Category Archives: In the media

Därför har långsiktig planering saknats i svensk kärnkraft - vad SVT undlät att nämna

Av Michael Karnerfors, 2001-01-04

4 januari 2010 visade SVT 2 programmet "Kärnkraftsfiaskot" av Jan Nylander om den svenska kärnkraftens två förlorade år 2009-2010. Programmet var välresearchat och korrekt i de sakuppgifter som presenterades. Dock måste konstateras att Jan Nylander grovt vinklade programmet i syfte att skapa upprördhet mot bolagen, och inte förrän i sista ordet, sekunden innan eftertexterna rullade, nämndes varför svensk kärnkraft under 2009 hade sämst leveranskapacitet i Europa: energipolitiken.

Detta är var vad SVT och Jan Nylander inte berättade för dig...

Som jag nämnt tidigare blir det ibland lite Monty Python över kärnkraftsdebatten. Den här gången är det Jan Nylander på SVT med programmet "Kärnkraftsfiaskot" som gör en klockren immitation av John Cleese i "Life of Brian", när han menar att förutom den smällkalla vintern, djup ekonomisk kris, dåliga energipolitiska beslut, lågt vattenstånd i magasinen, felaktiga val av elkunderna, och att bolagen gjort en brakförlust på de krånglande kärnkraftsverken så är det enbart bolagens fel att din elräkning blev hög under tidigt 2010.


Well alright, fair enough. But apart from the...
(Video provided kind courtesy of Monty Python)

Continue reading Därför har långsiktig planering saknats i svensk kärnkraft - vad SVT undlät att nämna

Fråga rätt - få alltid det svar du vill ha

Av Michael Karnerfors, 2010-12-09, publiceradTeknikdebatt.se

Linda Magnusson, VD på vindkraftsbolaget O2, påstår att "Riksdagsledamöter väljer bort kärnkraftsel". Det hon visar upp är ett lysande exempel på hur man genom att utforma en fråga rätt alltid kan få det svar man vill ha. Frågan är varför hon söker strid med kärnkraften när den inte söker strid med henne. All ren energi behövs ju!

Linda Magnusson, O2, hackar på kärnkaften (bildkälla: O2)
Linda Magnusson, O2, hackar på kärnkaften (bildkälla: O2)

Vi har tidigare skrivit om hur man genom att utforma en opinionsundersökning på rätt sätt kan få exakt det svar man vill ha. Syftet är att sedan kunna påstå att en viss grupp människor tycker som en själv och därmed skapa bilden av att man står för en populär åsikt, alternativt att människor i auktoritet delar åsikten. Artikeln finns på vår blog under titeln "How to get professionals to agree with your opinion". Linda Magnusson presenterar i sin artikel på teknikdebatt.se "Riksdagsledamöter väljer bort kärnkraftsel" ett lysande exempel på just detta; en noggrant utformad undersökning, följt av ett påstående att de undersökta människorna tycker som hon.

Låt oss kritiskt granska undersökningen för att se hur det gick till.  

Frågan som O2 ställde var: "Vilken energikälla skulle du allra helst önska att den elektricitet som du köper kommer ifrån?". Alternativen som gavs var: 

  • Vindkraft 
  • Vattenkraft 
  • Solkraft 
  • Kärnkraft  
  • Biokraft 
  • Kolkraft 
  • Gaskraft 
  • Tveksam/vet ej/vill ej svara

Den observante läsaren ser genast tricket. För det första ges svaranden enbart möjlighet att ange ett enda alternativ, vilket betyder att svaranden kan inte säga att denne föredrar eller accepterar flera alternativ i sin energi-mix. För det andra uppmanas svaranden indirekt att bortse ifrån faktiska omständigheter - som praktiska begränsningar, pris, tillgänglighet, utbyggnadsförbud, miljöpåverkan, välfärd, etc - utan svaranden skall istället att svara efter sitt önsketänkande. Följdriktligen kan man redan nu ana att undersökningen ger ett grovhugget och förenklat svar.

