomma löften räcker inte. Det skriver Michael Karnerfors, Medgrundare av nätverket Nuclear Power Yes Please.
Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund frågar på SVT Debatt: ”Vad krävs då för att det ska vara möjligt att stänga svensk kärnkraft? De svenska kärnkraftsförespråkarna har ett ansvar att leverera ett svar i debatten: Vilka förutsättningar krävs egentligen för att det ska vara aktuellt att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige?”
Per Bolund, svaret du efterfrågar är enkelt:
– Det krävs att ni som inte vill ha kärnkraften tar bort de fossila bränslena först, för de dödar oss.
– Det krävs att ni tar ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats.
– Det krävs att ni visar att ni tror på det ni säger, och inte bara kommer med tom skrämselretorik.
Sista punkten är den som avslöjar falskheten bakom din artikel Per Bolund. Precis som när du i riksdagen gjorde dina anföranden inför kärnkraftsbeslutet 17 juni 2010, går denna artikel ut på att skrämmas. Ditt budskap till läsarna och svenska folket är ”Var rädd och känn skräck för kärnkraft”. Du använder dig av skrämselpropaganda.
Samtidigt säger du ändå inte ”Lägg ned all kärnkraft idag”. Du försöker påstå att kärnkraften är skrämmande och oacceptabel, men – för att parafrasera Tage Danielsson – bara nästan(!) oacceptabel, det är det som är det konstiga. Efter alla skräckhistorier du framför vågar du ändå inte framföra kravet att kärnkraften skall läggas ned idag.
Riksdagsledamoten Cecilie Ternfjord-Toftby (m) satte fingret på denna hyckleriets motsättning när hon 17 juni frågade dig:
”Om Miljöpartiet verkligen tycker att kärnkraften är ett potentiellt katastrofscenario tycker jag att ert argument om att avveckla kärnkraften successivt är oansvarigt, ansvarslöst och extremt cyniskt. Eller är det så att er argumentation i dag bara är ren retorik?”
Om du verkligen hade trott på dina ord hade du krävt ett snabbstopp nu, i denna sekund. Men det gör du inte. Alltså är du inte ens själv övertygad att dina egna ord bär vikt. Du vill bara utnyttja dessa falska påståenden för att sprida skräck och genom rädsla få svenskarna att anpassa sig till er politiska linje om kärnkraften. Eftersom inte du tror på orden tänker inte heller jag tro på dem. Varför skulle jag göra det när du själv inte har övertygelse nog att faktiskt agera efter dem?
Att orden faktiskt är falska bekräftas dessutom av fakta, när vi gemensamt ser vad dessa påståendevis ”fruktansvärda” olyckor faktiskt (inte) har ställt till med. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har hittills dödat färre människor än vad som dör i trafikolyckor i världen under en helt vanlig dag. Vad som är än värre är att under samma dag dör tio gånger så många människor av luftföroreningar, främst orsakade av fossila bränslen. I Sverige allena dör 5 000 människor per år en för tidig död på grund av fossil bränslanvändning. Inte ens FNs mest pessimistiska prognoser över Tjernobyl kommer upp i de siffrorna totalt räknat.
Ändå vill du, Per Bolund, och ditt parti att allt eventuellt överskott vi får i energiproduktionen skall användas för att lägga ned kärnkraft; inte för ersätta de 200 TWh fossila bränslen Sverige fortfarande använder varje år; inte för att sälja el till våra grannländer Tyskland, Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen, vars energiproduktion är 80 till 100% beroende av fossila bränslen. Du och andra kärnkraftsmotståndare tycker att överskottet i den svenska energiproduktionen enbart skall läggas på att jaga bort Sveriges koldioxidsnålaste och renaste kraftkälla, kärnkraften.
År 1980 blev vi i Sverige lovade av landets kärnkraftsmotståndare att till år 2010 skulle de fossila bränslena och kärnkraften vara borta, detta dessutom utan att de orörda älvarna byggdes ut. Vi vet idag att det var ett tomt löfte. Kärnkraften finns kvar. De fossila bränslena utgör fortfarande 1/3 av tillförseln till den svenska energibalansen. Påståendena om att det är lätt att avskaffa det fossila och kärnkraften uppfylldes inte.
