Temperatures, pressures etc look quite stable. Pumping of water form the tunnel connected to the number 2 turbine building is marginally successful. Spraying of a resin to bind down radioactive material to the ground, and prevent it from stirring up into the air, is ongoing all over the plant area. TEPCO has managed to get a camera in to investigate the number 4 spent fuel pool and world nuclear news report that the damage is limited, below is a picture from WNN of the pool.
Atomic Power Review writes that NISA has doubts about TEPCO’s plans to flood the containments. The doubt is regarding the structural integrity of the containments with the added strain from such a huge amount of water. Flooding the containment is a part of TEPCO’s plan to restore recirculation cooling to the reactor so it will be crucial to see how TEPCO responds to NISA and if they can show the containments can handle it. If they can not show it conclusively, then they will have to devise a new plan on how to restore cooling. In my last post I was questioning why they would want to flood the containments in the first place, but then realized that if the reactor vessels are broken and leaking, then the only way to submerge the fuel completely is to raise the level of water in the containment to the same level as the top of the fuel assemblies within the reactor vessel. I don’t see why this would be needed for the number one reactor, since it seems like it is holding pressure very well and must be pretty intact. But might be the only way for the number 2 and 3 reactors.
Over at The neutron economy one can read a blog post on the expected first yearly dose relased by the US department of energy, below is a map of it.
The dose rate is based on the following assumptions:
Assumes no reduction for spending time indoors
Takes into account decay of the radionuclides
Takes into account gamma ray from ground deposits and inhalation of stirred up particles from the ground
The map is using the common american unit millirem. One millirem is equal to 0.01 millisievert. The red area marks the area where one would get more than 20 mSv/year if one lives there given the above assumptions. Yellow area is 10-20 mSv, green area is 5-10 mSv and blue area 1-5 mSv. Neutron Economy also shows a picture with more detail of the over 20 mSv area that can be found in this link. Close to the plant it will be up to 200 mSv and in some hot areas 100 mSv. Some of the hot areas are outside of the initial 20 km evacuation zone and that explain the new evacuation areas. It is not immiedietly dangerous to be in those areas but one probably does not want to live there. It will be interesting to hear what plans will be made to clear out the areas. Outside of Fukushima dose rates are down to natural backgrounds levels according to IAEA. Seems like bans on shipping of most kind of food products have been lifted.
In summary one can say that the situation as far as radiation levels are concerned is improving. Radiation levels are decreasing everywhere. The situation with the reactors are fairly stable, but long term cooling is still a big question mark.
Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse – nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen – författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.
Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?
Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.
För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt “vinner”. I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet… men vad som än händer får det inte bli oavgjort.
Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.
Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen…
Renforsen i Vindelälven hade kanske inte funnits kvar om inte för kärnkraften
Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.
Rädda älvarna
På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.
“Atomkraft? Nej Tack”
Olof Palme skäller ut Centern i valdebatt 1976
Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte “dagtinga med sitt samvete” och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.
Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för “svek” (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.
Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen…
“Det som hände i Harrisburg”
28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.
Debatten inför omröstningen genomsyrade Sverige ("Ratte och Odjuret", Knutsson & Jansson)
In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 – nedläggning när alternativ finns – hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.
Från 1980 till 2011
I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden…
Tjernobyl och tankeförbudet
Varför man inte bygger reaktorer enligt sovjetiska designer från 1950-talet
I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan – en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 – 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen – men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa “markörer” – signalämnen i kroppen – för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.
Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 – Sverges äldra kraftreaktor i drift – med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:
6 § Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.
Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:
Visserligen står det i 6 § kärntekniklagen att bestämmelsen endast avser åtgärder som syftar till att uppföra en kärnkraftsreaktor inom landet. Av paragrafens förarbeten framgår därtill tydligt att förbudet inte riktar sig mot t.ex. tekniskt utvecklingsarbete på kärnsäkerhetsområdet. Trots detta synes paragrafens enda praktiska effekt vara att, i strid mot intentionerna vid dess införande, inkräkta på möjligheterna att fortlöpande bedriva sådant arbete (jfr prop. 1986/87:24 s. 5). Detta är mycket otillfredsställande, då forskning och tekniskt utvecklingsarbete inom kärnteknikområdet är av stor betydelse för kärnsäkerheten och kärnavfallshanteringen. Dessa frågor kommer dessutom att vara aktuella under lång tid i Sverige, varför det är mycket viktigt att det sker en kontinuerlig kompetensuppbyggnad vid de institutioner som bedriver sådan verksamhet genom bl.a. nyrekrytering av forskare och tekniker och deltagande i internationellt samarbete. Som utredningen har konstaterat hämmas emellertid sådan kompetensuppbyggnad av den utbredda misstolkningen av 6 § kärntekniklagen som råder inom landet och som alltså går ut på att all forskning inom det kärntekniska området skulle vara otillåten. Bestämmelsen har också givits den nedsättande benämningen ”tankeförbudsparagrafen”, vilket ger oönskade associationer i en demokratisk kontext.
Avvecklingslagen
1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:
Regeringen gavs rätt att när helst besluta att lägga ned reaktorer.
Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.
I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn – på samma sätt som Barsebäck – eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.
7 § När ersättningen skall bestämmas skall som särskilda förutsättningar gälla följande:
Har upphörandet av driften vid en kärnkraftsreaktor medfört inverkan av någon betydelse på priset på högspänd el i Sverige, skall ersättningen beträffande den reaktorn bestämmas på grundval av det pris som skulle ha gällt om en sådan inverkan inte hade förekommit.
Ersättningen skall bestämmas utifrån antagandet att en kärnkraftsreaktor inte kan nyttjas mer än 40 år efter den tidpunkt då den först togs i kommersiell drift.
Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.
Enligt myndighetens senaste risk- och sårbarhetsanalys väntas brist på specialister inom både kärnkraftsäkerhet och strålskyddsberedskap de närmaste åren. Många av experterna i Sverige är redan pensionerade och ersättarna är för få. I rapporten konstateras att det kommer att “ta lång tid att på nytt bygga upp den saknade kompetensen”. Att utbilda en ny specialist beräknas ta omkring 20 år.
–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.
Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.
Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat “särskild tillsyn” av Forsmark och Ringhals.
Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen – inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare – kan tycka att det är en bra situation vi har idag.
Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra
Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.
Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser…
Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.
Bättre är att informationsflödet idag är totalt anorlunda. Människor kan fortbilda sig om kärnkraft på ett sätt som är ren science fiction jämfört mot hur det fungerade på 70- och 80-talet.
