Last updated on March 1, 2013
Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse – nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen – författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.
Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?
Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.
För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt “vinner”. I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet… men vad som än händer får det inte bli oavgjort.
Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.
Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen…
Tips: se gärna Sigfrid Leijonhufvud’s föredrag tillsammans med den här artikeln, ifrån SVT Play – Energiförsörjningens risker, spola till 1 tim 09 min.
Återblick
Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.
Rädda älvarna
På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.
“Atomkraft? Nej Tack”
Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte “dagtinga med sitt samvete” och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.
Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för “svek” (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.
Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen…
“Det som hände i Harrisburg”
28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.
In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 – nedläggning när alternativ finns – hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.
Från 1980 till 2011
I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden…
Tjernobyl och tankeförbudet
Frågan vaknade kortvarigt till liv 26 april 1986 då det hände precis som kärnkraftsexperterna anat skulle hända: en reaktor av RBMK-typ exploderade i Ukraina, dåvarande Sovjetunionen. Detta var väntat eftersom RBMK-designen var ökänt farlig. Två veckor innan olyckan försökte en anställd på Vattenfall få publicerat en artikel i DN om att risken för en större olycka i denna typ av reaktorer var 1 på 3 (tidpunkt 59 min, 03 sek). Artikeln refuserades…
I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan – en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 – 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen – men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa “markörer” – signalämnen i kroppen – för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.
I Sverige rådde Becquerel-hysteri i flera år och vissa illa genomtänkta åtgärder genomfördes, som att man slaktade och kasserade onödigt många renar. Dock har man inte – trots diverse oseriösa figurers idoga försök – kunnat påvisa att vi fick några hälsoeffekter i Sverige.
Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 – Sverges äldra kraftreaktor i drift – med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:
Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:
Avvecklingslagen
1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:
- Barsebäck lades ned.
- Slutdatum år 2010 togs bort.
- Regeringen gavs rätt att när helst besluta att lägga ned reaktorer.
Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.
I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn – på samma sätt som Barsebäck – eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.
- Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall ersättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.
- Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i kommersiell drift.
Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.
Och som inte det var nog har dessutom Strålsäkerhetsmyndigheten varnat för att vi riskerar få en brist på kunnig personal inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten säger att det tar upp till 20 år att ersätta experter inom dessa områden.
–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.
Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.
Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat “särskild tillsyn” av Forsmark och Ringhals.
Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen – inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare – kan tycka att det är en bra situation vi har idag.
Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra
Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.
Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser…
Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.
- Bättre är att informationsflödet idag är totalt anorlunda. Människor kan fortbilda sig om kärnkraft på ett sätt som är ren science fiction jämfört mot hur det fungerade på 70- och 80-talet.
- Sämre är att de som arbetar med kärnkraft – och som har absolut störst kunskap om hur Svensk kärnkraft fungerar i praktiken – inte hörs eller syns. Kraftbolagen lägger munkavle på sina anställda. De får inte uttala sig i debatten, och vad värre är får de inte heller ställa upp i media med sina expertkunskaper för att hjälpa till med att förklara hur olika säkerhetsfunktioner fungerar, något som blev extra tydligt i samband med händelserna i Fukushima. Inför folkomröstningen 1980 så talade de åtminsone från hjärtat vad de tyckte…
…men idag är tystnaden total.
Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.
Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna… ställ frågor… jämför… ifrågasätt.
Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila… ring… eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.
Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.
/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP
Warning: Declaration of Social_Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::start_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /var/www/nuclearpoweryesplease.org/public_html/blog/wp-content/plugins/social/lib/social/walker/comment.php on line 18
Warning: Declaration of Social_Walker_Comment::end_lvl(&$output, $depth, $args) should be compatible with Walker_Comment::end_lvl(&$output, $depth = 0, $args = Array) in /var/www/nuclearpoweryesplease.org/public_html/blog/wp-content/plugins/social/lib/social/walker/comment.php on line 42
Ser bra ut!
Tackar!
Ja denna självinsikt av M.K. är inte en dag för tidigt.
“Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.”
Tyvärr kan vi nog inte vänta så många år bara.
Sådan har alltid varit min och andra NPYP-medlemmars grundläggnde inställning. Kan du påstå samma sak? Jag betvivlar det å det starkaste.
“Sådan har alltid varit min och andra NPYP-medlemmars grundläggande inställning.”
Då har du/ni dolt det väldigt “bra”.