Läser man sedan kommentarerna till svaren visar det sig tydligt att flertalet ledamöter inte är nöjda med hur frågan har ställts. Exempel: 

  • Ewa Thalén Finné (m), svarade "Solkraft", men kommenterade: "Jag tror ytterst på en mix av energislag. Har vi/jag fler olika energislag i min energimix minskar sårbarheten. Jag förordar vattenkraft, vindkraft,  solkraft, kärnkraft och biokraft." 
  • Jacob Johnson (v), svarade "Tveksam/vet ej/vill ej svara", kommenterade: "går inte att välja endast ett alternativ". 
  • Katarina Köhler (s), "Tveksam/vet ej/vill ej svara", "Det behövs kombinationer. Räcker inte med ett energislag."
  • Jan-Evert Rådhström (m), svarade "Solkraft", "Men det är inte det samma som det jag anser mest realistiskt".

O2 har alltså på flit begränsat möjligheterna att ge ett uttömmande svar. Kommentarerna ignorerar Linda Magnusson glatt i sin artikel utan fokuserar bara på det hon vill skall framgå, så dessa fördjupande uttalanden kommer läsaren inte att se förrän denne laddat hem undersökningen och lusläst den. Hur många av er som läste rubriken "riksdagsledamöterna väljer bort kärnkraftsel" kom så långt? Mm hm... tänkte väl det.

Med detta är utgången så gott som garanterad: ledamöterna kommer att svara något av de förnybara energislagen. Även jag - som kärnkraftsvän - hade gjort det; jag hade svarat "vattenkraft", för som kraftkälla sett utklassar den det mesta på alla objektiva mätpunkter, och tävlar egentligen bara med kärnkraften i gott helhetsbetyg.

Linda Magnusson har inte ljugit för oss. Inte direkt i alla fall. Rent faktamässigt har hon presenterat helt korrekta uppgifter, och hon har öppet presenterat hur O2 kom fram till sitt resultat. Likväl är det ändå frågan om en grovt missvisande undersökning, och tillika artikel.

Är det sant, som Linda Magnusson säger, att "riksdagsledamöterna väljer bort kärnkraftsel"? Ja... men svaret är enbart giltigt i O2's undersökning. Påståendet gäller bara under förutsättningar som O2 har angivit när de ställer frågan. Men det får du inte veta förrän du läst hela artikeln, laddat hem undersökningen och kritiskt granskat den.

Hur mycket svaren kan skilja beroende på hur man ställer frågan kan snabbt visas genom att jämföra med andra undersökningar. SIFO gjorde exempelvis en undersökning där man frågade "På det stora hela, vilket energislag tror Du sammantaget är bäst för både jobben och klimatet?". Då svarade majoriteten - 26% -  "kärnkraft"; vindkraft kom som god tvåa på 21%. (Källa: SVT, DN) Liknande, när Novus Opinion frågade vad svenskar tycker om kärnkraftsbeslutet som togs 17 juni i år - att nya reaktorer skall få byggas där det idag finns kärnkraftverk - så stöder hela 60% av svenskarna det beslutet. Man jämförde också mot partisympatier och fann att av kärnkraftshatarna (mp)s anhängare stödde 3 av 10 beslutet. När United Minds frågade samma sak sade hela 40% av miljöpartisterna (45% om man inte räknar de som sade "vet inte/vill inte svara") att de föredrog det nya kärnkraftsbeslutet jämfört mot att ta tillbaks tillståndsförbudet.

Därmed visat att beroende på hur man ställer frågan kan man få exakt det svar man vill ha. Och genom att välja vilka delar av undersökningen man fokuserar på när man skriver sin press-release eller debattartikel, så kan man i praktiken fritt välja vilken bild man presenterar. Och detta är exakt vad Linda Magnusson och O2 har gjort.