Sämre är att de som arbetar med kärnkraft – och som har absolut störst kunskap om hur Svensk kärnkraft fungerar i praktiken – inte hörs eller syns. Kraftbolagen lägger munkavle på sina anställda. De får inte uttala sig i debatten, och vad värre är får de inte heller ställa upp i media med sina expertkunskaper för att hjälpa till med att förklara hur olika säkerhetsfunktioner fungerar, något som blev extra tydligt i samband med händelserna i Fukushima. Inför folkomröstningen 1980 så talade de åtminsone från hjärtat vad de tyckte…
…men idag är tystnaden total.
Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.
Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna… ställ frågor… jämför… ifrågasätt.
Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila… ring… eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.
Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.
/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP
Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls (*) Faktum är att när vi var färdiga med artikeln var Göran fortfarande ordförande. Vi skickade artikeln till Dagens Industri, som sade att de skulle köra den. Men innan den hann gå i tryck hade FmKK årsmöte. Göran valdes bort och två nya ordförande – Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg – valdes. De var inte alls glada åt den här artikeln och mailade DI, som vek sig direkt…
Av nätverket Nuclear Power Yes Please, och Göran Bryntse, f.d. ordföranden för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Publicerad på i Aftonbladet Debatt 2011-04-26
Kärnkraftsdebatten behöver långsiktighet
Det har inte undgått någon att svensk kärnkraft sett stora motgångar under de senaste åren. Mängden levererad el i förhållande till kapacitet var lägst i Europa under 2009 och 2010. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har vid flera tillfällen behövt ta kärnkraftsbolagen i örat och kräva uppsträckning, vilket efterföljts, men det är anmärkningsvärt att det skall behövas.
Grundorsaken till den svenska kärnkraftens nuvarande ställning är årtionden av kortsiktig politik och bristande kunskap och vilja hos beslutsfattare. Olyckorna vid Three Mile Island (TMI) och Tjernobyl innebar att en del märkliga och skadliga beslut togs:
En folkomröstning genomfördes där folket fick välja mellan två olika avvecklingsalternativ, fördelat på tre linjer.
I beslutet om avveckling saknades en reservplan för att hantera den situation som skulle uppstå om beslutet inte genomdrevs.
En lag som förbjöd oss att planera för nya reaktorer infördes.
En lag som tillät regeringen att utan riksdagsbeslut stänga reaktorer infördes.
Med detta kom svensk kärnkraftsindustri att sakna incitament och möjlighet för långsiktig planering. Konsekvenserna blev att produktionskapaciteten för de svenska reaktorerna dalat till historiskt låga nivåer. Säkerhetsarbetet har försvårats då industrin utarmats på kompetens. SSM konstaterar att det tar cirka 20 år att ersätta specialister inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten flaggar för att naturliga avgångar i kombination med att få valt att utbilda sig inom viktiga kompetensområden kan medföra ökade risker i framtiden. Resultatet av kärnkraftspolitiken från 1980 och framåt blev sålunda bland annat att Sverige fick sämre verktyg för att bedriva kärnteknisk verksamhet med högsta möjliga tekniska och säkerhetsmässiga standard.
Anledningen till att besluten blev sådana är bland annat:
Allmänheten har fått för lite och för dålig information om kraftformen och relaterade fenomen
Många som besitter viktig kunskap är frånvarande i den öppna debatten
Inom kärnkraftindustrin, myndigheter och forskningen finns stora kunskaper om kärnkraft. Men få, speciellt ifrån de lägre leden, vågar uttala sig i den öppna debatten trots att det är där kunskapen om hur kärnkraft fungerar i praktiken är som störst. Debatten måste utökas med dessa röster, speciellt som allmänheten vill höra vad de har att säga.
Just nu krävs att vi analyserar de enorma mängder fakta som händelserna vid Fukushima kommer att ge oss, samt kritiskt granskar den politik och den debatt som hittills förts. När vi därefter har ett faktamässigt beslutsunderlag i hand måste vi ta gemensamma och långsiktiga beslut.
Vad besluten sedan än blir så får det inte vara ytterligare ett obeslutsamt mellanting, utan något som är kristallklart och långsiktigt. Antingen stoppar vi kärnkraften med hjälp av en tidsbestämd avvecklingsplan, eller så måste vi acceptera kärnkraften som en del av vår energiförsörjning under överskådlig tid. Oavsett väg för kärnkraften skall också arbetet med att energieffektivisera och bygga ut förnybara kraftkällor fortsätta enligt bästa förmåga.
Det är viktigt att visa stor ödmjukhet inför dessa frågor och inte vara rädd för att erkänna att man kan ha haft fel. Detta budskap riktar vi till såväl kärnkraftsmotståndare som kärnkraftskramare. Debatten om kärnkraft är viktigare än åsikten om densamma.
Michael Karnerfors, civ. ing, grundare av nätverket Nuclear Power Yes Please
Göran Bryntse, tekn dr, f.d. ordf. i Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen
Göran Bryntse är civilingenjör i teknisk fysik från LTH, och teknisk doktor i papperteknik. Han var tills den 26/3 ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen. Artikeln författade vi och satte underskrifter på 5 dagar innan det. Nya ordföranden för FmKK var inte road och stoppade vårt första försök att få artikeln utgiven i Dagens Industri.
Tepco has released more information about their plan to stabilize the Fukushima reactors(link 1, link 2). Their table of measures to be taken is hard to read, but the schematic of the plan is quite enlightening and i have attached it below.
They are basically facing 4 problems, ensuring long term cooling of the cores, ensure cooling of the spent fuel pools, prevent release of radioactive material and mitigate the consequences of the releases that will continue for a while. I want to speak a bit more about cooling in this blog post since it is the most crucial problem.
As I have written before (and I will repeat it again, bear with me), the most important thing is to get circulation cooling going again. The current way of cooling the reactor, by pumping in water, letting it boil and then venting the steam out into the containment, is not a long term solution since one is continuously adding water to the system. The volume of the containments are large, but not infinite. One can’t put more and more water in there without it sooner or later coming out out somewhere, somehow. We are seeing that in the large leakage from the number 2 reactor. Cooling by circulation simply means one pushes water into the core somewhere and take it out somewhere else. The water taken out is then run through a heat exchanger that cools the water by dumping the heat into a heat sink (the ocean). There are a bunch of different cooling systems in a reactor.
During normal operation of a BWR(boiling water reactor), heat is carried by steam from the core, the steam passes through a turbine that generates electricity and then the seam goes through a condenser that cools it into a liquid state again, before its pumped back into the core. The condenser in turn is connected to water flow from the sea, a river or some other big body of water that keeps the condenser cool so it is able to condense the steam.