Att du känner avsmak för mina åsikter och person samtidigt som du gör allt för att urskuldra kärnkraftsindustrin och dess många brister samt effekterna av Fukushima/Tjernobyl-olyckorna, säger nog mer om dig.
Ingenting behöver döljas för den som avsiktligt låter bli att se efter.
Jag känner ingen avsmak för dina åsikter och din person… bara ditt beteende.
Problemet Per är att du tar för givet att det är en objektiv sanning att kärnkraft är pest, att dyngan som tex Caldicott sprider på något sätt är korrekt fakta etc. Därför tycker du att så länge man inte säger att kärnkraft är det värsta som någonsin uppfunnits så är man en omoralisk apologet och bulvan för den onda kärnkraftsindustrin. Du vägrar acceptera att verkligheten är betydligt mer nyanserad än så.
Ser du ordet kärn så drar du genast slutsatsen att det är livsfarligt under alla omständigheter oavsett vad man gör. Du tar för givet att sanningen är lika med den värsta skräckpropagandan man kan hitta som sprids av de största dårarna.
Johan om det är några som har problem med att se nyanser eller ens vad era meningmotståndare skriver är det faktiskt ni, ni får ju mer panik av att någon kritiserar er favoritteknik eller känkraftsbranschen än att kärnkraftverk totalhavererar på grund av kärnkraftsindustrins bristfälliga säkerhetstänkande. För er egen trovärdighets skull så borde ni faktiskt tänka om hela er policy. För ärligt talat den stinker av undfallenhet för kärnkraftsindustrin.
Per, du projicerar så det står härliga till. Du gör parodi av dig själv som
en ilsket gormande gryta som kallar kopparkitteln “svart”; det är dig själv
du ser.
Det enkla faktumet är att ingen kärnkraftsförespråkare kan ha någon trovärdighet i dina ögon eftersom du har fått för dig att kärnenergi inte bör användas. Det finns ingen anledning för oss att vara trovärdiga i dina ögon eller hos de som tänker som dig. Helt enkelt eftersom vi skulle behöva sjunka till Caldicotts nivå för att åsktomma det och överge allt sund vetenskap.
Du är inte ute efter trovärdighet, det enda du är ute efter är antikärnkraftsskräckpropaganda, för du tror så innerligt att skräckpropagandan är sann att allt som säger emot den måste vara fel.
Johan du sitter ju och hittar på helt fritt och projicerar dina missförstånd på mig. Imponerande. Inte.
Sen att du skriver att det inte finns någon anledning för er att vara trovärdiga i mina eller andra kärnkraftskeptikers ögon innebär ju ett sådant offentligt sänkande av din IQ-nivå att man undrar om du ens är kapabel till självständigt tänkande?
*fniss* Per har lärt sig ett nytt ord av oss: “projicera”… men det förlorar lite av sin slagkraft när det omedelbart studsas tillbaks mot de som lärde ut det. 😉
Astronomer anstränger sig inte för att vara trovärdiga för de som tror på astrologi, biologer borde inte behöva anstränga sig för att verka trovärdiga för kreationister. Inte heller anstränger jag mig för att vara trovärdig för kärnkraftshatare. Förkastar man sund vetenskap så finns det ingen gemensam grund man kan stå på för att kunna föra en seriös debatt.
Skeptiker diskuterar jag gärna med eftersom de kan förstå och analysera logiska resonemang. Däremot finns det ingen anledning att diskutera med de som blint hatar något och som körsbärsplockar alla negativa argument de kan, hitta oavsett hur absurda.
Hade du visat minsta antydan till att vara en seriös skeptiker så hade jag gärna fört en rationell diskussion med dig. Säg mig till exempel, vad för krav anser du ska vara uppfyllda för att du ska anse att kärnenergi är en bra energikälla? Kan du svara på den frågan på ett konkret sätt med konkreta åtgärder och krav, då visar du åtminstone prov på att ha tänkt igenom frågan på ett sunt sätt.
“Säg mig till exempel, vad för krav anser du ska vara uppfyllda för att du ska anse att kärnenergi är en bra energikälla?”
1. Kärnkraften ska inte lämna efter sig farligt avfall som tar flertalet århundraden för att det ska bli någorlunda ofarligt
2. Kärnkraftsverksbyggen ska inte subventioneras på något sätt.
3. Kärnkraftsindustrin ska kontrolleras stenhårt och effektivt inte mjäkigt och lojt som lobbyisterna IAEA gjort till sitt signum.
