Skip to content

Author: Michael

New year’s resolution: 12 reasons to love nuclear power in 2012

Hello nuclear friends everywhere, and a big hello to our antagonists as well… hope you all had some great holidays these past days.

Here is a new year’s resolution from Nuclear Power Yes Please:

In 2012, we will give you 12 reasons to love nuclear power

Here’s how it’s going to work: at the beginning of every month we will give the headline for a reason to love nuclear power. During the month we will be authoring an article that details everything behind the reason with links, referenes, diagrams, illustrations and the logic behind the argument. By the end of the month, the article will be given a permanent link on the website that you can reference whenever you want and use the material.

So… kicking off, here’s reason number one:

Nuclear power saves lives

In Feburay 1, the article for this will be presented, along with the next reason.

Happy New Year everyone!

Comments closed

Gurke? Nein Danke…

While Angela Merkel was busy contemplating whether to close down nuclear power, 10 people died from EHEC infected cucumbers. During the same time, nuclear power in the world – including Fukushima – killed noone.

So… if nuclear power is so dangerous that it has actually not killed or seriously injured anyone and therefore needs to be banned… while German cucumbers make people bleed their intestines out to the point of actually dying… doesn’t that mean…

 

Gurke? Nein Danke
Gurke? Nein Danke (clickable for high-res image)

Also, as a little side note… in the 80 days that has passed since the Japanese Earthquake and tsunami disaster struck… approximately 400 to 600 people have already been sentenced to premature deaths due to Germany’s decision to close down nuclear power, from the increased emissions from fossil fuels. Now Germany plans to add another 10 000 MW of coal power to its production to replace the nuclear power, meaning another 100 000 to 250 000 people will die, due to the extra pollution this will cause.

Way to go Angela…

41 Comments

Why I do not trust “We don’t need nuclear” rethorics

Dear Mr./Ms. Anti-Nuclear Activist… for decades You have been telling me “It’s easy to get off nuclear, if we just want to!”. Well, alot more powerful people than You have made similar promises…

Where do we stand today after all these promises? Pretty much exactly where we were 5-10-20-40 years ago.

So – dear Mr./Ms. Anti-Nuclear Activist – You promise me gold and green forests… but You don’t deliver. Maybe this wasn’t Your fault. Maybe You’d like to blame Big Oil or lazy politicians or a public that just won’t see things the way You do. It’s allright… You can try to shift the blame any place You want. But it doesn’t matter whose fault it is, becasue assigning blame does not alleviate the problem.

So when You – dear Mr./Ms. Anti-Nuclear Activist – today, yet again, try to tell me it’s allright to renounce nuclear power, it means I cannot trust You, because things might no go they way You promise me they will.

What will You – dear Mr./Ms. Anti-Nuclear Activist – need to do to gain my trust again?

Well it’s easy: get the replacements up and running. Get full replacements for fossil fuels and nuclear power up and running, hooked to the grids and pumping GigaWatthours of energy into them, and I’ll trust You again.

So… dear Mr./Ms. Anti-Nuclear Activist…. get to work. We’re eagerly waiting for You.

Oh… and one last thing: while we wait for you to get this work done, You do not get to say we cannot make any new nuclear power if we want to, at least on the “We’re not gonna need it in a while”-argument alone.  Just saying this FYI…

25 Comments

Därför samarbetar vi kärnkraftskramare med motståndarna

Göran Bryntse, f.d. ordförande för Folkkampanjen
Göran Bryntse, f.d. ordförande för Folkkampanjen

Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse – nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen – författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.

Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?

Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.

För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt “vinner”. I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet… men vad som än händer får det inte bli oavgjort.

Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.

Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen…

Tips: se gärna Sigfrid Leijonhufvud’s föredrag tillsammans med den här artikeln, ifrån SVT Play – Energiförsörjningens risker, spola till 1 tim 09 min.

Återblick

Renforsen i Vindelälven hade kanske inte funnits kvar om inte för kärnkraften
Renforsen i Vindelälven hade kanske inte funnits kvar om inte för kärnkraften

Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.

Rädda älvarna

På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.

“Atomkraft? Nej Tack”

Olof Palme skäller ut Centern i valdebatt 1976

Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte “dagtinga med sitt samvete” och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.

Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för “svek” (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.

Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen…

“Det som hände i Harrisburg”

28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.