Nu försöker ni, Per Bolund, dina partikamrater och andra kärnkraftsmotståndare, att dra samma vals igen. ”Det går att”, ”vi har potential att”, vi kan ”utan problem” stänga ned kärnkraften. Samma ord som vi hörde då. Samma löften. Och samma avsaknad av garantier.
Den här gången går jag inte på det. Per Bolund, du och alla kärnkraftsmotståndare måste visa att ni tror på det ni säger och att ni håller det ni lovar. Den här gången räcker det inte med tomma löften. Prognoser är inte gott nog. Skräckhistorier är inte tillräckligt.
Vill ni – du Per Bolund, Miljöpartiet och andra kärnkraftsmotståndare – lägga ned Sveriges renaste och säkraste kraftkälla krävs följande förutsättningar. Antingen…
– Krav på totalt snabbstopp nu. Ni lägger snarast en motion att alla Sveriges tio reaktorer skall vara nedstängda inom en månad.
…eller…
– Ett helt fossilfritt Sverige. – Att ersättare för kärnkraften finns på plats och är i drift. – Personligt ansvar av alla som krävt och tagit besluten.
Dessa är förutsättningarna som krävs. Tänker ni inte ställa upp på dessa krav stänger ni inte en enda reaktor i det här landet, utan ger kärnkraften ert fulla stöd och arbetar för att den skall fungera väl. Detta är valet ni har att göra och ansvaret ni har att ta för era krav, annars är era ord tomma och inget värda.
Ok, now it is official: Germany has gone batshit crazy.
Power firms should invest massively in coal and gas-fired power technology and renewable energy sources, Harry Voigtsberger, economy minister of Germany’s most populous state North Rhine Westphalia, said in the Financial Times Deutschland.
The original article can be read here (in german).
In a document from Friday’s meeting obtained by Reuters, Merkel and her ministers laid out a six-point plan that includes a 5 billion-euro credit programme to support renewables.
It will also require building new gas and coal plants, Merkel said. “Gas and coal power plants were discussed… an accelerated exit from nuclear energy will lead to replacement power stations,” she said.
Why? So they can get rid of nuclear power…
This is about as stupid an idea as to say that in order to prevent paper cuts to your finger you should cut off your arms!
Sure… you achieve what you aimed for… but did you really concider the side effects before you took a knife and started carving?
Just a short update for today. The number 2 turbine building basement is filling up with water as quickly as TEPCO is pumping it out. No word is said about how the similar work in number 1 and 3 is proceeding. Temperatures are on a downwards trend in all reactors. Pressure in the number 1 pressure vessel continues to climb slowly, containment pressures are stable. Not much new happening on that front.
The Japanese Nuclear Society has reported that their analysis shows that parts of the fuel of all 3 reactors has melted and dropped down to the bottom of the vessels. Small parts of molten fuel has according to their analysis dropped from the rods, solidified when hitting the water and then sunk to the bottom forming small grains. The grains are easily cooled since they have large surface area to volume ratio and they don’t form a geometry that is prone to re-criticality.
They also state it is unlikely that there is a large amount of molten fuel at the bottom due to the low temperature readings in the bottom head. Nothing really surprising there either and I pointed it out some time ago. None of this is really surprising.
Zeolite containing sandbags have been put outside the water intake for the number 2 reactors. Zeolite is a porous material that readily adsorbs different molecules (adsorbption is the process of molecules sticking to the surface layers of a material, as opposed to absorption that means its sucked into the material itself). It was used to clean contaminated water within the TMI power planet after the meltdown there.