4. Givetvis ska inte kärnkraftverk byggas på känsliga platser som skett i Japan och USA etc.
5. Kärnkraftindustrin måste ta större ansvar för uranbrytningen både området där det sker och de som jobbar med det. Även de områden som drabbats hårt ska kompenseras mer än vad som skett.
6. Ni som är för kärnkraft ska sluta upp och blanda in oväsentlgheter i er desperata retorik och kanske en dag t.o.m. lära er att det är en milsvid skillnad på Astrologi och på Atomkraft även om båda börjar på A.
7. Givetvis måste säkerhetstänkandet steppas upp ännu mer.
8. Plus 43 punkter till..
Ok Per… kort fråga: är dessa punkter något som skall gälla enbart kärnkraft eller gälla skall det all kraftproduktion och industriell verksamhet?
Michael försök inte dribbla, du gör bara självmål. Frågan gällde just kärnenergi.
Så jag skall ta det som ett svar att du tänker inte ställa den typen av krav på andra kraftkällor eller industriella verksamheter?
Jag ekar Michaels fråga, ska det gälla alla energikällor eller bara kärnkraft? En del av att ha tänkt igenom kärnkraften seriöst är att ha jämfört den med andra energislag.
Men för att gå igenom listan.
1. Varför? Om avfallet är kemiskt stabilt och lätt att förvara och ingen människa någonsin kommer utsättas för avfallet. Spelar det då någon roll?
Vad tycker du om alla tungmetaller odyl som koncentreras på grund av förnybar energi, vilken förvaringsmetod kräver du för dom för att solpaneler ska vara acceptabelt?
2. Det uppfylls med råge idag i Sverige, kärnkraften är straffbeskattad. Alltså tycker du inte punkt 2 är ett hinder mot svensk kärnkraftsutbyggnad?
3. Vilken industri är hårdare kontrollerad än kärnkraftsindustrin? Det är inte IAEA’s uppgift att styra och kontrollera industrin, det är upp till respektive lands myndigheter. Jämför tex SSM med kemikalieinspektionen, på vilket sätt är SSM för mjäkiga?
4. Gäller det också vattendammar, tåg, raffinaderier och andra tekniker som havererade katastrofalt i Japan?
5. På vilket sätt gör dom inte det? Jämför med annan gruvbrytning. På vilket sätt är uranbrytning värre än brytning av tex neodymium till vindkraftverk? På vilket sätt är Australiensiska koppargruvan (som bryter uran som sidoprodukt) Olympic Dam värre än svenska AITIK? Hur står sig Ranger urangruvan i jämförelse med Bayan Obo gruvan i Kina som bryter sällsynta jordartsmetaller som bland annat används till förnybar energi?
6. Om vi får löjliga eller absurda påhopp eller argument kastade mot oss så ger vi naturligtvis löjliga svar. Din argumentation hittills på denna bloggen handlar till 90% om att bygga upp halmgubbar som du sen attackerar. Du har konsekvent valt att inte förstå poängen i våra argument genom att tex inte förstå vad ordet storleksordning betyder eller genom att tjafsa om exakt hur många hundra tusen likvidatorer det handlade om(vilket är totalt irrelevant när man jämfört x hundra tusen med några dussin).
7. Det är inte särskilt specifikt. Utveckla?
1. Klart det spelar roll. Eller kan du garantera att ingen människa kommer utsättas för avfallet? Fukushima visar att ingen kan garantera det och att säkerhetsrutinerna vid förvaring av kärnavfall är extremt bristfälliga.
2. Stämmer inte alls eftersom kärnkraften på ett flertal sätt subventionerats och fortsätter att subventioneras.
http://www.dn.se/debatt/sveriges-nya-karnkraftverk-kommer-att-subventioneras
3. IAEA sitter som sagt på för många stolar, vilket är enormt oseriöst. Uppenbarligen så har inte kärnkraftsindustrin kontrollerats hårt nog. SSM är inte hårda nog på rätt många punkter.
4. Din ursprungsfråga gällde kärnkraft.
5. Kärnkraftsindustrin har otvivelaktigt ett större ansvar.
6. Ni hoppar ju regelbundet på nästan ALLA som kritiserar er och kärnkraft oavsett påstående. Så ditt svar framstår som ohederligt. Angående likvidatorerna så har du helt fel i ditt tänkande när du jämför Fukushima och Tjernobyls “likvidatorer” och du tror väl inte på allvar att bara ett par dussin av Fukushima arbetarna har utsatts för höga stråldoser?
