Skip to content

Ny generation kärnkraft besparar tusentals generationer våra atomsopor

Last updated on March 1, 2013

Publicerad i Dagens Industri, 2010-11-16

Susan Eisenhower, Barack Obamas energipolitiska rådgivare, intervjuades i Dagens Industri den 2 november. Hon slog fast att kärnkraften kommer att vara en viktig del av framtidens energiförsörjning, inte minst för att det är det enda sättet att skapa stora mängder elektricitet utan att belasta klimatet med koldioxidutsläpp. Hon understryker dock att det finns andra problem med kärnkraften, till exempel slutförvaringen av kärnbränslet.

Många motsätter sig en utbyggnad av kärnkraften på grund av de radioaktiva restprodukterna som uppkommer. Sveriges officiella hållning erbjuder i dag inga andra alternativ än att begrava soporna i 100 000 år i berggrunden. Det motsvarar 3 000 generationer människor – ett hisnande perspektiv.

KBS-3 metoden innebär en lagringstid på 100 000 år
KBS-3 metoden innebär en lagringstid på 100 000 år (bildkälla: SKB)
Men det finns andra alternativ: genom att återanvända avfallet i en ny generations kärnkraftverk kan vi förkorta förvaringen till 500-1000 år och samtidigt producera el i hundratals år utan att behöva bryta nytt uran ur berggrunden. 

Även om vi redan i morgon skulle lägga ned den svenska kärnkraften så förblir kärnavfallet en fråga som måste lösas. Det nuvarande förslaget innebär en förvaringstid på 100 000 år. Självklart finns det skäl att se med oro på så stora tidsrymder. Den mänskliga civilisationen är bara en tiondel så gammal.

Inom nätverket Nuclear Power Yes Please har vi länge undrat vilka lösningar kärnkraftsmotståndarna har i avfallsfrågan, men ännu har inga kommit fram, annat än att avveckla kärnkraften och gräva ned avfallet djupare.

Men avveckling erbjuder inte en lösning på avfallsproblemet. Vi anser att lösningen finns i utveckling istället.

Dagens svenska reaktorer är så kallade generation II-reaktorer konstruerade på 1960- och 1970-talet. De lämnar kvar över 95 procent av energin i bränslet, energi som moderna generation IV-reaktorer kan utvinna.

De långlivade restämnena, de som sätter tidgränsen för slutförvaret till 100 000 år, är även de klyvbara i den generationen reaktorer varpå dessa ämnen förstörs. Dessutom förstörs fullständigt möjligheten att använda någon del av avfallet till atomvapen.

Generation IV närmar sig, och erbjuder mycket stora förbättringar över våra gamla generation II-reaktore
Generaton IV närmar sig, och erbjuder mycket stora förbättringar över våra gamla generation II-reaktorer (bildkälla: Argonne National Laboratory)

Länder som Frankrike, Indien, Ryssland och USA har haft och har anläggningar för generation IV i drift. Vissa frågor kvarstår att utreda, men allt talar för att generation IV kan lyckas även i större skala.

Vi vill se fortsatt forskning och utökade anslag till praktiska tester av metoder för användning av dagens kärnavfall som bränsle i morgondagens reaktorer. Precis som det idag anses självklart att återvinna glas, metall, papper med mera, kan kärnkraften bidra till framtidens energiförsörjning genom att vi återvinner vårt uran. Sveriges fortsatt stora behov av ren energi kräver satsningar på alla rena kraftkällor.

Den nya generationen reaktorer säkrar också en långsiktig och geopolitiskt trygg bränsleförsörjning. De 9000 ton uran vi kommer att äga när det nuvarande kärnkraftsprogrammet upphör, kan med modern kärnkraft hålla Sverige med elektricitet i ett halvt årtusende, utan att någon nybrytning eller import av uran behöver ske. I Tyskland bygger man istället en gasledning direkt till Rysslands sinande gaskällor för att mätta landets energibehov sedan kärnkraften avvecklats.

Enligt svensk grundlag är det allmänna skyldigt att främja utveckling som inte i onödan utsätter framtida generationer för något som hotar deras behov av ren miljö och goda livsbetingelser. Det sker bäst genom att låta en ny generation kärnkraft lösa avfallsfrågan.

För det oberoende nätverket Nuclear Power Yes Please:
Johan Simu – Reaktorfysiker
Jitka Zakova  – Doktorand i reaktorfysik
Mattias Lantz – Forskare i experimentell kärnfysik
Liisa Petrykowska – Fysiker
Johan Kreuger – Ekonomistuderande
Michael Karnerfors – Civilingenjör Datateknik
Klas Karlsson – Ingenjör elektroteknik
Nils Rudqvist – Doktorand strålningsbiologi
Johan Kihlberg – Fysikstuderande
Published inCommentaryIn the mediaNPYP in the wildSwedish