TEPCO has ordered storage tanks from the US to use to store radioactive water in. IMO I think TEPCO is trying to do perfect when perhaps they should think about doing things adequate. It seems like the volume of water is so large that temporary solutions, like erecting temporary pools, should be considered. But then again it is always easy to be an armchair quarterback on opposite side of the Eurasian continent (other seems to share my general idea though). I haven’t seen any new published analysis of the radionuclide content of the water in the number 2 basement, it would be interesting to see what it contains. The dose rates from the water should be going down due to the I-131 decay. Over 95% of the I-131 has decayed now.
Nitrogen injection into the number 1 containment continues, but pressure in the containment has stabilized. Meaning there must be a leakage somewhere. The leakage can’t be very large however.
Gamma dose rates are measured daily in all 47 prefectures. The values tend to decrease over time. For Fukushima, on 13 April a dose rate of 2.0 µSv/h was reported. In the Ibaraki prefecture, a gamma dose rate of 0.14 µSv/h was reported. The gamma dose rates in all other prefectures were below 0.1 µSv/h.
Dose rates are also reported specifically for the Eastern part of the Fukushima prefecture, for distances beyond 30 km from Fukushima-Daiichi. On 13 April, the values in this area ranged from 0.2 to 26 µSv/h.
In addition to the 7 measurements referred to in yesterday’s brief, (note- these measurements were made at distances of 25 km and 33 km not 32 km and 62 km as reported), 13 more measurements were made on 12 April at distances of 25 to 33 km, West and Northwest from the Fukushima Nuclear Power Plant by the IAEA team. At these locations, the dose rates ranged from 0.5 to 16.5 µSv/h. At the same locations, results of beta-gamma contamination measurements ranged from 0.05 to 2.1 Megabecquerel/m2.
Analytical results related to food contamination were reported by the Japanese Ministry of Health, Labour and Welfare on 13 April that covered a total of 98 samples taken on 4 and 11 to 13 April. Analytical results for 76 of the samples of various vegetables, pork, seafood and unprocessed raw milk in nine prefectures (Chiba, Fukushima, Gunma, Ibaraki, Kanagawa, Miyagi, Niigata, Saitama and Yamagata) indicated that I-131, Cs-134 and/or Cs-137 were either not detected or were below the regulation values set by the Japanese authorities. In Fukushima prefecture on 11 April, twenty samples of various vegetables were above the regulation values set by the Japanese authorities for Cs-134/Cs-137, and one sample of seafood (sand lance) and one sample of spinach were above the regulation values set by the Japanese authorities for both I-131 and Cs-134/Cs-137.
One of the frustrating parts about being a proponent of nuclear power is when people rag at you for showing them facts that nuclear accidents aren’t that big a deal. After all… “everyone knows” that a nuclear accident is a catastrophe unlike all others and that a “meltdown” means instant death to thousands of people, cancer to millions and huge tracts of land made uninhabitable for centuries… as told by various groups out there.
So when you point out to them that the TMI meltdown had zero casualties, that the Fukushima triple meltdown and explosion/fire in a fuel pool is presently holding the zero and that the prognosis is slowly starting to look hopeful, and that the current death toll from Chernobyl correspond to the number of people killed in US motor vehicle accidents in one day, people tend to take great offense at you questioning the supposed “truth” about nuclear power. I have been called quite a few unflattering things for this heinous crime of not being upset about nuclear accidents and – even more blasphemous – trying to calm other people about them as well.
Therefore it was with a great sense of recognition I read Lewis Page’s piece “Mummy, mummy, there’s a nuclear monster!” in “The Register today. I won’t steal his glory but I will point out two core pieces and quote them:
This is the problem that everyone faces, who describes nuclear incidents as they really are – that is: insignificant. You are accused of being heartless, of failing to care about or empathise with people who are terribly frightened. You have committed the same sin as bracingly telling a toddler that there is no monster under his bed and that he should go back to sleep.
Part of the problem here is that in the case of nuclear dangers it is rather as though the toddler had a mentally troubled aunt or uncle who, in addition to telling the kid fairytales at story time, insists that the monsters in the stories are real.
The people in charge of story time here are the media, and like many of us finding ourselves troubled by bizarro in-laws, the media fails – seldom really even tries, often enough – to prevent the mad aunt telling the kids rubbish.