7. Generell säkerhetshöjning krävs i hela atomindustrin, vilket verkar verkar vara på gång nu, har du verkligen missat det?
Apropå IAEA så står det följande i deras stadgar
“7. To acquire or establish any facilities, plant and equipment useful in carrying out its authorized functions, whenever the facilities, plant, and equipment otherwise available to it in the area concerned are inadequate or available only on terms it deems unsatisfactory.”
Fundera på den och om IAEA gjort uppfyllt sin uppgift vid Fukushima?
Per… förlåt att jag tjatar men detta är viktigt:
vill du att samma krav skall ligga på all annan energiproduktion och industriell verksamhet som du vill lägga på kärnkraften?
Enkel Ja/Nej-fråga. Vad är ditt svar?
1. Kan du garantera att ingen kommer utsättas för kadmium pga solpaneler? För NOx och andra miljögifter pga biobränslen? Om inte, varför ställer du ett sådant absolut nonsenskrav på kärnkraft? kräver du en olycksfrekvens på 0 olyckor per passagerar km för att flyga eller åka bil också? Kräver du absolut halkfria badkar för att våga ta en dusch? Kräver du 100% explosionsfri gas för att laga mat med gasspis? Kan du visa mig en livscykelanalys som demonstrerar att risken för alla framtida generationer pga kadmiumanvändning i CdTe solceller är mindre per producerad kWh än den framtida risken pga urananvändning i kärnkraftreaktorer?
2. Jämför effektskatten med hur stor en eventuell försäkring vore per producerad kWh. Se tex http://www.ne.su.se/ed/pdf/26-4-mrmr.pdf
3. Vilka punkter?
4. Kärnkraft existerar inte i ett vakuum. Ska raffinaderier, höghus, tåg etc avvecklas i Japan och Kalifornien eller ej? Om du accepterar deras existens, trots att de bevisligen orsakat fler dödsfall vid jordbävningar än Fukushima, varför accepterar du inte kärnkraft i samma region? Antingen har du en standard som appliceras för all industriell verksamhet, eller så måste du förklara varför du medvetet är inkonsekvent!
5. Varför har kärnkraftsindustrin mer ansvar för uranbrytning än förnybarindustrin har för neodymium, kadmium, tellurium etc? Du menar på fullaste allvar att det är värre om en australiensare dör pga uranbrytning än om 10 kineser dör pga neodymbrytning?
6. Jag hoppar på alla som kritiserar på ett osakligt sätt och som presenterar felaktigheter som fakta.
Du har ännu inte förklarar hur hundratusentals arbetare kommer att utsättas för över hundra mSv i Fukushima, vilket visar att du ännu inte förstått min poäng, eller avsiktligt missförstår.
7. Du kan ännu inte peka ut en enda specifik grej.
Visst har jag insyn i att kraven på hantering av SBO (station black out) kommer ökas, vilket är fullt naturligt då nya händelser leder till mer erfarenhet, allt annat vore vansinne. Många förändringar gjordes efter TMI också. Men jag ser ingen större förståelse i dina inlägg om vilka åtgärder som krävs eftersom du enbart handviftar vilt utan att specificera något konkret.
Jag ser inte poängen med ditt citerande av IAEA’s stadgar som säger att de ska skaffa sig den utrustning de behöver för att uppfylla sina uppgifter, inte heller ser jag hur det är kopplat till reglering av kärnkraftverk (som inte är IAEA’s uppgift, utan NISA’s uppgift i Japan)?
1. Du frågade om kärnenergi, jag svarade. Er taktik att dribbla fungerar rätt taskigt för er.
2. De försäkringar som skulle heltäcka en stor kärnkraftsolycka typ Fukushima eller Tjernobyl existerar inte. Gjorde dom det skulle den antagligen kosta några tior per producerad kWh eller mer.
3. Kärnkraftsolyckors konsekvenser är mycket mer långtgående.
4. Se 3
5. De borde självklart ta ett större ansvar och detta borde verkligen ni KKF:are både förstå och uppmuntra om ni är hederliga.