Debatten inför omröstningen genomsyrade Sverige ("Ratte och Odjuret", Knutsson & Jansson)
Debatten inför omröstningen genomsyrade Sverige ("Ratte och Odjuret", Knutsson & Jansson)

In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 – nedläggning när alternativ finns – hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.

Från 1980 till 2011

I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden…

Tjernobyl och tankeförbudet

Varför man inte bygger reaktorer enligt sovjetiska designer från 1950-talet
Varför man inte bygger reaktorer enligt sovjetiska designer från 1950-talet

Frågan vaknade kortvarigt till liv 26 april 1986 då det hände precis som kärnkraftsexperterna anat skulle hända: en reaktor av RBMK-typ exploderade i Ukraina, dåvarande Sovjetunionen. Detta var väntat eftersom RBMK-designen var ökänt farlig. Två veckor innan olyckan försökte en anställd på Vattenfall få publicerat en artikel i DN om att risken för en större olycka i denna typ av reaktorer var 1 på 3 (tidpunkt 59 min, 03 sek). Artikeln refuserades…

I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan – en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 – 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen – men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa “markörer” – signalämnen i kroppen – för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.

I Sverige rådde Becquerel-hysteri i flera år och vissa illa genomtänkta åtgärder genomfördes, som att man slaktade och kasserade onödigt många renar. Dock har man inte – trots diverse oseriösa figurers idoga försök – kunnat påvisa att vi fick några hälsoeffekter i Sverige.

Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 – Sverges äldra kraftreaktor i drift – med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:

6 § Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.

Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:

Visserligen står det i 6 § kärntekniklagen att bestämmelsen endast avser åtgärder som syftar till att uppföra en kärnkraftsreaktor inom landet. Av paragrafens förarbeten framgår därtill tydligt att förbudet inte riktar sig mot t.ex. tekniskt utvecklingsarbete på kärnsäkerhetsområdet. Trots detta synes paragrafens enda praktiska effekt vara att, i strid mot intentionerna vid dess införande, inkräkta på möjligheterna att fortlöpande bedriva sådant arbete (jfr prop. 1986/87:24 s. 5). Detta är mycket otillfredsställande, då forskning och tekniskt utvecklingsarbete inom kärnteknikområdet är av stor betydelse för kärnsäkerheten och kärnavfallshanteringen. Dessa frågor kommer dessutom att vara aktuella under lång tid i Sverige, varför det är mycket viktigt att det sker en kontinuerlig kompetensuppbyggnad vid de institutioner som bedriver sådan verksamhet genom bl.a. nyrekrytering av forskare och tekniker och deltagande i internationellt samarbete. Som utredningen har konstaterat hämmas emellertid sådan kompetensuppbyggnad av den utbredda misstolkningen av 6 § kärntekniklagen som råder inom landet och som alltså går ut på att all forskning inom det kärntekniska området skulle vara otillåten. Bestämmelsen har också givits den nedsättande benämningen ”tankeförbudsparagrafen”, vilket ger oönskade associationer i en demokratisk kontext.

Avvecklingslagen

1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:

  • Barsebäck lades ned.
  • Slutdatum år 2010 togs bort.
  • Regeringen gavs rätt att när helst besluta att lägga ned reaktorer.

Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.

I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn – på samma sätt som Barsebäck – eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.

7 § När ersättningen skall bestämmas skall som särskilda förutsättningar gälla följande:

  1. Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall ersättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.
  2. Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i kommersiell drift.

Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.

Och som inte det var nog har dessutom Strålsäkerhetsmyndigheten varnat för att vi riskerar få en brist på kunnig personal inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten säger att det tar upp till 20 år att ersätta experter inom dessa områden.

Enligt myndighetens senaste risk- och sårbarhetsanalys väntas brist på specialister inom både kärnkraftsäkerhet och strålskyddsberedskap de närmaste åren. Många av experterna i Sverige är redan pensionerade och ersättarna är för få. I rapporten konstateras att det kommer att “ta lång tid att på nytt bygga upp den saknade kompetensen”. Att utbilda en ny specialist beräknas ta omkring 20 år.

–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.

Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.

Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat “särskild tillsyn” av Forsmark och Ringhals.

Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen – inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare – kan tycka att det är en bra situation vi har idag.

Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra

Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.

Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser…

Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.