Som kärnkraftsvän kan jag bara roat konstatera att Linda Magnusson och O2 - försäljare av vind-el - tydligen finner det nödvändigt att marknadsföra sig genom att använda den här metoden, bara för att kunna hävda att deras produkt är populär. Detta samtidigt som de pekar finger åt kärnkraften och försöker få den att framstå som oönskad. Beteendet är inte  helt olikt det jag ser händer på min 11-åriga dotters skolgård när barnen försöker göra sig själv högsta hönset på andras bekostnad.

Frågan är varför. Kärnkraften har aldrig sagt att vindkraften inte skall få vara med i den rena energimixen. Fortfarande går 200 TWh fossil energi in i den svenska energibalansen varje år. Det är 3 gånger mer än ett normalår för vattenkraften; dito för kärnkraften; och mer än 50 gånger så mycket som den svenska vindkraften producerar i år, trots den explosiva expansion som har skett de senaste åren. Det är inte så att det saknas utrymme för att ersätta fossil bränsle-använding med ren el.

Svensk kärnkraft har tillsammans med förnybar energi redan minskat vårt oljeberoende mycket. Så sent som på 60- och tidigt 70-tal låg svavelröken tät över storstäderna där man brände olja för uppvärmning. Idag är det få som minns det. Kärnkraft och förnybart har tillsammans gjort den svenska energimixen till en av de renaste i världen. Världsnaturfonden WWF konstaterar exempelvis - ytterst motvilligt - att svensk el är 10 gånger renare per kWh jämfört mot el producerad i Tyskland.

Med detta i åtanke är Linda Magnusson och O2 ute i ogjort väder. Kärnkraften har inget otalt med vindkraften och söker inte strid. Så varför gör vindkraftsförespråkarna det?

/Michael Karnerfors, grundare av det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please

Say Yes To Fourth Generation Nuclear Power

By Michael Karnerfors, previsouly published at Currents, the Swedish-American Chambers of Commerse magazine

Today’s policies on nuclear energy dictate that we shall put fuel that is unspent – 95 percent of it – in an expensive hole in the ground. There are better ways. Fourth generation nuclear power helps save us from our own foolish plans.

Picture this…

You are on a family car trip. You need gas, so you stop at a station and fill up twenty gallons of fuel in your car. You drive ten-fifteen miles down the road, using up one third of a gallon of gas, and then you stop. To the puzzlement of your family you siphon all of the unused gas out of the tank. Two thirds of a gallon you pour out on the road and set fire to. The remaining nineteen gallons you give back to a gas station. Your family asks you: “Why are you doing that?!”. You reply to them: “Oh that gas will be sent back to the oil well and put it into the ground again, not to be used”

By now your family will call for an ambulance and have you committed on grounds of insanity, because such behavior is without doubt utterly ludicrous.

But what if I told you that this is how most counties in the world are managing their stock of nuclear fuel, including the US?

In the middle 1980’s most of the nuclear power plants that are in operation in the world today had been built. They are of the so called second generation nuclear power. After thirty years in operation the results from these plants are quite excellent. Apart from Three Mile Island (TMI) accident – which incidentally didn’t hurt anyone – none of the pressure and boiler water reactors of West or East Asia have had a major accident. They are sturdy and reliable designs.

They do have a few drawbacks though:

  • Only 5 percent of the energy in the fuel is extracted.
  • Of the energy extracted from the fuel, two thirds is washed away as waste heat.
  • When the fuel is taken out from the reactor, it is highly radioactive, necessitating storing it for 100,000 to 1 million years while it decays.

Today tens of thousands of tons of spent nuclear fuel are sitting in casks or storage pools around the world, waiting for us to come up with a solution for it. For countries that do not allow reprocessing, there has only been one solution seriously proposed so far: deep geological repositories. You build caves deep into stable bedrock, and stuff the nuclear fuel there. Seen from a safety perspective that is a good idea because we know from the natural nuclear reactor site in Oklo, Gabon, Africa, that such repositories are extremely safe. A geological repository will keep spent nuclear fuel locked inside for literally billions of years. The only major worry is human intrusion.