When the reactor is shut down there is still decay heat that needs to be removed. One does not want to produce steam during shutdown so the normal cooling by letting steam go through the main steam line out to the condenser is not an option. All BWR’s has recirculation pumps that takes some of the core water and recirculates it within the vessel, during normal operation this is done to control the steam level in the core. Connected to this recirculation loop is pumps and pipes that can lead water to a heat exchanger that dumps heat to some heat sink before it is circulated back. This system is used to provide cooling during shutdown and is called the Residual Heat Removal (RHR) system. It’s capable of getting rid of the decay heat (heat that continues to be produced from decay of fission products, long after the fission chain reaction is shut down) and keeping the water in the reactor at below 100 degrees Celsius.
The above two options both require electricity do drive pumps, both for the internal circulation but also to get seawater to the heat exchangers that cool the water in the internal circuit. If for some reason pumping power is lost there is a system that kicks in and can run for a short time period (hours). The system is called the Reactor Core Isolation Cooling (RCIC) system. It works by using a temporary heat sink. All BWR has something called a “wetwell”, the wetwell is a water filled volume within the primary containment below the reactor pressure vessel (that contains the core). In an emergency one can shut the main steam outlet and the main feedwater inlet to isolate the containment from the sounding environment. The steam generated in the core is instead diverted into a small turbine that drives a pump that pumps water into the core from the wetwell or from a water storage tank. After passing through the turbine the steam is dumped down into the water in the wetwell. When mixing with the water the steam will condensed and can be pumped back into the core, at the cost of heating up the wetwell water. When the wetwell water gets close to boiling point it can no longer absorb any heat and it stops acting as a heat sink. When that happens no more water gets returned to the reactor and water level starts to drop in the core. Usually it can absorb a couple of hours worth of decay heat. This system was the system that was cooling all the Fukushima reactors for the first hours after the accident. It is almost a passive system, it doesn’t require any large amounts of electricity but it do require some small power from batteries for control.
The trouble in Fukushima started after the RCIC shut down. There was no power to start up the RHR and water level started to drop causing the fuel in the core to be damaged and release radioactive material into the water in the core. As a emergency move TEPCO then started to inject water into the core to cover the fuel again, without having anywhere to dump the steam getting produced. They have been doing that during all the time so far. The hope was that they would be able to restart the RHR system after recovering power to the reactor. But the tsunami drenched all the switchboards for the control room and also flooded the turbine hall basement where apparently a lot of the equipment related to the RHR is located. Leaks from the core afterwards contaminated this water so much that workers can not get to the equipment to restore the RHR.
The dilemma for TEPCO is that they can’t repair the equipment for the RHR as long as the cores are leaking radioactive water, but the cores will continue to leak as long as TEPCO continues to inject water into the cores without having restored the RHR circulation. So what can they do in a situation like this? They have desperately been trying to find some way to pump out enough water to be able to start repairs, but to no good. Even if they could it is doubtful the repairs can be made quickly, likely the entire system is completely trashed after having been drenched with salt water for weeks. That leaves TEPCO with only one option, create a new RHR loop.
What they are planning to do as far as I can tell is to install a bunch of heat exchangers somewhere with access to seawater. Then they will pump water out of the reactors, through the heat exchangers and then back in. Just like the RHR would do. The difference is that they are going to have to pump the water in pipes straight out of the containment and reactor building. One would normally never do such a thing since the risk of a leakage is not trivial and due to the radioactivity of the water, once they start pumping, no one will be able to be close to the pumps or pipes. It would not be very pleasant for instance if a new earthquake where to rip the pipes apart while they are pumping, but the option of not doing anything isn’t really an option at all and if they can get that cooling working then they could more briskly get to work on restoring the real RHR system.
What confuses me at this point is where they will connect the new temporary system. First they where talking about connecting it to the feedwater line and some kind of fire extinguishing system, both connecting to the reactor vessel. That would be ideal since it would prevent crap from getting out of the core and into the containment, which is the main problem, since the containment on the number 2 reactor is leaking and causing the big problem in the turbine hall basement. But now, from the plan I posted above, they indicate will instead flood the containment and connect one end of the temporary RHR to it while the other end goes into the core. They will in other words circulate water:
From core -> into containment -> out of the containment through a heat exchanger -> then back into the core.
I don’t see how this solves anything since it is the amount of water present in the containment that seems to be causing the leakage problem in the first place! But I guess their plane will become more clear in the future.
As for other news. There is nothing new about the status of the reactors as can be seen from the pictures below, temperatures in all three reactors continue to go down. Pressure in number one reactor seems to have stabilized a bit and the declining trend in radiation levels around Fukushima continues.
A bit of casual reading for the Easter holidays is offered here:
There are now a few scientific articles available from the arXiv preprint server. We may put some more detailed comments on them as soon as we have had the time to look at them closer ourselves, but they may be of interest to a broader audience.
The articles are (click on the link for each article in order to reach the arXiv page, then download the article as pdf or other format from the box in the upper right corner):
19 April 2011: Measurement of airborne radioactivity from the Fukushima reactoraccident in Tokushima, Japan, by K. Fushimi, S. Nakayama, M. Sakama, Y. Sakaguchi, Institute of Socio Arts and Sciences, The University of Tokushima, Japan, Department of Radiological Science, Division of Biomedical Sciences, Institute of Health Biosciences, The University of Tokushima, Japan, and Faculty of Integrated Arts and Sciences, The University of Tokushima, Japan.
In an earlier blog post there were discussions in the comments regarding the difficulties in correctly identifying which isotopes that are found in the releases. These articles show some nice examples of pulse-height spectra from gamma spectroscopy measurements (incidentally, it is Figure 1 in all three papers). Figure 1 in the paper about analysis of rainwater in the San Franciso Bay area (page 6) clearly illustrates how difficult it can be to correctly identify relatively small peaks on a large background. The samples taken in the water pools at the Fukushima power plant have an even more complicated mix of radioactive nuclides, so this is part of the explanation to why there have been some strange reports regarding identified isotopes.
The last paper surprised me first due to the low levels of Iodine-131 detected, there was a peak value of 2.5 milli-Becquerel per cubic meter of air observed on 6 April, only slightly higher than the peak value observed in Stockholm on 30-31 March (2.15 milli-Becquerel per cubic meter, a tiny amount as explained here (in Swedish only)) and the other data are much lower, around 0.1-0.2 milli-Becquerel per cubic meter. The reason is due to the geography, Tokushima is located on the island Shikoku far to the south-west of Fukushima. Due to the dominating wind pattern, the detected radioactive nuclides have mainly traveled around the entire planet before reaching Tokushima, and therefore have much lower activity. However, the peak around 6 April is due to a temporary change in the wind pattern. Calculations from the Central Institute for Meteorology and Geodynamics (ZAMG) in Austria show examples of the wind patterns. Here is an example from 6-7 April for Iodine-131.