  • Bättre är att informationsflödet idag är totalt anorlunda. Människor kan fortbilda sig om kärnkraft på ett sätt som är ren science fiction jämfört mot hur det fungerade på 70- och 80-talet.
  • Sämre är att de som arbetar med kärnkraft – och som har absolut störst kunskap om hur Svensk kärnkraft fungerar i praktiken – inte hörs eller syns. Kraftbolagen lägger munkavle på sina anställda. De får inte uttala sig i debatten, och vad värre är får de inte heller ställa upp i media med sina expertkunskaper för att hjälpa till med att förklara hur olika säkerhetsfunktioner fungerar, något som blev extra tydligt i samband med händelserna i Fukushima. Inför folkomröstningen 1980 så talade de åtminsone från hjärtat vad de tyckte…

…men idag är tystnaden total.

Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.

Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna… ställ frågor… jämför… ifrågasätt.

Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila… ring… eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.

Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.

/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP

Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls
Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls
(*) Faktum är att när vi var färdiga med artikeln var Göran fortfarande ordförande. Vi skickade artikeln till Dagens Industri, som sade att de skulle köra den. Men innan den hann gå i tryck hade FmKK årsmöte. Göran valdes bort och två nya ordförande – Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg – valdes. De var inte alls glada åt den här artikeln och mailade DI, som vek sig direkt…

29 Comments

Debattartikel i Aftonbladet: “Kärnkraftdebatten behöver långsiktighet”

Av nätverket Nuclear Power Yes Please, och Göran Bryntse, f.d. ordföranden för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Publicerad på i Aftonbladet Debatt 2011-04-26

Kärnkraftsdebatten behöver långsiktighet

Det har inte undgått någon att svensk kärnkraft sett stora motgångar under de senaste åren. Mängden levererad el i förhållande till kapacitet var lägst i Europa under 2009 och 2010. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har vid flera tillfällen behövt ta kärnkraftsbolagen i örat och kräva uppsträckning, vilket efterföljts, men det är anmärkningsvärt att det skall behövas.

Grundorsaken till den svenska kärnkraftens nuvarande ställning är årtionden av kortsiktig politik och bristande kunskap och vilja hos beslutsfattare. Olyckorna vid Three Mile Island (TMI) och Tjernobyl innebar att en del märkliga och skadliga beslut togs:

  • En folkomröstning genomfördes där folket fick välja mellan två olika avvecklingsalternativ, fördelat på tre linjer.
  • I beslutet om avveckling saknades en reservplan för att hantera den situation som skulle uppstå om beslutet inte genomdrevs.
  • En lag som förbjöd oss att planera för nya reaktorer infördes.
  • En lag som tillät regeringen att utan riksdagsbeslut stänga reaktorer infördes.

Med detta kom svensk kärnkraftsindustri att sakna incitament och möjlighet för långsiktig planering. Konsekvenserna blev att produktionskapaciteten för de svenska reaktorerna dalat till historiskt låga nivåer. Säkerhetsarbetet har försvårats då industrin utarmats på kompetens. SSM konstaterar att det tar cirka 20 år att ersätta specialister inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten flaggar för att naturliga avgångar i kombination med att få valt att utbilda sig inom viktiga kompetensområden kan medföra ökade risker i framtiden. Resultatet av kärnkraftspolitiken från 1980 och framåt blev sålunda bland annat att Sverige fick sämre verktyg för att bedriva kärnteknisk verksamhet med högsta möjliga tekniska och säkerhetsmässiga standard.

Anledningen till att besluten blev sådana är bland annat:

  • Allmänheten har fått för lite och för dålig information om kraftformen och relaterade fenomen
  • Många som besitter viktig kunskap är frånvarande i den öppna debatten

Inom kärnkraftindustrin, myndigheter och forskningen finns stora kunskaper om kärnkraft. Men få, speciellt ifrån de lägre leden, vågar uttala sig i den öppna debatten trots att det är där kunskapen om hur kärnkraft fungerar i praktiken är som störst. Debatten måste utökas med dessa röster, speciellt som allmänheten vill höra vad de har att säga.

Just nu krävs att vi analyserar de enorma mängder fakta som händelserna vid Fukushima kommer att ge oss, samt kritiskt granskar den politik och den debatt som hittills förts. När vi därefter har ett faktamässigt beslutsunderlag i hand måste vi ta gemensamma och långsiktiga beslut.