Seen from a resource and sustainable development standpoint though, this is an awful(!) idea. 95 percent of the energy in spent nuclear fuel is unused. Why would we want to put that in the ground for hundreds of thousands of years when we can use it to get clean, safe energy instead?

Fourth generation nuclear power is an umbrella term for emerging reactors designs. Some of them have existed as experimental plants for decades. Countries like the U.S., Russia, France and India have been working on fourth generation for quite some time. The advantages of this new nuclear power are substantial: 

  • Fourth generation reactors use what we call “waste” today as fuel and extract twenty times the energy, used nearly twice as effective.
  • The storage time for the nuclear waste goes down to approximately 500-1,000 years instead of 1,000,000 years.
  • They can use plutonium from dismantled nuclear weapons as fuel.

Two things have held fourth generation nuclear power back so far. First the negative attitudes towards nuclear power after TMI and Chernobyl. The second factor has been the fact that Uranium has been – and still is – dirt cheap considering the fantastic amounts of energy that is extracted from the material, even with the second generation reactors.

But today, when we are faced not only with the problem of nuclear waste but also the urgent need of phasing out fossil fuels, these accidents have in the grand perspective proven to be exceedingly rare and either harmless – like TMI – or not relevant to the issue of future nuclear power, because no one is building dangerous Soviet junk-reactors designed in the 1950’s anymore. Nuclear power is without doubt coming back.

While countries like the US and Sweden are mulling over how to get people to accept nuclear waste dumps in their neighborhoods, others – like Russia and South Korea – are moving forward aggressively in the field of new nuclear power. With the current rate of expansion China will be the world leader in a couple of decades; the country is breaking ground for ten(!) new nuclear reactors every year.

Until fusion power is commercially available, the question is what role the western world will take in the continuing history of nuclear power. Will we:

  • Stop the development of our own nuclear power and bury our nuclear fuel in the world’s most advanced and expensive garbage dumps, hoping no one touches it for a million years?
  • Move forward, develop new nuclear power and produce clean energy for hundreds of years while eliminating nuclear waste and nuclear weapons?

If the first option sounds good to you, I urge you to get a siphon and start draining your gas tank…

Michael Karnerfors, Lund, Sweden

The author is a Master of Science in Computer Science and Engineering, and co-founder of the independent network Nuclear Power Yes Please” (NPYP) which seeks to gather people who consider the issue of nuclear power too important to be squandered with junk arguments and outrageous claims aimed more to scare and terrify people rather than informing them on the issues for and against nuclear power.

Ny generation kärnkraft besparar tusentals generationer våra atomsopor

Publicerad i Dagens Industri, 2010-11-16

Susan Eisenhower, Barack Obamas energipolitiska rådgivare, intervjuades i Dagens Industri den 2 november. Hon slog fast att kärnkraften kommer att vara en viktig del av framtidens energiförsörjning, inte minst för att det är det enda sättet att skapa stora mängder elektricitet utan att belasta klimatet med koldioxidutsläpp. Hon understryker dock att det finns andra problem med kärnkraften, till exempel slutförvaringen av kärnbränslet.

Många motsätter sig en utbyggnad av kärnkraften på grund av de radioaktiva restprodukterna som uppkommer. Sveriges officiella hållning erbjuder i dag inga andra alternativ än att begrava soporna i 100 000 år i berggrunden. Det motsvarar 3 000 generationer människor - ett hisnande perspektiv.