If anybody has any questions related to the articles, you are welcome to post them here and we will try to answer.
Kortfattat tycker jag att någon som varit med som att köra Svensk kärnkraft i botten genom dåliga politiska beslut knappast skall försöka läxa upp andra om kärnkraftspolitik.
Birgitta Dahl, du är ansvarig för att Tankeförbudslagen skapades. När du fick veta att man ville ersätta Sveriges äldsta reaktorer med nyare och säkrare varianter, skapade du en lag som gjorde det förbjudet att ens sätta på papper en tanke om vad det skulle kunna kosta, eller hur en sådan reaktor kunde se ut.
Det hela slutade med att dina partikamrater kröp till korset 20 år senare och med skammens rodnad på kinderna erkände att den lag du skapat hade skadat Sveriges kärnkraftssäkerhet, och dessutom var minst sagt tveksam ur ett demokratiskt perspektiv.
Sossarna hade 25 år på sig att genomföra nedläggningen av Svensk kärnkraft genom att ordna ersättare. De misslyckades. Nu försöker en av huvudingenjörerna bakom det misslyckandet att läxa upp andra om kärnkraftspolitik med samma typ av trams-argument som de förstörde den svenska kärnkraften med…
Tja… vad sägs om att du börjar med att ta dina egna ord till hjärtat? Föregå med gott exempel genom att släppa den trygga, men unkna snuttefilt som är ditt kärnkraftsmotstånd. Våga se bortom en över 30 år gammal åsikt.
Vi har i Sverige sedan 2002 Hållbar Utveckling inskriven i grundlagen. Definitionen av Hållbar Utveckling beskrivs i Brundtlandkommissionens rapport Our Common Future. Läs speciellt kapitel 2, stycke 12.
Enligt den definitionen är avveckling av kärnkraft helt oförenligt med Hållbar Utveckling.
Hållbar Utveckling handlar bland annat om resurshushållning. Du företräder en politk som vill att uran, thorium och använt kärnbränsle skall vara skräp och oönskade restprodukter som inte duger till annat än att döda andra människor i krig med. Dessutom låser du fast oss vid en avfallslösning som måste hålla i 100 000 år, d.v.s. 3 000 generationer.
Med vidareutvecklad kärnkraft blir istället uranet, thoriumet och – framför allt – vårt använda kärnbränsle istället en energitillgång utan dess like, som i ett slag hjälper till att avlasta den enorma press vi sätter på klimatet, miljön och våra globala resurser. Dessutom kan vi med vidareutvecklad kärnkraft förinta DU-vapen och atomvapen precis som redan idag sker till viss skala. Dessutom kapar vi avfallslösningen från 100 000 år / 3 000 generationer, till 500 år / 15 generationer.
När man kan förvandla skräp och vapen till energiproduktion i människans tjänst, samtidigt som man besparar tusentals generationer att sitta barnvakt åt våra atomsopor, så är det omöjligt att säga nej till det, speciellt om man åberopar Hållbar Utveckling.
Lena Sommestad, före detta miljöminister… om du vill åberopa Hållbar Utveckling som argument för din föreslagna politik, se då till att du först har förstått innebörden av det du säger… för ditt eget argument tvingar dig att göra motsatt det du föreslår.
…eftersom du inte törs stå för dina ord eller tro på dem, varför skall jag tro på dem? Om du ärligt anser att kärnkraften är en tickande bomb, varför begär du inte snabbstopp nu?
Ett mer lämpligt svar till dig – eftersom du kör på skrämselspåret – hittar du här: Nedlagd kärnkraft kräver ansvar av motståndarna. Det är addresserat till Per Bolund, men eftersom din argumentation är densamma så kan du också känna dig träffad.
Sammanfattning: du har två alternativ…
Antingen begär du snabbstopp direkt…. nu… idag. Lägg motionen omgående att svensk kärnkraft måste snabbstoppas inom en månad.
Eller så tar du ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats, med garantier och hårt förbundet personligt ansvar.
Gör du inget av detta skall du lämna kärnkraften ifred och istället ge den ditt fulla stöd så att den kan fungera bra.
It seems like TEPCO has realized it will take some time for them to restore the internal circulation pumps in reactor 1-3. The equipment has been drenched in salt water for some time now and the highly radioactive water in the turbine halls makes it very hard to do any kind of work. The normal cooling works by having water circulating through the core, then going through a heat exchanger that transfers heat from the water to an outer circulation loop that transports the heat to some kind of heat sink (in this case the ocean). The form of cooling that TEPCO has been doing since this accident started is to simply pump water into the cores, where it boils and creates steam that they then blow down into the wetwell. This means water is going into the building, but not leaving it. As anyone can realize that can’t go on forever until water comes out somewhere because the wetwell and containment doesn’t have infinite volume to store water. All the crap water that has been leaking into the sea is a result of this cooling method.
Since they have to try to prevent more leakage into the sea and they can’t get the internal cooling working TEPCO was left with the choice to build a new closed loop with new heat exchangers. All one really need is a pipe where one can put water into the reactor and another pipe where one can take the water out. Connect that to a heat exchanged and voila you have new circulation cooling without any need to fill the wetwell with steam. That is exactly what TEPCO is going to do.
That isn’t a solution without problems though. The reactor circulating through the core will become very radioactive due to the partially melted fuel, so any pumps and pipes used will be dangerous to approach. Everything has to be set up in such a way that once started it will run quite reliably, because repairing things won’t be easy. It would also be quite dirty if the pipes or pumps starts leaking so they better make them tight. Still it seems like a better and more long term solution than what they doing right now and it seems to be necessary in order to get rid of the radioactive water in the turbine halls, in order to get access to the real pumps and restore/replace them. Right now water is leaking out as quickly as they can pump it away.
The above strategy is a part of a bigger plan to stabilize all the reactors, stop all leakage of radioactive material and put all 3 reactors into cold shutdown. TEPCO estimates it will take 6-9 months before its all finished. Among other things TEPCO will build up storage and processing facilities for the radioactive water, build covers over the damaged reactor buildings , somehow repair the breach in the number 2 wetwell (one article mentioned “sticky concrete”) and inject nitrogen into all the containments. Atomic Power Review has a nice short list.
It is positive that TEPCO seems to have a long term plan, lets hope they will be able to proceed with all the steps without to many unexpected problems.
TEPCO has driven around inside the reactor buildings with a robot equipped with radiation detectors and the dose rates within the buildings are around 50 mSv/hour. A worker could only work there for 5 hours before they exceed the maximum allowed dose limit. I wonder how they plan to deal with that and I also wonder how they have measured it.