Vad besluten sedan än blir så får det inte vara ytterligare ett obeslutsamt mellanting, utan något som är kristallklart och långsiktigt. Antingen stoppar vi kärnkraften med hjälp av en tidsbestämd avvecklingsplan, eller så måste vi acceptera kärnkraften som en del av vår energiförsörjning under överskådlig tid. Oavsett väg för kärnkraften skall också arbetet med att energieffektivisera och bygga ut förnybara kraftkällor fortsätta enligt bästa förmåga.

Det är viktigt att visa stor ödmjukhet inför dessa frågor och inte vara rädd för att erkänna att man kan ha haft fel. Detta budskap riktar vi till såväl kärnkraftsmotståndare som kärnkraftskramare. Debatten om kärnkraft är viktigare än åsikten om densamma.

Michael Karnerfors, civ. ing, grundare av nätverket Nuclear Power Yes Please

Göran Bryntse, tekn dr, f.d. ordf. i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen

Göran Bryntse är civilingenjör i teknisk fysik från LTH, och teknisk doktor i papperteknik. Han var tills den 26/3 ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen. Artikeln författade vi och satte underskrifter på 5 dagar innan det. Nya ordföranden för FmKK var inte road och stoppade vårt första försök att få artikeln utgiven i Dagens Industri.

Comments closed

Tankeförbudets skapare yttrar sig

Birgitta Dahl(s) har yttrat sig i DN med 3 partikamrater.

Kortfattat tycker jag att någon som varit med som att köra Svensk kärnkraft i botten genom dåliga politiska beslut knappast skall försöka läxa upp andra om kärnkraftspolitik.

Birgitta Dahl, du är ansvarig för att Tankeförbudslagen skapades. När du fick veta att man ville ersätta Sveriges äldsta reaktorer med nyare och säkrare varianter, skapade du en lag som gjorde det förbjudet att ens sätta på papper en tanke om vad det skulle kunna kosta, eller hur en sådan reaktor kunde se ut.

Det hela slutade med att dina partikamrater kröp till korset 20 år senare och med skammens rodnad på kinderna erkände att den lag du skapat hade skadat Sveriges kärnkraftssäkerhet, och dessutom var minst sagt tveksam ur ett demokratiskt perspektiv.

Sossarna hade 25 år på sig att genomföra nedläggningen av Svensk kärnkraft genom att ordna ersättare. De misslyckades. Nu försöker en av huvudingenjörerna bakom det misslyckandet att läxa upp andra om kärnkraftspolitik med samma typ av trams-argument som de förstörde den svenska kärnkraften med…

Och Lena Sommestad, du säger på din blog: “Våga välja en hållbar energiframtid

Tja… vad sägs om att du börjar med att ta dina egna ord till hjärtat? Föregå med gott exempel genom att släppa den trygga, men unkna snuttefilt som är ditt kärnkraftsmotstånd. Våga se bortom en över 30 år gammal åsikt.

Vi har i Sverige sedan 2002 Hållbar Utveckling inskriven i grundlagen. Definitionen av Hållbar Utveckling beskrivs i Brundtlandkommissionens rapport Our Common Future. Läs speciellt kapitel 2, stycke 12.

Enligt den definitionen är avveckling av kärnkraft helt oförenligt med Hållbar Utveckling.

Hållbar Utveckling handlar bland annat om resurshushållning. Du företräder en politk som vill att uran, thorium och använt kärnbränsle skall vara skräp och oönskade restprodukter som inte duger till annat än att döda andra människor i krig med. Dessutom låser du fast oss vid en avfallslösning som måste hålla i 100 000 år, d.v.s. 3 000 generationer.

Med vidareutvecklad kärnkraft blir istället uranet, thoriumet och – framför allt – vårt använda kärnbränsle istället en energitillgång utan dess like, som i ett slag hjälper till att avlasta den enorma press vi sätter på klimatet, miljön och våra globala resurser. Dessutom kan vi med vidareutvecklad kärnkraft förinta DU-vapen och atomvapen precis som redan idag sker till viss skala. Dessutom kapar vi avfallslösningen från 100 000 år / 3 000 generationer, till 500 år / 15 generationer.