KBS-3 metoden innebär en lagringstid på 100 000 år
KBS-3 metoden innebär en lagringstid på 100 000 år (bildkälla: SKB)
Men det finns andra alternativ: genom att återanvända avfallet i en ny generations kärnkraftverk kan vi förkorta förvaringen till 500-1000 år och samtidigt producera el i hundratals år utan att behöva bryta nytt uran ur berggrunden.  Continue reading Ny generation kärnkraft besparar tusentals generationer våra atomsopor

Till våra föräldrar - tack för omtanken och kärnkraften

Text av Mattias Lantz et. al, tidigare publicerad på Newmill

För 30 år sedan tog ni - vår föräldrageneration - ett energipolitiskt beslut. Ni gjorde det enligt bästa förmåga och med goda avsikter, vilket vi uppskattar. Tyvärr var det inte ett bra beslut. Nu är det dags för oss att ta över ansvaret.

För 30 år sedan debatterade, demonstrerade och röstade ni om kärnkraften. Många av er sade "Nej!", av omtanke för "våra barn och barnbarn".

Vi är de barn och barnbarn ni ville skydda. Vi växte upp med hotbilder av kärnkraften, och några av oss är gamla nog att minnas Harrisburg och Tjernobyl, men för de flesta av oss är det endast suddiga intryck och minnet av den rädsla som ni förmedlade till oss.

Nu har vi växt upp och har förmågan att själva värdera kärnkraftens hot och förtjänster. Vissa av oss har fått kämpa för att bli av med den rädsla vi ärvde från er, för att utan förutfattade meningar kunna bilda oss en egen uppfattning. Till vår fördel så var vi inte engagerade kring år 1980 och har inga känslomässiga bindningar till händelserna. Vi var inte på möten och lyssnade på Hannes Alfvén och hans förmåga att känslomässigt slita med sig åhörarna. Vi deltog inte i bevakningen av Kynnefjäll. De flesta av oss minns bara flyktigt den förvirring och panik som rådde i samband med kärnkraftsolyckorna i Harrisburg och Tjernobyl. Vi ser skillnaderna i konsekvenser mellan dessa olyckor, och drar egna slutsatser från dessa fakta. Vi kan njuta av Tage Danielssons monolog om sannolikhet utan att tvingas se den som ett trovärdigt argument mot kärnkraft.

För 30 år sedan lovade ni, av omtanke för oss, en avveckling av kärnkraften och ett samhälle där förnybara energikällor helt tagit över. Ni ansåg att det var er generations ansvar att ta tag i energifrågan och hitta lösningar på alla problem. Idag, år 2010, ser vi att ni tyvärr har misslyckats. Det var en god avsikt, men den omsattes inte i praktiken, vilket har medfört att vi på grund av era beslut har fått ärva kärnkraftfrågan med dess problem, men också med dess möjligheter. Vi ber att får tacka allra ödmjukast för omtanken och den välvilja som styrde era beslut, men nu är det vår tur att ta över ansvaret. Vår bedömning är annorlunda än er, och vi kommer att ta ett annat beslut än vad ni gjorde.

Vad finner vi då? Kärnkraft är ett kraftslag med utmaningar och frågor som skall lösas, men också med fantastisk energitäthet och stor potential för utveckling. Liksom andra kraftslag har den både för- och nackdelar. Sammantaget ser vi kärnkraften som en självklar del i en hållbar energimix, tillsammans med sol-, vind-, vatten- och vågkraft, bergvärme, energieffektiviseringar, och andra åtgärder som krävs för att möta framtida utmaningar.

Vi ser framför oss ett samhälle där alla kraftslag får möjlighet att utvecklas till sin fulla potential, med samma hårda regelverk med avseende på säkerhet, tillförlitlighet och miljökonsekvenser. Statliga stöd till energiforskning och kraftverksbyggande kan ges utan att favorisera eller diskriminera vissa kraftslag. Industrin får själva satsa på de energislag de tror på, så länge som de uppfyller regelverket.

Vi ser framför oss ett samhälle där man istället för "Nej!" säger "Ja, under förnuft, säkerhet och ansvar!". Vi säger "Ja!" till att alltid förbättra säkerheten och öka tillförlitligheten för våra kraftkällor, samtidigt som vi effektiviserar vår användning av dem och reducerar miljöpåverkan från dem.