6. Nu ljuger du ju eftersom snittet i Tjernobyl låg i snitt runt 100mSv inte alla fick alltså doser på över 100mSv som du påstår och eftersom många i Tjernobyl-arbetet fick betydligt mer än det så fick ju de flesta arbetare troligen betydligt lägre dos än 100mSv, chansen att alla skulle fått exakt 100mSv är rätt slim alltså inte så vetenskapligt av dig att ljuga. Sen är det ju mycket uppenbart att Tepco inte har särskilt bra kontroll på strålningen från Fukushima och på hur mycket deras arbetare och andra företags arbetare som jobbar där har fått mottaga som du och Tepcos fans verkar tro.
I
AEA on Chernobyl :”Some 200,000 people involved in the initial clean up of the plant received average total body radiation doses of the order of 100 millisieverts (mSv)-a millisievert is a unit of radiation dose equivalent to about 10 general chest X-rays. This dose is about five times the maximum annual dose limit currently permitted for workers in nuclear facilities (20 mSv per year). Average worldwide natural “background” radiation is about 2.4 mSv annually.
Some 20,000 liquidators received doses of the order of 250 mSv; a few per cent of them received doses of 500 mSv; and several dozen people received potentially lethal doses of a few thousands of millisieverts.”
Du påstod dessutom tidigare att 600.000 Tjernobyl arbetare utsatts för över 100mSv, inte ens IAEA dina favorit lobbyister håller med om detta.
7. Du håller alltså med om att säkerheten på många kärnkraftverk har varit dålig och behöver höjas.
Angående IAEA så har väl ingen från IAEA ens varit i Fukushima och besökt kärnkraftsområdet efter att olyckan inträffade?
Angående IAEA så har väl ingen från IAEA ens varit i Fukushima och besökt kärnkraftsområdet efter att olyckan inträffade?
Per, det är fantastiskt vilken hangup du har på IAEA. Eftersom du lyckats gräva upp en text från stadgarna så borde du också kunna hitta till deras olika informationskanaler och se att de mycket väl har haft diverse representanter på plats. Men det kanske är intressantare för dig att göra diverse osakliga utfall…? Om inte: http://iaea.org/About/japan-infosheet.html
Ägna också gärna lite tid åt texterna under “About us” och “Our work” så kanske du får fram lite information om IAEAs syfte och befogenheter.
Lantzelot läste du inte på länken du hänvisade til?. Du har enligt den fel. Ingen från IAEA verkar ha vågat åka till det havererade kärnkraftverket. Även om en iaf vågade sig 30 km. i närheten.
“On 6 April the marine expert from the IAEA Environment Laboratories Monaco completed his mission in Japan. From 2 to 4 April he embarked on the research vessel MIRAI to observe the sampling conducted 30 km offshore. He visited the Japan Atomic Energy Agency (JAEA) laboratory in Tokai where the gamma spectrometric analyses are performed. He briefed representatives of the Japanese Government.
The Agency, in agreement with the Japanese government, dispatched three reactor experts to Japan. They concluded their mission on 11 April 2011, conducting meetings with the Nuclear and Industrial Safety Agency (NISA), the Ministry of Foreign Affairs (MOFA), Ministry of Education, Culture, Sports, Science and Technology (MEXT), the Atomic Energy Commission (AEC) and the Nuclear Safety Commission (NSC). The objective of the visit was to exchange views with Japanese technical experts and to get first-hand information about the current status of reactors at Fukushima Daiichi, measures being taken and future plans to mitigate the accident.”
http://iaea.org/About/japan-infosheet.html
Lite IAEA kritik från Olli Heinonen f.d. IAEA
“the International Atomic Energy Agency (IAEA), which is responsible for promoting nuclear safety around the world, has been little heard from. Its initial reports provided scant and at times contradictory information from Japanese sources. While the IAEA has stated that it was hampered by lack of official information from Japan, this has nonetheless prompted analysts to question the efficacy of the Agency. Others have noted that it took a week for the IAEA to dispatch a team to Japan to gather more facts on the ground.
Whatever the reasons for the slow start, many of us will agree that when it comes to nuclear safety concerns, there needs to be clear, timely, reliable and transparent information available. Information access is particularly important as crises unfold. “http://belfercenter.ksg.harvard.edu/power/2011/03/22/the-iaea-and-the-nuclear-crisis-at-fukushima/
1. Du kan alltså inte svara. Då vet vi!
2. Visa beräkningar på det istället för att handvifta. Det är enkel matte, kostnad för olycka * olycksfrekvens dividerad med kumulativ elproduktion.