När man kan förvandla skräp och vapen till energiproduktion i människans tjänst, samtidigt som man besparar tusentals generationer att sitta barnvakt åt våra atomsopor, så är det omöjligt att säga nej till det, speciellt om man åberopar Hållbar Utveckling.

Lena Sommestad, före detta miljöminister… om du vill åberopa Hållbar Utveckling som argument för din föreslagna politik, se då till att du först har förstått innebörden av det du säger… för ditt eget argument tvingar dig att göra motsatt det du föreslår.

Erik Pelling har fått svar på sin blogg

Erik…

…eftersom du inte törs stå för dina ord eller tro på dem, varför skall jag tro på dem? Om du ärligt anser att kärnkraften är en tickande bomb, varför begär du inte snabbstopp nu?

Dahl och Sommestad får sina svar här.

Ett mer lämpligt svar till dig – eftersom du kör på skrämselspåret – hittar du här: Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna. Det är addresserat till Per Bolund, men eftersom din argumentation är densamma så kan du också känna dig träffad.

Sammanfattning: du har två alternativ…

Antingen begär du snabbstopp direkt…. nu… idag. Lägg motionen omgående att svensk kärnkraft måste snabbstoppas inom en månad.

Eller så tar du ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats, med garantier och hårt förbundet personligt ansvar.

Gör du inget av detta skall du lämna kärnkraften ifred och istället ge den ditt fulla stöd så att den kan fungera bra.

32 Comments

Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna

Av Michael Karnerfors, publicerad på SVT Debatt, 2011-04-18
Rubriken är annorlunda där för att SVT Debatt satte en annan rubrik än den jag valde.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund skriver på SVT Debatt att vi har goda förutsättningar att avveckla kärnkraften. Han understödjer sitt resonemang med samma argument som vi hörde 1980. Men den här gången går jag inte på det, tomma löften räcker inte. Det skriver Michael Karnerfors, Medgrundare av nätverket Nuclear Power Yes Please.

Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund frågar på SVT Debatt: ”Vad krävs då för att det ska vara möjligt att stänga svensk kärnkraft?  De svenska kärnkraftsförespråkarna har ett ansvar att leverera ett svar i  debatten: Vilka förutsättningar krävs egentligen för att det ska vara  aktuellt att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige?”

Per Bolund, svaret du efterfrågar är enkelt:

– Det krävs att ni som inte vill ha kärnkraften tar bort de fossila bränslena först, för de dödar oss.
– Det krävs att ni tar ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats.
– Det krävs att ni visar att ni tror på det ni säger, och inte bara kommer med tom skrämselretorik.

Sista punkten är den som avslöjar falskheten bakom din artikel Per  Bolund. Precis som när du i riksdagen gjorde dina anföranden inför  kärnkraftsbeslutet 17 juni 2010, går denna artikel ut på att skrämmas.  Ditt budskap till läsarna och svenska folket är ”Var rädd och känn skräck för kärnkraft”. Du använder dig av skrämselpropaganda.

Samtidigt säger du ändå inte ”Lägg ned all kärnkraft idag”. Du försöker  påstå att kärnkraften är skrämmande och oacceptabel, men – för att  parafrasera Tage Danielsson – bara nästan(!) oacceptabel, det är det som  är det konstiga. Efter alla skräckhistorier du framför vågar du ändå  inte framföra kravet att kärnkraften skall läggas ned idag.

Riksdagsledamoten Cecilie Ternfjord-Toftby (m) satte fingret på denna hyckleriets motsättning när hon 17 juni frågade dig:

”Om Miljöpartiet verkligen tycker att kärnkraften är ett potentiellt  katastrofscenario tycker jag att ert argument om att avveckla  kärnkraften successivt är oansvarigt, ansvarslöst och extremt cyniskt.  Eller är det så att er argumentation i dag bara är ren retorik?”

Om du verkligen hade trott på dina ord hade du krävt ett snabbstopp nu, i  denna sekund. Men det gör du inte. Alltså är du inte ens själv  övertygad att dina egna ord bär vikt. Du vill bara utnyttja dessa falska  påståenden för att sprida skräck och genom rädsla få svenskarna att  anpassa sig till er politiska linje om kärnkraften. Eftersom inte du  tror på orden tänker inte heller jag tro på dem. Varför skulle jag göra  det när du själv inte har övertygelse nog att faktiskt agera efter dem?