The status of the reactors are fairly unchanged. Temperature going down in the number one reactor.
Dose rates are going down, the gamma dose rates are according to IAEA
Gamma dose rates are measured daily in all 47 prefectures. The values tend to decrease over time. For Fukushima, on 18th April a dose rate of 1.9 µSv/h was reported. In the Ibaraki prefecture, a gamma dose rate of 0.13 µSv/h was reported; in all other prefectures, reported gamma dose rates were below 0.1 µSv/h.
Dose rates are also reported specifically for the Eastern part of the Fukushima prefecture, for distances beyond 30 km from Fukushima-Daiichi. On 16th April, the values in this area ranged from 0.1 to 25 µSv/h.
Only in a few prefectures, I-131 or Cs-137 is detectable in drinking water at very low levels. As of 16th April, one restriction for infants related to I-131 (100 Bq/l) is in place in a small scale water supply in a village of the Fukushima prefecture.
The areas with a ground contamination of more than 1 MBq/m^2 of Cs-137 sounds quite limited, seems like there are some hot spots west of Fukushima. From IAEA:
Only in a few prefectures, I-131 or Cs-137 is detectable in drinking water at very low levels. As of 16th April, one restriction for infants related to I-131 (100 Bq/l) is in place in a small scale water supply in a village of the Fukushima prefecture.
On 15th and 16th April, the IAEA Team made measurements at 44 different locations in the Fukushima area at distances ranging from 20 to 58 km, West from the Fukushima nuclear power plant. At these locations, the dose rates ranged from 0.6 to 37 µSv/h. At the same locations, results of beta-gamma contamination measurements ranged from 0.03 to 2.8 Megabecquerel/m2. The highest values were observed at distances of less than 30 km from the power plant.
On 17th April, the IAEA Team made measurements at 17 different locations in the Fukushima area at distances ranging from 20 to 62 km, North and Northwest from the Fukushima nuclear power plant. At these locations, the dose rates ranged from 0.4 to 3.3 µSv/h. At the same locations, results of beta-gamma contamination measurements ranged from 0.03 to 0.27 Megabecquerel/m2.
I hope someone will soon release maps of ground contamination so one can get a sense for how much land will be unusable.
Av Michael Karnerfors, publicerad på SVT Debatt, 2011-04-18
Rubriken är annorlunda där för att SVT Debatt satte en annan rubrik än den jag valde.
Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund skriver på SVT Debatt att vi har goda förutsättningar att avveckla kärnkraften. Han understödjer sitt resonemang med samma argument som vi hörde 1980. Men den här gången går jag inte på det, tomma löften räcker inte. Det skriver Michael Karnerfors, Medgrundare av nätverket Nuclear Power Yes Please.
Miljöpartiets energipolitiske talesman Per Bolund frågar på SVT Debatt: ”Vad krävs då för att det ska vara möjligt att stänga svensk kärnkraft? De svenska kärnkraftsförespråkarna har ett ansvar att leverera ett svar i debatten: Vilka förutsättningar krävs egentligen för att det ska vara aktuellt att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige?”
Per Bolund, svaret du efterfrågar är enkelt:
– Det krävs att ni som inte vill ha kärnkraften tar bort de fossila bränslena först, för de dödar oss.
– Det krävs att ni tar ansvar för att ersättare för det fossila och kärnkraften kommer på plats.
– Det krävs att ni visar att ni tror på det ni säger, och inte bara kommer med tom skrämselretorik.
Sista punkten är den som avslöjar falskheten bakom din artikel Per Bolund. Precis som när du i riksdagen gjorde dina anföranden inför kärnkraftsbeslutet 17 juni 2010, går denna artikel ut på att skrämmas. Ditt budskap till läsarna och svenska folket är ”Var rädd och känn skräck för kärnkraft”. Du använder dig av skrämselpropaganda.
Samtidigt säger du ändå inte ”Lägg ned all kärnkraft idag”. Du försöker påstå att kärnkraften är skrämmande och oacceptabel, men – för att parafrasera Tage Danielsson – bara nästan(!) oacceptabel, det är det som är det konstiga. Efter alla skräckhistorier du framför vågar du ändå inte framföra kravet att kärnkraften skall läggas ned idag.
Riksdagsledamoten Cecilie Ternfjord-Toftby (m) satte fingret på denna hyckleriets motsättning när hon 17 juni frågade dig:
”Om Miljöpartiet verkligen tycker att kärnkraften är ett potentiellt katastrofscenario tycker jag att ert argument om att avveckla kärnkraften successivt är oansvarigt, ansvarslöst och extremt cyniskt. Eller är det så att er argumentation i dag bara är ren retorik?”
Om du verkligen hade trott på dina ord hade du krävt ett snabbstopp nu, i denna sekund. Men det gör du inte. Alltså är du inte ens själv övertygad att dina egna ord bär vikt. Du vill bara utnyttja dessa falska påståenden för att sprida skräck och genom rädsla få svenskarna att anpassa sig till er politiska linje om kärnkraften. Eftersom inte du tror på orden tänker inte heller jag tro på dem. Varför skulle jag göra det när du själv inte har övertygelse nog att faktiskt agera efter dem?
Att orden faktiskt är falska bekräftas dessutom av fakta, när vi gemensamt ser vad dessa påståendevis ”fruktansvärda” olyckor faktiskt (inte) har ställt till med. Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima har hittills dödat färre människor än vad som dör i trafikolyckor i världen under en helt vanlig dag. Vad som är än värre är att under samma dag dör tio gånger så många människor av luftföroreningar, främst orsakade av fossila bränslen. I Sverige allena dör 5 000 människor per år en för tidig död på grund av fossil bränslanvändning. Inte ens FNs mest pessimistiska prognoser över Tjernobyl kommer upp i de siffrorna totalt räknat.
Ändå vill du, Per Bolund, och ditt parti att allt eventuellt överskott vi får i energiproduktionen skall användas för att lägga ned kärnkraft; inte för ersätta de 200 TWh fossila bränslen Sverige fortfarande använder varje år; inte för att sälja el till våra grannländer Tyskland, Danmark, Polen, Estland, Lettland och Litauen, vars energiproduktion är 80 till 100% beroende av fossila bränslen. Du och andra kärnkraftsmotståndare tycker att överskottet i den svenska energiproduktionen enbart skall läggas på att jaga bort Sveriges koldioxidsnålaste och renaste kraftkälla, kärnkraften.