3. Höh? Jag upprepar, på vilka punkter är SSM inte hårda nog?
4. Du anser alltså att det är värre att ingen dör pga en kärnkraftsolycka än att två fullsatta tåg spolas ut i havet? Konstigt hur du kan värdera liv så olika.
5. Du ansvarsbefriar alltså den förnybara industrin från alla konsekvenser av förnybar energis livscykel. Tack då vet vi!
6. Återigen visar du prov på att avsiktlig missförstå vad jag säger och måla upp halmgubbar. Men låt mig omformulera då. Hur ska hundratusentals personer få i snitt runt 100 mSv pga Fukushima?
7. Javisst håller jag med om att säkerhet kommer omvärderas inom vissa områden, när ny information kommer så måste man omvärdera tidigare analyser. Allt annat vore vansinne. SBO och common cause failure kommer givetvis få högre vikt i säkerhetsanalyser. Precis som small break LOCA fått mer fokus efter TMI. Säkerheten har/är också uppenbarligen sämre än den borde vid japanska verk då NISA inte haft krav på haverifilter. Men det är inte samma sak som att säga att säkerheten är dålig överallt, för alla verk i hela världen. Inte med tanken på att kärnkraften har lägst dödsfall per producerad kWh av alla stora energikällor. Bara för att något kan bli bättre betyder inte att det nu är dåligt. En distinktion du uppenbarligen blundar hårt för. Flygsäkerhet förbättras hela tiden, det betyder inte att det är farligt att flyga nu.
Vad är det med dig och IAEA egentligen? Du kritiserar dom för att de inte gör något som överhuvudtaget inte är deras uppgift. Vi kan diskutera om vad IAEA’s uppgift bör vara, men det är en annan diskussion.
IAEA har ingen befogenhet, de kan endast komma och granska säkerheten på ett kraftverk om de blir inbjudna att göra så! Ett OSART team kan inte sparka in dörrarna och kräva att få se allt. Visst kan jag hålla med om att man kan fundera över vilka befogenheter IAEA borde ha. Men det är inget man kan kritisera IAEA för, de kan inte på egen hand bestämma sina egna befogenheter. Det är upp till medlemsländerna att bestämma.
Lantzelot läste du inte på länken du hänvisade til?. Du har enligt den fel. Ingen från IAEA verkar ha vågat åka till det havererade kärnkraftverket. Även om en iaf vågade sig 30 km. i närheten.
Ok Per, fel av mig, tack för rättelsen.
Men du missar poängen. Frågan är vad en representant/expert från IAEA kan bidra med som inte lokal expertis klarar lika bra eller bättre, det är inte frågan om att de inte skulle våga sig närmare.
Jag håller med om kritiken att IAEA borde synas mer, och vara snabbare med att uppdatera sin information mm. (uppdateringarna om Fukushima tycks ha legat ungefär ett dygn efter händelseförloppen). Men åter igen bör man fråga sig i vilken form de skall synas, eller ens vara där. Som Johan säger så ligger huvudansvaret på lokala myndigheter. IAEA har förvånansvärt lite maktbefogenheter, även i frågan om kontroll av ickespridning kopplat till kärnvapen. Där drar man upp riktlinjer, utför inspektioner, analyserar och rekommenderar. Om någon beter sig illa så är det inte IAEAs sak att besluta om straffåtgärder, det är upp till FNs säkerhetsråd.
Och liksom FN (eller EU) så blir aldrig IAEA starkare än vad dess medlemsländer tillåter det att bli. Och för närvarande har man inte en stark ledare som El-Baradei (åter en parallel till FN, jämför Kofi Annan och Ban Ki Moon olika ledarstilar), så förvänta dig ingen snabb kursändring där.
För övrigt finns det åtminstone ett lokalt IAEA-kontor i Japan, vid NIRS i Chiba, men fokus är mest på lågdosstrålning och dosimetri i samband med jonstråleterapi. I vilket fall, IAEA har inga superduperexperter med mantel som flyger in och fixar biffen, eller tar i med hårdhandskarna. Det kommer aldrig att ske, för det är inte IAEAs uppgift.
“Säg mig till exempel, vad för krav anser du ska vara uppfyllda för att du ska anse att kärnenergi är en bra energikälla?”