Vi säger därför "Ja!" till alla kraftslag som kan uppfylla kraven i alla led, och vi anser att kärnkraften kan det, trots vissa brister. Vi säger också "Ja!" till vidare utveckling och förbättringar, oavsett om det är staten eller privata intressen som står för notan. En dag kommer våra barn och barnbarn få ta över frågan och hitta sina lösningar. Men idag tackar vi er för omtanken och ber om ert förtroende att få göra andra bedömningar än vad ni har gjort.

För det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please
Michael Karnerfors, civilingenjör datateknik
Johan Kihlberg, fysikstuderande
Johan Kreuger, ekonomistuderande
Mattias Lantz, forskare kärnfysik
Nils Rudqvist, biträdande forskare strålningsfysik
Johan Simu, reaktorfysiker

Kärnkraft gör vår värld säkrare

Detta är den långa versionen av vårt debattsvar till centerpartisten Eva Selin Lindgrens påståenden att vi måste avstå kärnkraft för att bli av med kärnvapen. Selin Lindgren är en av Sveriges mest påstridiga kärnkraftshatare.

Publicerad på SvD.se, 14/4-2010

Eva Selin Lindgren(C) har etablerat sig själv som en av Sveriges mest högljudda kärnkraftsmotståndare. Hon försöker i SvD 13/4-2010 hävda att avsaknad av kärnkraftverk medför att vi blir säkra från atombomber. Historien säger något helt annat: Hiroshima och Nagasaki räddades inte för att Japan saknade kärnkraftverk.

Världens första kärnkraftverk började leverera elektricitet till samhället Obninsk i Sovjet, 27 Juni 1954. Innan dess hade man i världen:

Detta hände innan kärnkraft ens existerade
Detta hände innan kärnkraft ens existerade.

Sedan 1954 har ytterligare tiotusentals stridsspetsar konstruerats. Selin Lindgren försöker hävda att det är en enkel sak att skapa atomvapen ifrån använt kärnbränsle. Men aldrig har man i dessa stridsspetsar använt sig av civilt kärnbränsle som kommer från kraftproduktion. För att göra atomvapen har man alltid använt sig av för syftet specialbyggda plutoniumfabriker, med militära bränslecykler som inte fungerar i civila sammanhang.

Civil kärnkraft har aldrig använts i vapenproduktion därför att det är dyrare, svårare, och farligare, samt lättare för omvärlden att upptäcka och stoppa.

Att hävda att vi måste avskaffa våra civila kärnkraftverk för att ta bort alla atomvapen är lika felaktigt som att hävda att vi i Sverige också skall avskaffa...

  • svenska köksknivar, för att det skulle förhindrat machete-folkmordet i Rwanda.
  • medicinindustrin AstraZeneca, för att det skulle stoppa spridning av mjältbrand.
  • kemiprodukten Perstorps Ättika, för att omöjliggöra kemiska angrepp likt Sarin-attacken i Tokyos tunnelbana.

Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera fredlig användning av teknik med illdåd och krigföring är falsk. Så fort detta argument sätts i ett brett perspektiv finner man att så gott som all vetenskap och teknik kan missbrukas. Och vi inser då snabbt att bara för att vi slutar använda en teknik på ett fredligt sätt så kommer det aldrig att hindra någon annan från att använda liknande teknik på ett illasinnat sätt.

Att exempelvis påstå att Kim Jong-Il skulle montera ned Nordkoreas atombombsprogram bara för att vi här i Sverige lägger ned vår kärnkraft är löjeväckande.

Kärnkraft gör vår värld säkrare. När ett land vill skaffa kärnkraft är det tvunget att underkasta sig FN-inspektioner och att spela med öppna kort om sitt klyvbara material, även om landet saknar de specialanläggningar som behövs för att göra atomvapen. Ett land som inte har kärnkraft har lättare, inte svårare, att i smyg göra atomvapen.