År 1980 blev vi i Sverige lovade av landets kärnkraftsmotståndare att till år 2010 skulle de fossila bränslena och kärnkraften vara borta, detta dessutom utan att de orörda älvarna byggdes ut. Vi vet idag att det var ett tomt löfte. Kärnkraften finns kvar. De fossila bränslena utgör fortfarande 1/3 av tillförseln till den svenska energibalansen. Påståendena om att det är lätt att avskaffa det fossila och kärnkraften uppfylldes inte.
Nu försöker ni, Per Bolund, dina partikamrater och andra kärnkraftsmotståndare, att dra samma vals igen. ”Det går att”, ”vi har potential att”, vi kan ”utan problem” stänga ned kärnkraften. Samma ord som vi hörde då. Samma löften. Och samma avsaknad av garantier.
Den här gången går jag inte på det. Per Bolund, du och alla kärnkraftsmotståndare måste visa att ni tror på det ni säger och att ni håller det ni lovar. Den här gången räcker det inte med tomma löften. Prognoser är inte gott nog. Skräckhistorier är inte tillräckligt.
Vill ni – du Per Bolund, Miljöpartiet och andra kärnkraftsmotståndare – lägga ned Sveriges renaste och säkraste kraftkälla krävs följande förutsättningar. Antingen…
– Krav på totalt snabbstopp nu. Ni lägger snarast en motion att alla Sveriges tio reaktorer skall vara nedstängda inom en månad.
…eller…
– Ett helt fossilfritt Sverige. – Att ersättare för kärnkraften finns på plats och är i drift. – Personligt ansvar av alla som krävt och tagit besluten.
Dessa är förutsättningarna som krävs. Tänker ni inte ställa upp på dessa krav stänger ni inte en enda reaktor i det här landet, utan ger kärnkraften ert fulla stöd och arbetar för att den skall fungera väl. Detta är valet ni har att göra och ansvaret ni har att ta för era krav, annars är era ord tomma och inget värda.
Ok, now it is official: Germany has gone batshit crazy.
Power firms should invest massively in coal and gas-fired power technology and renewable energy sources, Harry Voigtsberger, economy minister of Germany’s most populous state North Rhine Westphalia, said in the Financial Times Deutschland.
The original article can be read here (in german).
In a document from Friday’s meeting obtained by Reuters, Merkel and her ministers laid out a six-point plan that includes a 5 billion-euro credit programme to support renewables.
It will also require building new gas and coal plants, Merkel said. “Gas and coal power plants were discussed… an accelerated exit from nuclear energy will lead to replacement power stations,” she said.
Why? So they can get rid of nuclear power…
This is about as stupid an idea as to say that in order to prevent paper cuts to your finger you should cut off your arms!
Sure… you achieve what you aimed for… but did you really concider the side effects before you took a knife and started carving?
Just a short update for today. The number 2 turbine building basement is filling up with water as quickly as TEPCO is pumping it out. No word is said about how the similar work in number 1 and 3 is proceeding. Temperatures are on a downwards trend in all reactors. Pressure in the number 1 pressure vessel continues to climb slowly, containment pressures are stable. Not much new happening on that front.
The Japanese Nuclear Society has reported that their analysis shows that parts of the fuel of all 3 reactors has melted and dropped down to the bottom of the vessels. Small parts of molten fuel has according to their analysis dropped from the rods, solidified when hitting the water and then sunk to the bottom forming small grains. The grains are easily cooled since they have large surface area to volume ratio and they don’t form a geometry that is prone to re-criticality.
They also state it is unlikely that there is a large amount of molten fuel at the bottom due to the low temperature readings in the bottom head. Nothing really surprising there either and I pointed it out some time ago. None of this is really surprising.
Zeolite containing sandbags have been put outside the water intake for the number 2 reactors. Zeolite is a porous material that readily adsorbs different molecules (adsorbption is the process of molecules sticking to the surface layers of a material, as opposed to absorption that means its sucked into the material itself). It was used to clean contaminated water within the TMI power planet after the meltdown there.
TEPCO has ordered storage tanks from the US to use to store radioactive water in. IMO I think TEPCO is trying to do perfect when perhaps they should think about doing things adequate. It seems like the volume of water is so large that temporary solutions, like erecting temporary pools, should be considered. But then again it is always easy to be an armchair quarterback on opposite side of the Eurasian continent (other seems to share my general idea though). I haven’t seen any new published analysis of the radionuclide content of the water in the number 2 basement, it would be interesting to see what it contains. The dose rates from the water should be going down due to the I-131 decay. Over 95% of the I-131 has decayed now.
Nitrogen injection into the number 1 containment continues, but pressure in the containment has stabilized. Meaning there must be a leakage somewhere. The leakage can’t be very large however.
Gamma dose rates are measured daily in all 47 prefectures. The values tend to decrease over time. For Fukushima, on 13 April a dose rate of 2.0 µSv/h was reported. In the Ibaraki prefecture, a gamma dose rate of 0.14 µSv/h was reported. The gamma dose rates in all other prefectures were below 0.1 µSv/h.
Dose rates are also reported specifically for the Eastern part of the Fukushima prefecture, for distances beyond 30 km from Fukushima-Daiichi. On 13 April, the values in this area ranged from 0.2 to 26 µSv/h.
In addition to the 7 measurements referred to in yesterday’s brief, (note- these measurements were made at distances of 25 km and 33 km not 32 km and 62 km as reported), 13 more measurements were made on 12 April at distances of 25 to 33 km, West and Northwest from the Fukushima Nuclear Power Plant by the IAEA team. At these locations, the dose rates ranged from 0.5 to 16.5 µSv/h. At the same locations, results of beta-gamma contamination measurements ranged from 0.05 to 2.1 Megabecquerel/m2.
Analytical results related to food contamination were reported by the Japanese Ministry of Health, Labour and Welfare on 13 April that covered a total of 98 samples taken on 4 and 11 to 13 April. Analytical results for 76 of the samples of various vegetables, pork, seafood and unprocessed raw milk in nine prefectures (Chiba, Fukushima, Gunma, Ibaraki, Kanagawa, Miyagi, Niigata, Saitama and Yamagata) indicated that I-131, Cs-134 and/or Cs-137 were either not detected or were below the regulation values set by the Japanese authorities. In Fukushima prefecture on 11 April, twenty samples of various vegetables were above the regulation values set by the Japanese authorities for Cs-134/Cs-137, and one sample of seafood (sand lance) and one sample of spinach were above the regulation values set by the Japanese authorities for both I-131 and Cs-134/Cs-137.
Därför samarbetar vi kärnkraftskramare med motståndarna
Published by Michael on April 26, 2011Vi i Nuclear Power Yes Please har tillsammans med Göran Bryntse – nyligen avgången(*) ordförande för Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen – författat en artikel om debatten om kärnkraft. Den finns idag att läsa i Aftonbladet och här.