[….]
Some of us at least are getting a bit sick of the idea that you simply aren’t allowed to tell frightened people quite bluntly to act their age – and we’re getting more than just a bit sick of irrational or unscrupulous fairytale-spinners making them frightened in the first place.
That is pretty much it: you are considered a villain for telling people “Oh stop whining you baby, it’s just a nuclear accident!”. You’re being painted as an arsehole for not playing along with paranoia and prejudice. They are calling you foul names and questioning your moral character for trying to make people less scared.
It’s one of those things that makes me want to bang my head against the desk and tell people to go overdose on their stress- and angst-hormones if they are so much in love with them. It feels like getting yelled at by a drunk relative for taking his/her bottle away. Why would I bother?
Well… I must, because it’s the right thing to do. If I didn’t, then I’d be an arsehole for real, wouldn’t I? If I firmly believe that someone is wrong in their actions and beliefs, and that they are hurting because of these beliefs, would you suggest I play along? Or should do as I would to the same human being if they had been 25-75 years years younger, by telling them that there is no monster waiting to eat their toes?
The worst part is – of course – that some people have a very strong self-interest in keeping others scared of the nuclear monster under the bed. Let me show you another example…
With “information” like that, is it any wonder that people are frightened? Those who made that video are the ones that should be called heartless, for using and abusing people’s fears simply to advance their position and get more influence.
But good news are no news. It’s easier to sell a story of Doom & Destruction than telling people that things are actually not very bad at all. You’re considered the weird one for not being a paranoid alarmist professing the impending end of life as we know it.
Facts… keep speaking the facts… that’s how you eradicate fear, prejudice and misconceptions. I have so far not met a single person who have learned the facts about nuclear power and who has since remained genuinely scared of it! Keep pushing the facts…
Let me close up this post with a video of a fellow swede that has opened up many people’s eyes and minds by showing the cold hard facts in a very funny and interesting manner: Hans Rosling. Enjoy… I did. 🙂
Världens kärnkraftsmotståndare har kastat sig över olyckan i Fukushima med ohöljd frenesi. Innan man ens lyckats få hejd på olyckan och börjat samla in fakta eller göra analyser börjar ropen skalla på avveckling. Miljöpartiets Maria Wetterstrand och Lise Nordin säger i Dagens Nyheter 2011-04-08 “Det är hög tid att även den svenska regeringen drar några slutsatser för den svenska energipolitiken”. Att dra förhastade slutsatser och komma med ogenomtänkta beslut är det som sänkt svensk kärnkraft. Och nu vill Miljöpartiet begå samma misstag igen.
Skillnaden mellan en kärnkraftsmotståndare och någon som arbetar med eller förespråkar kärnkraft är att för motståndaren är Fukushima slutet på diskussionen, medan för arbetaren och förespråkaren så är det början. Miljöpartiet vill redan nu, innan olyckan i Japan ens är till ända, kasta fram politiska beslut om kärnkraften i Sverige. Detta är inte bara förhastat, det är farligt. Det var exakt den typen av beslut som efter händelserna på Three Mile Island och i Tjernobyl gjort att svensk kärnkraft nu fungerar sämst i Europa.
Nordin och Wetterstrand säger att man “utan problem” kan stänga två reaktorer under mandatperioden. Inte en enda villaägare som nu svär över elräkningen efter att en (1) reaktor krånglade i vintras håller med om det. De ser att förslaget inte är “utan problem”.
I vintras gick den svenska effektreserven och importen för fullt för att täcka upp bortfallet av reaktorn. Smutsig olja och gas ökade i ett slag de svenska utsläppen av koldioxid med upp till 40 000% per kiloWatt-timme. Det är inte “utan problem”.
Ända sedan 1970-talet har vi i Sverige lyssnat på vackra löften ifrån politiker som Wetterstrand och Nordin; politiker som lovar stort i energifrågan men levererar lite. För 30 år sedan hette det att till 2010 kommer det förnybara att kunna ersätta kärnkraften och det fossila. Vi vet att det inte blev så. Men ingen av de politiker som tog detta verklighetsfrånvända beslut finns idag kvar att utkräva ansvar ifrån.