Att orden faktiskt är falska bekräftas dessutom av fakta, när vi  gemensamt ser vad dessa påståendevis ”fruktansvärda” olyckor faktiskt  (inte) har ställt till med. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har  hittills dödat färre människor än vad som dör i trafikolyckor i världen  under en helt vanlig dag. Vad som är än värre är att under samma dag dör  tio gånger så många människor av luftföroreningar, främst orsakade av  fossila bränslen. I Sverige allena dör 5 000 människor per år en för  tidig död på grund av fossil bränslanvändning. Inte ens FNs mest  pessimistiska prognoser över Tjernobyl kommer upp i de siffrorna totalt  räknat.

Ändå vill du, Per Bolund, och ditt parti att allt eventuellt överskott  vi får i energiproduktionen skall användas för att lägga ned kärnkraft;  inte för ersätta de 200 TWh fossila bränslen Sverige fortfarande  använder varje år; inte för att sälja el till våra grannländer Tyskland,  Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen, vars energiproduktion är  80 till 100% beroende av  fossila bränslen. Du och andra  kärnkraftsmotståndare tycker att överskottet i den svenska  energiproduktionen enbart skall läggas på att jaga bort Sveriges  koldioxidsnålaste och renaste kraftkälla, kärnkraften.

År 1980 blev vi i Sverige lovade av landets kärnkraftsmotståndare att  till år 2010 skulle de fossila bränslena och kärnkraften vara borta,  detta dessutom utan att de orörda älvarna byggdes ut. Vi vet idag att  det var ett tomt löfte. Kärnkraften finns kvar. De fossila bränslena  utgör fortfarande 1/3 av tillförseln till den svenska energibalansen.  Påståendena om att det är lätt att avskaffa det fossila och kärnkraften  uppfylldes inte.

Nu försöker ni, Per Bolund, dina partikamrater och andra  kärnkraftsmotståndare, att dra samma vals igen. ”Det går att”,  ”vi har  potential att”, vi kan ”utan problem” stänga ned kärnkraften. Samma ord  som vi hörde då. Samma löften. Och samma avsaknad av garantier.

Den här gången går jag inte på det. Per Bolund, du och alla  kärnkraftsmotståndare måste visa att ni tror på det ni säger och att ni  håller det ni lovar. Den här gången räcker det inte med tomma löften.  Prognoser är inte gott nog. Skräckhistorier är inte tillräckligt.

Vill ni – du Per Bolund, Miljöpartiet och andra kärnkraftsmotståndare –  lägga ned Sveriges renaste och säkraste kraftkälla krävs följande  förutsättningar. Antingen…

– Krav på totalt snabbstopp nu. Ni lägger snarast en motion att alla Sveriges tio reaktorer skall vara nedstängda inom en månad.

…eller…

– Ett helt fossilfritt Sverige.
– Att ersättare för kärnkraften finns på plats och är i drift.
– Personligt ansvar av alla som krävt och tagit besluten.

Dessa är förutsättningarna som krävs. Tänker ni inte ställa upp på dessa  krav stänger ni inte en enda reaktor i det här landet, utan ger  kärnkraften ert fulla stöd och arbetar för att den skall fungera väl.  Detta är valet ni har att göra och ansvaret ni har att ta för era krav,  annars är era ord tomma och inget värda.

3 Comments

German economy minister: “To prevent paper cuts, we must cut off our arms”

Ok, now it is official: Germany has gone batshit crazy.

Power firms should invest massively in coal and gas-fired power technology and renewable energy sources, Harry Voigtsberger, economy minister of Germany’s most populous state North Rhine Westphalia, said in the Financial Times Deutschland.

The original article can be read here (in german).

Angela Markel seems to be agreeing

In a document from Friday’s meeting obtained by Reuters, Merkel and her ministers laid out a six-point plan that includes a 5 billion-euro credit programme to support renewables.

It will also require building new gas and coal plants, Merkel said. “Gas and coal power plants were discussed… an accelerated exit from nuclear energy will lead to replacement power stations,” she said.

Why? So they can get rid of nuclear power…

This is about as stupid an idea as to say that in order to prevent paper cuts to your finger you should cut off your arms!

Sure… you achieve what you aimed for… but did you really concider the side effects before you took a knife and started carving?

Diese dummen Deutschen…

13 Comments