Så varför samarbetar vi kärnkraftskramare med en av Sveriges mest framträdande kärnkraftsmotståndare? Vi står ju uppebarligen på varsin kant av åsiktsspektrat. Varför skriver vi en artikel ihop?
Därför att debatten om kärnkraften är viktigare än åsikten om kärnkraften. En dålig kärnkraftdebatt medför dåligt fungerande kärnkraft, och detta vill ingen av oss skall hända.
För både Göran och oss är det viktigare att frågan avhandlas på ett sakligt och korrekt sätt, hellre än att just vår respektive åsikt “vinner”. I slaget om kärnkraften är matchen långt viktigare än resultatet… men vad som än händer får det inte bli oavgjort.
Problemet var dock att just det hände: det blev oavgjort. Svenska politiker har hittills inte sagt vare sig JA eller NEJ till kärnkraft, utan man har istället låtit kraftformen få finnas kvar, samtidigt som den har blivit hårt motarbetad. Detta är det sämsta av två världar: man får inte några fördelar av att kraftformen faktiskt försvinner, och man får inga fördelar av den tekniska utveckling som sker för kärnkraften.
Hur kunde det bli så här? Häng med oss tillbaks i tiden för en titt hur det gick till, och se vad du själv kan göra för att säkra en bra kärnkraftsdebatt nu när frågan väckts till liv igen…
Tips: se gärna Sigfrid Leijonhufvud’s föredrag tillsammans med den här artikeln, ifrån SVT Play – Energiförsörjningens risker, spola till 1 tim 09 min.
Återblick
Kärnkraften är Sveriges kanske viktigaste energipolitiska fråga sedan mer än 50 år tillbaks. Redan innan dagens 10 reaktorer ens var projekterade var de en del av den svenska energi- och miljöpolitiken.
Rädda älvarna
På 1950- och 60-talet stod striden om älvarna. Skulle fler älvar dämmas upp och brukas till vattenkraft? Sverige behövde energin, men motståndet var stort. Löftet om kärnkraft räddade älvarna. Freden i Sarek och beslutet att inte bygga ut Vindelälven möjliggjordes tack vare det hopp kärnkraften gav. Visserligen stod en del av hoppet också till billig olja som skulle användas i kraftverk. Men oljekrisen 1973 och miljömedvetenheten satte tack och lov stopp för dessa planer, varpå kärnkraften ansågs vara det givna alternativet.
“Atomkraft? Nej Tack”
Men kärnkraften var inte okontroversiell. Dess ursprung från militära tillämpningar, avfallet och säkerheten var saker som fick motståndet att växa. Frågan blev het och infekterad. När den nådde riksdag och regering skräddes inte orden. Thorbjörn Fälldin vände Centern bort ifrån kärnkraften, trots att Bondeförbundet vurmat för den, och de fyra kärnkraftskommunernas Centerpartister slitit hårt för att få de nya verken. Fälldin gjorde sitt berömda uttalande om att han inte tänkte “dagtinga med sitt samvete” och krävde folkomröstning i frågan. Olof Palme skällde ut honom efter noter i valdebatten 1976.
Socialdemokraterna förlorade förvisso valet, men kärnkraftsfrågan blev till slut för mycket för borgarna. Beslutet att ladda Barsebäck 2 med bränsle tog knäcken på regeringen Fälldin. Palme angrep hårt och anklagde Centern för “svek” (låter det bekant?). Fälldin lämnade in regeringens avskedsansökan på hösten 1978. Ola Ullsten tog över med Folkpartiet i väntan på valet året därpå.
Den störste kärnkraftsmotståndren var utskämd och förmodligen hade kärnkraftsfrågan lagt sig och varit en något mindre fråga i valdebatten. Men något hände på vägen…
“Det som hände i Harrisburg”
28 mars 1979 inträffade härdsmältan i reaktor 2 på Three Mile Island utanför Harrisburg. Trots att ingen skadades av olyckan blev opinionen fullkomligt rasande. Palme gick snabbt med på folkomröstning för att slippa ha kärnkraften som en valfråga. Socialdemokraterna krävde att få ha ett nytt alternativ i omröstningen: Linje 2. Kärnkraftsdebatten var hetare än någonsin. Tage Danielsson framförde sin odödliga och utsökta monolog om Sannolikhet.
In i det sista var det oklart vilken linje som skulle vinna: nedläggning inom 10 år, eller senare? Till slut visade det sig att Linje 2 – nedläggning när alternativ finns – hade vunnit omröstningen, om än nätt och jämnt över linje 3. Ett riksdagsbeslut om att kärnkraften skulle vara avvecklad till år 2010 togs.
Från 1980 till 2011
I och med kärnkraftsbeslutet 1980 var debatten stendöd. Från att ha varit den hetaste frågan på 70-talet försvann den på rekordtid från det allmänna medvetandet. Palme hade lyckats rädda det socialdemokratiska partiet ifrån att splittras. Folket var nöjda och politikerna andades ut; de hade sluppit den heta potatisen och istället lyckats kasta den ifrån sig, 30 år in i framtiden…
Tjernobyl och tankeförbudet
Frågan vaknade kortvarigt till liv 26 april 1986 då det hände precis som kärnkraftsexperterna anat skulle hända: en reaktor av RBMK-typ exploderade i Ukraina, dåvarande Sovjetunionen. Detta var väntat eftersom RBMK-designen var ökänt farlig. Två veckor innan olyckan försökte en anställd på Vattenfall få publicerat en artikel i DN om att risken för en större olycka i denna typ av reaktorer var 1 på 3 (tidpunkt 59 min, 03 sek). Artikeln refuserades…
I de drabbade länderna har man påvisat ca 4000-7000 extra fall sköldkörtelcancer som en följd av olyckan – en ökning med ca 1000% för själva cancerformen, 4 – 7% för antalet cancerfall totalt för den påverkade gruppen – men med en överlevnadsgrad på över 99% eftersom sjukdomen är lätt att upptäcka i tid med screening (vissa “markörer” – signalämnen i kroppen – för sköldkörteln ger tydliga utslag vid minsta fel, vilket man ser tidigt med hjälp av blodprov så länge man tar dem regelbundet). Dock borde detta ha varit onödigt, därför att alla dessa cancerfall kommer av det fruktansvärda faktum att sovjetiska myndigheter stoppade inte mat och mjölk förgiftad med Jod-131, trots att det är lätt att upptäcka och sålla bort kontaminerade varor.
I Sverige rådde Becquerel-hysteri i flera år och vissa illa genomtänkta åtgärder genomfördes, som att man slaktade och kasserade onödigt många renar. Dock har man inte – trots diverse oseriösa figurers idoga försök – kunnat påvisa att vi fick några hälsoeffekter i Sverige.