Nu säger det avgående språkröret Maria Wetterstrand att det “utan problem” går att stänga fler reaktorer, trots att den sortens löften havererat svensk kärnkraftsindustri. Det kan hon göra, för hon vet att inte ens under denna mandatperiod kommer hon att behöva ta ansvar för vad som händer om beslutet är dåligt.
Vi säger att det räcker nu. “Prognoser” är inte gott nog. “Potential” är inte gott nog. Att politiker i en debattartikel påstår att nedstänging är “utan problem” är inte gott nog.
Maria Wetterstrand och Lise Nordin, om ni vill stänga svensk kärnkraft kräver vi att ni tar personligt och fullt ansvar för att ersättare kommer på plats. Era vackra ord ger oss inte en enda kiloWatt-timme. Kraftverk är vad som ger oss energi, inget annat. Först när ni har sett till att dessa finns på plats och är i produktion är det tillfälle att kräva nedstängning av reaktorer i Sverige, inte en sekund tidigare.
Tvåhundra TWh fossil energi går in i den Svenska energibalansen varje år, energi som årligen dödar ca 5 000 svenskar och orsakar miljardkostnader i sjuk- och hälsovård. Det påstådda energiöverskottet på 23 TWh som Maria Wetterstrand och Lise Nordin utlovar kommer att lämna 90% av det fossila kvar. Trots detta vill de istället stänga ren svensk kärnkraft. Det är inte “utan problem”.
för det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please
Michael Karnerfors, civ. ing, Lund
Johan Kihlberg, fysikstuderande, Stanford
Mattias Lantz, forskare i fysik, Uppsala universitet
Johan Kreuger, ekonomistuderande, Handelshögskolan i Stockholm
Nils Rudqvist, doktorand i strålningsfysik, Göteborgs universitet
Klas Färd, Elektroingenjör Stockholm
(Notera: nedanstående kan innehålla spår av ironi 😉 )
Efter den stora jordbävningen och tsunamin i Japan så har vi sett hur oerhört känsliga vissa energislag är när katastrofen sker. Återigen har både fossil energi och vattenkraft skördat åtskilliga liv och orsakat stor skada både omedelbart och långsiktigt.
Fujinuma dammen i Fukushima brast under jordbävningen och den efterföljande flodvågen dödade minst 4 personer. I Chiba exploderade och brann Cosmo Oils raffinaderi obehindrat i 10 dagar. Hur många liv som gick förlorade i den inledande explosionen är okänt och vilka långsiktiga effekter på hälsa och miljö den stora branden och dess giftiga utsläpp kommer få vet ingen ännu, men helt klart är konsekvenserna stora och utsläppen har vid det här laget spritts över hela norra halvklotet.
Göteborg nästa? (Bildkälla: Twitter @odessey)
Dessa händelser manar till eftertanke. Hur intelligent är det egentligen att ha samhällen som Boden, Luleå och Umeå utefter fördämda älvar? Vill vi verkligen ha ett raffinaderi ett stenkast från Göteborgs centrum? Mitt svar är nej! Vi måste omedelbart avveckla vattenkraften, till en början de dammar som är ett direkt hot mot svenska städer. Vad många vattenkraftsförespråkare försöker dölja för allmänheten är att utsläppen från detta kraftslag tenderar att följa vattendragen ut i havet och spridas till jordens alla hav. Avsevärda delar av utsläppen dunstar dessutom och sprids med moln över hela jordens yta, stora landarealer drabbas årligen av dessa nedfall, ibland med katastrofala följder. Förra veckans monsunregn i Thailand är ett skrämmande exempel.
Dessutom måste Preems raffinaderi med omedelbar verkan läggas ner. Tror någon på allvar att Preem kommer ta ansvar om raffinaderiet exploderar och Göteborgs stad blir obeboelig för oöverskådlig framtid med cancerepidemier och andra sjukdomar som följd?