Exempelvis kan antagas att om Israel verkligen hade haft kärnkraft, så skulle FN haft större möjligheter att agera mot landets dolda atombomber.

Ett annat exempel är att USA år 1994 erbjöd Nordkorea reaktorer för civil kärnkraft mot att landet upphörde med sitt atomvapenprogram och gjorde sig av med sin plutoniumfabrik. Detta var samma strategi som användes när den svenska atombomben stoppades av att USA erbjöd oss hjälp med kärnkraften, under villkor att vi lät oss inspekteras och lovade att aldrig göra bomber.

Ett än mer konkret exempel på hur kärnkraft gör oss säkrare är det faktum att kärnkraft används för att förstöra atomvapen. Under programmet "Megatons to Megawatts" har över 15 000 ryska stridsspetsar förstörts genom att nedgraderas till att istället bli kärnbränsle. 10% av elen i USA kommer idag från atomvapen som utplånas i civila kärnkraftverk.

Sålunda måste Selin Lindgrens debatt-taktik att försöka associera civil svensk kärnkraft med atomvapen i händerna på terrorister betraktas för vad den är: ett försök att skrämma oss till att tycka som hon.

Påståendet att avskaffad kärnkraft tar bort världens nuvarande och framtida atomvapen är falskt. Det enda som skulle hända är att vi står där som fånar utan el, utan att vi för den sakens skull blev ett uns säkrare. Vi står inför mycket viktiga beslut om Sveriges framtida energiförsörjning. Då kan vi inte acceptera att gälla röster på debattens ytterkanter förstör debatten med nonsens och skräckpropaganda. Eva Selin Lindgrens artikel är ett taffligt försök av en passionerad kärnkraftshatare att smutskasta en av våra renaste, effektivaste och säkraste kraftformer, genom att helt felaktigt associera den med något ondskefullt.

Michael Karnerfors, civilingenjör
Johan Simu, reaktorfysiker
Nils Rudqvist, forskare, medicinsk strålningsteknik
Mattias Lantz, forskare, kärnfysik
Johan Kihlberg, fysikstuderande

Andra bloggar om Selin Lindgrens's artikel:
Lasses blogg - Lycka till med det omöjliga
Jinge - Obamas halvsanningar

Michael, the saboteur?! Part 2: asking for email

By Michael Karnerfors 2009-10-31, continued from part 1

"Every Swedish citizen shall be entitled to have free access to official documents, in order to encourage the free exchange of opinion and the availability of comprehensive information."

The paragraph above is the first act of the second chapter of The Freedom of The Press act, a cornerstone of the Swedish constitution. In short chapter two, titled "On the public nature of official documents", says that if I as a Swedish citizen wish to take part of any official document, I am entitled to have swift access to it, no questions asked. Continue reading Michael, the saboteur?! Part 2: asking for email

Michael, the saboteur?! Part one...

By Michael Karnerfors, 2009-10-24

I have had some crazy last few days, culminating with a Swedish newspaper calling me and asking me if I am a saboteur trying to wreck a scientist's work on behalf of the nuclear industry! Whatever prompted anyone to ask something that bizarre? Well, the whole thing started over 30 years ago...

Anyone using fissionable material in Sweden is by law responsible for the safekeeping and disposal of the end-products. We're not allowing reprocessing, and we're not allowing the export of highly radioactive waste products, so we have to deposit any such materials.

To that end, the Swedish nuclear power companies formed the Swedish Nuclear Fuel And Waste Management Company, SKB for short for the purpose to researching a viable method to deposit spent nuclear fuel that is acceptable for the public as well as politically. Not that we didn't know of viable methods since such methods were known since the early 70's. But only very few of them were palatable, so we needed a bit of research of our own.  The project "KärnBränsleSäkerhet" (Nuclear fuel safety), or KBS for short, was started in 1976. In 1983 the third report of this project, KBS-3, was put forth and it proposed what is most likely a solution to the nuclear waste problem. Continue reading Michael, the saboteur?! Part one...