Det märkligaste för svensk del var dock den så kallade tankeförbudslagen. Det sägs att Birgitta Dahl fick reda på att man klurade på vad det skulle krävas för att ersätta Oskarshamn 1 – Sverges äldra kraftreaktor i drift – med en ny, säkrare reaktor. Detta ville hon inte veta av, varpå 6:e paragrafen i Lag om Kärnteknisk Verksamhet infördes:
Tankeförbudet var formellt sett inte ett förbud mot att vidareutveckla kärnkraftssäkerhet eller forska på kärnkraft. Dock visade sig att det var just en sådan effekt lagen fick. Tjugo år senare kröp socialdemokraterna till korset och erkände att lagen skadat svensk kärnkraftssäkerhet. Ifrån propositionen att avskaffa lagen:
Avvecklingslagen
1997 började kaoset på allvar. Regeringen Persson gick ihop med Centern i en uppgörelse som innebar:
Tidigare var regeringen tvingen att be riksdagen om lov för att få stänga reaktorer. Men i och med avvecklingslagen kunde regeringen på eget bevåg ta sådana beslut, utan att behöva förankra dem hos de folkvalda.
I ett slag försvann alla möjligheter för kärnkraftsbolagen att planera långsiktigt. Från att ha haft ett klart och tydligt stopp-datum visste de nu inte om de skulle få nedläggningsbeskedet i morrn – på samma sätt som Barsebäck – eller om det skulle komma om 10-20-30 år. På frågan om de skulle livstidsförlänga verken för tvåsiffrigt antal miljarder eller inte fick de inga besked. Däremot sade avvecklingslagen att livstidförlängningar som fick verken att gå i över 40 år inte skulle få ersättning för dessa vid en eventuell nedläggning.
Först 2005-2006 fick bolagen beskedet att de hade tillåtelse utföra livstidsförlängningarna som de hade börjat planera för. Men det var för mycket arbete på alldeles för kort tid. Tidigt på våren 2009 gick de igång med det praktiska arbetet, och misslyckades kapitalt. Över 24 reaktormånader förseningar och två oväntat extra kalla vintrar orsakade kaos i det svenska energisystemet. Avvecklingslagen landade i våra brevlådor i form av skyhöga elräkningar.
Och som inte det var nog har dessutom Strålsäkerhetsmyndigheten varnat för att vi riskerar få en brist på kunnig personal inom kärnkraftssäkerhet och strålskydd. Myndigheten säger att det tar upp till 20 år att ersätta experter inom dessa områden.
–Det är ett stort problem. Sverige har inte sett om sitt hus i tid och vi har inte klarat att överföra kunskap till nya generationer, säger Robert Finck.
Bakgrunden är att Sverige under många år planerade att avveckla kärnkraften. Efter olyckan i Tjernobyl för 25 år sedan infördes också den så kallade tankeförbudsparagrafen i kärnteknik- lagen som delvis hindrade svensk kärnkraftsforskning. Intresset för att studera kärnteknik hamnade på en bottennivå.
Dessutom har SSM vid flera tillfällern behövt att gå in och ta kärnkraftsbolagen hårt i örat, med bland annat “särskild tillsyn” av Forsmark och Ringhals.
Efter 35 års kärnkraftsdebatt har vi lyckats köra svensk kärnkraft i botten. Ingen – inte vare sig kärnkraftsförespråkare eller kärnkraftsmotståndare – kan tycka att det är en bra situation vi har idag.
Efter Fukushima: så kan DU göra debatten bra
Problemen med den svenska kärnkraften har sina rötter i en dålig svensk kärnkraftsdebatt som har lett till att politiker tagit dåliga, kontraproduktiva beslut. Orsaken till den dåliga debatten är att allmänheten inte har givits den kunskap som behövs för att få en komplett bild över vad kärnkraft är, hur den fungerar, och vad dess starka och svaga sidor är. När människor i panik köper jodtabletter för strålningsnivåer som är 15 miljoner gånger mindre än vi redan har i våra kroppar, är det uppenbart att folkbildningen om kärnkraft har misslyckats.
Bättre blir det inte när fakta och sakargument ersätts av partipolitik och politikers nycker i debatten. Då är det inte konstigt att våra folkvalda tar dåliga beslut. Resultatet blir därefter: krånglande kärnkraft, sämre förutsättningar för bra säkerhet, rusande elpriser…
Nu står vi inför en ny debatt i och med Fukushima-krisen. Den debatten måste bli långt bättre än vad som skett tidigare, annars kommer vi att ta konstiga beslut igen, och ytterligare sabotera svensk kärnkraft. Förutsättningarna för debatten är både bättre och sämre.
…men idag är tystnaden total.
Strålsäkerhetsmyndigheten har haft fullt upp och informerat människor, men de sakkunniga utför ingen folkbildning utöver att akut svara på frågor. Och inom forskningen så börjar man nu lite försynt fundera på att höja rösten då de ser vilken otrolig kunskapstörst det finns hos allmänheten, men man har inte fått upp farten än.
Det som du som läsare kan göra för att debatten skall bli bra är att söka kunskap. Informera dig. Det finns massor med information på öppna källor, som exempelvis Wikipedia, som är lätt tillgänligt för dig att ta del av. Det finns också intresseorganisationer och nätverk på båda sidor om åsiktsfrågan, som exempelvis Nuclear Power Yes Please och Folkkampanjen, som gärna berättar våra argument. Lyssna… ställ frågor… jämför… ifrågasätt.
Framför allt bör du söka kunskap hos de som kan kärnkraft. Och vill inte de komma till dig så kan du komma till dem. Maila… ring… eller åk och hälsa på! Besök hos kärnkraftverken och Svensk Kärnbränslehantering (SKB) är gratis. Anmäl en grupp kompisar, åk dit och se själva. Gör det till ett utflyktsmål på semstern. Ingen går därifrån opåverkad.
Framför allt måste vi alla vara öppna för möjligheten att vi kan ha haft fel om kärnkraft. Vi inom Nuclear Power Yes Please har vid flertalet tillfällen behövt rannsaka oss själva, speciellt nu under Fukushima-krisen, vilken fortfarande inte är slut. När faktan från Fukushima har samlats in, och analysen är klar, först då vet vi om och i så fall hur vi kan gå vidare med kärnkraft i Sverige och resten av världen.
/Michael Karnerfors, en av författarna av debattartikeln från NPYP
Nya ordföranden Solveig Ternström och Anna-Linnéa Rundberg, gillade inte artikeln alls
29 Comments