Med kärnenergi och andra moderna hållbara energikällor kan vi med lätthet ersätta vattenkraften och oljan. Det är dags att vi tar itu med det nu, innan katastrofen är ett faktum! Ska vi låta olje- och vattenkraftslobbyn stå oemotsagd med sina lakejer inom Miljöpartiet när de propagerar mot de betydligt säkrare energikällorna som kärnkraft? Ska vi låta dom lägga ner säker energiproduktion för att kunna klämma några år till ur gamla förfallna dammar och petrokemiska anläggningar som kan haverera när som helst? Vill vi verkligen förlita oss på över 100 år gammal farlig och föråldrad teknik när det finns säkra och miljövänliga alternativ? Banqiao-katastrofen visade oss redan för över 35 år sedan att vattenkraften aldrig kan vara en säker källa till energi. Trots detta har Sverige ännu inte dragit några slutsatser av denna ofattbara katastrof där vi fortfarande inte vet det totala antalet offer, vi vet bara att det rör sig om hundratusentals oskyldiga som fick sätta livet till på grund av energigirigheten och likgiltigheten hos ett fåtal styrande.
När ska vi lära oss historiens läxor? Vattenkraft och olja är föråldrade kraftslag som tillhör en era som vi måste lämna bakom oss innan vi ser fler människoliv gå till spillo.
Damm-katastrofer är åtminstone vackra efteråt... dock dog 356 människor av detta. (Klicka för bildkälla)14 Comments
Därför samarbetar vi kärnkraftskramare med motståndarna
Published by Michael on April 26, 2011Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse – nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen – författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.
Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?
Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.
För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt “vinner”. I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet… men vad som än händer får det inte bli oavgjort.
Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.
Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen…
Tips: se gärna Sigfrid Leijonhufvud’s föredrag tillsammans med den här artikeln, ifrån SVT Play – Energiförsörjningens risker, spola till 1 tim 09 min.
Återblick
Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.
Rädda älvarna
På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.
“Atomkraft? Nej Tack”
Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte “dagtinga med sitt samvete” och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.
Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för “svek” (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.
Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen…
“Det som hände i Harrisburg”
28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.
In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 – nedläggning när alternativ finns – hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.
Från 1980 till 2011
I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden…
Tjernobyl och tankeförbudet
Frågan vaknade kortvarigt till liv 26 april 1986 då det hände precis som kärnkraftsexperterna anat skulle hända: en reaktor av RBMK-typ exploderade i Ukraina, dåvarande Sovjetunionen. Detta var väntat eftersom RBMK-designen var ökänt farlig. Två veckor innan olyckan försökte en anställd på Vattenfall få publicerat en artikel i DN om att risken för en större olycka i denna typ av reaktorer var 1 på 3 (tidpunkt 59 min, 03 sek). Artikeln refuserades…
I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan – en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 – 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen – men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa “markörer” – signalämnen i kroppen – för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.
I Sverige rådde Becquerel-hysteri i flera år och vissa illa genomtänkta åtgärder genomfördes, som att man slaktade och kasserade onödigt många renar. Dock har man inte – trots diverse oseriösa figurers idoga försök – kunnat påvisa att vi fick några hälsoeffekter i Sverige.
Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 – Sverges äldra kraftreaktor i drift – med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:
Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:
Avvecklingslagen
1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:
Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.
I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn – på samma sätt som Barsebäck – eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.
Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.
Och som inte det var nog har dessutom Strålsäkerhetsmyndigheten varnat för att vi riskerar få en brist på kunnig personal inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten säger att det tar upp till 20 år att ersätta experter inom dessa områden.
–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.
Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.
Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat “särskild tillsyn” av Forsmark och Ringhals.
Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen – inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare – kan tycka att det är en bra situation vi har idag.
Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra
Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.
Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser…
Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.
…men idag är tystnaden total.
Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.
Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna… ställ frågor… jämför… ifrågasätt.
Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila… ring… eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.
Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.
/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP
Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls
29 Comments