1. Kärnkraften ska inte lämna efter sig farligt avfall som tar flertalet århundraden för att det ska bli någorlunda ofarligt
2. Kärnkraftsverksbyggen ska inte subventioneras på något sätt.
3. Kärnkraftsindustrin ska kontrolleras stenhårt och effektivt inte mjäkigt och lojt som lobbyisterna IAEA gjort till sitt signum.
4. Givetvis ska inte kärnkraftverk byggas på känsliga platser som skett i Japan och USA etc.
5. Kärnkraftindustrin måste ta större ansvar för uranbrytningen både området där det sker och de som jobbar med det. Även de områden som drabbats hårt ska kompenseras mer än vad som skett.
6. Ni som är för kärnkraft ska sluta upp och blanda in oväsentlgheter i er desperata retorik och kanske en dag t.o.m. lära er att det är en milsvid skillnad på Astrologi och på Atomkraft även om båda börjar på A.
7. Givetvis måste säkerhetstänkandet steppas upp ännu mer.
8. Plus 43 punkter till..”
Först: Det är HÖGST relevant att jämföra ALLA kraftformer – detta eftersom kärnkraften är mkt effktiv och i ett LCA-perpektiv så visar det sig att den är långt ifrån värst !
1. Kolkraft, Solkraft, Vindkraft eller vattenkraft skall inte heller lämna efter sig farligt avfall som tar mer än hundratals år innan det blir någorlunda ofarligt.
Så låt oss titta på punkt 1:
Kärnkraft uppfyller, i dagsläget INTE detta.
Det gör inte Vindkraft eller Solkraft heller.
Kolkraft skall vi inte tala om – alla dessa tre kraftformer lämnar ifrån sig ämnen, vid bla gruvbrytning, som ALDRIG, dvs på OÄNDLIG tid finns kvar i naturen och är farliga.
Vattenkraften utgör ett litet undantag – förvisso finns visst industriavfall kvar, men räknat per Twh är det rätt små mängder.
2. Bra – då skall vi inte subventioner andra kraftverksbyggen heller ?
4. ÄR det känsliga platser som dom byggts på då ? Det är ju inte direkt så att man väljer en känslig plats med flit !? Ofta visar det sig försti efterhand hur det låg till med det.
Men visst har du en poäng – självklart är placeringen viktig.
5. Jag håller med – det skall ställas miljökrav på brytningen av Uran. Vi borde förstås bryta den, och kanske tom upparbeta den, här i Sverige och ställa samma krav på den brytningen som alla annan gruvbrytning !
6. Förtjänar inte ett svar !
7. Alltid – man skal alltid ta tillvara nya erfarneheter vilket också görs. FILTRA-systemen kom mig veterligen tex till efter TMI
8. Plus 199319481394 punkter till om allt mellan himmel och jord – framförallt det fatum att “STRÅLNING” och “KÄRN-” eller “ATOM…” inte i sig innebär fara – även om det för många, troligen pga kalla-kriget perioden, signalerar detta till hjärnan. Se igenom det och tänkt och sök fakta istället !
/K
Snubbla på er artikel på aftonbladet och ni fick nästan ytterligare en kärnkraftrelaterad dödsfall då jag nästan svalde tungan av ren shock av att se er 2 samarbeta. Hade aldrig i min vildaste fantasi…
Men ni har en bra poäng, debatten har lämnat fakta och börjat handla om vem som kan måla upp värst skräckscenarier. Jag är för kärnkraft men kan gott respektera folk som är emot den så länge deras åsikt bygger på verklig fakta, för kärnkraft har även den sina brister.
Tack för en intressant artikel och hoppas ni lyckas lyfta upp diskussionen till en bättre nivå.
//Jan J
Hej Jan, och tack för uppskattningen. 🙂
Jo, både vi och Bryntse inser att debatten är inte bra och att de demokratiska besluten som tagits om kärnkraft har reflekterat det, vilket lett till en situation som inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller motståndare kan tycka är bra. Debatten har en stor skuld i detta och måste skärpas till. Särskilt allvarligt är att de som har störst kunskap om kärnkraft i landet tiger still… antingen för att de inte får uttala sig (kärnkraftsjobbare) eller inte vill/törs (forskningen, myndigheterna, bolagens ledning).
Vi är lite Voltaire-iska på det viset… vi kan tycka att någons åsikt är totalt fel, men så långe personen i fråga argumenterar väl för den så kommer vi att försvara debatten inom vilken uttalandet sker. 🙂